NJA 2000 s. 214

J.H. överklagade och yrkade att bli antagen som ledamot av advokatsamfundet.

Advokatsamfundet avstyrkte bifall till överklagandet.

Målet föredrogs.

HD (JustR:n Nyström, Munck, referent, Nilsson, Westlander och Lundius) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Av handlingarna framgår att J.H., som är född år 1949, är uppvuxen i England och medborgare i Storbritannien. Efter engelsk grundexamen i juridik och genomgången advokatkurs samt ca två års arbete vid en engelsk advokatbyrå antogs han d 1 juni 1973 till Solicitor of the Supreme Court. Han arbetade sedan i Storbritannien som solicitor i ca ett år vid en advokatbyrå och i ca sju år vid en myndighet. Sedan han år 1981 flyttat till Sverige, har han haft anställningar bl a som amanuens vid juridisk fakultet, som skadeassistent och jurist vid två försäkringsbolag, som departementssekreterare och som högskoleadjunkt. Han avlade svensk juris kandidatexamen år 1992. För närvarande driver han verksamhet som främst avser översättning av juridiska texter.

Enligt 8 kap 2 § 3 st RB skall den som har genomgått en utbildning som krävs för att bli advokat i en stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som i Sverige genomgått ett prov som visar att han har tillräckliga kunskaper om den svenska rättsordningen anses uppfylla kraven på kunskapsprov och erforderlig praktisk och teoretisk utbildning enligt 8 kap 2 § 1 st 3 och 4 RB. Bestämmelsen i tredje stycket infördes som ett led i implementeringen av Rådets direktiv 89/48/EEG av d 21 dec 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier (utbildningsdirektivet). Av de svenska förarbetena till bestämmelsen (prop 1992/93:64 s 41 f) framgår att den bygger på en tolkning av direktivet, enligt vilken den utbildning för advokatyrket som krävs i en stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall godtas här i landet med avseende inte bara på teoretiska utan också på praktiska moment. Från svensk sida har man dock utnyttjat den möjlighet som direktivet ger att uppställa kompletterande krav, vilket kommit till uttryck genom det förut angivna kravet att sökanden i Sverige skall ha genomgått ett prov som visar att han har tillräckliga kunskaper om den svenska rättsordningen.

I stadgarna för Sveriges advokatsamfund har upptagits antagningskrav som ansluter sig till de nu berörda kraven enligt RB och i vissa avseenden preciserar dessa. Även enligt 3 § 1 st 3 i stadgarna gäller sålunda ett krav på att den som vill bli advokat skall ha avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domarämbete. I punkt 4 i samma stycke har upptagits ett krav på att sökanden under minst fem år på ett tillfredsställande sätt skall ha utövat praktisk juridisk verksamhet enligt vissa närmare bestämmelser. Enligt paragrafens 3 st skall den som har genomgått en utbildning som krävs för att bli advokat i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som i Sverige genomgått ett prov som visar att han har tillräckliga kunskaper om den svenska rättsordningen anses uppfylla kraven enligt 1 st 3 och 4. Även enligt stadgarna krävs det dessutom att sökanden skall ha gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt bedömas lämplig att utöva advokatverksamhet (1 st 5 och 6).

Med hänsyn till att J.H. i Storbritannien antagits som solicitor och till att han har avlagt svensk juris kandidatexamen skall han i överensstämmelse med vad samfundsstyrelsen funnit anses uppfylla de krav som i RB och stadgarna ställs på praktisk och teoretisk utbildning för advokatyrket. Detta hindrar inte att en förutsättning för bifall till hans ansökan också är att han uppfyller kravet på lämplighet för advokatverksamhet. Det är emellertid inte förenligt med den förut återgivna regleringen att, på sätt som skett genom det överklagade beslutet, ge det kravet sådan innebörd att lämpligheten måste dokumenteras genom arbete med juridisk rådgivning, eftersom detta skulle innebära en utvidgning av de krav på praktisk tjänstgöring som får ställas enligt RB och stadgarna. Åtminstone i betraktande av att J.H. såvitt upplysts alltjämt har behörighet som solicitor finns det inte heller utrymme att beakta att den praktiska utbildning som ligger till grund för hans antagande som solicitor ligger förhållandevis långt tillbaka i tiden.

Vid nu angivna förhållanden får de intyg beträffande J.H:s tjänstgöring i olika befattningar och den dokumentation i övrigt som han har förebragt anses utgöra tillräcklig utredning om att han uppfyller kravet på lämplighet för advokatverksamhet. Av handlingarna framgår att även övriga krav för att J.H. skall antas som ledamot av samfundet är uppfyllda. Med hänsyn till det anförda saknas anledning att, som J.H. begärt, inhämta förhandsavgörande från Europeiska Gemenskapernas domstol.