NJA 1999 s. 512

Fråga om utgångspunkten för fristen för klandertalan beträffande boutredningsmans förvaltning. 19 kap 19 § ÄB och 18 kap 9 § HB.

I mål vid Stockholms TR mellan S-Å.E. och dödsboet efter R.B., kärande, och advokaten P-O.L., som varit förordnad till boutredningsman i nämnda dödsbo, svarande, angående skadestånd meddelade TR:n (hovrättsassessorn Arvefors) d 23 okt 1996 följande mellandom: Yrkanden m m. Stockholms TR förordnade d 10 okt 1989 advokaten P-O.L. till boutredningsman i dödsboet efter R.B.. Delägare i boet vid denna tid var S-Å.E. och L.O..

P-O.L. förrättade d 16 dec 1991 arvskifte. Som skiftesdag angavs d 31 dec samma år. En i dödsboet ingående bostadsrättslägenhet tillskiftades S-Å.E..

Sedan S-Å.E. hade klandrat arvskiftet, undanröjde Svea HovR genom dom meddelad d 3 juni 1994 skiftet och visade ärendet åter till P-O.L. för förnyad handläggning.

Den 5 respektive 7 sept 1994 undertecknade L.O. och S-Å.E. - den senare genom sin gode man U.L. - en överenskommelse med rubriken Avtal ang avveckling av R.B:s dödsbo. Enligt avtalet skulle S-Å.E. och L.O. ansöka hos TR:n om förordnande om att dödsboet inte längre skulle förvaltas av boutredningsman. Vidare skulle L.O. betala ett angivet belopp till S-Å.E. i omedelbar anslutning till att ansökningen bifölls. Om inte ansökningen bifölls eller L.O. erlade beloppet, hade S-Å.E. enligt överenskommelsen rätt att annullera avtalet.

K.L., som enligt uppgift hade medlat mellan dödsbodelägarna på uppdrag av U.L., tillskrev P-O.L. och meddelade att S-Å.E. och L.O. hade blivit ense om hur dödsboet skulle avvecklas och att dessa, samtidigt med brevet till P-O.L., till TR:n skulle ge in en ansökan enligt 19 kap 6 § ÄB om förordnande om att boet inte längre skulle förvaltas av boutredningsman. I brevet anförde K.L. vidare att slutredovisning emotsågs efter rättens beslut.

P-O.L. upprättade en d 9 sept 1994 dagtecknad handling benämnd Slutredovisning, som jämte bl a ett brev tillställdes K.L.. I brevet anförde P-O.L. bl a att han nu avslutade sitt uppdrag.

På ansökan av S-Å.E. och L.O. förordnade TR:n d 28 okt 1994 att, med entledigande av P-O.L. från boutredningsmannauppdraget, dödsboet inte längre skulle förvaltas av boutredningsman.

Numera är S-Å.E. ende dödsbodelägare.

S-Å.E. och dödsboet har i ansökan om stämning å P-O.L. yrkat att denne förpliktas att till S-Å.E. och dödsboet betala skadestånd med 125 866 kr.

Stämningsansökningen korn in till TR:n d 26 okt 1995.

Det yrkade skadeståndet avser dödsboets kostnader för bostadsrättslägenheten och för P-O.L:s sysslande med boet från skiftesdagen d 31 dec 1991 till dess P-O.L. entledigades från boutredningsmannauppdraget.

S-Å.E. och dödsboet har gjort gällande att P-O.L. har orsakat angivna kostnader genom att vid prövningen av frågan om bostadsrättens skiftesvärde, som var tvistig mellan S-Å.E. och L.O., av vårdslöshet ha ignorerat dels en reservation rörande värdet av bostadsrätten som den värderingsman som hade anlitats hade gjort, dels den allmänt kända nedgången i pris på bostadsrätter i regionen i fråga, dels information om prisfallet som hade lämnats av U.L. i dennes egenskap av god man för S-Å.E. samt att kostnaderna hade kunnat undvikas om P-O.L. hade skiftat bostadsrätten med en hälftendel var till S-Å.E. och L.O., vilket P-O.L. i den uppkomna situationen borde ha gjort.

P-O.L. har bestritt käromålet.

Till grund för bestridandet har P-O.L. åberopat i första hand att han genom åtgärderna d 9 sept 1994 slutligt har redovisat för förvaltningen av dödsboet och att S-Å.E. och boet anhängiggjort sin talan mer än ett år därefter, varför eventuella anspråk med anledning av P-O.L:s förvaltning är preskriberade.

S-Å.E. och dödsboet har bestritt att preskription har inträtt och anfört: De skador som talan förs om har uppkommit till följd av vårdslöshet vid arvskiftesförrättningen och är således inte en följd av någon åtgärd som P-O.L. har företagit vid förvaltningen av dödsboet. Preskriptionstiden skall därför räknas tio år från vållandet. För det fall preskriptionstiden skall anses vara ett år från avgivandet av slutredovisning, görs gällande att någon sådan redovisning inte har lämnats. Den redovisning som P-O.L. avgav d 9 sept 1994 kan nämligen inte anses vara en slutlig redovisning, eftersom P-O.L. är skyldig att redovisa även för tiden fram till d 18 nov 1994, när TR:ns beslut att entlediga P-O.L. vann laga kraft, eller åtminstone till d 28 okt det året när beslutet meddelades. Det vitsordas att redovisningen har mottagits.

Frågan om S-Å.E:s och dödsboets anspråk mot P-O.L. har preskriberats skall prövas genom förevarande mellandom.

Domskäl. Den som vill klandra en boutredningsmans förvaltning skall i enlighet med 19 kap 19 § 1 st ÄB väcka talan inom ett år från det att slutredovisning mottagits.

Omständigheterna i målet är inte sådana, att angivna bestämmelse inte är tillämplig. Således löper preskriptionsfristen med ett år från dagen för mottagande av slutredovisning.

Så snart dödsboet beretts för bodelning eller arvskifte och delning kan äga rum utan men för någon vars rätt är beroende av boutredningen, skall enligt 19 kap 15 § 1 st ÄB boutredningsmannen anmäla det och avge redovisning för sin förvaltning. När boutredningsmannen har slutfört sitt uppdrag, kan han enligt paragrafens fjärde stycke hos rätten begära sitt entledigande. När uppdraget är slutfört erfordras således inte ett rättens beslut om entledigande av boutredningsmannen för att uppdraget skall anses ha upphört.

Enligt 19 kap 6 § ÄB skall rätten på ansökan av samtliga dödsbodelägare förordna att, med entledigande av boutredningsmannen, dödsboet inte längre skall förvaltas av boutredningsman, såvida det kan ske utan fara för någon vars rätt är beroende av utredningen. Bestämmelsen avser det förhållandet att boutredningsmannen inte har slutfört uppdraget. Enligt 19 kap 15 § 3 st ÄB är boutredningsmannen skyldig att slutligt redovisa för förvaltningen.

Intill dess boutredningsmannens uppdrag har slutförts i enlighet med vad som anges i 19 kap 15 § 1 st ÄB eller uppdraget upphört genom rättens beslut, kan inte någon annan än boutredningsmannen företräda dödsboet gentemot tredje man och är boutredningsmannen skyldig att företa de åtgärder som kan följa av uppdraget, för vilken förvaltning han skall redovisa. Boutredningsmannen kan bli skadeståndsskyldig enligt 19 kap 18 § 1 st ÄB för åtgärd som han har vidtagit eller underlåtit innan uppdraget har upphört.

Om situationen är sådan som anges i 19 kap 6 § ÄB, kan boutredningsmannen med beaktande av vad som nu anförts inte avkorta fristen för klander av förvaltningen genom att avge slutredovisning innan rätten har beslutat att entlediga honom.

Har å andra sidan boutredningsmannen slutfört sitt uppdrag, torde preskriptionsfristens längd inte påverkas av att dödsbodelägarna ansöker om förordnande enligt 19 kap 6 § ÄB.

Det mellan S-Å.E. och L.O. träffade avtalet rörande dödsboets avveckling var villkorat av bl a att L.O. erlade det överenskomna beloppet till S-Å.E., vilket skulle ske om en i omedelbar anslutning till avtalet ingiven ansökan om förordnande enligt 19 kap 6 § ÄB bifölls. Enbart den omständigheten att S-Å.E. och L.O. ingick överenskommelsen innebar alltså inte att dödsboet var avvecklat.

P-O.L:s uppdrag kan sålunda inte anses ha varit avslutat när han vidtog de ovan angivna åtgärderna d 9 sept 1994. Innan slutredovisning avges torde det åligga boutredningsmannen att förvissa sig om att uppdraget är avslutat.

Det är ostridigt att P-O.L. inte har avgett någon redovisning för tiden efter d 9 sept 1994.

På grund av det anförda får anses att P-O.L. inte slutligt har redovisat för sin förvaltning av dödsboet. Någon preskriptionstid enligt 19 kap 19 § 1 st ÄB har därför inte börjat löpa.

P-O.L:s preskriptionsinvändning skall följaktligen lämnas utan bifall.

TR:n finner skäl att förordna att domen får överklagas särskilt.

Domslut

Domslut. TR:n ogillar P-O.L:s invändning att S-Å.E. och dödsboet efter R.B. på grund av preskription har gått förlustiga rätten till den talan som dessa för i målet.

Svea HovR

P-O.L. överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle, med ändring av TR:ns dom, bifalla hans invändning att S-Å.E. och dödsboet efter R.B. på grund av preskription gått förlustiga rätten till den talan som dessa för i målet.

S-Å.E. och dödsboet efter R.B. bestred ändring.

Målet avgjordes med stöd av 50 kap 13 § 1 st 3 RB utan huvudförhandling.

HovR:n (hovrättslagmannen Zachrisson, fd hovrättsrådet Matton och tf hovrättsassessorn Boudin, referent) anförde i dom d 26 maj 1997: HovR:ns domskäl. Parterna har åberopat samma grunder och i huvudsak samma omständigheter som vid TR:n.

HovR:n gör följande bedömning.

I fråga om klander av, boutredningsmans förvaltning hänvisas i 19 kap 19 § 1 st ÄB till reglerna om syssloman i HB. Preskriptionsbestämmelsen i 18 kap 9 § HB innebär att klandertalan skall väckas inom ett år från det att boutredningsmannen vid sysslan skildes, och redo och räkning gjord är av honom.

Den skadeståndstalan som S-Å.E. och dödsboet efter R.B. för i målet avser påstådd oaktsamhet från P-O.L:s sida i samband med arvskiftet i december 1991. Skadeståndstalan rör således förvaltningen av dödsboet och nämnda preskriptionsbestämmelse är därmed tillämplig.

Enligt 19 kap 15 § ÄB är boutredningsmannen skyldig att slutligt redovisa för sin förvaltning. Slutredovisning skall ske antingen, enligt första stycket i bestämmelsen, sedan uppdraget slutförts, eller, enligt tredje stycket i samma bestämmelse, när boutredningsmannen frånträtt uppdraget utan att det blivit slutfört.

Genom brev d 7 sept 1994 informerades P-O.L. om att dödsbodelägarna träffat ett avtal om hur dödsboet skulle avvecklas. Av brevet framgick också att dödsbodelägarna avsåg att ansöka vid TR:n om att dödsboet inte längre skulle förvaltas av boutredningsman samt att P-O.L:s slutredovisning emotsågs sedan rätten beslutat om förvaltningens upphörande.

P-O.L. avgav d 9 sept 1994 redovisning som han betecknade som slutredovisning. Han betraktade då sitt uppdrag som boutredningsman som avslutat. Genom beslut av TR:n d 28 okt 1994 entledigades han, med stöd av 19 kap 6 § ÄB, från uppdraget.

Fråga är då om P-O.L:s uppdrag som boutredningsman kan anses ha blivit slutfört innan TR:n skilde honom från uppdraget, dvs i samband med att han avgav sin redovisning d 9 sept 1994.

En förutsättning för att rätten, enligt 19 kap 6 § ÄB, skall förordna att dödsboet inte längre skall förvaltas av boutredningsman är att det kan ske utan risk för någon vars rätt är beroende av utredningen. Mot bakgrund härav och med beaktande av dels vad som genom brevet d 7 sept 1994 upplystes P-O.L., dels avtalsinnehållet anser HovR:n - oavsett om denne då tagit del av innehållet i dödsbodelägarnas avtal om avveckling av dödsboet eller inte - att P-O.L. inte haft fog för att betrakta uppdraget som boutredningsman som slutfört. Uppdraget kan i förevarande fall inte anses avslutat förrän TR:n entledigat honom från uppdraget.

HovR:n finner alltså sammantaget att preskriptionsfristen för klander av P-O.L:s boutredningsmannaförvaltning skall anses löpa tidigast från den dag när TR:n beslutade om att entlediga honom som boutredningsman.

Den av S-Å.E. och dödsboet efter R.B. i målet förda skadeståndstalan, som anhängiggjordes vid TR:n d 26 okt 1995, är alltså inte preskriberad.

TR:ns dom skall stå fast.

HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

HD

P-O.L. (ombud advokaten H.S.) överklagade och yrkade att HD skulle bifalla hans invändning om preskription. S-Å.E. och dödsboet efter R.B. (ombud för båda advokaten S.R.) bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Skeppstedt, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. Enligt 18 kap 9 § HB skall den som vill väcka talan mot en syssloman med anledning av hans uppdrag göra det "inom natt och år, sedan han vid sysslan skildes, och redo och räkning gjord är av honom". Slutredovisningen måste omfatta hela den tid som uppdraget varat. Enligt 19 kap 19 § ÄB gäller bestämmelsen i HB också för den som vill föra talan å boutredningsmans förvaltning.

19.

19 kap ÄB behandlar bl a entledigande av boutredningsman i olika situationer.

19.

19 kap 15 § 4 st ÄB reglerar vad som gäller när boutredningsmannen slutfört sitt uppdrag. Han "må då på begäran bli entledigad av rätten".

Rätten kan bifalla hans begäran utan föregående kommunikation med borgenärer och dödsbodelägare. Av 19 kap 15 § 1 st följer att boutredningsmannen har att avsluta sitt uppdrag och slutredovisa innan han entledigas enligt fjärde stycket i nämnda lagrum. HD har i ett fall där boutredningsmannen avgivit slutredovisning och därefter ansökt om att bli entledigad slagit fast. att preskriptionsfristen börjar löpa när boutredningsmannen avger slutredovisning (NJA 1995 s 648). Boutredningsmannen får således i den situationen anses skild från uppdraget när han slutredovisat.

I 19 kap 6 § ÄB anges hur rätten skall förfara när samtliga delägare gör anmälan om att boet ej längre skall förvaltas av boutredningsman. Rätten skall besluta om att dödsboet ej längre skall vara ställt under boutredningsmannens förvaltning och entlediga boutredningsmannen om det kan ske utan fara för någon vars rätt är beroende av utredningen. Dödsboets borgenärer skall höras innan rätten beslutar i ärendet.

Enligt 19 kap 15 § 3 st ÄB är boutredningsmannen också i denna situation redovisningsskyldig för förvaltningen. Någon uttrycklig bestämmelse eller några uttalanden i lagens förarbeten om när redovisning skall avges föreligger inte.

Den prövning som skall göras enligt 19 kap 6 § ÄB skiljer sig på avgörande sätt från den enligt 19 kap 15 § 4 st ÄB. Innan det att ett beslut om att boet inte längre skall vara ställt under boutredningsmans förvaltning vunnit laga kraft kan i många fall föreligga en betydande osäkerhet om boutredningsmannen skall fortsätta sitt uppdrag.

Rättens handläggning kan också dra ut avsevärt på tiden, särskilt om oenigheten mellan dödsbodelägare och borgenärer leder till en prövning i flera instanser.

Det skulle kunna föranleda dödsbodelägarna betydande olägenheter om deras talerätt mot boutredningsmannen preskriberades ett år efter att denne avgivit redovisning, men före det att rättens beslut om entledigande enligt 19 kap 6 § ÄB vann laga kraft.

Vid en samlad bedömning kan därför inte en boutredningsman anses skild från sitt uppdrag förrän rättens beslut enligt 19 kap 6 § ÄB, om att boet ej längre skall vara ställt under boutredningsmans förvaltning och han entledigas, vunnit laga kraft. Det förhållandet att boutredningsmannen själv uppfattat sitt uppdrag som avslutat vid en tidigare tidpunkt saknar således betydelse. Härav följer också att han har att redovisa för tiden fram till dess att rättens beslut vunnit laga kraft. Den redovisning som P-O.L. avgav d 9 sept 1994 är således inte att betrakta som slutlig, oavsett om P-O.L. efter detta datum inte tagit någon befattning med boet.

S-Å.E. och dödsboet efter R.B. har väckt talan inom den tid som föreskrivs i 19 kap 19 § ÄB och HovR:ns domslut skall fastställas.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD (JustR:n Lind, Westlander och Victor, referent) beslöt följande dom: Domskäl. I 19 kap ÄB finns bestämmelser om dödsbos förvaltning av boutredningsman. Enligt 19 § gäller vad som är stadgat om syssloman för talan mot boutredningsmannens förvaltning. Hänvisningen syftar på bestämmelsen i 18 kap 9 § HB enligt vilken den som vill väcka talan mot en syssloman med anledning av hans uppdrag skall göra detta "inom natt och år, sedan han vid sysslan skildes, och redo och räkning gjord är av honom".

Vid tillkomsten av stadgandena i nuvarande 19 kap 19 § ÄB erinrade lagberedningen om att klandertalan enligt 18 kap 9 § HB skall anställas inom ett år från det sysslomannen blivit skild från uppdraget och avgivit redovisning (NJA II 1933 s 279). Att det i sistnämnda lagrum uppställs två skilda förutsättningar för att preskriptionsfristen skall börja löpa har också framhållits i rättspraxis (NJA 1999 s 52).

Boutredningsman förordnas av domstol (19 kap 1 § ÄB). Av 19 kap 15 § 1 st ÄB framgår att boutredningsmannen har till uppgift att bereda dödsboet så att bodelning eller arvskifte samt delning kan äga rum utan men för någon vars rätt är beroende av utredningen. När boutredningsmannen slutfört dessa uppgifter, skall han anmäla förhållandet till delägarna. Han förutsätts därvid också avge slutredovisning för uppdraget. I och med att boutredningsmannen vidtagit dessa båda åtgärder har han normalt uppfyllt båda de i 18 kap 9 § HB uppställda förutsättningarna för att preskriptionsfristen skall börja löpa (NJA II 1933 s 268f, jfr även NJA 1995 s 648). I det fallet fordras alltså inte något beslut av rätten om entledigande för att preskriptionsfristen skall börja löpa. En annan sak är att boutredningsmannen har möjlighet att enligt den år 1974 införda regeln i 19 kap 15 § 4 st ÄB utverka beslut av rätten om entledigande.

I 19 kap 5 och 6 §§ ÄB har intagits bestämmelser om entledigande av boutredningsman innan denne slutfört sitt uppdrag. Bestämmelserna förutsätter - till skillnad mot regeln i 19 kap 15 § 4 st - att rätten kan komma att göra en materiell prövning av frågan om entledigande. Som bestämmelserna utformats får de uppfattas så att boutredningsmannens uppdrag upphör först när rättens beslut om hans entledigande föreligger. I fall som avses i 19 kap 6 § fordras även att beslutet vunnit laga kraft (se 19 kap 21 § samt NJA II 1933 s 242).

Om fråga uppkommer om att entlediga en boutredningsman, som inte har slutfört uppdraget, kan det inträffa att boutredningsmannen avger slutredovisning innan rätten har meddelat något beslut om entledigande. Anledningen till det kan vara att boutredningsmannen - kanske med fullt fog - gör bedömningen att rätten kommer att entlediga honom. En sådan åtgärd från boutredningsmannens sida kart emellertid inte medföra att hans uppdrag därmed upphör; den efterföljande prövningen från rättens sida skulle ju då bli meningslös. Det kan i det sammanhanget förtjäna att framhållas att en boutredningsman inte har någon rätt att fritt frånträda sitt uppdrag innan han har slutfört det. Vill han lämna uppdraget i förtid måste han ha en orsak till det, som rätten efter prövning finner vara skälig (19 kap 5 § 1 st ÄB).

Advokaten P-O.L. var förordnad som boutredningsman i dödsboet efter R.B.. Enligt ett i september 1994 träffat avtal mellan dödsbodelägarna skulle dessa ansöka enligt 19 kap 6 § ÄB om att dödsboet inte längre skulle förvaltas av boutredningsman. Den 9 sept 1994 upprättade P-O.L. en slutredovisning som tillställdes dödsbodelägarna. Den 28 okt 1994 förordnade TR:n, med entledigande av P-O.L., att dödsboet inte längre skulle förvaltas av boutredningsman.

I en stämningsansökan som kom in till TR:n d 26 okt 1995 yrkade S-Å.E. och dödsboet skadestånd av P-O.L. på grund av hans förvaltning av dödsboet. Talan har väckts innan ett år förflutit från TR:ns beslut att entlediga P-O.L.. Talan har därmed väckts inom den i 18 kap 9 § HB uppställda preskriptionsfristen. HovR:ns domslut skall alltså fastställas.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

JustR:n Gregow och Nystrand var skiljaktiga och anförde: En boutredningsman som upphör att ta befattning med dödsboförvaltningen skall avge redovisning för sin förvaltning. En sådan situation föreligger då alla för boets utredning erforderliga åtgärder har företagits, dvs då boet beretts för bodelning eller arvskifte och delning kan äga rum utan men för någon, vars rätt är beroende av utredningen (19 kap 15 § 1 st ÄB). Ett annat fall är att boutredningsmannen frånträder sitt uppdrag utan att detta har blivit slutfört (tredje stycket i samma paragraf); det är då närmast fråga om att boutredningsmannen själv önskar frånträda sitt uppdrag (19 kap 5 §) eller - såsom i förevarande mål - att samtliga dödsbodelägare är ense om att återta förvaltningen (19 kap 6 §).

Enligt 19 kap 19 § 1 st ÄB gäller i fråga om talan å boutredningsmans förvaltning vad som är stadgat om syssloman. Därmed åsyftas bestämmelsen i 18 kap 9 § HB, där det föreskrivs att den som vill tala å sysslomans förrättning skall göra det "inom natt och år, sedan han vid sysslan skildes, och redo och räkning gjord är av honom".

På grund av den nämnda hänvisningen gäller beträffande klander av boutredningsmans förvaltning en ettårig frist och att boutredningsmannen måste ha avgivit redovisning för att fristen skall börja löpa. Av hänvisningen - som innebär att en ålderdomligt utformad bestämmelse avseende en annan situation skall ges tillämpning på boutredningsmannafallet - kan däremot inte anses följa att en boutredningsman måste ha blivit entledigad från uppdraget genom domstolsbeslut för att klanderfristen skall börja löpa. Att så är förhållandet då boutredningsmannauppdraget slutförts är utan vidare klart; det torde vara förutsatt att en boutredningsman i sådant fall inte nödvändigtvis skall behöva entledigas (jfr den år 1974 tillagda bestämmelsen i 19 kap 15 § 4 st ÄB).

Det finns inte anledning att ställa strängare krav då uppdraget frånträds utan att det blivit slutfört, trots att frånträdandet i sådant fall skall föranleda beslut av domstol om entledigande. Ett krav på beslut om entledigande i dessa fall för att klanderfristen skall börja löpa skulle ofta framstå som en ren formalitet, vilken kunde orsaka olägenheter. Att för klanderfristens påbörjande fordra entledigande i en situation som den nu förevarande, dvs då 19 kap 6 § är tillämplig, skulle för övrigt innebära att beslutet måste ha vunnit laga kraft (se 19 kap 21 §).

Avgörande för frågan om klanderfristen i ett fall som det förevarande har börjat löpa är därför enligt vår mening inte om boutredningsmannen har blivit entledigad utan om han avgivit en redovisning för sin förvaltning, dvs för hela förvaltningen. Den som inte har blivit entledigad kan ofta inte avge en slutredovisning, eftersom ytterligare förvaltningsåtgärder återstår. Men om han å andra sidan har vidtagit alla åtgärder som ankommer på honom måste han kunna avge en redovisning som uppfyller kravet i 19 kap 15 § 3 st ÄB och som medför att klanderfristen börjar löpa, även om beslut om entledigande meddelas senare.

Av handlingarna i målet framgår följande. I skrivelse d 7 sept 1994 till P-O.L. meddelade K.L. att dödsbodelägarna blivit ense om hur dödsboet skulle avvecklas, att dessa samtidigt med skrivelsen skulle till TR:n ge in en ansökan enligt 19 kap 6 § ÄB om förordnande att boet inte längre skulle förvaltas av boutredningsman och att slutredovisning emotsågs efter rättens beslut. P-O.L. upprättade därefter en d 9 sept 1994 daterad handling benämnd slutredovisning, vilken tillställdes K.L.. P-O.L. angav därvid att han nu avslutade sitt uppdrag. Den 28 okt 1994 förordnade TR:n med entledigande av P-O.L. som boutredningsman, att dödsboet inte längre skulle förvaltas av boutredningsman.

Med hänsyn till vad som sagts i det föregående måste den redovisningshandling som P-O.L. upprättade och som K.L. kan antas ha mottagit någon dag efter d 9 sept 1994 anses som en sådan redovisning för boutredningsmannaförvaltningen som avses i 19 kap ÄB. Klanderfristen skall därför räknas från nämnda dag. Att K.L. i sitt brev till P-O.L. framhöll att slutredovisning emotsågs efter rättens beslut föranleder inte någon annan bedömning. Mot bakgrund härav och då stämningsansökningen inkom till TR:n först d 26 okt 1995 har klanderfristen försuttits.

På grund av det anförda förklarar vi att S-Å.E. och dödsboet efter R.B. i följd av preskription har förlorat rätten att föra den talan som de väckt mot P-O.L..

HD:s dom meddelades d 8 juli 1999 (mål nr T 2687-97).