NJA 1999 s. 223

Allmän åklagare yrkade vid Uppsala TR ansvar å A.J., född 1971, enligt följande:

Grov misshandel och mordbrand. A.J. har d 16 aug 1997 i L.S:s dåvarande bostad i Järfälla anlagt brand som inneburit fara för annans liv och hälsa och dessutom medfört omfattande förstörelse av annans egendom. -L.S. som befann sig i bostaden tillfogades vid tillfället omfattande brännskador. Misshandeln bör bedömas som grov eftersom L.S. tillfogades svår kroppsskada och A.J. genom sitt handlande visade särskild hänsynslöshet och råhet.

Försök till mord. A.J. har d 25 juli 1998, i den gemensamma bostaden i Länna, försökt att beröva sin sambo L.S. livet genom att hälla saltsyra på honom och förmå honom att svälja saltsyra. Vid tillfället hällde eller droppade A.J. saltsyra i L.S:s högra öga, i hans båda öron samt hällde en något större mängd över hans könsorgan. Vidare pressade A.J., troligtvis en flaska, mot L.S:s mun och förmådde honom att svälja en del saltsyra. - Åtgärderna har medfört att L.S. bl a fått frätskador i höger öga, i öronen, i munhålan, på ljumskarna och yttre könsorganen samt att hans matstrupe och magsäck skadats. Skadorna som A.J. tillfogat L.S. har varit livsfarliga. - Fara för brottets fullbordan har förelegat.

L.S., som biträdde åtalet, yrkade skadestånd.

A.J. anhölls d 3 sept 1998 och häktades påföljande dag. TR:n beslöt d 5 mars 1999 att A.J. inte längre skulle vara häktad i målet. A.J. förnekade gärningarna.

Omfattande utredning förebragtes.

TR:n (ordf rådmannen von Arnold) meddelade dom i målet d 11 mars 1999 varvid åtalet och framställda skadeståndsyrkanden ogillades.

I domskälen anförde TR:n, angående åtalspunkten 1: Sammanfattningsvis anser TR:n att A.J:s skilda uppgifter om händelseförloppet är så motsägelsefulla och behäftade med sådana egendomligheter att de inte framstår som trovärdiga. De motsägs också i väsentliga hänseenden av annan utredning. Omständigheterna är sådana att TR:n inte anser sig ha anledning att räkna med att branden uppkommit genom en olyckshändelse. Likaså kan det rimligen uteslutas att L.S. uppsåtligen orsakat branden. Det måste alltså röra sig om ett brott riktat mot L.S.. Till gärningsmannafrågan återkommer TR:n.

I fråga om åtalspunkten 2 anfördes bl a: Det kan uteslutas att detta varit en olyckshändelse. --- TR:n finner med hänsyn till vad som sålunda angivits att de uppgifter som A.J. lämnat rörande händelseförloppet inte är övertygande eller ens sannolika. Det kan inte rimligen ha gått till som hon uppgett. Till frågan varför hon lämnat felaktiga uppgifter återkommer TR:n.

Under rubriken gärningsmannafrågan anförde TR:n bl a följande: Också det förhållandet att A.J. beträffande båda attentaten mot L.S. lämnat uppgifter som enligt vad TR:n funnit inte är trovärdiga utesluter närmast att det skulle vara fråga om en för henne okänd gärningsman. Förklaringen till hennes bristande sannfärdighet skulle då vara att hon på grund av rädsla för sin egen säkerhet inte vågar berätta vad hon vet. Hennes föräldrar har omvittnat att hon efter syraattentatet verkade rädd och alltid medförde det larm som hon tilldelats av polisen. Vad A.J:s nära vänner berättat om hennes reaktioner efter händelserna och hennes framtoning och uppträdande under rättegången tyder dock alls inte på att hon skulle vara rädd. Denna förklaring framstår därför som så osannolik att den kan lämnas utan avseende. Återstår då antingen att hon själv, ensam eller tillsammans med annan, är gärningsman eller också att hon har ett starkt intresse av att skydda den eller dem som utfört gärningarna. Det får alltså anses ställt utom rimligt tvivel att hon på något sätt är delaktig i brotten mot L.S..

Något rimligt motiv för A.J. att begå gärningarna har således inte framkommit. Detta talar mot att hon ensam skulle vara ansvarig för brotten.

Det finns alltså starka skäl att räkna med att det kan finnas en eller flera andra gärningsmän som handlat i samråd med A.J..

A.J. är åtalad för att såsom gärningsman ha utfört de åtalade gärningarna. Det kan mot bakgrund av det nyss nämnda inte anses utrett att A.J. ensam utfört gärningarna. Under sådana förhållanden, dvs då åtalet avser gärningsmannaskap, krävs för bifall till åtalet att det är ställt utom rimligt tvivel att A.J. medverkat vid brotten på ett sådant sätt att hon är att anse som gärningsman. Möjligheten finns också att hon på något annat sätt, som medhjälpare eller anstiftare, haft del i gärningarna. Den tillgängliga utredningen ger enligt TR:ns mening inte förutsättningar för att med säkerhet slå fast på vilket sätt A.J. skulle ha deltagit eller vilken roll hon haft i brotten. Det sagda innebär sammantaget att utredningen inte med tillräcklig grad av säkerhet visar att A.J. deltagit vid gärningarna på så sätt att det är ställt utom rimligt tvivel att hon är att anse som gärningsman. Åtalet skall därför ogillas.

Åklagaren och L.S. överklagade i Svea HovR De yrkade därvid att A.J. omedelbart skulle häktas.

I sitt överklagande justerade åklagaren gärningsbeskrivningen avseende båda åtalspunkterna enligt följande: "A.J. har eventuellt utfört gärningarna/gärningen i sällskap och samråd med annan. A.J. har i vart fall förmått annan att utföra gärningarna/gärningen och/eller såsom medhjälpare deltagit i gärningarnas/gärningens utförande."

HovR:n (hovrättslagmannen Löfmarck, hovrättsrådet Ljungqvist, referent, och tf hovrättsassessorn Magnus Eriksson) anförde i beslut d 25 mars 1999: HovR:n finner att A.J. är på sannolika skäl misstänkt för i vart fall någon form av straffbar medverkan till de åtalade gärningarna (jfr NJA 1998 s 246). Det finns risk att A.J. avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff eller att hon genom att undanröja bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning eller att hon fortsätter sin brottsliga verksamhet. På grund härav förklarar HovR:n A.J. häktad.

Sedan häktningsbeslutet verkställts hölls häktningsförhandling i HovR:n. Åklagaren och L.S. yrkade att häktningsbeslutet skulle bestå. A.J. bestred häktningsyrkandena och yrkade att omedelbart bli försatt på fri fot.

HovR:n (samma ledamöter) meddelade d 29 mars 1999 följande beslut: HovR:n finner inte skäl att ändra sitt beslut d 25 mars 1999 i häktningsfrågan. A.J. skall följaktligen vara kvar i häkte.

A.J. (offentlig försvarare advokaten L.E.) överklagade och yrkade att hon skulle försättas på fri fot.

Riksåklagaren och L.S. (ombud advokaten C.S.) bestred ändring.

Betänkande

HD (JustR:n Lars K Beckman, Nyström, Victor, Pripp och Håstad, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Sedan TR:n ogillat åtalet för grov misshandel, mordbrand och försök till mord (gärningsmannaskap) och försatt A.J. på fri fot samt domen överklagats av åklagaren och målsäganden L.S., har HovR:n på yrkande av åklagaren och målsäganden förklarat A.J. häktad såsom på sannolika skäl misstänkt för i vart fall någon form av straffbar medverkan till de åtalade gärningarna.

HovR:n har inte hållit huvudförhandling i målet, och någon ny utredning av större betydelse har inte tillkommit. I en sådan situation är det normalt inte möjligt att besluta om häktning (se NJA 1973 s 157 och 1998 s 246).

I förevarande fall har TR:n grundat sin frikännande dom på att det inte är ställt utom rimligt tvivel att A.J. i enlighet med åklagarens gärningspåståenden deltagit vid gärningarna på så sätt att hon är att anse som gärningsman. TR:n har emellertid även funnit att det får anses ställt utom rimligt tvivel att hon på något sätt varit delaktig i de åtalade gärningarna. Åklagaren har därefter i HovR:n justerat åtalet med påståenden om att A.J. i vart fall varit delaktig i gärningarna som medhjälpare eller anstiftare.

Med hänsyn härtill får A.J. - trots den frikännande domen - anses på sannolika skäl misstänkt för medverkan i den åtalade brottsligheten. Inte heller när det gäller övriga häktningsrekvisit finns skäl att göra annan bedömning än HovR:n. Overklagandet i häktningsfrågan skall alltså lämnas utan bifall.