NJA 1998 s. 705
Användning av en personbil, som varit avställd och icke efterbeskattad, har ansetts inte kunna föranleda straff enligt 79 § fordonsskattelagen (1988:327).
Genom ett d 28 mars 1996 av Polismyndigheten i Uppsala län utfärdat föreläggande av ordningsbot förelades D.D. en ordningsbot om 1 400 kr för att dels ha fört eget fordon trots att fordonsskatten inte varit betald, dels ha fört eget avställt fordon och dels ha fört eget fordon trots körförbud. D.D. erkände förseelserna och godtog den förelagda ordningsboten samma dag.
D.D. ansökte i Svea HovR om resning och yrkade att föreläggandet av ordningsbot skulle undanröjas. Till grund för sin ansökan åberopade han att ett avställt fordon inte är skattepliktigt och att föreläggandet därför inte överensstämde med lag.
HovR:n (hovrättsråden Hökborg och Fenborn samt t f hovrättsassessorn Carlberg Johansson, referent) meddelade d 16 okt 1997 följande beslut: För att ett motordrivet fordon skall få brukas krävs bl a att fordonet är registrerat, att fordonsskatt har erlagts, att gällande trafikförsäkring finns och att brukandeförbud av annan orsak inte gäller.
Enligt 6 § fordonsskattelagen (1988:327) är personbilar skattepliktiga, om de är eller bör vara upptagna i bilregistret och inte är avställda. Närmare bestämmelser om avställning lämnas i 33-37 §§bilregisterkungörelsen (1972:599). Genom att ett fordon antecknas som avställt i bilregistret föreligger inte skattskyldighet, försäkringsskyldighet eller kontrollbesiktningsskyldighet, men fordonet får inte heller användas i trafik. Ett avställt fordon får således med vissa särskilda undantag brukas endast i den omfattning som gäller i fråga om fordon som inte registrerats, bl a inom vissa inhägnade områden. Mot bakgrund härav gäller, att ett avställt fordon blir skattepliktigt om det används på ett otillåtet sätt.
HovR:n finner med hänsyn härtill att föreläggandet utfärdats i överensstämmelse med lagstiftning varför D.D:s ansökan om resning avslås.
HD
D.D. (ombud jur kand I.J.) överklagade och yrkade att HD skulle bevilja resning.
Riksåklagaren medgav resningsansökningen. Ärendet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Hallin, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Det framgår av 6 § 1 st fordonsskattelagen (1988:327) att personbilar är skattepliktiga om de är eller bör vara upptagna i bilregistret och inte är avställda. Om ett avställt fordon har brukats i strid med vad som är föreskrivet om avställning av fordon, kan skatteplikt för fordonet uppkomma genom att skattemyndigheten med stöd av 42 § 1 st 1 nämnda lag beslutar om efterbeskattning. D.D:s bil var vid brukandetillfället registrerad men avställd, och något beslut om efterbeskattning hade såvitt utredningen ger vid handen inte meddelats. Därmed var bilen inte skattepliktig. Den rättstillämpning som ligger till grund för ordningsbotsföreläggandet får därför anses uppenbart stridande mot lag i den del det upptar ansvar för D.D. bestående i att han fört eget fordon trots att fordonsskatten inte varit betald.
När, såsom i förevarande fall, föreläggande av ordningsbot avser gemensamt straff för flera förseelser och resningsgrund föreligger beträffande någon av dem, skall föreläggandet undanröjas i sin helhet (NJA 1982s710).
På grund av det anförda skall resningsansökningen med stöd av 58 kap 2 § 5 RB bifallas. Förutsättningar föreligger att med stöd av 58 kap 7 § 1 st RB omedelbart undanröja föreläggandet av ordningsbot.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut beviljar HD resning och undanröjer föreläggandet av ordningsbot.
HD (JustR:n Lars K Beckman, Munck, Danelius, referent, Regner och Håstad) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.
HD:s beslut meddelades d 20 nov 1998 (mål nr Ö 4035-97).
Samma dag och med motsvarande utgång avgjordes ett ärende mellan M.A.H.M. och Riksåklagaren angående resning i föreläggande av ordningsbot, i vilket Svea HovR hade meddelat beslut d 14 okt 1997 (mål nr Ö 4022-97).