NJA 2000 s. 3

Bestämmelsen i 17 kap 9 § sjölagen om s k partikulärdispasch har inte ansetts utgöra hinder mot att en försäkringstagare med stöd av Luganokonventionen väcker fullgörelsetalan mot försäkringsgivaren vid domstolen i den ort där försäkringstagaren har sin hemvist.

TR:n

ICB Shipping AB väckte vid Stockholms TR talan mot Bergens Skibsassuranseforening - Gjensidig och yrkade förpliktande för assuransföreningen att till ICB Shipping betala USD 984 083 eller motsvarande belopp i svensk valuta, jämte ränta. Som grund för käromålet åberopades att ICB Shippings fartyg M/T Barbro till följd av roderhaveri legat stilla för reparation från d 18 juni till d 15 aug 1993, att ICB Shipping på grund därav gått miste om tidshyra motsvarande det yrkade beloppet samt att assuransföreningen var skyldig att ersätta förlusten enligt försäkringsavtal.

I fråga om rätt forum för tvisten anförde ICB Shipping: Enligt 17 kap 9 § sjölagen (1994:1009) skall tvist rörande en försäkringsgivares ersättningsskyldighet på grund av avtal om sjöförsäkring avgöras genom dispasch. Emellertid anges i artikel 8 1 st 2 Luganokonventionen att en försäkringstagare alltid skall vara berättigad att väcka talan mot försäkringsgivaren vid domstolen i den ort där försäkringstagaren har sitt hemvist. Bestämmelsen i konventionen gäller också sjöförsäkring och sätter eventuellt avvikande nationella forumregler ur spel. Till undvikande av preskription - som skulle ha inträffat d 10 juni 1997 - har ICB Shipping emellertid, för det fall TR:n inte är behörig att handlägga tvisten, samtidigt ansökt om dispasch.

Assuransföreningen yrkade att käromålet skulle avvisas. Till stöd härför anförde assuransföreningen: TR:n är inte behörigt forum för tvisten, som enligt 17 kap 9 § sjölagen skall hänskjutas till utredning och avgörande genom dispasch. Dispaschören har exklusiv behörighet beträffande detta slag av tvister. Dispaschören är att anse som en domstol i Luganokonventionens mening. För en sådan ståndpunkt talar att dispaschörinstitutet är ett statligt, oavhängigt organ och att förfarandet hos dispaschören uppvisar alla för en judiciell procedur karakteristiska drag med bl a iakttagande av den kontradiktoriska principen. Dispaschören har kansli i Göteborg, men jurisdiktionsområdet omfattar hela riket. Dispaschören utgör således rätt domstol i ICB Shippings hemvistort, Stockholm.

Domskäl

TR:n (rådmannen Bergendal) anförde i beslut d 26 nov 1997: Skäl. Enligt 17 kap 9 § sjölagen gäller att en tvist om försäkringsgivares ersättningsskyldighet på grund av avtal om sjöförsäkring skall hänskjutas till utredning och avgörande genom dispasch (partikulärdispasch).

Med sjöförsäkring förstås enligt 59 § försäkringsavtalslagen (1927:77) försäkring mot fara, för vilken det försäkrade intresset utsättes under sjötransport samt - i det fall försäkringen jämte sjöfara omfattar annan fara, som står i samband med transporten - en sådan försäkring i dess helhet.

Av 10 kap 17 § 1 st 1 RB följer att TR:n inte är behörig att uppta bl a tvist, som skall upptas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol.

Som parterna anfört skall föreliggande tvist enligt de angivna bestämmelserna prövas av dispaschören och är TR:n således enligt svenska nationella regler inte behörig att uppta käromålet till prövning.

Enligt artikel 8 1 st 2 konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område upprättad i Lugano d 16 sept 1988 (Luganokonventionen) får talan mot en försäkringsgivare som har hemvist i en konventionsstat väckas i en annan konventionsstat vid domstolen i den ort där försäkringstagaren har hemvist. Luganokonventionen gäller enligt 1 § lagen (1992:794) med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen som lag här i landet.

Assuransföreningen har hemvist i Norge, som är en konventionsstat. Enligt Luganokonventionen föreligger således svensk domsrätt. Vidare anvisar konventionen såsom behörigt forum inom den stat som har domsrätt enligt den angivna bestämmelsen "domstolen i den ort där försäkringstagaren har hemvist". Konventionen reglerar således även den interna forumfrågan (Lennart Pålsson, Bryssel- och Luganokonventionerna, 1995 s 48).

ICB Shipping gör gällande att svensk nationell rätt strider mot Luganokonventionens bestämmelse på så sätt att den inhemska rätten inte tillhandahåller någon behörig domstol. I den mån behörighet för en svensk domstol inte föreligger enligt de nationella reglerna medför konventionen skyldighet att ändå uppta en tvist till prövning (Lennart Pålsson, a a s 64).

Enligt 2 § lagen med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen är Stockholms TR behörig om det inte finns någon behörig domstol när svensk domsrätt föreligger.

Assuransföreningen har anfört att det förhållandet att dispaschören av de nationella reglerna utpekas som behörigt forum inte strider mot Luganokonventionen. Assuransföreningen har därvid framhållit att konventionens begrepp "domstol" skall tolkas autonomt och inte nödvändigtvis har samma innebörd som motsvarande begrepp i den nationella rätten. Assuransföreningen har pekat på flera omständigheter som gör att dispaschören bör anses utgöra en domstol i Luganokonventionens mening. Med detta synsätt är konventionens uttryck "domstol i den ort där försäkringstagaren har hemvist" liktydigt med dispaschören, som har jurisdiktion i hela riket.

TR:n delar assuransföreningens uppfattning i fråga om innebörden av begreppet domstol enligt Luganokonventionen. Innebörden skall bestämmas självständigt i förhållande till olika nationella rättsordningar med beaktande av dels konventionens syfte, dels dess system eller struktur samt de allmänna principer som kan härledas ur EU-staternas nationella rättsordningar (Lennart Pålsson, a a s 28).

Ledning vid tolkning av begreppet domstol i konventionens mening torde kunna hämtas ur EG-domstolens rättstillämpning. Assuransföreningen har åberopat EG-domstolens dom d 17 sept 1997 i mål C-54/96 angående begäran om förhandsavgörande i mål mellan Dorsch Consult Ingenieurgesellschaft mbH och Bundesbaugesellschaft Berlin mbH. Vid bedömning av frågan om den tyska federala tillsynskommission som begärt förhandsavgörande var behörig att hänskjuta en fråga till domstolen enligt artikel 177 i EG- fördraget har domstolen - i enlighet med sin tidigare praxis - beaktat flera omständigheter, bl a om organet i fråga upprättats enligt lag, om dess verksamhet är varaktig, om dess avgöranden är tvingande, om förfarandet inför organet är kontradiktoriskt, om organet sysslar med rättstillämpning samt om det är oberoende.

Dispaschören uppfyller samtliga de kriterier som EG-domstolen uppställt för att ett organ skall anses utgöra domstol.

Även om dispaschören inte formellt inordnats i den svenska domstolsorganisationen framstår det inte heller som särskilt främmande för ett inhemskt synsätt att betrakta dispaschören som ett domstolsliknande organ. Det kan således framhållas att dispasch får överklagas till allmän domstol och att överrätter ansett sig oförhindrade att tillämpa 10 kap 20 § 1 st RB på så sätt att mål hänvisats till dispaschören, som därvid alltså ansetts utgöra "lägre rätt" (NJA 1954 s 423).

TR:n finner att 17 kap 9 § sjölagen skall tillämpas i fråga om parternas mellanhavande. TR:n är således inte behörig att uppta tvisten till prövning. Käromålet skall därför avvisas.

Slutligt beslut. Käromålet avvisas.

Svea HovR

ICB Shipping överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle återförvisa målet till TR:n som behörigt forum.

Assuransföreningen bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Tersmeden samt hovrättsråden Kjellström referent, och Frideen) anförde i beslut d 11 febr 1998: Skäl. Den försäkring varom är fråga (s k loss of hire insurance) är att anse som sjöförsäkring. Såsom TR:n anfört skall enligt 17 kap 9 § i den svenska sjölagen tvist om en försäkringsgivares ersättningsskyldighet på grund av avtal om en sådan försäkring hänskjutas till utredning och avgörande genom dispasch.

I förevarande tvist har försäkringsgivaren hemvist i Norge i följd varav behörig domstol dock - i enlighet med lex specialisprincipen - skall bestämmas med tillämpning av reglerna i lagen (1992:794) med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen.

Luganokonventionen innehåller dels behörighetsregler begränsade till enbart den internationella, externa, behörigheten (t ex artikel 8 1 st 1 rörande försäkringstvister och artikel 14 rörande konsumenttvister), dels behörighetsregler omfattande såväl den externa som den interna behörigheten (t ex artikel 8 1 st 2 också rörande försäkringstvister). Vad gäller de senare reglerna utpekar konventionen själv viss domstol inom en konventionsstat som behörig och reglerna kan inte suppleras med nationella behörighetsregler (Pälsson, Bryssel- och Luganokonventionerna, 1995 s 64).

I målet har ICB Shipping AB gjort gällande att TR:n är behörig domstol enligt artikel 8 1 st 2 i Luganokonventionen. Bestämmelsen, som införts som en skyddsregel för försäkringstagaren, är som ovan anförts av sådant slag att den inte kan suppleras med någon nationell regel. Bestämmelsen är likaså tillämplig på alla slag av försäkringstvister. Enligt HovR:ns bedömning kan bestämmelsen som sådan då inte heller ges den tolkningen att konventionsstaterna kan fördela målen på olika domstolar alltefter försäkringens art.

Frågan huruvida forumbestämmelsen i artikel 8 1 st 2 medger en fördelning av tvisterna på olika domstolar alltefter dessas sakliga kompetens får i och för sig betydelse i detta mål endast om det står klart att dispaschören kan anses som en domstol i Luganokonventionens mening. HovR:n noterar därvidlag att Luganokonventionens primära syfte är att möjliggöra erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område inom konventionsområdet. Till det ändamålet går den långt i att reglera domstolarnas behörighet (Pålsson s 17 ff, särskilt s 23). Med dom avses enligt artikel 25 varje avgörande som har meddelats av domstol i en konventionsstat.

I svensk nationell rätt torde dispaschören inte vara domstol. I vart fall har riksdagen inte i lag gjort ett sådant utpekande. Inte heller i artikel Va i protokoll nr 1 till konventionen görs något utpekande såsom i fråga om vissa andra nordiska myndigheter. Dispaschörens avgörande vinner i och för sig rättskraft enligt 21 kap 9 § sjölagen - och därmed erkännande enligt konventionen - men utgör inte exekutionstitel, dvs dispaschen kan inte verkställas i Sverige och sålunda inte heller i annan konventionsstat (NJA 1923 s 28 samt prop 1966:145 s 222 och prop 1991/92:128 s 204). På grund härav kan dispaschören inte heller, mot bakgrund av konventionens syften och ändamål, anses utgöra domstol i dess mening. En motsatt ordning skulle för övrigt leda till det otillfredsställande resultatet att en försäkringstagare som av utredningsskäl väljer att ansöka om dispasch i Sverige endast kan uppnå ett icke exigibelt avgörande men samtidigt på grund av avgörandet drabbas av res judicataeffekter i försäkringsgivarens hemviststat.

Vid nu gjorda bedömningar, och då konventionen inte eljest uttryckligen anger särskilt forum för ifrågavarande tvist, följer av Luganokonventionens ställning som svensk lag att, i förevarande tvist, hinder inte föreligger att på begäran av ICB Shipping ta upp tvisten till prövning vid bolagets allmänna hemvistforum. På grund härav skall TR:ns avvisningsbeslut undanröjas och målet visas åter till TR:n för fortsatt handläggning.

Beslut. HovR:n undanröjer TR:ns beslut och visar målet åter till TR:n för fortsatt handläggning.

HD

Assuransföreningen (ombud advokaten J G Rudbeck) överklagade och yrkade att HD skulle, med ändring av HovR:ns beslut, fastställa TR:ns beslut.

ICB Shipping (ombud advokaten Jan Melander) bestred ändring. Assuransföreningen åberopade ett utlåtande av professor Michael Bogdan.

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Thornefors, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Under tiden d 18 juni - d 15 aug 1993 befann sig tankerfartyget M/T Barbro på varv för reparation efter ett roderhaveri. Mellan ICB Shipping AB och Bergens Skibsassuranseforening fanns vid denna tid ett försäkringsavtal, en s k loss of hire insurance, avseende M/T Barbro som avsåg att täcka inkomstförlust som kunde drabba ICB Shipping till följd av haveri. Sedan assuransföreningen avvisat krav från ICB Shipping på ersättning enligt försäkringen väckte rederiet talan mot assuransföreningen vid Stockholms TR med yrkande att föreningen skulle förpliktas att utge ersättning ur denna. Samtidigt har en ansökan om dispasch givits in till den svenske dispaschören. Frågan i målet är om Stockholms TR eller dispaschören nu är rätt forum.

Som domstolarna har konstaterat gäller målet rätt till ersättning ur en sjöförsäkring och enligt 17 kap 9 § i den svenska sjölagen skall tvist om försäkringsgivares ersättningsskyldighet hänskjutas till utredning och avgörande genom dispasch.

ICB Shipping har till stöd för sitt påstående att Stockholms TR är rätt forum åberopat artikel 8 1 st 2 i Luganokonventionen. Assuransföreningen har säte i Bergen. Norge är liksom Sverige anslutet till Luganokonventionen. Konventionens regler är således tillämpliga i målet. Enligt den åberopade bestämmelsen kan talan mot en försäkringsgivare som har hemvist i en konventionsstat väckas i en annan konventionsstat, vid domstolen i den ort där försäkringstagaren har hemvist.

Luganokonventionen innehåller bestämmelser om domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område. Ett av syftena med Sveriges tillträde till konventionen är att utländska domar mer generellt skall kunna verkställas i Sverige, liksom att svenska domar skall kunna verkställas utomlands (se prop 1991/92:128 s 128). Före tillträdet saknades i svensk rätt i stort sett regler på dessa områden.

Avgörande för forumfrågan i förevarande mål är om svensk dispaschör är att anse som domstol i konventionens mening. Begreppet domstol har inte definierats i konventionen. Begreppet dom däremot har i artikel 25 angetts vara varje avgörande som har meddelats av domstol i en konventionsstat oavsett dess rubricering såsom dom, beslut eller förordnande om verkställighet. Som Assuranseforeningen hävdat talar detta i och för sig för att benämningen av ett organ i nationell rätt inte är avgörande för huruvida det skall anses utgöra en domstol i konventionens mening.

ICB Shipping har gjort gällande att frågan om domstolsbegreppets omfattning skall lösas med utgångspunkt i uppfattningen därom i svensk rätt. Assuranseforeningen har påstått att tolkningen skall ske autonomt, dvs utan att uppfattningen i den nationella rättsordningen tillmäts betydelse och i stället med beaktande av konventionens syfte, system eller struktur samt de allmänna principer som kan härledas ur EU- staternas nationella rättsordningar (se Pålsson, Bryssel- och Luganokonventionerna,1995 s 28 och 191).

Att dispaschör enligt svensk rätt är en myndighet och inte en domstol torde stå klart, även om det har uttalats bl a att dispaschören är ett slags domstol med en unik karaktär (se Grönfors i SvJT 1987 s 41). I sammanhanget måste det förhållandet tillmätas betydelse att dispaschören inte har tagits upp i artikel Va i protokoll nr 1 till konventionen bland andra nordiska myndigheter som har angivits vara domstol. Att tillmäta den nationella uppfattningen avgörande betydelse i detta hänseende skulle emellertid strida mot det övergripande syftet med Sveriges tillträde till konventionen. Det får därför anses vara mest ändamålsenligt att tolka uttrycket domstol autonomt. Något hinder mot att vid bestämmandet av vilka omständigheter som därvid skall tillmätas betydelse hämta ledning i avgöranden från EG-domstolen kan inte anses föreligga, se således EG-domstolens dom d 17 sept 1997 i mål C-54/96 Dorsch Consult Ingenieurgesellschaft mbH mot Bundesbaugesellschaft Berlin mbH.

Som Assuranseforeningen har påpekat uppfyller dispaschören många av de krav som enligt den nämnda EG-domen ställs på ett organ för att det skall anses vara en domstol. Så t ex är dispaschören upprättad enligt lag och får anses vara oberoende, dess verksamhet är varaktig och avser rättstillämpning. Vidare är förfarandet kontradiktoriskt.

Ovan har konstaterats att ett av huvudsyftena med konventionen är att öka möjligheterna för ett lands domar att verkställas i en annan konventionsstat. Av artikel 31, som behandlar verkställighet av domar, kan läsas ut att det förutsätts att de avgöranden som är aktuella enligt konventionen skall kunna verkställas, dvs att de utgör exekutionstitlar.

I Sjölagskommittens betänkande SOU 1965:18 har på s 89 anförts att dispasch enligt gällande rätt inte betraktas som exekutionstitel. Departementschefen har i prop 1966:145 på s 222 instämt i påståendet med kommentaren att någon ändring på denna punkt inte är avsedd. Nu nämnd uppfattning synes grunda sig på rättsfallet NJA 1923 s 28 och har ifrågasatts av Jan Sandström (se s 398 i Festskrift till Grönfors). Första stycket i rubriken till rättsfallet, "Fråga huruvida utmätning må verkställas omedelbart på grund av partikulärdispasch eller domstols utslag i anledning av klander å sådan", liksom konstaterandet i referatet (s 30) att "Aktiebolaget har jämväl till RR:n instämt aktieselskabet för att få sin fordran enligt ovan omförmälda dispasch fastställd" får anses tala för att den inledningsvis angivna tolkningen av fallet är riktig.

Dispaschörens utslag kan således inte verkställas direkt. En viktig förutsättning får därför anses saknas för att dispaschören skall kunna föras in under begreppet domstol i konventionens mening.

ICB Shipping har säte i Stockholm. Stockholms TR är därför behörig att ta upp tvisten till prövning. HovR:ns beslut skall således fastställas.

Domslut

HD:s avgörande. HD lämnar överklagandet utan bifall.

HD (JustR:n Lind, Svensson, Danelius, Nilsson och Victor, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Tvisten rör assuransföreningens ansvar som försäkringsgivare enligt avtal om sjöförsäkring på grund av ett roderhaveri, som inträffat på ICB Shippings tankerfartyg M/T Barbro.

När en sådan tvist uppstår skall enligt 17 kap 9 § sjölagen saken hänskjutas till utredning och avgörande genom s k partikulärdispasch. Om inte något annat avtalats görs utredningen på den ort där försäkringen har tagits eller där dispasch vanligen görs för den orten. Talan om klander av dispasch prövas enligt bestämmelserna i 21 kap9-14 §§sjölagen, i första hand av TR:n för den ort där dispaschen är utgiven. Genom dessa bestämmelser har åstadkommits ett speciellt rättegångsförfarande som till stora delar motsvarar vad som gäller vid överklagande av en domstols beslut. TR:n skall som huvudregel ha en särskild sammansättning genom att i rätten skall ingå tre ledamöter med kunskap om handel och sjöfart. Enligt vedertagen uppfattning utgör en dispasch inte någon exekutionstitel (Hagbergh, Sjölagen, 16 uppl s 251, SOU 1965:18 s 89 och prop 1966:145 s 222). - Det är inte möjligt att samtidigt med klander av dispasch handlägga en talan mot försäkringsgivaren om fullgörelse (jfr 14 kap 7 § 1 st RB).

Artikel 8 1 st 2 Luganokonventionen ger rederiet ICB Shipping rätt att väcka talan mot assuransföreningen vid domstolen i den ort där rederiet har sitt säte, dvs vid Stockholms TR. Konventionsregeln innebär en förmån för försäkringstagaren som ansetts generellt sett ha en svagare ställning än försäkringsgivaren (prop 1991/92:128 s 112). Skyddet kompletteras genom föreskrifter i artikel 31 om att en verkställbar dom som meddelats i en konventionsstat också kan verkställas i en annan konventionsstat (jfr även artikel 26).

Artikel 8 jämförd med artikel 31 i Luganokonventionen får anses förutsätta att part skall ha möjlighet att öppna ett rättegångsförfarande genom att yrka fullgörelse med sikte på att få en dom som kan verkställas i konventionsstaterna. Den svenska ordningen med obligatoriskt dispaschförfarande innebär emellertid att den som tagit en sjöförsäkring och vill föra talan vid svensk domstol mot försäkringsgivare med hemvist i annan konventionsstat kan bli tvungen att föra två processer innan verkställighet kan ske, först en dispaschprocess och därefter - med dispaschen som grund - en talan om fullgörelse. Även om försäkringsgivarna normalt betalar frivilligt i överensstämmelse med en lagakraftvunnen dispasch kan en sådan ordning inte anses förenlig med Luganokonventionen.

Luganokonventionens reglering i nu aktuellt avseende har företräde framför svensk nationell lag. I enlighet härmed har ICB Shipping haft rätt att väcka talan mot assuransföreningen vid Stockholms TR trots att någon dispasch inte meddelats i tvisten.

Domslut

HD:s avgörande. HD lämnar överklagandet utan bifall.

HD:s beslut meddelades d 3 jan 2000 (mål nr Ö 1122-98).