NJA 1999 s. 670

Allmän åklagare yrkade vid Helsingborgs TR ansvar å P.O., född 1964, och A.B., född 1975, för försök till varusmuggling enligt följande: A.B. och P.O. har d 10 nov 1997 från Danmark till Sverige över Helsingborg, utan att ge det till känna för tullmyndigheten, uppsåtligen försökt införa 315,3 liter sprit och 47,52 liter starköl. På grund av mellankommande tullvisitation kom smugglingsbrottet ej till fullbordan, men fara härför har förelegat.

Förverkande yrkades av sprit och öl som tagits i beslag.

P.O. och A.B. överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle döma till lindrigare påföljd, förslagsvis villkorlig dom, eller under alla omständigheter sätta ned fängelsestraffet. Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Rosqvist, adj led fd chefsrådmannen Theorin, hovrättsassessorn Öberg referent, samt nämndemännen Herbert och Ehnberg) meddelade d 2 nov 1998 följande dom: HovR:n fastställer TR:ns dom.

P.O. och A.B. (offentlig försvarare för båda advokaten L.Å.) överklagade och yrkade i första hand att påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst och i andra hand att fängelsestraffet nedsattes.

Riksåklagaren bestred yrkandet om villkorlig dom men motsatte sig inte att fängelsetiden avkortades.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen Nils Rekke).

HD (JustR:n Gregow, Nyström och Danelius) beslöt följande dom: Domskäl. P.O. och A.B. har uppgivit att de under ett kort besök i Tyskland köpt de alkoholdrycker (sprit och starköl) som de senare försökte införa i Sverige samt framhållit att dryckerna varit avsedda enbart för deras eget bruk. Eftersom Tyskland är medlem i Europeiska unionen (EU), uppkommer frågan om den avsedda införseln är sådan som avses i de särskilda bestämmelserna i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen (privatinförsellagen). Om så skulle vara fallet, följer av 9 § 2 st i denna lag, att bestämmelserna i 1 och 8 §§ lagen (1960:418) om straff för varusmuggling - som HovR:n och TR:n tillämpat - inte omfattar införseln i fråga.

Av 1 § privatinförsellagen framgår att en resande får - utöver vissa mindre, i 2 § samma lag angivna skattefria kvantiteter alkoholdrycker - för privatbruk föra in ytterligare sådana drycker från ett annat EU-land mot betalning av skatt enligt de skattesatser som anges i 1 §. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att deklarera sådan skattepliktig införsel skall enligt 9 § 1 st i lagen, frånsett ringa fall, dömas till böter.

Vad som skall förstås med införsel för privatbruk anges inte närmare i privatinförsellagen. Till viss vägledning tjänar dock EGrådets direktiv 69/169/EEG av d 28 maj 1969 om harmonisering av lagstiftningen om befrielse från omsättningsskatter och punktskatter på varor som införs av resande, i vars artikel 3 punkt 2 det anges att införsel skall anses vara av icke-kommersiell karaktär om den äger rum tillfälligt och uteslutande består av varor för de resandes och deras familjers bruk eller av varor som är avsedda som gåvor, varvid det tilläggs att varornas beskaffenhet eller kvantitet inte får vara sådan att det tyder på att de införs av kommersiella skäl.

En onormalt stor kvantitet av införda varor är således en omständighet som typiskt sett kan tyda på att införseln skett av kommersiella skäl och inte för privatbruk. Privatinförsellagen innehåller emellertid inte någon maximigräns för de kvantiteter alkoholdrycker som får införas för privatbruk. Vid tillämpning av EGrådets nämnda direktiv 69/169 har för övrigt EG-domstolen inte godtagit att en stat uppställt en absolut regel om att införsel av öl överstigande en viss mängd skulle anses ha en kommersiell karaktär och därmed falla utanför reglerna om skattebefrielse för resande (EG-domstolens dom d 6 dec 1990 i mål C-208/88 EG-kommissionen mot Danmark).

Kvantiteten av införda varor är alltså en viktig omständighet vid bedömningen av om införseln i ett konkret fall haft ett kommersiellt syfte eller varit avsedd att ske för privatbruk, men denna omständighet är inte ensam utslagsgivande. Avgörandet skall i stället grundas på en helhetsvärdering av omständigheterna i varje särskilt fall (jfr prop 1994/95:56 s 50 f).

Vid bedömningen av omständigheterna i det nu aktuella fallet kan konstateras att de kvantiteter sprit och starköl som P.O. och A.B. sökt införa i Sverige varit betydande. P.O. och A.B. har emellertid båda förnekat att införseln haft ett kommersiellt syfte och förklarat att de avsett att lägga upp ett förråd av drycker som de under flera år framöver skulle använda för egen konsumtion, för att bjuda vänner och för att någon gång ge bort som presenter till anhöriga. Frågan är då om detta påstående kan anses vederlagt av omständigheterna med sådan styrka att det stränga beviskravet i brottmål är uppfyllt.

TR:ns motivering är i detta hänseende mycket knapphändig, och HovR:n har fastställt TR:ns dom utan egen motivering. TR:n har emellertid återgivit P.O:s och A.B:s uppgift att de köpt spriten för att ha den i familjen vid festliga tillfällen och därefter kort fastslagit att P.O:s och A.B:s erkännanden styrker åtalet. Vad P.O. och A.B. uppgivit om syftet med införseln har således inte motsagts eller ens kommenterats i TR:ns domskäl. Det måste därför antas att domstolarna inte har funnit denna uppgift vederlagd men att de ansett P.O:s och A.B:s handlande, även om det skett i det syfte som de uppgivit, kunna bestraffas som brott mot lagen om straff för varusmuggling.

När det gäller syftet med införseln saknas skäl för HD att göra en annan bedömning än TR:n och HovR:n. En införsel i det syfte som uppgivits av P.O. och A.B. måste emellertid, oavsett kvantiteten av alkoholdrycker, anses ha varit avsedd för privatbruk, vilket leder till att privatinförsellagen skall tillämpas. Eftersom P.O. och A.B. uppsåtligen underlåtit att vid inresan i Sverige deklarera införseln, skall de dömas till ett bötesstraff med tillämpning av 9 § 1 st privatinförsellagen.

Vid denna utgång kan yrkandet om förverkande av alkoholdryckerna inte bifallas.