RH 1999:82
Sedan en person frikänts från ansvar för bl.a. anstiftan till mened yrkade åklagaren i hovrätten att denne skulle häktas. Det förhållandet att en annan person efter tingsrättens frikännande dom hade dömts för menedsbrottet ansågs inte i sig utgöra någon ny omständighet till stöd för häktningsyrkandet.
Nacka tingsrätt dömde den 5 december 1995 V.B. för falsk tillvitelse och brott mot 1973 års vapenlag till fängelse i ett år samt ogillade ett antal åtalspunkter, bl.a. avseende ansvar för anstiftan till mened (åtalspunkt 2) och försök till grovt rån (åtalspunkt 12). Gärningsbeskrivningen avseende åtalspunkten 2, som innefattade ansvar för T.A. för mened och för V.B. för anstiftan av mened, hade följande lydelse: T.A. har den 29 november 1993 i en huvudförhandling i ett brottmål vid Svea hovrätt, där han hörts under laga ed i ett vittnesförhör som påkallats av V.B, lämnat osann uppgift genom att sanningslöst lämna upplysningar av innebörd att V.B. den 11 september 1993 strax före kl. 19.30 befann sig på restaurang X. – V.B. har i anslutning till huvudförhandlingen förmått T.A. till utförandet genom att erbjuda honom pengar om han lämnade uppgifter med den angivna innebörden.
Genom tingsrättens dom frikändes T.A. från ansvar för mened enligt åtalspunkten 2. Han dömdes till ansvar på andra åtalspunkter.
Tingsrättens dom, som omfattade även andra tilltalade än V.B. och T.A. överklagades av bl.a. V.B. T.A. och åklagaren. Åklagaren yrkade, såvitt avsåg V.B. bl. a. att denne skulle dömas till ansvar för anstiftan av mened och försök till grovt rån i enlighet med åtalspunkten 2 resp. 12.
Genom en dom den 11 november 1997 i målet dömde Svea hovrätt T.A. för bl.a. mened i enlighet med åtalspunkten 2. Domen vann laga kraft.
I målet i hovrätten yrkade åklagaren att V.B. skulle häktas på sannolika skäl misstänkt för anstiftan till mened och försök till grovt rån enligt åtalspunkten 2 resp. 12. Som särskilt häktningsskäl angav åklagaren att det fanns risk att V.B. undandrog sig lagföring eller straff. I häktningsfrågan hölls förhör med T.A. som var målsägande vid åtalspunkten 12.
Svea hovrätt (1999-09-09, hovrättsråden Göran Rosenberg och Karl Bergkvist, referent, samt tf. hovrättsassessorn Carina Bring) avslog häktningsyrkandet. I sin motivering anförde hovrätten följande:
Åklagaren har - som det får förstås - gjort gällande att det genom hovrättens dom beträffande T.A. såvitt avser åtalspunkten 2, kommit fram nya omständigheter avseende brottsmisstanken mot V.B. vid samma åtalspunkt.
Genom nämnda dom dömdes T.A. för mened. Enligt vad som har redovisats i domen förekom det inte någon annan utredning i hovrätten än vid tingsrätten beträffande den aktuella åtalspunkten. I domen har vidare angetts att det endast i ett avseende förekom en beaktansvärd avvikelse - i förhållande till vad som förekom vid tingsrätten - i de uppgifter som lämnades av de personer som hördes på nytt i hovrätten. Avvikelsen avsåg att T.A. i hovrätten framhöll att han, när han hördes inför hovrätten den 29 november 1993, gav uttryck för en ganska stor osäkerhet när han försökte tidsbestämma V.B:s besök på restaurangen.
Av det nu anförda framgår enligt hovrättens mening att det vid prövningen av målet här mot T.A. vid den aktuella åtalspunkten inte har kommit fram några nya - beaktansvärda - omständigheter rörande brottsmisstanken mot V.B. vid samma åtalspunkt. Den angivna avvikelsen i T.A:s uppgifter är enligt hovrättens mening sålunda inte av den karaktären. Vidare har det vid prövningen av yrkandet här om häktning av V.B. inte heller i övrigt framkommit, vare sig vid förhöret med T.A. eller på något annat sätt, några nya omständigheter i förhållande till målet vid tingsrätten såvitt avser de två åtalspunkter (2 och 12) som målet här mot V.B. gäller. I det sagda ligger att hovrätten anser att det förhållandet, att bevisvärderingen här i målet mot T.A. lett till att denne har dömts för det brott - mened - beträffande vilket V.B. enligt samma åtalspunkt (2) gjort sig skyldig till anstiftan, inte i sig innebär någon ny omständighet beträffande misstanken mot V.B. om brott i detta avseende.
Mot bakgrund av det anförda - och eftersom det i övrigt saknas förutsättningar att nu, trots tingsrättens frikännande dom mot V.B. såvitt avser de aktuella åtalspunkterna, anse att denne på sannolika skäl är misstänkt för något av de åtalade brotten - finner hovrätten att yrkandet om häktning av V.B. skall lämnas utan bifall.