NJA 1999 s. 709

T.W. Restauranger AB (TWR) förde efter stämning å Philipson Uppsala Bil AB (bilbolaget) vid Stockholms TR talan med yrkande om skadestånd med 46 875 kr jämte ränta. Vid huvudförhandlingen i TR:n nedsatte TWR det yrkade kapitalbeloppet till 30 000 kr. TR:n ogillade TWR:s talan i dom d 30 sept 1998.

TWR överklagade i Svea HovR och yrkade förpliktande för bilbolaget att till TWR utge 30 000 kr jämte ränta.

HovR:n (hovrättsråden Rosenberg, referent, och hovrättsassessorn Johansson) anförde i slutligt beslut d 16 febr 1999: HovR:ns motivering. Av 49 kap 12 § 1 st RB följer att prövningstillstånd i HovR krävs i ett tvistemål där, såsom i förevarande fall, förlikning om saken är tilläten och där det värde som sägs i 1 kap 3 d § RB uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Enligt regleringen i 1 kap 3 d § 3 st RB om s k småmål avses - såvitt är aktuellt i förevarande fall - det värde som kan antas gälla vid tiden för talans väckande. I motiven till bestämmelsen i 49 kap 12 § 1 st RB, i paragrafens nu gällande lydelse, uttalade föredragande statsrådet bl a (prop 1992/93:216 s 87) att det, i de fall käranden sätter ned sitt yrkande under rättegången vid TR:n, är det lägre beloppet som skall beaktas vid avgörande om prövningstillstånd krävs och att detta överensstämmer med vad som gäller vid bestämmandet av gränsen enligt 1 kap 3 d § 3 st RB.

Det nämnda motivuttalandet har ifrågasatts i ett senare lagstiftningssammanhang (se Karnov 1998/99 s 2753 not 1579), och enligt HovR:ns mening kan det diskuteras om uttalandet har fog för sig. Uttalandet, som avser tolkningen av regleringen i 49 kap 12 § 1 st RB, har emellertid gjorts av föredragande statsrådet i det lagstiftningsärende genom vilket paragrafen fick sin nuvarande utformning och utan att uttalandet har berörts vid riksdagsbehandlingen. Med hänsyn härtill, och eftersom uttalandet inte strider mot den innebörd av den aktuella lagbestämmelsen som följer av ordalydelsen, anser HovR:n att uttalandet inte skall frångås utan läggas till grund för tillämpningen av bestämmelsen. Det förhållandet att uttalandet har tagit sikte på innebörden av en annan reglering - 1 kap 3 d § 3 st RB - som inte har varit föremål för behandling i det aktuella lagstiftningsärendet förändrar enligt HovR:ns mening inte detta ställningstagande. Huruvida uttalandet bör läggas till grund för tillämpningen av den regleringen saknar HovR:n anledning att ta ställning till.

Bedömningen av frågan om prövningstillstånd krävs i förevarande mål sker alltså med den nu angivna utgångspunkten.

HovR:n konstaterar att det av restaurangbolaget i stämningsansökningen, som inkom till TR:n d 5 nov 1996, yrkade kapitalbeloppet uppgick till 46 875 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 2 dec 1996 samt att restaurangbolaget vid huvudförhandlingen vid TR:n satte ned det yrkade kapitalbeloppet till 30 000 kr. I enlighet med det tidigare anförda finner HovR:n att prövningstillstånd krävs för att HovR:n skall pröva TR:ns dom.

HovR:ns avgörande. HovR:n meddelar ej prövningstillstånd. TR:ns dom står därför fast.

Hovrättsrådet Bergkvist var skiljaktig i frågan om det krävs prövningstillstånd för att HovR:n skall pröva TR:ns dom och anförde: Enligt min mening följer det av de i sammanhanget tillämpliga bestämmelserna (49 kap 12 1 st och 1 kap 3 d § 3 st RB) att värderingstidpunkten för tvisteföremålets värde är tiden för talans väckande. Att den väckta talan inskränks så att tvisteföremålets värde underskrider värdegränsen medför enligt min mening inte att prövningstillstånd krävs vid ett överklagande.

TWR (ombud advokaten M.L.) överklagade och yrkade i första hand att HD skulle undanröja HovR:ns beslut att ej meddela prövningstillstånd och i andra hand att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i HovR:n.

Bilbolaget (ombud advokaten T.H.) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Alander föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Enligt 49 kap 12 § 1 st RB gäller i tvistemål där förlikning om saken är tillåten att prövningstillstånd krävs för att HovR:n skall pröva TR:ns dom eller beslut - förutom i visst fall som här saknar aktualitet - i mål där det värde som sägs i 1 kap 3 d § 3 st RB uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. I den sistnämnda bestämmelsen anges att med värde enligt första stycket - dvs värdet av vad som yrkas i målet - avses det värde som kan antas gälla vid tiden för talans väckande. Detta värde uppgår i förevarande mål till ett belopp som översteg det gällande basbeloppet. Prövningstillstånd borde därmed inte ha krävts för prövning av TR:ns dom i HovR:n. Den omständigheten att yrkandet i TR:n sedermera kom att sättas ned till ett belopp understigande basbeloppet är inte av beskaffenhet att ändra denna bedömning. HovR:ns beslut skall därför undanröjas och målet återförvisas till HovR:n.

HD (JustR:n Magnusson, Munek, Westlander, Blomstrand och Håstad, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Enligt 49 kap 12 § 1 st RB gäller i tvistemål, där förlikning om saken är tillåten, att prövningstillstånd krävs för att HovR:n skall pröva TR:ns dom eller beslut dels i mål som handlagts som s k småmål, dels i annat mål där det värde som sägs i 1 kap 3 d § 3 st uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

I 1 kap 3 d § anges i första stycket att en TR i tvistemål, där förlikning om saken är tillåten, är domför med en domare, om värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. I tredje stycket anges att med värde enligt första stycket avses det värde som kan antas gälla vid tiden för talans väckande.

Avfattningen av bestämmelsen i 1 kap 3 d § talar närmast för att den syftar till att ge ledning för fall då tvisteföremålets värde förändras snarare än för fall då själva tvisteföremålet ändras. Motiven till 1 § i den tidigare gällande lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden tyder också på att detta är huvudsyftet med bestämmelsen. Departementschefen har emellertid dessutom - vid sidan av ändamålsskäl hänförliga till rättegångskostnadsreglerna - i samma lagstiftningsärende uttalat att det följer av tredje stycket att handläggningen inte skall övergå från ordinär till förenklad form av en återkallelse eller inskränkning av talan. Tredje stycket har dock inte åberopats som skäl mot att ett mål överförs från förenklad till ordinär process för det fallet att käranden utvidgar sin talan och hans yrkande därigenom kommer att överstiga den gräns som gäller för småmål. (NJA II 1973 s 745 ff.)

I motiven till införandet av det andra ledet i 49 kap 12 §, vars enda funktion är att begränsa prövningen i HovR, anförde departementschefen att med tvisteföremålets värde avses -i likhet med vad som gäller vid bestämmandet av småmålsgränsen - vad som har yrkats i målet, dvs i TR:n. Den avgörande tidpunkten för bestämmande av värdet är när talan väckts vid TR:n. I de fall käranden sätter ned sitt yrkande under rättegången vid TR:n är det dock det lägre beloppet som skall beaktas vid avgörandet om prövningstillstånd krävs. Allt detta överensstämmer, enligt departementschefen, med vad som gäller vid bestämmandet av gränsen för småmål. (NJA II 1993 s 248.)

Som har anförts i den juridiska litteraturen kan de skäl som talar mot att tillåta en övergång från ordinär handläggning till småmålshandläggning vid TR inte åberopas när det gäller tillämpningen av den nu aktuella regeln om prövningstillstånd i HovR (Fitger, Rättegångsbalken, 49:43). Sakliga skäl talar för att det i detta fall bör vara det slutligt yrkade beloppet som avgör huruvida prövningstillstånd skall fordras eller ej. Om i här aktuella situationer värdet av vad som ursprungligen yrkats skulle vara avgörande för den frågan, innebär detta att det inte alltid av tingsrättsdomen går att sluta sig till att prövningstillstånd fordras i HovR:n utan att en kontroll av akten kan behöva göras. Vad som nu har anförts får anses innefatta övervägande skäl för en tolkning av 49 kap 12 § RB i enlighet med vad som förutsattes i 1993 års lagstiftningsärende.

I förevarande fall har yrkandet i TR:n satts ned till ett belopp som understeg basbeloppet. Således krävs prövningstillstånd i HovR:n.

HD finner inte skäl att ändra HovR:ns beslut i fråga om prövningstillstånd.