NJA 2000 s. 380

Kungshallen Bingokonsult AB (Kungshallen) förde efter stämning å H:s Advokatkontor AB (advokatkontoret) vid Stockholms TR den talan som framgår av TR:ns dom.

TR:n (rådmännen Nyström och Lagergren samt tingsfiskalen Starkebo (skall vara Starkebo; red:s anm) anförde i dom d 16 juni 1998: Bakgrund. P.S. anställdes som biträdande jurist vid H:s Advokatkontor AB (nedan advokatkontoret) i juni 1993. G.B. var klient och innehavare av ett klientmedelskonto på advokatkontoret. G.B. hade givit advokatkontoret i uppdrag att för hans räkning förvärva två bostadsrätter i Stockholm. P.S. biträdde G.B. och köpte i enlighet med uppdraget två bostadsrätter åt denne. Köpeskillingen för den ena lägenheten 3 milj kr erlades med medel som G.B. betalat till klientmedelskontot. När köpeskillingen för den andra lägenheten 1,225 milj kr skulle erläggas hade P.S. förskingrat medel som G.B. inbetalat till klientmedelskontot. P.S. upptog därför - i G.B:s namn men utan dennes vetskap eller uppdrag - ett lån hos Kungshallen Bingokonsult AB (nedan Kungshallen) varefter han betalade den andra lägenheten. P.S. har inte betalat tillbaka till Kungshallen något av det lånade beloppet.

Yrkanden och grunder m m. Kungshallen har yrkat att advokatkontoret förpliktas att till Kungshallen utge 361 507 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 18 juli 1996 till dess full betalning sker.

Advokatkontoret har bestritt yrkandet men vitsordat det yrkade beloppet som skäligt i och för sig; ränteyrkandet har inte vitsordats.

Kungshallen har som grund för käromålet anfört följande: P.S. var anställd av advokatkontoret som biträdande jurist på heltid. I sin tjänst har han vållat Kungshallen skada genom brott då han förmått Kungshallen att till honom betala 1,5 milj kr under föregivande av att han företrädde advokatkontorets klient G.B. avseende upptagande av kredit. P.S. har själv tillägnat sig beloppet. Efter vad som framkommit har varken P.S. eller advokatkontoret haft i uppdrag att uppta någon kredit för G.B.. Stockholms TR har d 23 dec 1996 dömt P.S. för brottet enligt följande gärningsbeskrivning: "P.S. har genom vilseledande förmått företrädare för Kungshallen Bingokonsult AB att till honom d 2 juni 1994 i Stockholm utbetala 1,5 milj kr. Vilseledandet har bestått i att P.S. gjort sken av att han lånat aktuellt belopp av Kungshallen Bingokonsult AB för sin klient G.B:s räkning, trots att han avsett att själv tillägna sig pengarna. Härvid har P.S. undertecknat en revers med lånevillkoren varav framgått att G.B:s bostadsrättslägenhet på Skeppargatan 39 i Stockholm pantsatts som säkerhet för lånebeloppet. P.S. har i samband härmed för företrädare för målsäganden presenterat en av G.B. underskriven fullmakt, vilken P.S. falskeligen och med fara i bevishänseende ändrat så att fullmakten kommit att omfatta pantsättning av lägenheten på Skeppargatan. Förfarandet har inneburit vinning för P.S. och motsvarande skada för Kungshallen. Brottet är, med hänsyn till att P.S. missbrukat sin ställning som biträdande jurist vid en advokatbyrå och då han begagnat falsk handling samt gärningen avsett betydande belopp, att bedöma som grov." - I domen förpliktades P.S. att utge skadestånd till Kungshallen med 1,5 milj kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 2 juni 1994 till dess betalning sker.

Advokatkontoret har som grund för bestridandet anfört följande.

Som grund för bestridandet av ränteyrkandet har advokatkontoret anfört: Trygg-Hansa har d 18 juli 1996 till Kungshallen i förlikningslikvid betalat 1,6 milj kr. Därigenom har bl a hela kapitalbeloppet ersatts. Det överskjutande beloppet 361 507 kr avser upplupen ränta. På belopp som utgör ränta äger Kungshallen inte yrka ränta.

Till bemötande av grunderna för bestridandet har Kungshallen anfört: Försäkringen, som advokatkontoret åberopat, har advokatkontoret inte del i. Det är Sveriges advokaters service AB som tecknat försäkringen hos Trygg-Hansa och som är försäkringstagare. Försäkringen avser förmögenhetsskada som tredje man eller klient kan komma att lida på grund av brottslig gärning begången av anställd på advokatbyrå. Det är bara tredje man som är försäkrad och advokatkontoret kan därför inte för egen del dra nytta av försäkringen. Advokatkontoret är heller inte part i förlikningen. Denna avsåg en tvist som förelåg mellan Kungshallen och G.B. då P.S. endast var misstänkt för brott och åtal inte väckts mot denne. I denna tvist åberopade Kungshallen helt andra grunder än de som åberopats i förevarande mål. Förlikningsavtalet innebar ingen begränsning i Kungshallens möjligheter att rikta ytterligare krav mot annan än parterna i förlikningsavtalet med anledning av den skada P.S. orsakat. - Det bestrids vidare att Kungshallen skulle ha varit medvållande till skadan. Kungshallen har inte haft möjlighet att göra en kreditprövning rörande G.B. då denne var rysk medborgare och inte bosatt i Sverige. Frågan var för övrigt inte aktuell då fullgod säkerhet lämnades för lånet.

Advokatkontoret har genmält: Försäkringens syfte är att skydda såväl advokatkontorets klienter som tredje man. Den åberopade förlikningen träffades efter det att åtal väckts mot P.S. men innan domen meddelades.

Utveckling av talan.

Kungshallen: Styrelseledamoten i Kungshallen B.P. träffade i december 1993 P.S. som då företrädde en klient i en tvist med Kungshallen. I januari följande år tog P.S. kontakt med B.P. och berättade att advokatkontoret fått i uppdrag av en utländsk klient, G.B., att uppta ett lån. P.S. ville därför efterhöra om Kungshallen kunde låna ut 1,5 milj kr till G.B.. Löptiden för lånet skulle vara så kort som fyra månader. P.S. erbjöd mycket god säkerhet för lånet och hög ränta på lånebeloppet. Han uppgav att klienten inte hade möjlighet att uppta lån i bank eftersom denne var rysk medborgare och krediten rörde kortare affärer som oljehandel och även spekulation. B.P. besökte P.S. på advokatkontoret vid tre tillfällen och vid samtliga dessa tillfällen berördes lånet till G.B.. B.P. ringde också flera gånger till P.S. på advokatkontoret. Kungshallen hade god likviditet och ville gärna placera medel med god avkastning. Då G.B. företräddes av en välrenommerad advokatbyrå beslutade sig Kungshallen för att bevilja G.B. lånet om 1,5 milj kr. P.S. utställde i G.B:s namn en revers på 1,812 milj kr, vilket belopp inkluderade ränta för tiden d 2 juni 1994 till och med d 1 okt 1994. Reversen utställdes på advokatkontorets firmapapper. P.S. företedde för B.P. två fullmakter för P.S. att företräda G.B., den ena dagtecknad i Riga och den andra i Stockholm. Även fullmakterna var utställda på advokatfirmans firmapapper. De var generella och avsåg alla jurister på advokatkontoret. P.S. bekräftade att pantsättning av en bostadsrätt hade skett genom att förete det brev varigenom bostadsrättsföreningen denuntierats om pantsättningen. Brevet var också utskrivet på advokatkontorets firmapapper. Då krediten skulle förfalla till betalning tog P.S. kontakt med B.P. och uppgav att återbetalningen av lånet skulle bli något fördröjd, eftersom det var vissa problem med överföringen av medel från Ryssland. Kungshallen medgav en förlängning av krediten till d 10 mars 1995. Lånet betalades inte heller då Kungshallen gav in en stämningsansökan mot G.B. till Stockholms TR. Det uppdagades i det målet att P.S. hade förfalskat fullmakterna. Kungshallen och G.B. träffade en förlikning som innebar att Kungshallen erhöll 1,6 milj kr ur en försäkring meddelad av Trygg-Hansa mot att talan mot G.B. återkallades. Förlikningslikviden betalades d 18 juli 1996. Ränta å reversbeloppet 1,5 milj kr under perioden d 2 juni 1994-d 18 juli 1996 enligt 6 § räntelagen uppgår till 461 507 kr. Kungshallen har därför genom P.S:s handlande åsamkats en förlust uppgående till minst det yrkade beloppet 361 507 kr. - P.S. var vid tillfället biträdande jurist på advokatkontoret. Biträdande jurister står i allmänhet under övervakning, kontroll och handledning av delägare på advokatbyrå. P.S. hade använt sig av advokatkontorets firmapapper, fullmaktsblanketter m m. Han fanns upptagen under advokatkontoret i Sveriges advokatsamfunds matrikel.

Ifrågavarande fullmakt innebar en vidsträckt behörighet för advokatkontoret att företräda G.B. i dennes angelägenheter. Advokatkontoret hade låtit P.S. förfoga över fullmakten utan att någon kontroll vidtagits. P.S. hade fritt kunnat förfoga över klientmedel. Trots att P.S. endast arbetat en kortare tid, knappt ett år, när den i målet aktuella gärningen begicks, hade ingen övervakning eller ledning av P.S:s arbete skett från advokatkontorets sida. Advokatkontoret hade redan vid anställningen kunnat företa kontroller av P.S., vilka skulle ha gett vid handen att P.S. varit styrelseledamot i flera bolag som gått i konkurs. Det föreligger därför ett sådant principalansvar att advokatkontoret är ansvarigt för P.S:s handlande.

Advokatkontoret. E.H., som var delägare i advokatkontoret, lärde känna P.S. då båda var i femtonårsåldern. De var med i sjövärnskåren och läste juridik samtidigt men hade sedan ingen kontakt förrän de år 1992 träffades av en händelse. Sommaren 1993 anställdes P.S. som biträdande jurist på advokatkontoret. Han arbetade till viss del självständigt. Advokatkontoret registrerade på sedvanligt sätt alla uppdrag och klienter som P.S. biträdde. E.H. gick kontinuerligt igenom uppdragen, diskuterade dessa med övriga advokater och med biträdande jurister, bland dem P.S.. - När P.S. anställdes kontrollerade advokatkontoret hans referenser, bland annat kontaktades två av de advokater som P.S. tidigare arbetat för. Eftersom referenserna var goda bedömde advokatkontoret att det saknades anledning att göra ytterligare kontroller av P.S.. E.H. kände inte till att P.S. var spelberoende eller att han suttit i styrelser i bolag som gått i konkurs. I mars 1995 kontaktades E.H. av en person som uppgav att P.S. hade lånat och förskingrat pengar. Då P.S. konfronterades med uppgifterna försvann han en tid. Advokatkontoret gick igenom samtliga P.S:s uppdrag varefter advokatkontoret gjorde en polisanmälan.

Advokatkontoret hade inte några möjligheter att kontrollera vad P.S. gjort eftersom denne inte registrerat samtliga sina förehavanden som ärenden hos advokatkontoret. P.S. har fritt kunnat förfoga över advokatkontorets klientmedel och det framkom att han hade förmått en ekonomiskt ansvarig person på advokatkontoret att utbetala klientmedel till honom direkt.

Bevisning. På advokatkontorets begäran har vittnesförhör ägt rum med P.S.. Vidare har parterna åberopat viss skriftlig bevisning.

I sitt vittnesmål har P.S. uppgett bl a följande: Han hade haft stora ekonomiska problem och frågat B.P. och andra som han kom i kontakt med om de kunde låna honom pengar. B.P. kom därvid att hjälpa honom 1994 med ett lån på 300 000 kr. Senare samma år frågade han B.P. om denne kunde hjälpa till att finansiera en affär med Lettland som gällde export av bensin. Det behövdes en kredit om 1,5 milj kr. Efter en tid förklarade B.P. att denne kunde hjälpa till med ett lån om det lämnades säkerhet. P.S. pantsatte då G.B:s bostadsrätt. Detta blev möjligt sedan han gjort ett tillägg i fullmakten som G.B. lämnat advokatkontoret. Ändringen gjordes då B.P. befann sig på advokatkontoret och denne måste ha varit medveten om hur ändringen kom till. Till B.P. uppgav han att krediten avsåg oljeaffärer som han själv drev. Han förespeglade inte B.P. att affärerna hade med advokatkontoret att göra. Att en G.B. tillhörig bostadsrätt ställdes som säkerhet förklarade han med att G.B. var delaktig i affärerna med Lettland. Lånebeloppet betalades ut vid ett besök på Handelsbanken då B.P. var närvarande. Först då fick P.S. kännedom om att det var Kungshallen som lånade ut pengarna. Vid tillfället betalade han en skuld om 80 000 kr som han hade till B.P. personligen. Ingen på advokatkontoret kände till något om hans låneaffärer. Han var duktig på att manipulera andra och han "hade inte själv kunnat tro att han var så förslagen" som han varit.

Domskäl. Enligt 3 kap 1 § skadeståndslagen (1972:207) skall den som har arbetstagare i sin tjänst ersätta person- eller sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. Principalansvaret innebär att en arbetsgivare kan bli ansvarig även för uppsåtliga brott som arbetstagare begår, under förutsättning att de har samband med tjänsten (Hellner, Skadeståndsrätt, femte upplagan, s 160).

Ostridigt var P.S. arbetstagare vid advokatkontoret under den i målet aktuella tiden och ostridigt har han under denna tid vållat Kungshallen förmögenhetsskada genom ett uppsåtligt brott.

Utredningen visar att advokatkontoret i och för sig fått ett uppdrag av G.B. att köpa två bostadsrätter åt denne. P.S. kom att biträda G.B. i denna angelägenhet varvid P.S. i G.B:s namn, men utan dennes uppdrag eller vetskap, upptog ett lån hos Kungshallen om 1,5 milj kr. P.S. undertecknade reversen och pantsatte som säkerhet för lånet en av bostadsrätterna. För B.P. hos Kungshallen företedde han en fullmakt, som han falskeligen ändrat så att den kommit att omfatta behörighet att pantsätta bostadsrätten.

Den fråga som TR:n närmast har att ta ställning till är om P.S. handlat i tjänsten, då han förmådde Kungshallen att låna ut 1,5 milj kr. Enligt motiven till skadeståndslagen är bedömningen av frågan om ett handlande skett i tjänsten beroende av om arbetstagarens handlande har ett sådant funktionellt samband med arbetstagarens tjänst eller arbetsuppgifter att principalansvar bör åläggas arbetsgivaren; vid uppsåtligt skadevållande av en arbetstagare är försiktighet påkallad; det bör därvid, utöver ett funktionellt samband med tjänsteutövningen, krävas att det är fråga om en risk som framstår som åtminstone i någon mån beräknelig och inte helt onormal för verksamheten i fråga (prop 1972:5 s 481-482).

Det uppdrag som P.S. haft i sin anställning hos advokatkontoret har gällt inköp av två bostadsrätter för G.B:s räkning. Det uppdraget har han utfört. Att han därvid förskingrat pengar, som G.B. betalat in till advokatkontoret för köpet av bostadsrätterna, är en omständighet som inte rör Kungshallen. Advokatkontoret har i sin verksamhet inte haft något uppdrag från Kungshallen. Det har inte varit i sin anställning på advokatkontoret utan helt för egen del som P.S. lånat pengar av Kungshallen. Att P.S. därvid använt en förfalskad fullmakt och brukat advokatkontorets lokaler och firmapapper har inte varit en risk som advokatkontoret bort ha räknat med. Risken är heller inte normal för advokatverksamhet. P.S:s brottsliga verksamhet har legat helt utanför hans arbete på advokatkontoret och han har därför inte handlat i tjänsten. Då vid angivna förhållande advokatkontoret i sin egenskap av arbetsgivare inte svarar för P.S:s brottsliga handlande gentemot Kungshallen skall käromålet ogillas.

Kungshallen överklagade i Svea HovR och yrkade i själva saken bifall till sin talan vid TR:n.

Advokatkontoret bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Didón, hovrättsråden Wagner och Dahl samt tf hovrättsassessorn Unneberg, referent) anförde i dom d 26 mars 1999: HovR:ns domskäl. Parterna har i HovR:n åberopat samma omständigheter som vid TR:n och utvecklat sin talan i huvudsaklig överensstämmelse med vad som antecknats i TR:ns dom.

Samma skriftliga bevisning har förebringats som vid TR:n. Härutöver har brottmålsdomen mot P.S., utdrag från Patent- och registreringsverket beträffande P.S. samt konkursförvaltarberättelser avseende Moneypulator AB och Moneysafe AB åberopats. Förnyat vittnesförhör har ägt rum med P.S..

Vad som förekommit i HovR:n föranleder inte någon annan bedömning än den som TR:n har gjort. TR:ns dom skall därför fastställas.

HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

Kungshallen (ombud advokaten Guy Lofalk) överklagade och yrkade i själva saken bifall till sin talan i målet.

Advokatkontoret bestred ändring genom sin ställföreträdare advokaten E.H..

HD meddelade d 16 sept 1999 prövningstillstånd i frågan huruvida det handlande som åberopades som grund för skadeståndsskyldighet hade skett i tjänsten hos advokatkontoret och förklarade frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Pålbrant, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. Målet i HD rör reglerna om s k principalansvar för arbetsgivare. Dessa återfinns i 3 kap 1 § skadeståndslagen, där det stadgas att "den som har arbetstagare i sin tjänst skall ersätta person- eller sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. Motsvarande gäller i fall då arbetstagare i tjänsten vållar ren förmögenhetsskada genom brott."

För att principalansvar skall komma i fråga fordras till en början att skadevållaren varit arbetstagare i någons tjänst. I förevarande fall är ostridigt att P.S. var anställd hos advokatkontoret vid tidpunkten för den skadevållande handlingen.

Vidare fordras att skadan vållats i tjänsten. Arbetstagarens handlande skall ha ett funktionellt samband med arbetstagarens tjänst; det fordras dock inte att handlingen direkt avser fullgörande av ett tjänsteåliggande eller att skadan vållats under arbetstid. Som ett minimikrav skall dock gälla att det till väsentlig del är just på grund av tjänsteförhållandet eller de konkreta arbetsuppgifter arbetstagaren haft att utföra som han kommit att vålla skada.

I förarbetena till skadeståndslagen diskuteras närmare innebörden av begreppet "funktionellt samband" (se prop 1972:5 s 479 ff, NJA II 1972 s 628 ff). Skadan skall vara någorlunda beräknelig i en verksamhet av det aktuella slaget. Kravet på funktionellt samband kan i allmänhet sättas lägre om arbetsgivaren åtminstone typiskt sett har haft faktiska möjligheter att övervaka arbetstagarens förehavanden.

När en arbetstagare uppsåtligen vållar skada, kan principalansvar inträda, men endast för vissa typiska risker i samband med skadegörarens arbetsuppgifter. Arbetsgivarens ansvar omfattar inte vad som i förarbeten och doktrin betecknats som abnormhandlingar eller helt oförutsägbara handlingar. Som exempel har anförts skador som arbetstagare vållar genom sabotage eller dråp (se Bengtsson, Skadeståndsrätt, 1985 s 118 f och Karlgren, Skadeståndsrätt 1972 s 127 f).

P.S. har i sin tjänst som biträdande jurist haft uppdrag från G.B. att köpa två bostadsrätter åt denne. Ett uppdragsförhållande har således förelegat mellan G.B. och advokatkontoret. När P.S. upptagit lånet hos Kungshallen, har han gjort det i dennes namn. För Kungshallen har han företett en fullmakt, som han förfalskat så att den kommit att omfatta behörighet att pantsätta G.B:s bostadsrätt. Även i övrigt synes P.S. i sina möten med företrädare för Kungshallen ha använt sig av advokatkontorets organisation.

En förutsättning för att P.S. kunde ta upp lånet hos Kungshallen var således det faktum att denne, såsom företrädare för advokatkontoret, hade G.B. som klient. Det förefaller, i likhet med vad Kungshallen gjort gällande, inte sannolikt att P.S. i annat fall kunnat begå brottet mot Kungshallen. Så långt finns enligt HD:s mening ett funktionellt samband mellan P.S:s handlande och hans tjänst på advokatkontoret.

HD övergår därefter till frågan om P.S:s handlande är att ses som en s k abnormhandling vilken ej skall medföra principalansvar.

Som ovan redogjorts för omfattar inte arbetsgivares principalansvar enligt 3 kap 1 § skadeståndslagen vissa helt abnorma och oförutsedda handlingar, även om de begås i direkt anslutning till arbetsuppgifterna. Dock har som exempel i doktrinen anförts att om en arbetstagare begår bedrägeri mot en utomstående person, en arbetsgivare då har att betala ersättning till denne, så snart skadan har tillräckligt nära samband med arbetet (se Bengtsson, a a s 112-113).

Risken för att en biträdande jurist skulle kunna komma att engagera sig i olaglig verksamhet av denna karaktär måste ha varit i vart fall skönjbar för advokatkontoret och handlingen kan inte betraktas som en abnormhandling. Verksamheten skulle i vart fall ha kunnat försvåras om advokatkontoret hade haft en mer närgående kontroll och övervakning rörande P.S:s förehavanden, särskilt i förhållande till hans rätt att handha klientmedel.

HD kommer på grund av det anförda fram till den slutsatsen att P.S. begått den skadeståndsgrundade handlingen i tjänsten.

Domslut: HD förklarar att P.S:s handlande som Kungshallen Bingokonsult AB åberopat som grund för skadeståndsskyldighet har skett i tjänsten hos H:s Advokatkontor AB.

HD meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt.

Med undanröjande av HovR:ns dom återförvisar HD målet till HovR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Magnusson, Lind, Victor, Blomstrand, referent, och Pripp) beslöt följande dom: Domskäl. Kungshallen har som grund för sin skadeståndstalan anfört att P.S. i sin tjänst hos advokatkontoret har vållat Kungshallen skada genom brott, då han har förmått Kungshallen att till honom betala 1,5 milj kr under föregivande att han företrädde advokatkontorets klient G.B. vid upptagande av kredit. Häremot har advokatkontoret invänt - såvitt nu är i fråga - att P.S. inte handlade i tjänsten hos advokatkontoret.

I 3 kap 1 § 1 st skadeståndslagen (1972:207) stadgas att den som har arbetstagare i sin tjänst skall ersätta person- eller sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten samt att motsvarande gäller i fall då arbetstagare i tjänsten vållar ren förmögenhetsskada genom brott. Dessa bestämmelser om principalansvar infördes samtidigt som arbetstagares ansvar för skador vållade i tjänsten lindrades. I motiven (prop 1972:5 s 215 f) påpekades att det i modern industriell eller annan yrkesmässig verksamhet är en ganska normal företeelse att de som är sysselsatta i verksamheten då och då vållar skador. Vidare uttalades att arbetsgivaren är närmare till hands att bära de ekonomiska följderna av arbetstagarens skadevållande handlingar än den skadelidande. Det framhölls bl a att det är arbetsgivaren som själv eller genom sin arbetsledning kan övervaka verksamheten och genom skadeförebyggande åtgärder se till att risken för skadevållande handlingar från arbetstagarens sida nedbringas till ett minimum. Lagregleringen bygger således på tanken att en arbetsgivare skall ansvara för de skador som vållas genom fel eller försummelse i den verksamhet han bedriver.

Av lagtexten framgår inte närmare hur uttrycket "i tjänsten" skall förstås. Den frågan behandlas däremot i lagens förarbeten (a prop s 469 ff och 479 ff). Uttrycket syftar till att begränsa principalansvaret. Detta skall kunna inträda endast under förutsättning att det råder ett visst samband - ett "funktionellt" samband - mellan den skadevållande handlingen och vederbörande arbetstagares verksamhet för arbetsgivarens räkning. Arbetsgivaren skall bära ett ganska vidsträckt ansvar också för vållande till skada genom sådana handlingar av hans arbetstagare som ligger utanför dessas egentliga tjänsteåligganden. När det gäller handlingar av detta slag skall dock som ett minimikrav för principalansvar gälla att det till väsentlig del är just på grund av tjänsteförhållandet eller de konkreta arbetsuppgifter arbetstagaren haft att utföra som han kommit att vålla skada. Vad särskilt angår uppsåtligt skadevållande av en arbetstagare är enligt motiven försiktighet påkallad. Ett vidsträckt principalansvar för sådana skadefall skulle många gånger leda till resultat som ter sig obilliga mot arbetsgivaren. Det bör sålunda krävas att det är fråga om en risk som framstår som åtminstone i någon mån beräknelig och inte helt onormal för verksamheten i fråga. Om det föreligger ett avtalsförhållande mellan principalen och den skadelidande, kan det medföra att bedömningen blir strängare mot principalen.

De nu redovisade motivuttalandena om uttrycket "i tjänsten" tar sikte främst på ansvar för personskador och sakskador. När det gäller ansvar för rena förmögenhetsskador, som förutsätter vållande genom brott, finns det anledning att - i linje med motivuttalandena om uppsåtligt skadevållande - vara återhållsam med att ålägga arbetsgivaren skadeståndsskyldighet, särskilt när övervakningsmöjligheterna är begränsade (jfr Bengtsson m fl, Skadestånd, andra upplagan, 1985 s 124; se även Karlgren, Skadeståndsrätt, femte upplagan, 1972 s 127 f).

Av utredningen i målet framgår att P.S:s handlande hade ett visst samband med advokatkontorets verksamhet. P.S. var anställd vid advokatkontoret. Motivet för hans handlande var att han skulle dölja att han hade förskingrat pengar från ett klientmedelskonto tillhörande G.B., som han hade biträtt i sin tjänst vid advokatkontoret. När han genomförde bedrägeriet utnyttjade han G.B:s namn och använde handlingar som härrörde från det uppdrag G.B. hade lämnat till advokatkontoret. Han tog också emot långivarens representant i advokatkontorets lokaler.

Det har å andra sidan inte gjorts gällande i målet att advokatkontoret haft vetskap om P.S:s förehavanden. Såvitt framkommit missbrukade P.S. sin ställning som biträdande jurist vid advokatkontoret och begick brottet bakom ryggen på arbetsgivaren. De handlingar från advokatkontoret som P.S. använde hade han delvis förfalskat. Advokatkontorets möjligheter att närmare övervaka P.S:s förehavanden så att denne betogs möjligheten att begå den aktuella typen av brott måste anses ha varit små. Huruvida advokatkontoret, såsom Kungshallen påstått, faktiskt brustit i sina kontroller när P.S. anställdes eller i sin övervakning av P.S. under anställningstiden saknar betydelse för bedömningen av om P.S. handlat i tjänsten.

Som har framhållits i det föregående bör skadeståndsskyldighet åläggas endast med återhållsamhet i fall av en ren förmögenhetsskada som har orsakats genom brott. Det finns skäl att då kräva ett nära samband med arbetsgivarens verksamhet för att brottet skall anses vara begånget i tjänsten och därmed föranleda principalansvar. Visserligen förutsatte brottet - så som P.S. utförde det - att han hade den anknytning till advokatkontoret som hans anställning gav. Det är dock ostridigt att Kungshallen inte var klient hos advokatkontoret och inte heller på något annat sätt stod i avtalsförhållande till kontoret. Till detta kommer att det var P.S. som tog kontakt med Kungshallen och att han inte gjorde det med arbetsgivarens vetskap eller för dennes räkning. Som förut nämnts var advokatkontorets möjligheter att förebygga brottet små. Brottet kan under angivna omständigheter inte anses ha ett sådant nära samband med P.S:s tjänsteförhållande som medför att advokatkontoret skall åläggas skadeståndsskyldighet.

Som domstolarna har funnit har således det handlande som Kungshallen har åberopat som grund för skadeståndsskyldighet inte skett i tjänsten hos advokatkontoret.