lagen.nu

NJA 2000 s. 404

Styrelsen i ett aktiebolag beslutade att flytta över all verksamhet i bolaget till ett annat bolag, som ägdes av majoritetsaktieägaren, varefter all verksamhet i det förstnämnda bolaget skulle upphöra. Sedan en minoritetsaktieägare i bolaget väckt skadeståndstalan mot styrelseledamöterna uppkommer fråga om skadeståndsskyldighet och beräkning av skada.

S.C. förde vid Skellefteå TR den talan mot E.L., U.D. och dödsboet efter L.L. som framgår av TR:ns dom.

TR:n (lagmannen Johansson, hyresrådet Rosell och hovrättsassessorn Kvist) anförde i dom d 19 dec 1997: Bakgrund. Swedewings AB (SWAB) registrerades 1985. Syftet var att i det bolaget bedriva bruksflyg, i huvudsak regionalflyg i norra Sverige. Diskussioner hade inledningsvis förts mellan E.L. AB (ELAB), som företräddes av E.L., och S.C. samt bolaget X-Air. I januari 1986 hade ett aktieägaravtal och ett samarbetsavtal träffats mellan dessa parter. ELAB skulle äga SWAB, som dock skulle svara för driften i verksamheten. S.C. skulle vara vd i SWAB och ansvarig för driften. Bolaget X-Air hoppade emellertid av avtalet. Därefter träffades överenskommelse mellan E.L. och S.C. om att fullfölja planerna utan medverkan av X-Air. Ett antal muntliga avtal träffades. Bl a skulle S.C. inledningsvis äga 8 procent av aktierna i SWAB, varjämte diskussioner fördes om optionsrätt till större andel aktier längre fram. Den 19 febr 1988 träffades ett samarbetsavtal mellan SWAB, företrätt av S.C., och Scanwings AB (ScanAB), företrätt av E.L.. ScanAB, som var ett helägt dotterbolag till ELAB, skulle tillhandahålla tekniska och flygoperativa tjänster åt SWAB. I SWAB:s namn träffades flera avtal om regionalflyg med bl a postverket och kommuner. Vid dessa avtal var samtliga berörda informerade om och införstådda med uppdelningen av verksamheten mellan SWAB och ScanAB. S.C. tillträdde tjänsten och verksamheten i SWAB påbörjades i september 1987. Under 1988 uppkom motsättningar mellan S.C. och E.L., vilka ledde till att S.C. blev uppsagd i december 1988. Styrelsen i SWAB - som då utgjordes av E.L., den numera avlidne L.L. och SWAB:s dåvarande vd U.D. - var identisk med styrelsen i ScanAB. Styrelsen i SWAB beslutade i januari 1989 att all verksamhet som bedrivits i SWAB skulle överföras till ScanAB, varefter SWAB inte skulle bedriva någon egen verksamhet. Vid bolagsstämma i SWAB d 24 febr 1989 beslutades att SWAB:s firma skulle ändras till Swedewings Airways AB (SWAirways). ScanAB, i vars regi flygverksamheten fortsättningsvis bedrevs, ändrade sedermera sitt namn till den "lediga" firman Swedewings AB (SWAB 2).

S.C. har gjort gällande att hans intresse som minoritetsägare i SWAB lidit skada genom besluten att flytta över all verksamhet i SWAB till ScanAB. Detta har svarandena bestritt.

Yrkanden.

S.C. har yrkat att E.L., U.D. och L.L:s dödsbo - som under målets handläggning inträtt i processen sedan L.L. avlidit - skall förpliktas att solidariskt till honom betala 48 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 2 jan 1990 till dess betalning sker.

Svarandena har bestritt käromålet och inte vitsordat något belopp som skäligt i och för sig. Ränteyrkandets skälighet har vitsordats.

Grunder m m.

S.C. har anfört: Resonemangen mellan bland andra honom och E.L., som ägde ELAB, om att bilda ett bolag med ändamål att bedriva bruksflyg, i huvudsak regionalflyg, påbörjades redan 1984/85. SWAB skulle bedriva flygverksamheten under X-Air som operatör och bärare av koncessioner. X-Air fick koncession på de tänkta flygsträckorna. Sedan X-Air hoppat av samarbetet träffades muntligt avtal mellan E.L. och honom om att han skulle gå in som företagsledare och vd i SWAB och även att han inledningsvis skulle äga 8 procent av aktierna, med rätt att senare få köpa större andel. Han tillträdde sin tjänst 1987. I stället för X-Air kom ELAB med i bilden. Koncessionerna överfördes från X-Air till ELAB och samarbetsavtalet mellan SWAB och ELAB ingicks i februari 1988. Verksamheten i SWAB påbörjades i september 1987. SWAB träffade ett antal avtal om regionalflyg med postverket och med kommuner. Det första årsbokslutet upprättades per d 31 aug 1988. SWAB utförde under verksamhetsåret passagerarflyg på sträckan Vilhelmina-Lycksele-Umeå, med ett plan som leasades från moderbolaget, och utförde postflygningar på sträckan Luleå-Kiruna-Gällivare-Luleå. Under året inköptes för det ändamålet ett flygplan, Piper Chieftain, för ca 1 milj kr. Av bokslutet, som undertecknades av E.L., framgår bl a att SWAB haft intäkter i rörelsen om 9 milj kr. I bokslutsdispositionerna gjordes överavskrivning på flygplanet och lämnades även koncernbidrag till moderbolaget ELAB. Verksamheten gick med betydande vinst. Bland SWAB:s tillgångar fanns, förutom flygplanet, värdet av fleråriga garantikontrakt med kommuner och postverket. Dessutom fanns ett optionsavtal som berättigade SWAB att från ELAB köpa det leasade planet. Under 1988 blev det motsättningar mellan honom och E.L.. Denne ville att SWAB skulle öppna en flyglinje via Umeå till Vasa i Finland. Han gjorde själv bedömningen att detta var ett riskabelt företag. Motsättningarna fick till följd att E.L. i oktober 1988 meddelade att han inte längre fick företräda SWAB. Det blev därefter problem inom SWAB då personalen ställde upp på hans sida. I december blev han uppsagd. Sedan fattade styrelsen i SWAB i januari 1989 beslut om att lägga ned verksamheten i SWAB och i stället bedriva verksamheten i bolaget ScanAB. Detta framgår bland annat av protokoll från ett styrelsemöte som d 2 jan 1989 hölls i båda bolagen, SWAB och ScanAB. Närvarande ledamöter i styrelserna, som var identiska i de två bolagen, var E.L., U.D. och L.L.. Frågan behandlades i styrelsen vid flera tillfällen, men styrelsen beslutade senast d 25 jan 1989 att all verksamhet skulle bedrivas i endast ett av bolagen. Detta meddelades till personalen i SWAB i ett meddelande d 3 febr 1989. I protokoll från bolagsstämma i SWAB d 24 febr 1989 beslutades att ändra bolagets firma till Swedewings Airways AB. I en skrivelse till Luftfartsinspektionen d 20 mars 1989 meddelade U.D. att ScanAB bytt namn till SWAB (nr 2) och att detta föranletts av att all verksamhet i de båda bolagen skulle bedrivas i ett företag, SWAB (nr 2). Ursprungliga SWAB har därefter inte bedrivit någon egen verksamhet. Flygplanet såldes för 950 000 kr. Övriga tillgångar finns inte längre kvar hos det ursprungliga SWAB och det har inte varit möjligt för honom att få fram uppgifter om vad som hänt med dessa tillgångar. Hälften av ursprungliga SWAB:s aktiekapital är förbrukat. Enligt ett meddelande från svarandena under detta måls förberedande är ursprungliga SWAB likvidationspliktigt och skall försättas i likvidation, vilket dock inte skett ännu. Aktierna i ursprungliga SWAB saknar således numera värde. Med anledning av de motsättningar som hade uppstått mellan honom och E.L. lät styrelsen i det ursprungliga SWAB göra en värdering av aktierna. Värderingen, som utfördes av revisorn H-O.S., baserades på nyssnämnda bokslut och utmynnade i ett utlåtande d 12 dec 1988 att SWAB:s avkastningsvärde uppskattades till ca 600 000 kr. Hans aktiepost, 8 procent, hade alltså ett värde om ca 48 000 kr före det skadebringande beslutet att lägga ned verksamheten i ursprungliga SWAB. - Sammanfattningsvis åberopas följande: Styrelsen i SWAB beslutade i januari 1989 att lägga ned verksamheten i SWAB och att därefter bedriva all rörelse i ScanAB. Beslutet om att till ScanAB överföra den i SWAB upparbetade och bedrivna verksamheten, och den goodwill som var förenad med namnet SWAB, beredde majoritetsägaren ELAB en otillbörlig fördel, till nackdel för SWAB och S.C. i hans egenskap av minoritetsaktieägare i SWAB. Beslutet innebar en överträdelse av reglerna i 8 kap 13 § aktiebolagslagen och stod även i strid med ändamålsbestämmelserna i SWAB:s bolagsordning och bolagets vinstsyfte. Styrelsen överträdde sina befogenheter då man enligt 8 kap 6 § samma lag inte var behörig att fatta ett sådant beslut. Han har uppsåtligen åsamkats en skada för vilken de beslutande styrelseledamöterna är ersättningsskyldiga enligt 15 kap 1 § aktiebolagslagen. Beträffande styrelseledamoten E.L. åberopas skadeståndsansvar även på den grunden, att han som ägare till ELAB enligt 8 kap 10 § aktiebolagslagen var jävig att delta i beslutet. Enligt värderingen i december 1988 hade SWAB ett beräknat avkastningsvärde om ca 600 000 kr vid tiden för det skadebringande beslutet. Då S.C. ägde 8 procent av aktierna, som blev värdelösa efter de klandrade åtgärderna, kan den skada han lidit beräknas till 8 procent av SWAB:s avkastningsvärde, eller således 48 000 kr. Åtgärden att, till men för SWAB och därmed även för honom, lägga ned verksamheten i SWAB har inte varit föranledd av krav från luftfartsmyndigheterna. Detta framgår bl a av ett skriftligt besked d 14 juni 1991 från dåvarande flygsäkerhetsdirektören L.D.S., som rörande "behandlingen av Scanwings och Swedewings AB" uttalar att myndigheten inte krävt ändringar i företagsstrukturen.

Svarandena har anfört: Orsaken till att avtalen med postverket och kommuner kom att träffas i SWAB:s namn var den, att S.C. var anställd i SWAB. Rätteligen borde avtalen ha träffats med Scan AB som part, eftersom Scan AB hade koncessioner på flygning. Tudelningen uppmärksammades av luftfartsmyndigheterna, som i september 1988 påtalade det olämpliga i arrangemanget. U.D. anställdes som vd i SWAB d 1 dec 1988 och tog itu med problemet. Man fick ytterligare ett par skriftliga påstötningar från Luftfartsverket om det nödvändiga i att sammanföra verksamheten. Då det inte var möjligt att överföra koncessionerna till SWAB fanns risk att man äventyrade rätten att driva linjetrafik. ScanAB blev tvingat att ta ställning till frågan. Den 2 jan 1989 tog styrelsen i SWAB principbeslutet att överföra verksamheten till ScanAB. Under första kvartalet 1989 togs kontakter med berörda kommuner och andra rörande avtalen. Den 25 jan 1989 beslutade styrelsen i SWAB, för att efterkomma Luftfartsverkets direktiv, att ScanAB skulle bedriva verksamheten och utåt framstå som ansvarigt. De sedermera beslutade namnändringarna har inget samband med denna fråga. Luftfartsverkets direktiv framgår av brev d 22 sept "1989" och brev d 13 jan 1989. Det är i och för sig riktigt att SWAB för verksamhetsåret 1987/88 gav det resultat som framgår av årsredovisningen. För de följande verksamhetsåren gick dock företaget med förlust och var beroende av koncernbidrag från moderbolaget. Företaget hade därför inte något nämnvärt värde. Det fanns inte tillgångar av nämnvärd omfattning i SWAB. De som fanns följde med genom överlåtelsen av bolaget d 25 jan 1989. Det är riktigt att SWAB ägde ett flygplan. Detta såldes i augusti 1989, därför att SWAB:s likviditet var mycket ansträngd, för 950 000 kr, vilket motsvarade maskinens verkliga värde. Beslutet d 25 jan trädde i kraft d 1 sept 1989. Under verksamhetsåret 1990/91 såldes SWAB till ett annat bolag utanför ägarkretsen. - Sammanfattningsvis gör svarandena gällande: Överföringen av verksamheten till ScanAB var betingad av att det var ekonomiskt och administrativt försvarligt att sammanföra verksamheten till ett bolag och att bolagets förutsättningar att kunna lösa sina uppgifter därigenom skulle förbättras. Det var vidare ett uttalat krav från luftfartsmyndigheterna att så skedde; ett bolag som hade koncession fick inte låta ett annat bolag bedriva verksamheten. Styrelseledamöterna har inte handlat i strid mot aktiebolagslagen eller SWAB:s bolagsordning och inte heller vidtagit någon annan åtgärd som inneburit skada för S.C.. Jävsbestämmelsen i aktiebolagslagen är inte tillämplig på beslut av denna art. Tillgångarna i SWAB har inte överlåtits till ScanAB. S.C. har inte åsamkats någon ekonomisk skada. Även om så skulle vara fallet har de bakomliggande besluten inte föranletts av något vinningssyfte. Båda de berörda bolagen existerar fortfarande och S.C. har fortfarande sina aktier i det ursprungliga SWAB kvar i sin ägo. Käromålet skall därför ogillas.

Bevisning.

Parterna har åberopat omfattande skriftlig bevisning, däribland de ovan nämnda handlingarna.

S.C. har åberopat förhör med sig själv under sanningsförsäkran och vittnesförhör med L.D.S.. Svarandena har åberopat förhör under sanningsförsäkran med U.D. och vittnesförhör med H-O.S..

H-O.S. har uppgett: Han är sedan 25 år revisor till yrket. När han gjorde värderingen av SWAB var han inte påskrivande revisor, men han var s k granskningsledare. Vid tillfället för värderingen, dvs d 12 dec 1988, hade verksamheten bara bedrivits under ett verksamhetsår och man kunde därför inte göra en substansvärdeberäkning eftersom historiken var så kort. I stället gjorde han en beräkning av ett tänkt avkastningsvärde. I värderingen har angetts att en av förutsättningarna för den tänkta avkastningsberäkningen är att den resultatnivå som framkommit av det preliminära bokslutet för räkenskapsåret 1987/88 skulle vara konstant i framtiden, frånsett att han skulle beakta justeringen som följde av att förlusttäckningen från inlandskommunerna skulle trappas ned. Beräkningen gjordes över en tidsperiod på tre år och han kom fram till att det genomsnittliga resultatet skulle ligga på 120 000 kr. Om man kan acceptera ett avkastningskrav på 20 procent så kan man få fram ett totalt värde på bolaget på 600 000 kr. Prognosen för 1988/89 var positiv med 287 000 kr i vinst men rörelseresultatet, utfallet, blev en förlust på 1 072 000 kr, dvs en avvikelse på nära 1 400 000 kr. Prognosen för 1989/90 var negativ med en förlust på 513 000 kr men rörelseresultatet var negativt med 1 556 000 kr. Om man vid värderingen skulle ha tagit hänsyn till det negativa utfallet året efteråt, dvs 1988/89, så skulle 600 000 kr vara ett för högt avkastningsvärde. Detta skulle i stället vara 0 kr. SWAB har under åren 1986/87-1989/90 erhållit 4 286 000 kr i koncernbidrag från ELAB. Utan dessa bidrag skulle bolaget ha varit likvidationsmässigt och man skulle ha varit skyldig att avveckla detta. Minoritetsaktieägare har ej tillskjutit några pengar. Det var svårt att göra denna värdering på grund av att det rörde sig om flygverksamhet, att det inte fanns någon historik samt att det var svårt att hitta jämförbara objekt. Att räkna med ett avkastningskrav på 20 procent kan förefalla högt, men den risk som sådan udda verksamhet innebär och det då gällande diskontot motiverade denna nivå på procentsatsen. Värderingen som gjordes avsåg det totala värdet på bolaget. Man kan inte dra slutsatsen att en minoritetspost på 8 procent skulle vara värd 8 procent av 600 000 kr. Ofta har en minoritetspost ett proportionellt lägre värde. De tillgångar och skulder som redovisas representerar de verkliga värdena och överavskrivningar har beaktats. Substansvärdet av SWAB var d 31 aug 1988 cirka 250 000 kr. Om bolaget skulle ha trätt i likvidation skulle S.C. ha erhållit 8 procent av 250 000 kr, dvs 20 000 kr. Han känner ej till om det funnits några optioner. Han kan inte säga om minoritetsposten skulle vara mer värd om aktieägaren samtidigt hade innehaft optioner på att köpa ytterligare 30 procent av aktierna. Det officiella bokslutet avvek från värderingen med 200 000 kr. Han vet inte vad som föranledde denna justering. Han vet bara att verksamheten "blödde" och att kostnadsbilden såg helt annorlunda ut än den man hade beräknat. Kostnaderna ökade med 4 miljoner kr och detta berodde på löneökningar samt att strejken våren 1989 påverkade resultatet negativt. Det framgår inte av förvaltningsberättelsen om flygverksamheten till Vasa påverkat resultatet. Han kan inte säga vid vilken tidpunkt under verksamhetsåret som förlusten infallit. Han vet inte vilket värde som sattes på verksamheten vid överlåtelsen från SWAB till ScanAB, men denna överläts till bokfört värde. Det var en vanlig inkråmsöverlåtelse. Avtalen med kommunerna och postverket följde antagligen med. Det fanns inget bokfört värde på dessa.

Domskäl.

Det är ostridigt i målet, vilket också framkommit av utredningen, att styrelsen i SWAB under januari 1989 beslutade att verksamheten i SWAB skulle överlåtas till avtalspartnern enligt samarbetsavtalet, ScanAB. Utredningen ger vid handen att frågan behandlats av styrelsen vid flera tillfällen. Mellan parterna är det dock ostridigt att det påstått skadebringande beslutet om överlåtelse fattats senast vid styrelsesammanträde d 25 jan. I det följande benämns denna beslutsprocess som "beslutet".

De frågor TR:n har att bedöma är för det första, om de beslutande styrelseledamöterna genom sitt agerande ådragit sig skadeståndsskyldighet på de grunder som S.C. åberopat och, om så befinns vara fallet, om S.C. visat sig ha lidit skada genom beslutet.

Av utredningen - bland annat S.C:s, U.D:s och H-O.S:s uppgifter - framgår att beslutet haft den innebörden att den verksamhet, som tidigare bedrivits av SWAB, de facto upphörde och att tillgångarna i detta bolag skulle överföras till ScanAB.

Det är uppenbart att styrelsen genom beslutet överträtt sina befogenheter enligt 8 kap 6 § aktiebolagslagen. Att lägga ned en igång varande verksamhet i ett aktiebolag är en så genomgripande åtgärd, att den endast kan beslutas av bolagsstämma. Svarandena har hänvisat till, att majoritetsägaren ELAB var representerad i styrelsen genom E.L., och att beslutet därför skulle vara förankrat vid en bolagsstämma. Denna omständighet föranleder inte någon annan bedömning i befogenhetsfrågan. Aktiebolagslagens regelsystem har bland annat till syfte, att minoritetsägare skall kunna tillvarata sina intressen vid beslut om större förändringar i verksamheten. Detta syfte skulle åsidosättas om inte reglerna om de olika bolagsorganens befogenhet respekteras. Svarandena har till sitt fredande invänt, att beslutet föranletts av krav som framställts från luftfartsmyndigheterna.

Den utredning svarandena framlagt i denna fråga visar inte, att organisationsförändringen var framtvingad av myndighetskrav. Även om ett sådant krav hade rests, hade det ändå ålegat styrelsen att hänskjuta frågan till bolagsstämma. Styrelsen har således redan på denna grund ådragit sig skyldighet att ersätta skada som visats ha uppkommit genom beslutet.

Genom beslutet har tillgångarna i SWAB överförts till ScanAB, som var helägt dotterbolag till SWAB:s majoritetsägare ELAB. Minoritetsägaren S.C. har efter transaktionen stått som ägare till aktier i ett bolag, som de facto tömts på sitt innehåll och på möjligheter att bedriva en fortsatt vinstgivande verksamhet. Beslutet strider därför även mot likabehandlingsprincipen i 8 kap 13 § aktiebolagslagen. Även därigenom har styrelsen öppnat sig för krav på ersättning för visad skada.

S.C. har som ansvarsgrund beträffande E.L. även åberopat, att dennes medverkan vid överlåtelsen strider mot jävsregeln i 8 kap 10 § aktiebolagslagen. Stadgandet har emellertid endast avseende på avtal, rättegång eller annan talan, inte beslutsfattande i bolagsorgan. Någon skadeståndsskyldighet på denna grund kan därför inte anses ha uppkommit i detta fall.

Även om styrelseledamöterna inte haft direkt avsikt att ekonomiskt skada minoritetsägaren har de dock genom de vidtagna åtgärderna ådragit sig skadeståndsansvar gentemot S.C. på det sätt denne gjort gällande.

Vad härefter gäller omfattningen av vållad skada antecknar TR:n följande.

Av utredningen har framkommit, att S.C:s aktiepost numera saknar värde. Svarandena har gjort gällande, att resultatet i SWAB under verksamhetsåren efter beslutet visar, att aktierna aldrig haft något egentligt värde. S.C. skall därför enligt deras mening inte anses ha lidit någon skada.

Vilken skada som vållats bör enligt TR:n bedömas med utgångspunkt i det värde aktieposten hade vid tidpunkten för det skadevållande beslutet. Det ekonomiska utfallet därefter kan ha påverkats av det klandrade beslutet. Såvitt framkommit gav rörelsen ett relativt gott resultat under verksamhetsåret fram till d 31 aug 1988. Det är inte utrett exakt vid vilken tidpunkt därefter, eller av vilka orsaker, rörelsens resultat försämrats och företaget minskat i värde. Denna oklarhet bör inte drabba S.C..

När det gäller aktiernas värde har S.C. åberopat värderingen d 12 dec 1988. Som framkommit av Stralströms uppgifter bygger emellertid denna värdering på ett antal osäkra faktorer. En stor osäkerhetsfaktor är redan det förhållandet, att verksamheten vid värderingstidpunkten hade bedrivits kort tid. Med hänsyn till vad Stralström uppgivit finner TR:n att det beräknade avkastningsvärdet inte kan läggas till grund för skadebedömningen. Emellertid har det av värderingsmannens uppgifter och utredningen i övrigt framkommit, att SWAB vid det föregående årsbokslutet hade substansvärdet i allt fall cirka 250 000 kr. Om en likvidation skett hade S.C. erhållit 20 000 kr som utdelning för sin aktiepost. En exakt utredning om värdet på hans aktier vid tidpunkten för beslutet låter sig svårligen göras. TR:n finner att S.C:s aktier vid denna tidpunkt rimligen får bedömas ha haft värdet i allt fall 20 000 kr och att S.C., vars aktier blivit värdelösa genom beslutet, är berättigad till skadeersättning med detta belopp.

Domslut.

E.L., U.D. och dödsboet efter L.L. förpliktas att solidariskt till S.C. utge 20 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppet från d 2 jan 1990 till dess betalning sker.

Parterna å ömse sidor överklagade i HovR:n för Övre Norrland. S.C. yrkade helt bifall till sin vid TR:n förda talan. E.L. och medparter yrkade att HovR:n skulle helt ogilla S.C:s talan. Part bestred motparts ändringsyrkande.

HovR:n (hovrättspresidenten Lundin, hovrättsrådet Eriksson samt tf hovrättsassessorerna Flodin, referent, och Glans) anförde i dom d 16 mars 1999: Domskäl. Parterna har i HovR:n till stöd för sin talan åberopat samma grunder och omständigheter som antecknats i TR:ns dom. De har tillagt följande.

S.C.: Om H-O.S:s värdering i december 1988 i stället hade gjorts enligt substansvärdemetoden hade bolaget haft ett högre värde. Vid en sådan beräkning hade också hänsyn kunnat tas till det övervärde som fanns i det ägda flygplanet, den förmånliga optionsrätt som fanns beträffande det "leasade" flygplanet, de garanterade intäkterna från kommunerna om sammanlagt 22,5 miljoner kr, avtalet med Postverket, nedlagda kostnader för marknadsföring m m samt till det goodwillvärde som fanns i firmanamnet Swedewings AB (SWAB).

E.L. m fl: En bidragande orsak till att SWAB gick med vinst om ca 500 000 kr för verksamhetsåret 1987/88 var att moderbolaget E.L. AB (ELAB) subventionerade verksamheten bl a genom låga leasingavgifter. Man ville förgylla resultaten i de båda dotterbolagen. Det visade sig dock att den trafikerade flyglinjen inte var lönsam. ScanAB sålde driften av linjen under sommaren 1990 till Air Hudik. Detta bolag och de flygbolag som senare försökt att driva linjen med vinst har alla misslyckats. Styrelseledamöterna har inte handlat i strid med bolagets vinstsyfte.

S.C., U.D., L.D.S. och H-O.S. har hörts på nytt i HovR:n. De har lämnat i huvudsak samma uppgifter som för deras del antecknats i TR:ns dom, dock med de ändringar och tillägg som framgår nedan. Parterna har i HovR:n åberopat huvudsakligen samma skriftliga bevisning som vid TR:n.

H-O.S.: Han var granskningsledare i SWAB och ScanAB. - Man kan säga att den värdering som gjordes i december 1988 var en ren skrivbordsprodukt eftersom den byggde på felaktiga förutsättningar. Att bolaget "blödde" fanns det indikationer på våren 1989. Huvudorsaken var att verksamheten inte var lönsam. - Det fanns inget intresse för ELAB att fakturera de verkliga kostnaderna för exempelvis hyra eftersom ELAB ändå fick skjuta till medel för SWAB:s överlevnad. - Då verksamheten överfördes till ScanAB förlorade inte SWAB någon substans. Hela balansen på tillgångssidan fördes över och som betalning övertog ScanAB skulder som SWAB hade. - SWAB kan inte ha haft något substansvärde vid värderingstidpunkten i december 1988. Nedlagda utvecklingskostnader fanns inte med i värderingen. Dessa kan ha varit värda någon liten summa. Något goodwillvärde beaktades inte. Han har ingen uppfattning om eventuella övervärden på SWAB:s tillgångar. Om SWAB hade likviderats i december 1988 hade avvecklingskostnader om 800 000 kr för personalen tillkommit, samt även ett vite från kommunerna om 500 000 kr för att avtalen bröts. - Linjerättigheterna hade aldrig något bokfört värde. När Air Hudik förvärvade dessa måste köpesumman ha varit 2,2 miljoner kr.

HovR:n gör följande bedömning.

Inledningsvis konstaterar HovR:n att det är aktiebolagslagen (1975: 1385) i dess lydelse före d 1 jan 1999 som är tillämplig i målet. Enligt 15 kap 1 § denna lag skall styrelseledamot som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar aktieägare genom överträdelse av aktiebolagslagen eller bolagsordningen ersätta skadan.

Vad S.C. lagt E.L. m fl till last är att de har fattat ett beslut om att dels flytta över SWAB:s verksamhet till ScanAB, dels inte längre bedriva någon verksamhet i SWAB. Det är ostridigt att detta beslut fattades d 25 jan 1989 men verkställdes först d 1 sept samma år.

Det är vidare ostridigt att SWAB hade som verksamhetsföremål att bedriva bruksflyg och därmed tillhörig verksamhet. Ett aktiebolags verksamhetsföremål skall framgå av bolagsordningen. Den är bindande för bolagsorganen och dessa får inte vidta någon åtgärd som är främmande för bolagets verksamhetsföremål. Det av styrelseledamöterna fattade beslutet att inte bedriva någon verksamhet i SWAB står klart i strid med SWAB:s verksamhetsföremål och därmed bolagets bolagsordning. De har därmed företagit en skadeståndsgrundande handling.

Ett aktiebolags syfte är som huvudregel att bereda aktieägarna vinst. Det är dock möjligt att ha ett annat syfte, men det är ostridigt att så inte varit fallet för SWAB:s del. Bolagsorganen är - liksom beträffande verksamhetsföremålet - förhindrade att vidta åtgärder som strider mot ett bolags vinstsyfte. Om en verksamhet är förlustbringande kan det strida mot vinstsyftet att driva denna vidare. I målet har visserligen framkommit att indikationer fanns om att verksamheten var förlustbringande. Det har emellertid inte framkommit annat än att dessa blev kända först strax efter det att beslutet fattades. Styrelseledamöterna får därför enligt HovR:ns mening även anses ha handlat i strid med vinstsyftet när de beslutade att lägga ned verksamheten i SWAB. De har därmed även på denna grund företagit en skadeståndsgrundande handling.

S.C. har även gjort gällande att styrelsen skulle ha överträtt sina befogenheter genom att fatta beslut om att lägga ned verksamheten i bolaget. Av vad tidigare anförts framgår dock att även bolagsstämman är förhindrad att vidta en åtgärd som står i strid med verksamhetsföremålet eller vinstsyftet. Denna grund saknar således praktisk betydelse i målet. HovR:n vill dock tillägga att man på en bolagsstämma kan besluta om ändring av bolagsordningen. Då hade både verksamhetsföremålet eller vinstsyftet i detta fall kunnat ändras på ett sådant sätt att det fattade beslutet inte hade stridit mot aktiebolagslagens regler.

HovR:n delar TR:ns bedömning om att jävsregeln i 8 kap 10 § aktiebolagslagen inte är tillämplig i målet.

Nästa fråga som HovR:n prövar är om den s k generalklausulen i 8 kap 13 § aktiebolagslagen är tillämplig på beslutet. För att den skall vara det krävs att beslutet var ägnat att innebära en otillbörlig fördel för någon med motsvarande nackdel för S.C..

E.L. m fl har - såsom det får förstås - invänt att bestämmelsen inte kan tillämpas eftersom Luftfartsverket krävde att verksamheten flyttades över till ScanAB. Utredningen i målet visar emellertid att något sådant krav inte fanns.

E.L. m fl har vidare gjort gällande att det beslut som fattades var föranlett av företagsekonomiska och administrativa överväganden, varför beslutet inte skulle vara otillbörligt. Det kan visserligen ha funnits fördelar att samordna verksamheten i stället för att driva denna i två olika bolag. Dessa fördelar kan dock inte ha funnits för SWAB:s del utan endast för ScanAB.

E.L. m fl har slutligen anfört att SWAB:s verksamhet var förlustbringande, varför beslutet att lägga ned verksamheten inte var otillbörligt. I enlighet med vad HovR:n tidigare anfört finns det inget som tyder på att det vid den tidpunkt då beslutet fattades var känt att SWAB började gå dåligt.

Med det aktuella beslutet avsågs att verksamheten endast skulle drivas i ett av majoritetsaktieägaren i SWAB - ELAB - helägt annat bolag. Ett sådant resultat får anses vara ägnat att bereda ELAB en fördel med motsvarande nackdel för minoritetsägaren i SWAB, S.C.. Vidare får det betraktas som otillbörligt att på detta sätt beröva SWAB möjligheten att driva vinstgivande verksamhet och därmed S.C. möjligheter att få avkastning på sin insats i bolaget. Att beslutet skulle få dessa följder för S.C. måste vidare ha stått klart för styrelseledamöterna. Vid denna bedömning finner HovR:n att beslutet även strider mot bestämmelsen i 8 kap 13 § aktiebolagslagen.

Sammanfattningsvis finner HovR:n att styrelseledamöterna har överträtt aktiebolagslagen och bolagsordningen genom att fatta det aktuella beslutet. De har därmed ådragit sig skadeståndsskyldighet för det fall att någon skada har uppkommit. HovR:n delar TR:ns bedömning att styrelseledamöterna har vållat eventuell skada uppsåtligen.

Vad gäller tidpunkten för skadans uppkomst anser HovR:n att det är verkställigheten för beslutet som är den relevanta tidpunkten, dvs d 1 sept 1989. Innan beslutet verkställs kan någon skada inte anses ha uppkommit (jfr Ola Åhman, Behörighet och befogenhet i aktiebolagsrätten, s 891-892 och Rolf Dotevall, Skadeståndsansvar för styrelseledamot och verkställande direktör, s 99). E.L. m fl har i denna del lagt fram utredning som visar att SWAB hade en mycket besvärlig ekonomisk situation vid denna tidpunkt, vilket skulle kunna ge som resultat att S.C:s aktieinnehav var värdelöst. S.C. har inte åberopat någon bevisning som motsäger detta förhållande. S.T. kan därmed inte anses ha lidit någon skada. Käromålet skall därför ogillas.

Domslut. Med ändring av TR:ns dom ogillar HovR:n den av S.C. förda talan.

S.C. (ombud advokaten Johan Gullesjö) överklagade och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

E.L. och medparter (ombud advokaten L.L.andmark) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Gregow, Lennander, referent, och Westlander) beslöt följande dom: Domskäl. Parterna har i HD till stöd för sin talan åberopat samma grunder och omständigheter som i HovR:n. Vad S.C. lagt styrelseledamöterna till last är således att de har fattat ett beslut om att flytta över SWAB:s verksamhet till ScanAB och att inte längre bedriva någon verksamhet i SWAB. (Inom parentes anges här i domen: jfr vissa sidor i TR:ns och HovR:ns domar. I referatet är dessa sidor återgivna på s 407 och 412. Red:s anm.)

Av utredningen i målet framgår bl a följande. Styrelsen i SWAB beslutade i januari 1989 att all verksamhet som bedrivits i SWAB skulle överföras till ScanAB, som var ett av majoritetsaktieägaren i SWAB helägt dotterbolag, varefter verksamheten fortsättningsvis skulle bedrivas i ScanAB medan all verksamhet i SWAB skulle upphöra. Styrelsens beslut offentliggjordes kort efter det att det fattats, bl a genom att personalen informerades. Överförandet, som skulle vara utfört d 1 sept 1989, skedde genom att ScanAB övertog SWAB:s tillgångar enligt balansräkningen och åtog sig betalningsansvar för SWAB:s skulder enligt denna. I bolaget fanns ett antal tillgångar som inte åsatts något bokfört värde, framför allt de s k linjerättigheterna; dessa rättigheter såldes i juni 1990 vidare till ett utomstående bolag för cirka 2 miljoner kr. Sedan beslutet verkställts återstod i SWAB endast aktiekapitalet 50 000 kr och ytterligare ett mindre belopp.

Enligt 8 kap 13 § aktiebolagslagen (1975:1385), i dess lydelse före 1998 års ändringar (numera 8 kap 34 §), får styrelsen för ett bolag inte företa rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare. Enligt 15 kap 1 § samma lag skall styrelseledamot, som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar aktieägare eller annan genom överträdelse av aktiebolagslagen eller bolagsordningen, ersätta skadan.

Styrelsens beslut innebar att SWAB skulle förlora möjligheten att fortsätta sin verksamhet och att denna i stället skulle bedrivas i ScanAB. Beslutet att lägga ned verksamheten i SWAB stred mot bolagets verksamhetsföremål, att bedriva bruksflyg och därmed tillhörig verksamhet, och således mot dess bolagsordning (jfr 2 kap 4 § 1 st 3 aktiebolagslagen och t ex NJA 1924 s 186 och 1967 s 313). Beslutet får anses ägnat att ge en otillbörlig fördel åt majoritetsaktieägaren, som ägde ScanAB, till nackdel för S.C. som minoritetsaktieägare. Att beslutet kunde orsaka honom skada måste styrelseledamöterna ha insett. De är därför skyldiga att ersätta den skada som S.C. kan ha åsamkats.

Innan ett bolagsbeslut verkställs har någon skada i regel inte hunnit inträffa. Detta hindrar dock inte att ett beslut i vissa situationer kan komma att medföra skada redan innan det har verkställts.

I förevarande fall medförde styrelsebeslutet vilket offentliggjordes strax därpå, att S.C:s aktieinnehav i praktiken blev omöjligt att avyttra. Storleken på den skada han därigenom vållats får, eftersom något marknadspris för aktierna inte fanns, beräknas med hänsyn till bolagets förmögenhetsställning och avkastningsförmåga vid denna tid.

Av utredningen framgår att något säkert avkastningsvärde på bolaget inte kunnat fastställas. Bedömningen bör därför utgå från substansvärdet. Vid beräkningen av detta skall även de dolda värden som inte upptagits i balansräkningen beaktas. I dessa ingick framför allt värdet på linjerättigheterna, vilka såvitt visats kunde uppskattas till cirka 2 miljoner kr. Bolagets substansvärde får därför anses ha klart överstigit 600 000 kr, vilket är det värde S.C. hävdat att bolaget hade.

På grund av det anförda skall S.C:s talan bifallas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom förpliktar HD E.L., U.D. och dödsboet efter L.L. att solidariskt till S.C. utge 48 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 2 jan 1990 tills betalning sker.

JustR:n Svensson och Håstad var skiljaktiga beträffande motiveringen och anförde: S.C. har med hänvisning till bl a 8 kap 13 § aktiebolagslagen (1975:1385) yrkat skadestånd av motparterna varvid han åberopat bl a: Styrelsen i SWAB beslutade i januari 1989 att lägga ner verksamheten i SWAB och att därefter bedriva all rörelse i ScanAB. Beslutet att till ScanAB överföra den i SWAB upparbetade och bedrivna verksamheten och den goodwill som var förenad med namnet SWAB, beredde majoritetsägaren ELAB en otillbörlig fördel till nackdel för SWAB och för S.C. i hans egenskap av minoritetsaktieägare i SWAB. S.C. gör gällande att han uppsåtligen åsamkats en skada för vilken de beslutande styrelseledamöterna är ersättningsskyldiga enligt 15 kap 1 § aktiebolagslagen. Som S.C. får förstås består skadan i att SWAB inte fick fortsätta sin vinstgivande verksamhet eller i att verksamheten i SWAB överläts på ScanAB till underpris. SWAB:s tillgångar och skulder övertogs nämligen av ScanAB till bokförda värden, vilket innebar att vissa tillgångar i SWAB, som inte var balansgilla och därför saknade bokfört värde, övergick på ScanAB utan särskild ersättning. Till dessa dolda tillgångar hörde framför allt linjerättigheterna och de avtal som SWAB hade med vissa kommuner och som innebar att kommunerna garanterade SWAB intäkter under en följd av år. Vidare hade SWAB bl a träffat ett flerårigt avtal med Postverket om transport av post, något som också borde ha åsatts ett värde vid överlåtelsen av SWAB:s verksamhet till ScanAB.

Enligt 8 kap 13 § aktiebolagslagen i dess lydelse före 1998 års ändringar (jfr numera 8 kap 34 §) får styrelsen för ett bolag inte företa rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan nackdel för bolaget eller annan aktieägare. Enligt 15 kap 1 § samma lag skall styrelseledamot, som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar aktieägare eller annan genom överträdelse av aktiebolagslagen eller bolagsordningen, ersätta skadan.

Styrelsens beslut innebar att SWAB:s tillgångar och skulder skulle övertas av ScanAB till bokförda värden utan hänsyn till att det fanns dolda tillgångar som kunde ha ett marknadsvärde. Härav följer att beslutet var ägnat att ge en otillbörlig fördel åt ett bolag som helt ägdes av majoritetsägaren, till nackdel för S.C. som minoritetsägare.

I målet är utrett att en utomstående köpare i juni 1990 betalade drygt 2 miljoner kr för vad som då återstod av det övertagande bolaget. Detta hade då inte längre några betydande materiella tillgångar - flygplanet var exempelvis redan sålt - utan köpeskillingen avsåg framför allt de nämnda linjerättigheterna samt avtalen med kommunerna och Postverket. Övervärdet i SWAB vid tiden för överlåtelsen av verksamheten till ScanAB får därför anses ha uppgått till minst det av S.C. påstådda 600 000 kr. Härav följer att S.C. genom överlåtelsen till bokförda värden tillfogats en skada på 8 % av detta belopp.

Liksom HovR:n finner HD att skadan orsakats uppsåtligen. På grund av det anförda skall S.C:s talan bifallas.

HD:s dom meddelades d 6 sept 2000 (mål nr T 1674-99).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
2000-09-06
Målnummer
T1674-99
Lagrum
8 kap. 34 § och 15 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385)
Rättsfall
NJA 1998 s. 293
Litteratur
Sökord
Aktiebolag
Styrelse
Minoritet
Skadeståndsansvar
Skadestånd
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (2)

NJA 2013 s. 1250: En bolagsstämma i ett aktiebolag har genom ett majoritetsbeslut mot en minoritetsaktieägares vilja fattat beslut om att bolaget skulle gå i likvidation. Beslutet har ansetts inte vara i strid med den...
RH 2013:63: Enbart beredning och framläggande av förslag till beslut i ett aktiebolag från bolagets ställföreträdare har ansetts inte falla inom tillämpningsområdet för generalklausulen i 8 kap. 34 § i 1975 års...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation