NJA 2013 s. 1250

En bolagsstämma i ett aktiebolag har genom ett majoritetsbeslut mot en minoritetsaktieägares vilja fattat beslut om att bolaget skulle gå i likvidation. Beslutet har ansetts inte vara i strid med den s.k. generalklausulen i aktiebolagslagen.

Nacka tingsrätt

Dickson & Co. AB förde vid Nacka tingsrätt den talan mot M.A., H.B., J.G., M.H., H.K., O.N., M.P., M.S., D.S. och S.T. som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (rådmännen Gunnar Lavett och Thomas Arvefors samt tingsfiskalen Cecilia Eneman) anförde i mellandom den 23 juni 2011 följande.

Bakgrund

Inledning

Dickson & Co. AB (Dicksonbolaget) har väckt talan mot svarandena och har därvid yrkat att tingsrätten ska fastställa att dessa är skyldiga att solidariskt utge skadestånd till bolaget.

Målet rör i huvudsak dels frågan om det strider mot den i 7 kap. 47 § aktiebolagslagen (ABL) intagna generalklausulen rörande inskränkning i bolagsstämmans beslutanderätt att de aktieägare som innehar majoriteten av rösterna för aktierna i ett aktiebolag beslutar att likvidera bolaget i syfte att fortsätta den verksamhet som bedrivs i bolaget i ett annat aktiebolag vari en aktieägare i det likviderade bolaget inte ska ges möjlighet att vara aktieägare och att majoritetsägarna i det likviderade bolaget i samma syfte förvärvar rörelsen i bolaget på en av likvidatorn hållen offentlig auktion till ett lägre pris än vad aktiernas värde motsvarade före beslutet om likvidation, dels frågan om styrelsen och verkställande direktören i bolaget i samband därmed agerat i strid mot generalklausulen rörande inskränkningar i ställföreträdares kompetens i 8 kap. 41 § ABL, dels frågan om jäv för styrelsen och verkställande direktören enligt 8 kap. 34 § första stycket 2 ABL har förelegat när styrelseledamöterna och verkställande direktören har vidtagit åtgärder som syftade till likvidationsbeslutet.

Den av Dicksonbolaget tecknade bakgrunden till tvisten

Crisp AB, 556579-5183, (Crisp) bildades år 1999 på initiativ av K.D. Crisp hade till föremål för sin verksamhet att bedriva produktion, utbildning och försäljning inom mjukvaruutveckling för datorer. Verksamheten omfattade till övervägande del konsultuppdrag.

Crisp klarade krisen för IT-företag år 2000. Bolaget utvecklades därefter positivt. I takt med att verksamheten i Crisp utvecklades tillkom nya delägare i bolaget. Delägarna var aktiva i Crisp genom egna bolag som var underkonsulter åt Crisp när konsultuppdrag utfördes. K.D. var aktiv i Crisp genom Dicksonbolaget. Han bidrog starkt till Crisps positiva utveckling genom att arbeta framgångsrikt med bl.a. rekrytering och försäljning. Utöver delägarnas i Crisp bolag anlitades andra bolag som underkonsulter, varav en del genom sina ägare, s.k. teamare, kunde komma i fråga för delägarskap i Crisp.

Delägarna i Crisp upprättade den 22 maj 2006 ett aktieägaravtal. Aktieinnehavet fördelade sig därvid så, att envar av H.B., K.D., O.N., M.S. och S.T. ägde 123 aktier motsvarande en röstandel om 12,3 procent, att M.A. och M.H. ägde 108 aktier motsvarande en röstandel om 10,8 procent vardera, att J.G. ägde 92 aktier och hade en röstandel om 9,2 procent samt att H.K. ägde 77 aktier och hade 7,7 procent av rösterna. Aktieägaravtalet gällde tills vidare med en uppsägningstid av två månader.

Under våren 2007 fördes diskussioner om att låta M.P. och D.S. inträda som delägare i Crisp. Vid dessa diskussioner blev K.D., å ena sidan, och övriga delägare, M.P. och D.S., å den andra, oense i fråga om hur bolagets aktier generellt skulle värderas vid inträde och utträde av delägare. I början av februari 2008 stod det klart att de övriga delägarna inte var intresserade av att diskutera en kompromiss med K.D. rörande villkoren i ett aktieägaravtal som skulle ersätta avtalet från maj 2006. Oenigheten mellan K.D. och de övriga, inklusive M.P. och D.S., ledde till en konflikt som till slut blev så tillspetsad att de andra ville bli av med K.D. O.N. förde fram att han och de andra delägarna skulle besluta om likvidation av Crisp för att på för dem mest ekonomiskt fördelaktiga sätt bli av med K.D. Därefter skulle de övriga delägarna fortsätta den verksamhet som bedrevs inom ramen för Crisp under ”Crispliknande former”.

Den 23 februari 2008 sades aktieägaravtalet upp. Avtalet upphörde sålunda att gälla den 23 april 2008.

Som en följd av oenigheten om innehållet i ett nytt aktieägaravtal inleddes en diskussion om en försäljning av K.D:s aktier i Crisp till de andra delägarna. Dessa och K.D. kunde emellertid inte bli ense om priset. K.D. blev erbjuden att få sina aktier i Crisp inlösta med 450 000 kr, motsvarande ett bolagsvärde om cirka 3 750 000 kr. Han erbjöds också att lösa in de övriga delägarnas aktier med motsvarande belopp, men han avböjde erbjudandet, eftersom han saknade ekonomiska möjligheter att lösa in aktierna på dessa villkor. Även andra förslag att lösa den uppkomna situationen diskuterades.

K.D:s huvudsakliga intresse var att behålla sina aktier. Han föreslog att aktierna i Crisp skulle värderas av en utomstående värderingsman för att fastställa ett pris på hans aktier. K.D. var beredd att betala kostnaden för värderingen, eller 50 000-100 000 kr, under förutsättning att samtliga delägare skulle bli bundna av det värde som värderingsmannen kom fram till. Detta villkor gick emellertid inte de andra delägarna med på. I denna situation ville K.D. inte ådra sig kostnaden för en värdering. Han uppfattade de övriga delägarnas inställning så, att dessa befarade att hans aktier skulle åsättas ett värde som skulle bli för högt för att passa dem.

Sedan början av februari 2008 hade de andra delägarna sett till att Dicksonbolaget inte längre anlitades som underkonsult. Därigenom blev K.D. i praktiken utan inkomst. Förfarandet stred mot villkoren i aktieägaravtalet.

Vid ett styrelsesammanträde den 7 mars 2008 beslöt styrelsen att föreslå bolagsstämman att besluta om likvidation av bolaget. Den 2 juni 2008 beslöt bolagsstämman att likvidera bolaget. Endast K.D. röstade emot förslaget. S.T., som inte var närvarande vid stämman, avgav inte någon röst. K.D. invände vid stämman att beslutet stred mot ABL.

Bolagsverket utsåg den 17 juni 2008 advokaten M.F. till likvidator i Crisp.

M.F. fick omedelbart den uppfattningen att det fanns två intresseläger som kunde tänkas fortsätta verksamheten, varav det ena lägret bestod av svarandena jämte T.T. och det andra av K.D. K.D. hade emellertid inte någon möjlighet att ta över rörelsen, eftersom det i denna ingick ett hyresavtal avseende en lokal med en månadshyra om drygt 50 000 kr, vilket avtal hade en återstående löptid om drygt tre år. Ett sådant betalningsåtagande kunde K.D. inte göra som ensam konsult. Crisp hade anskaffat lokalen i början av år 2008 och hade flyttat in i denna efter styrelsens beslut att föreslå bolagsstämman att likvidera bolaget.

K.D. lämnade M.F. några förslag om spekulanter på Crisps rörelse, men det framkom att det var ointressant för någon av dessa att förvärva verksamheten, när - som det framgick av anbudet - konsulterna och teamarna hade ställt sig utanför.

M.F. höll den 8 juli 2008 offentlig auktion på Crisps rörelse. Startplattan 862339 Aktiebolag genom H.B. förvärvade rörelsen för 100 000 kr. Bakom budet stod även övriga svarande. Köpeskillingen täckte inte ens kostnaderna för likvidationen. Något överskott fanns således inte att skifta ut till aktieägarna i Crisp. Genom likvidationen hade K.D:s aktier i Crisp blivit värdelösa.

Lönsamheten i den verksamhet som hade bedrivits inom ramen för Crisp hade varit god. Vinsterna redovisades inte öppet i Crisp utan bokfördes i respektive delägares bolag genom internfakturering mellan Crisp och delägarnas bolag. Av resultaträkningen i Crisps årsredovisning för det räkenskapsår som avslutades den 30 april 2008 framgår det att andelen köpta tjänster utgjorde nästan hela omsättningen i bolaget. Omsättningen under det räkenskapsåret uppgick till 34,5 milj. kr, vilket innebar en ökning med cirka 20 milj. kr från föregående räkenskapsår. Per den 30 april 2008 bedömdes Crisps framtid vara god.

Av protokollet vid det styrelsesammanträde där det hade beslutats att föreslå bolagsstämman att likvidera bolaget framgår det också att styrelsen vid beslutet hade ansett att ”affärsläget” var gott samt att alla (utom Dicksonbolaget) hade uppdrag och att budgetrapporten såg bra ut. I anslutning till sammanträdet informerades samtliga teamare, att alla delägare, jämte M.P., D.S. och T.T., skulle sluta i bolaget och att dessa, med undantag för K.D., skulle fortsätta i en ny organisation i avsikt att driva verksamheten vidare under liknande former. Även protokollet vid ett styrelsesammanträde den 24 april 2008 ger vid handen att situationen i bolaget var god. Av protokollet framgår det att verksamheten hade tillförts en ny teamare. I protokollet vid ett styrelsemöte den 4 april 2008 hade det antecknats att styrelsen inte skulle ”vidta åtgärder för att dra in business till företaget”.

Sedan den 30 oktober 2007 hade styrelsen i Crisp utgjorts av O.N., D.S. och S.T. Den 9 juni 2008 lämnade S.T. styrelsen sedan han begärt sitt utträde.

Verkställande direktör i Crisp hade sedan den 5 december 2006 varit M.P.

Startplattan 862339 Aktiebolag ändrade sin firma till Crisp Stockholm AB, vilket registrerades av Bolagsverket den 25 september 2008. Styrelse i Crisp Stockholm AB var då H.B., J.G. och M.S. Sedermera tillkom M.H. Vid bolagsstämma i bolaget den 10 september 2009 ändrades firman till Crisp AB (Nya Crisp). Av bolagsordningarna för Crisp och Nya Crisp framgår det att föremålet för verksamheten i Nya Crisp är i princip identiskt med den verksamhet som bedrevs i Crisp. Aktierna i Nya Crisp ägs av envar av svarandena och T.T. med lika andel, eller cirka nio procent. Av Nya Crisps hemsida framgick det i december 2009 att verksamheten bedrevs som vanligt och att bolaget, som grundades år 1999, firade sitt tioårsjubileum. Verksamheten i Nya Crisp är alltså densamma som i Crisp. Nya Crisp har samma underleverantörer, samma kunder, marknadsförs på samma sätt och bedrivs i allt väsentligt av samma personer, med undantag för K.D., vilket sker i samma lokaler som tidigare.

Omständigheter anförda till grund för Dicksonbolagets talan

Vid bolagsstämman i Crisp den 2 juni 2008 beslöt sålunda M.A., H.B., J.G., M.H., H.K., O.N. och M.S. att likvidera Crisp. Avsikten med beslutet var att kunna föra över verksamheten i Crisp till ett nytt bolag som nämnda personer tillsammans med M.P., D.S., S.T. och T.T. kontrollerade. Genom beslutet blev K.D:s aktier i Crisp värdelösa. Vidare tillgodofördes genom beslutet övriga aktieägare i Crisp - alternativt M.P., D.S. och T.T. genom deras ägande av aktier i Nya Crisp - värdet av den andel av Crisps verksamhet som K.D:s aktier i bolaget motsvarade utan att K.D. erhöll något vederlag. Beslutet innebär ett missbruk av pluralitetsreglerna i aktiebolagslagen och fattades utan ett allvarligt menat likvidationssyfte. Med hänsyn till det anförda har M.A., H.B., J.G., M.H., H.K., O.N. och M.S. genom beslutet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogat K.D. skada, vilken han alltså lidit i sin egenskap av aktieägare i Crisp. Mot denna bakgrund har beslutet inneburit en överträdelse av generalklausulen i 7 kap. 47 § aktiebolagslagen. M.A., H.B., J.G., M.H., H.K., O.N. och M.S. är därför skyldiga att enligt 29 kap. 3 § ABL ersätta K.D. hans skada.

Vid den tid som är i fråga utgjordes alltså styrelsen i Crisp av O.N., D.S. och S.T. Dessa beslöt sålunda vid styrelsesammanträdet den 7 mars 2008 att föreslå bolagsstämman i Crisp att besluta om bolagets likvidation i syfte att kunna föra över verksamheten i Crisp till ett nytt bolag som skulle kontrolleras av nämnda personer tillsammans med M.A., H.B., J.G., M.H., H.K. och M.S. jämte M.P. och T.T. Styrelsens beslut innebär ett missbruk av pluralitetsreglerna i aktiebolagslagen och fattades utan ett allvarligt menat likvidationssyfte. Efter detta beslut agerade O.N., D.S. och S.T. i strid mot Crisps och K.D:s intressen genom att verka för att verksamheten i Crisp utan vederlag genom ett formellt likvidationsbeslut fördes över till ett nytt bolag enligt vad som nyss angetts. De åtgärder som avses var i strid mot Crisps vinstintresse och föremålet för bolagets verksamhet enligt bolagsordningen. Genom beslutet och åtgärderna därefter blev K.D:s aktier i Crisp värdelösa. Vidare tillgodofördes övriga aktieägare i Crisp, alternativt M.P., D.S. och T.T. genom deras ägande av aktier i Nya Crisp, värdet av den andel av Crisps verksamhet som K.D:s aktier i bolaget motsvarade utan att K.D. erhöll något vederlag. O.N:s, D.S:s och S.T:s åtgärder har varit ägnade att ge en otillbörlig fördel dels för dem själva, dels för övriga aktieägare med undantag för K.D., dels för M.P. och T.T., till nackdel för K.D. i dennes egenskap av aktieägare i Crisp. Med hänsyn till det anförda har O.N., D.S. och S.T. genom åtgärderna uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogat K.D. skada, vilken han alltså lidit i sin egenskap av aktieägare i Crisp. Mot denna bakgrund har åtgärderna inneburit en överträdelse av generalklausulen i 8 kap. 41 § ABL. O.N., D.S. och S.T. är därför skyldiga att enligt 29 kap. 1 § ABL ersätta K.D. hans skada.

Genom att delta i styrelsens beslut att föreslå bolagsstämman att besluta att likvidera Crisp har O.N., D.S. och S.T. handlat i strid mot jävsregeln i 8 kap. 23 § första stycket 2 ABL och uppsåtligen eller av oaktsamhet tillfogat K.D. skada i dennes egenskap av aktieägare i Crisp. Styrelsens beslut utgjorde ett missbruk av pluralitetsreglerna i ABL och fattades utan ett allvarligt menat likvidationssyfte i avsikt att föra över Crisps verksamhet till ett bolag i vilket O.N., D.S. och S.T. skulle vara aktieägare med väsentliga direkta eller indirekta ekonomiska intressen. Något marknadsmässigt vederlag för Crisps verksamhet erlades inte. Genom beslutet blev K.D:s aktier i Crisp värdelösa. Mot denna bakgrund är O.N., D.S. och S.T. skyldiga att enligt 29 kap. 1 § ABL ersätta K.D. hans skada.

Verkställande direktör i Crisp vid aktuell tid var sålunda M.P. Efter styrelsens beslut att föreslå bolagsstämman att besluta om Crisps likvidation agerade M.P. i sin egenskap av verkställande direktör i strid mot Crisps och K.D:s intressen genom att verka för att verksamheten i Crisp utan vederlag till aktieägarna i Crisp genom ett formellt likvidationsbeslut fördes över till ett nytt bolag enligt vad som angetts ovan. Åtgärderna var i strid mot Crisps vinstintresse och föremålet för bolagets verksamhet enligt bolagsordningen. Genom åtgärderna blev K.D:s aktier i Crisp värdelösa. Vidare tillgodofördes övriga aktieägare i Crisp, alternativt M.P., D.S. och T.T. genom deras ägande av aktier i Nya Crisp, värdet av den andel av Crisps verksamhet som K.D:s aktier motsvarade utan att K.D. erhöll något vederlag. M.P:s åtgärder har varit ägnade att ge en otillbörlig fördel dels för O.N., D.S. och S.T. i deras egenskap av styrelseledamöter, dels för övriga aktieägare med undantag för K.D., dels för honom själv och T.T., till nackdel för K.D. i dennes egenskap av aktieägare i Crisp. Med hänsyn till det anförda har M.P. genom åtgärderna uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogat K.D. skada, vilken han alltså lidit i sin egenskap av aktieägare i Crisp. Mot denna bakgrund har åtgärderna inneburit en överträdelse av generalklausulen i 8 kap. 41 § ABL. M.P. är därför skyldig att enligt 29 kap. 1 § ABL ersätta K.D. hans skada.

Vidare har M.P. vid fullgörande av uppdraget som verkställande direktör i Crisp handlat i strid mot jävsregeln i 8 kap. 23 § första stycket 2 ABL och uppsåtligen eller av oaktsamhet tillfogat K.D. skada i dennes egenskap av aktieägare i Crisp. M.P. beslöt i samråd med styrelsen i Crisp att styrelsen skulle besluta att föreslå bolagsstämman i Crisp att besluta att likvidera bolaget. Det i samråd med styrelsen fattade beslutet utgjorde ett missbruk av pluralitetsreglerna i ABL och fattades utan ett allvarligt menat likvidationssyfte i avsikt att föra över bolagets verksamhet till ett bolag i vilket M.P. skulle vara aktieägare med väsentliga direkta eller indirekta ekonomiska intressen. Något marknadsmässigt vederlag för Crisps verksamhet erlades inte. Genom beslutet blev K.D:s aktier i Crisp värdelösa. Mot denna bakgrund är M.P. skyldig att enligt 29 kap. 1 § ABL ersätta K.D. hans skada.

K.D. har överlåtit sina skadeståndsanspråk på svarandena till Dicksonbolaget.

Svarandenas inställning till käromålet m.m.

Svarandena har bestritt Dicksonbolagets talan.

Svarandena - som har angett att meningsskiljaktigheterna mellan K.D. och övriga aktieägare i Crisp uppkom år 2006 och hade sin grund i att K.D. inte ville eller förmådde att bidra till verksamheten i den omfattning som krävdes, att han ville ha särskilda förmåner och att han var illojal mot bolaget - har till grund för bestridandet anfört i huvudsak att de aktieägare i ett bolag som innehar majoriteten av rösterna för aktierna har rätt att på bolagsstämman besluta att bolaget ska träda i likvidation oberoende av de skäl som utgör motiv till ett sådant beslut.

Tingsrätten har i beslut den 15 december 2010 förordnat att de frågor som framgår av domslutet ska prövas genom mellandom och - vilket svarandena av processekonomiska skäl föreslagit - att därvid de omständigheter som Dicksonbolaget dittills anfört i målet ska läggas till grund för prövningen, oavsett om omständigheterna är stridiga eller ej. Detta medgivande av svarandena gäller således inte längre om någon av de frågor som prövas i mellandomen har besvarats jakande i dom som vinner laga kraft.

Domskäl

Dicksonbolaget har åberopat två rättsutlåtanden avgivna av professor Erik Nerep den 20 oktober 2009 respektive den 31 januari 2011. Svarandena har hänvisat till ett rättsutlåtande av professor Lars Pehrson daterat den 11 juni 2010.

En princip i svensk aktiebolagsrätt är att den som äger aktier i ett bolag inte är skyldig att mot sin vilja kvarstå som ägare, såvida inte annat är bestämt i bolagsordningen eller aktieägaravtal. I överensstämmelse med detta har den eller de som äger rätt att besluta att upplösa ett aktiebolag genom likvidation rätt att likvidera bolaget (se prop. 1975:103 s. 500 och 2000/01:150 s. 32 samt Jan Andersson, Svante Johansson och Rolf Skog, Aktiebolagslagen - En kommentar, Del III, s. 25:4).

En aktieägare som inte längre vill äga aktier i ett bolag kan sälja aktierna under förutsättning att rätten att överlåta aktier i bolaget inte är inskränkt. Detta kan aktieägaren göra till högst det pris som aktörer på marknaden för dessa aktier är beredda att betala. Anser aktieägaren att detta pris inte är godtagbart, måste han stanna kvar i bolaget eller verka för att bolaget upplöses genom likvidation.

Av 25 kap. 1 § ABL framgår det att det alltid är bolagsstämman som beslutar om frivillig likvidation. Ett sådant beslut är enligt 2 § i samma kapitel giltigt om det har biträtts av aktieägare med mer än hälften av de avgivna rösterna, ifall bolagsordningen inte föreskriver annat. Varken lagtexten eller motiven till bestämmelsen ger vid handen att rätten att besluta om frivillig likvidation därutöver är villkorad i något annat avseende än att vissa föreskrifter i 25 kap. 3-8 §§ ABL av mer formell karaktär ska följas.

Under vissa förutsättningar kan likvidation ske på grund av beslut av rätten. Enligt 25 kap. 21 § ABL ska sålunda en domstol på talan av en aktieägare med minst en tiondel av aktierna besluta om likvidation, när en annan aktieägare genom att missbruka sitt inflytande i bolaget uppsåtligen har medverkat till en överträdelse av bl.a. ABL eller bolagsordningen och det finns särskilda skäl till likvidation på grund av missbrukets långvarighet eller någon annan anledning. I ett sådant mål kan dock domstolen enligt 25 kap. 22 § ABL på yrkande av bolaget i stället ålägga bolaget att inom en viss tid lösa in kärandens aktier. Dessa bestämmelser avser att skydda minoritetsägare från maktmissbruk av majoriteten. Andra bestämmelser som syftar till ett sådant skydd är de av Dicksonbolaget åberopade generalklausulerna i 7 kap. 47 § och 8 kap. 41 § ABL.

I förevarande fall har bolagsstämman i Crisp beslutat att bolaget ska träda i frivillig likvidation.

Bakgrunden till beslutet att likvidera Crisp var sålunda att det förelåg motsättningar mellan K.D. och övriga aktieägare. Meningsskiljaktigheterna ledde till att de andra aktieägarna inte ville att K.D. skulle vara kvar i bolaget. De erbjöd sig att köpa K.D:s aktier till ett pris som K.D. inte godtog. Denne var inte heller beredd att betala motsvarande pris för de övrigas aktier. Eftersom de andra aktieägarna erbjöd sig att sälja sina aktier, får det antas att de var inställda på att lämna bolaget om det var nödvändigt för att upplösa kompanjonskapet med K.D. Dicksonbolaget har anfört att även andra utvägar diskuterades före likvidationsbeslutet utan att detta ledde till enighet.

Dicksonbolaget har gjort gällande att övriga aktieägare var skyldiga att i den uppkomna situationen acceptera K.D:s förslag att låta en oberoende värderingsman värdera aktierna och att priset på K.D:s aktier därigenom skulle bli fastställt. Dicksonbolaget har emellertid inte åberopat någon omständighet - t.ex. att det förelåg ett avtal som stipulerade en sådan skyldighet för aktieägarna - som utgör stöd för denna ståndpunkt. Någon skyldighet för en kontrahent att träffa en överenskommelse av visst innehåll förekommer inte enligt svensk rätt.

Som alternativ till påstådda skyldighet har Dicksonbolaget hänvisat till att majoriteten var skyldig att godta att K.D. kvarstod som aktieägare. I detta får det anses ligga ett påstående om att det ålåg övriga aktieägare att äga aktier i samma bolag som K.D. för i princip all framtid eller till dess K.D. kunde sälja sina aktier, alternativt köpa de andras aktier, till ett pris som han kunde acceptera eller till dess övriga aktieägare kunde finna utomstående köpare för sina aktier. Inte heller har en sådan skyldighet förelegat.

Ett av ändamålen med likvidationsinstitutet är att lösa meningsskiljaktigheter mellan aktieägare när - som i förevarande fall - andra utvägar inte står till buds (jfr NJA 1967 s. 313).

Likvidationen i Crisp avslutades med underskott och har således inneburit att K.D:s aktier har blivit värdelösa. Även övriga aktieägares aktier har förlorat sitt värde. Dessa aktieägare har emellertid genom Nya Crisp förvärvat Crisps tillgångar för en köpeskilling som vida understeg t.ex. det värde på aktierna som deras tidigare lämnade bud till K.D. motsvarade, och de bedriver, tillsammans med M.P. och T.T., i Nya Crisp en verksamhet av samma innehåll som Crisp. K.D. har inte beretts möjlighet att bli aktieägare i Nya Crisp.

I 7 kap. 47 § ABL föreskrivs det att bolagsstämman inte får fatta ett beslut som är ägnat att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare. Enligt 8 kap. 41 § ABL får styrelsen eller någon annan ställföreträdare för bolaget inte företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som är ägnad- att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare (första stycket).

Tillämpningsområdet för generalklausulerna är inte begränsat till att avse vissa förfaranden av bolagsstämman eller ställföreträdarna. Med hänsyn till det förut anförda måste det emellertid anses att utrymmet är litet - om det över huvud finns något - för en tillämpning av generalklausulerna på ett likvidationsbeslut.

Dicksonbolaget har gjort gällande att likvidationsbeslutet är att jämställa med en försäljning av Crisps inkråm till underpris och att K.D. till följd av beslutet har undandragits värden i bolaget som svarandena har kunnat tillgodogöra sig.

HD har i ett antal rättsfall behandlat förutsättningarna för inkråmsförsäljning beslutad av ägarmajoriteten i ett aktiebolag när överlåtelsen har inneburit att verksamheten i bolaget i praktiken upphört, se NJA 1874 s. 101, NJA 1903 s. 19, NJA 1924 s. 186, NJA 1967 s. 313 och NJA 2000 s. 404. I NJA 1967 s. 313 torde HD till skillnad från tidigare avgöranden ha ansett att en inkråmsförsäljning är att bedöma som en faktisk överträdelse av bolagsordningen och inte som ett beslut av innebörd att likvidera bolaget. Rättsfallet innebär en inskränkning av bolagsstämmans beslutanderätt till skydd för minoriteten. Det är emellertid att notera att HD i rättsfallet har hänvisat till möjligheten att likvidera bolaget för det fall inte samtliga aktieägare är ense om en försäljning. NJA 2000 s. 404 gällde till skillnad från NJA 1967 s. 313 frågan om skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter på grund av ett beslut som således utgjorde en överträdelse av bolagsordningen och som innebar en otillbörlig fördel för majoritetsägaren till nackdel för bolaget och en minoritetsägare. Rättsfallet tillåter emellertid inte slutsatsen att ett likvidationsbeslut kan angripas med stöd av någon av generalklausulerna i ABL (rättsfallet är närmare kommenterat av Jan Andersson i JT 2001-01 s. 395-400). (Jfr prop. 2004/05:85 s. 371.)

Dicksonbolaget har inte närmare angett vad aktieägarnas meningsskiljaktigheter avsåg. Dicksonbolaget kan inte anses ha gjort gällande att majoriteten före de åtgärder som företogs i syfte att Crisp skulle gå i likvidation missbrukat sitt inflytande i Crisp eller på något annat sätt handlat otillbörligt mot K.D.

Efter likvidationsbeslutet utsåg Bolagsverket en likvidator enligt 25 kap. 28 § första stycket 2 ABL. En likvidator träder enligt 30 § första stycket i samma kapitel i styrelsens och den verkställande direktörens ställe och har i uppdrag att genomföra likvidationen. Det är ostridigt att likvidatorn var den som hade hand om likvidationen.

Dicksonbolaget har inte påstått att de aktieägare som fattade likvidationsbeslutet eller någon annan av svarandena har agerat i samförstånd med likvidatorn i syfte att förvärva bolagets tillgångar till underpris. Inte heller har Dicksonbolaget gjort gällande att någon av svarandena efter beslutet har vidtagit någon åtgärd som negativt påverkade det pris som erhölls för Crisps tillgångar på den av likvidatorn hållna offentliga auktionen. Dicksonbolaget har emellertid anfört att svarandena och teamarna inför försäljningen ”ställt sig utanför” - eller, som det får förstås, inte låtit sin arbetskraft, kunskap och erfarenhet i ett eller annat avseende innefattas i det likvidatorn bjöd ut till försäljning - och att priset vid auktionen därför har blivit lägre än annars. Någon skyldighet för svarandena, eller för någon annan, att utan avtal därom ställa sig till förfogande för en köpare har inte förelegat.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att i målet ställs rätten att genom en frivillig likvidation upplösa ett bolag mot regler som avser att skydda en ägarminoritet. Det har inte framkommit något förhållande som kan vara anledning att åsidosätta principen att ingen ska vara skyldig att mot sin vilja fortsätta verksamheten i ett bolag.

På grund av det anförda leder de av Dicksonbolaget åberopade omständigheterna inte till slutsatsen att de aktieägare som beslöt att Crisp skulle träda i likvidation - eller M.A., H.B., J.G., M.H., H.K., O.N. och M.S. - kan anses ha överträtt generalklausulen i 7 kap. 47 § ABL. Vid detta förhållande kan O.N., D.S. eller S.T. inte anses ha handlat i strid mot generalklausulen i 8 kap. 41 § ABL eller jävsregeln i 8 kap. 23 § första stycket 2 ABL när de på styrelsemötet den 7 mars 2008 beslöt att föreslå bolagsstämman att besluta att Crisp skulle gå i likvidation. Motsvarande bedömning ska göras i fråga om M.P. och dennes åtgärd att i samråd med styrelsen besluta att föreslå stämman att fatta likvidationsbeslutet.

Visserligen har styrelsens beslut den 4 april 2008 att inte generera ytterligare uppdrag i verksamheten stått i strid mot Crisps vinstsyfte. Dicksonbolaget kan emellertid inte anses ha gjort gällande att denna omständighet har påverkat den köpeskilling som uppnåddes på auktionen. Omständigheterna kan därför inte anses ha varit sådana att 8 kap. 41 § ABL ska tillämpas på beslutet och kan i allt fall inte leda till skadeståndsskyldighet för dem som fattade beslutet.

Därmed är de frågor som mellandomsprövningen omfattar besvarade av tingsrätten.

Domslut

Domslut

Tingsrätten förklarar

a) att M.A., H.B., J.G., M.H., H.K., O.N. och M.S. inte kan anses ha överträtt det i 7 kap. 47 § aktiebolagslagen (2005:551) uppställda förbudet när de beslöt att Crisp AB, 556579-5183, skulle träda i likvidation,

b) att O.N., D.S. och S.T. inte kan anses ha handlat i strid mot bestämmelserna i 8 kap. 23 § första stycket 2 eller 41 §aktiebolagslagen när de på styrelsemöte i Crisp AB, 556579-5183, beslöt att föreslå bolagsstämman att bolaget skulle träda i likvidation eller genom sitt handlande därefter, och

c) att M.P. inte kan anses ha handlat i strid mot bestämmelserna i 8 kap. 34 § första stycket 2 eller 41 §aktiebolagslagen när han i samråd med styrelsen i Crisp AB, 556579-5183, beslöt att föreslå bolagsstämman att besluta att bolaget skulle träda i likvidation eller genom sitt handlande därefter.

Svea hovrätt

Dickson & Co. AB överklagade i Svea hovrätt och yrkade bifall till bolagets vid tingsrätten förda talan i den del som prövats genom tingsrättens mellandom.

Motparterna bestred ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ulrika Beergrehn, Ulrika Ihrfelt och Patrik Schöldström samt hovrättsassessorn Mattias Pleiner, referent) anförde i dom den 25 maj 2012 följande.

Hovrättens domskäl

Parternas talan i hovrätten

Parterna har vidhållit och utvecklat vad de anfört vid tingsrätten, dock med följande förtydliganden av Dicksonbolaget.

När diskussionerna med motparterna pågick om en försäljning av hans aktier var K.D. beredd att anlita och bekosta en oberoende värderingsman under förutsättning att det värde som värderingsmannen kom fram till blev bindande för parterna. Motparterna accepterade emellertid inte detta. Det har inte gjorts gällande att motparterna varit skyldiga att låta en oberoende värderingsman värdera aktierna och att priset på K.D:s aktier därigenom skulle bli fastställt.

Motparterna har visserligen inte haft någon avtalsenlig skyldighet att ställa sin arbetskraft, kunskap och erfarenhet till förfogande för en köpare av verksamheten. De har dock medvetet ställt sig utanför verksamheten i syfte att i realiteten möjliggöra för en viss köpare, nämligen deras eget bolag, att ta över denna. När motparternas bolag förvärvade verksamheten, anslöt de sig åter till den.

Meningsskiljaktigheterna mellan aktieägarna gällde villkoren för aktieägares inträde respektive utträde ur Crisp AB.

Utredningen i hovrätten

Hovrätten har tagit del av de rättsutlåtanden som åberopades vid tingsrätten. Dicksonbolaget har hänvisat till rättsfall från HD (främst NJA 2000 s. 404) samt domar meddelade av Svea hovrätt den 23 juni 2011 i mål T 10335-09, Hovrätten över Skåne och Blekinge den 28 juli 2011 i mål T 2266-10 och Hovrätten för Västra Sverige den 26 juni 2009 i mål T 1718-08.

Hovrättens bedömning

Hovrätten konstaterar liksom tingsrätten att tillämpningsområdet för generalklausulerna inte är begränsat till att avse vissa förfaranden av bolagsstämman eller ställföreträdarna. Ett likvidationsbeslut fattat av bolagsstämma eller styrelsens förslag till bolagsstämman att fatta ett sådant beslut faller således inom tillämpningsområdet. Likvidation är den väg som lagstiftaren anvisar för avvecklande av aktieägarnas samarbete i ett aktiebolag när de inte kan komma överens på annat sätt och ett beslut om frivillig likvidation fattas, då bolagsordningen inte föreskriver annat, med enkel majoritet. Även om det egentliga syftet med ett likvidationsbeslut för vissa av aktieägarna inte skulle vara att avveckla verksamheten utan att driva den vidare i annan form under förmånliga förhållanden som möjliggörs genom likvidationen, är detta med hänsyn till likvidationsinstitutets ändamål inte tillräckligt för att likvidationsbeslutet eller förslaget därtill ska träffas av generalklausulen.

I övrigt gör hovrätten samma bedömning som tingsrätten av de frågor som mellandomsprövningen omfattar. Tingsrättens mellandom ska därför stå fast.

Hovrättens domslut

Hovrättens fastställer tingsrättens mellandom.

Högsta domstolen

Dickson & Co. AB överklagade och yrkade att HD - i enlighet med det vid tingsrätten uppställda mellandomstemat - skulle fastställa

a) att M.A., H.B., J.G., M.H., H.K., O.N. och M.S. har överträtt det i 7 kap. 47 § aktiebolagslagen (2005:551) uppställda förbudet när de beslöt att Crisp AB, 556579-5183, skulle träda i likvidation,

b) att O.N., D.S. och S.T. har handlat i strid med 8 kap. 23 § första stycket 2 eller 41 §aktiebolagslagen när de på styrelsemöte i Crisp AB beslöt att föreslå bolagsstämman att besluta att bolaget skulle träda i likvidation eller genom sitt handlande därefter, och

c) att M.P. har handlat i strid med 8 kap. 34 § första stycket 2 eller 41 §aktiebolagslagen när han i samråd med styrelsen i Crisp AB beslöt att föreslå bolagsstämman att besluta att bolaget skulle träda i likvidation eller genom sitt handlande därefter.

Motparterna motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Ylva Svensson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Domskäl

De första tio styckena motsvarar i huvudsak punkterna 1-6 och 8-11 i HD:s dom.

Härefter fortsätter föredraganden:

Av uttalandena i förarbetena framgår således att lagstiftarens avsikt har varit att generalklausulerna ska kunna tillämpas på beslut om frivillig likvidation. För att ett beslut om frivillig likvidation ska anses som en överträdelse av de aktiebolagsrättsliga generalklausulerna bör krävas att beslutet ger uttryck för ett maktmissbruk som är ägnat att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare.

Enligt Dicksonbolaget har motparternas syfte med likvidationen av Crisp varit att värdet av K.D:s andel i verksamheten utan vederlag skulle övergå till aktieägarna i det nya bolag som förvärvade Crisps rörelse, dvs. motparterna. Dicksonbolaget har gjort gällande att Crisps styrelse och verkställande direktör i detta syfte, efter beslutet att föreslå stämman att besluta om likvidation, inte vidtagit åtgärder för att ”dra in mer business” till företaget. I sin överklagandeskrift till HD har Dicksonbolaget påstått att detta minskade värdet av bolagets rörelse. Med hänsyn till de omständigheter som Dicksonbolaget anfört till grund för sin talan vid tingsrätten är vad Dicksonbolaget anför i HD inte att anse som en ny omständighet enligt 55 kap. 13 § RB. HD avslår därför motparternas yrkande om avvisning av påståendet.

Värdet av rörelsen i Crisp har i huvudsak bestått i värdet av det arbete som utfördes av aktieägarna. När de inte längre ville arbeta i verksamheten har det värde som skapades i Crisp försvunnit. Likvidationen av Crisp har därför inte inneburit någon värdeöverföring från Crisp till aktieägarna i det nya bolag som förvärvade Crisps rörelse. Därmed har varken aktieägarnas beslut om likvidation av Crisp, eller styrelsens och den verkställande direktörens föregående beslut och åtgärder, inneburit någon otillbörlig fördel för motparterna.

Genom att fatta beslut om likvidation av Crisp har majoriteten av aktieägarna helt enkelt utnyttjat sin möjlighet att upphöra med verksamheten.

M.A., H.B., J.G., M.H., H.K., O.N. och M.S. har således inte överträtt bestämmelsen i 7 kap. 47 § aktiebolagslagen när de beslutade om likvidation av Crisp. Inte heller har O.N., D.S., S.T. eller M.P. överträtt bestämmelsen i 8 kap. 41 § när de beslutade att föreslå stämman att besluta om likvidation, eller genom sitt agerande därefter. Denna bedömning innebär också att varken styrelseledamöterna eller den verkställande direktören överträtt jävsbestämmelsen i 8 kap. 23 § första stycket 2 respektive 34 § första stycket 2 aktiebolagslagen. Hovrättens domslut ska därför stå fast.

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

Domskäl

HD (justitieråden Ella Nyström, Johnny Herre, Martin Borgeke och Anders Eka, referent) meddelade den 30 december 2013 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

1.

K.D. ägde tillsammans med M.A., H.B., J.G., M.H., H.K., O.N., M.S. och S.T. datakonsultbolaget Crisp AB. Styrelsen utgjordes av D.S. tillsammans med aktieägarna O.N. och S.T. M.P. var bolagets verkställande direktör. Aktieägarna i Crisp arbetade samtliga som konsulter i bolagets verksamhet.

2.

Mellan aktieägarna gällde ett aktieägaravtal. Avtalet innehöll bestämmelser om bl.a. fördelning av intäkter och kostnader i verksamheten samt villkoren för inlösen och överlåtelse av aktier. Oenighet uppkom mellan K.D. och övriga aktieägare om bl.a. villkoren för inträde av ytterligare aktieägare i bolaget. Meningsskiljaktigheterna ledde till att de övriga aktieägarna erbjöd sig att till visst pris köpa K.D:s aktier. Såsom alternativ erbjöd de K.D. att för samma pris köpa deras aktier. Diskussionen mellan K.D. och övriga aktieägare fortsatte men någon överenskommelse kunde inte nås. Parterna tillämpade inte heller aktieägaravtalets bestämmelser om inlösen av aktier i bolaget. Aktieägaravtalet sades upp och upphörde att gälla den 23 april 2008.

3.

Styrelsen i Crisp beslutade i mars 2008 att föreslå bolagsstämman att besluta om likvidation av bolaget. I ett protokoll från ett styrelsemöte senare under våren antecknades att styrelsen inte skulle vidta åtgärder för att ”driva in business” till företaget eftersom alla aktieägare med undantag för K.D. ville att bolaget skulle likvideras. Vid en bolagsstämma som hölls den 2 juni 2008 beslutades om likvidation av bolaget. Med undantag för K.D. ställde sig samtliga närvarande aktieägare bakom beslutet om likvidation. Alla utom S.T. deltog vid stämman.

4.

Sedan Bolagsverket hade utsett likvidator sålde denne Crisps rörelse för 100 000 kr på en offentlig auktion som hölls den 8 juli 2008. Rörelsen förvärvades av ett bolag, vars aktier ägdes av H.B. Samtliga aktieägare i det likviderade bolaget, med undantag för K.D., kom att bli aktieägare i det nya bolaget. Ytterligare personer tillkom som aktieägare, däribland M.P. och D.S. Den verksamhet som hade bedrivits i Crisp bedrevs i det nya bolaget under samma firmanamn som tidigare.

5.

Dicksonbolaget, som övertagit K.D:s krav, ansökte om stämning och yrkade att motparterna skulle förpliktas att betala skadestånd enligt 29 kap.1 och 3 §§aktiebolagslagen. Bolaget åberopade till stöd för sin talan att motparterna hade överträtt vissa närmare angivna bestämmelser i aktiebolagslagen. I en mellandom förklarade tingsrätten att det inte hade skett några sådana överträdelser. Hovrätten har fastställt tingsrättens mellandom.

Målet i HD

6.

En fråga i målet gäller om majoritetsaktieägarna i Crisp har brutit mot den s.k. generalklausulen i 7 kap. 47 § aktiebolagslagen när bolagsstämman beslutade om likvidation. Målet gäller också frågan om styrelseledamöterna och den verkställande direktören, genom att föreslå bolagsstämman att besluta om likvidation och genom sitt agerande därefter, har brutit mot motsvarande bestämmelse i 8 kap. 41 § aktiebolagslagen eller mot jävsbestämmelser i aktiebolagslagen.

7.

Motparterna har gjort gällande att Dicksonbolaget först i HD har påstått att värdet på Crisps aktier hade minskat till följd av det beslut som styrelsen i Crisp fattade rörande frågan om bolaget skulle åta sig ytterligare uppdrag. Med hänsyn till de omständigheter som Dicksonbolaget har lagt till grund för sin talan vid tingsrätten och i hovrätten utgör det som bolaget nu har anfört inte någon ny omständighet enligt 55 kap. 13 § första stycket RB. Yrkandet om avvisning ska därför avslås.

De aktiebolagsrättsliga generalklausulerna

8.

I 7 kap. 47 § aktiebolagslagen anges en generell inskränkning i bolagsstämmans beslutanderätt. Där föreskrivs att bolagsstämman inte får fatta ett beslut som är ägnat att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare. I 8 kap. 41 § första stycket föreskrivs att styrelsen eller någon annan ställföreträdare för bolaget inte får företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som är ägnad att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare. Dessa bestämmelser brukar kallas för de aktiebolagsrättsliga generalklausulerna.

9.

Generalklausulerna ska ses tillsammans med likhetsprincipen, som är en grundläggande princip inom aktiebolagsrätten och som kommer till uttryck i 4 kap. 1 § aktiebolagslagen. Den innebär att alla aktieägare är likställda och att alla aktier har lika rätt i bolaget. Generalklausulerna syftar till att upprätthålla likhetsprincipen och vara ett skydd för aktieägare mot maktmissbruk från majoritetsaktieägare. Generalklausulerna kan användas för att motverka åtgärder som formellt inte berör aktiernas lika rätt i bolaget men som reellt gynnar en aktieägare på andras bekostnad. (Jfr Lagberedningen i SOU 1941:9 s. 301 ff. och prop. 1973:93 s. 84.)

Frivillig likvidation

10.

Enligt 25 kap. 1 § aktiebolagslagen kan en bolagsstämma besluta att ett bolag ska gå i likvidation. Av 25 kap. 2 § följer att det för ett sådant beslut är tillräckligt att det har biträtts av aktieägare med mer än hälften av de avgivna rösterna. Av paragrafens andra stycke framgår att det är möjligt att föreskriva ett annat röstetal i bolagsordningen. Bestämmelsen innebär att en minoritet inte kan tvinga en majoritet att låta bolaget fortsätta med sin verksamhet om majoriteten är av uppfattningen att verksamheten i bolaget ska upphöra. Ett skäl för regeln är att minoritetsaktieägarna i en situation där majoritetsaktieägarna vill avveckla bolaget knappast kan ha något berättigat intresse av en fortsatt drift i bolaget (se prop. 2000/01:150 s. 32).

11.

Enligt tidigare lagstiftning krävdes för beslut om frivillig likvidation att beslutet biträddes av två tredjedelar av avgivna röster och företrädda aktier (kvalificerad majoritet). Genom 1975 års aktiebolagslag ändrades detta och det nuvarande majoritetskravet infördes. I förarbetena till ändringen uttalade föredragande statsrådet att generalklausulerna är ett mer effektivt skydd mot maktmissbruk än bestämmelser om kvalificerad majoritet (se prop. 1975:103 s. 358 f. och s. 500).

Bedömning

12.

Generalklausulen i 7 kap. 47 § aktiebolagslagen utgör en generell inskränkning av bolagsstämmans beslutanderätt och kan tillämpas på alla beslut som en bolagsstämma fattar, således även på beslut om att ett aktiebolag ska gå i likvidation.

13.

Crisps bolagsordning innehöll inte någon bestämmelse angående röstetal vid beslut om likvidation. För ett sådant beslut krävdes därför enligt 25 kap. 2 § aktiebolagslagen endast att det biträddes av aktieägare med mer än hälften av de avgivna rösterna. Det likvidationsbeslut som fattades vid bolagsstämman i juni 2008 uppfyllde således de föreskrivna beslutskraven.

14.

Följderna av likvidationsbeslutet var formellt desamma för samtliga aktieägare. Likhetsprincipen har därmed inte satts åt sidan.

15.

Som framgått tar generalklausulen i 7 kap. 47 § aktiebolagslagen sikte på fall där en aktieägarmajoritet, utan att rubba aktieägarnas rätt inbördes, på bolagsstämman fattar ett beslut som i realiteten innebär en fördel för majoriteten och en nackdel för bolaget eller minoriteten. En sådan situation förelåg i rättsfallet NJA 2000 s. 404. Det där ifrågasatta beslutet gällde att verksamheten i bolaget överfördes till ett av majoritetsägaren helägt dotterbolag. Beslutet innebar i realiteten att ekonomiska värden överfördes till majoritetsägaren. HD fann att beslutet var ägnat att ge en otillbörlig fördel för majoritetsägaren till nackdel för minoritetsägaren.

16.

Det likvidationsbeslut som bolagsstämman i Crisp fattade resulterade inte i någon överföring av ekonomiska värden till aktieägarmajoriteten till nackdel för K.D.

17.

Enligt Dicksonbolaget utgjorde emellertid likvidationsbeslutet ett led i ett förfarande som har lett till en situation av det slag som generalklausulen tar sikte på. Enligt bolaget finns det skäl att ”se igenom” likvidationsbeslutet som sådant och bedöma majoritetsaktieägarnas åtgärder utifrån vad de faktiskt har inneburit, nämligen ett genomförande av en överlåtelse till underpris av verksamheten i Crisp till ett av majoritetsaktieägarna ägt bolag utan vederlag till K.D.

18.

Av utredningen i målet framgår att majoritetsaktieägarna, sedan konflikt hade uppstått, genom diskussioner med K.D. försökte hitta en lösning på den uppkomna situationen inom ramen för de skyldigheter som följde av aktieägaravtalet. Någon lösning kunde dock inte nås och aktieägaravtalet sades upp. I det läget hade majoritetsaktieägarna ett berättigat intresse av att inte tvingas fortsätta verksamheten i bolaget utan i stället få till stånd en upplösning av bolaget genom frivillig likvidation. Beslutet var därför i den uppkomna situationen inte ägnat att ge en otillbörlig fördel åt majoritetsaktieägarna som aktualiserar en tillämpning av generalklausulen i 7 kap. 47 § aktiebolagslagen.

19.

Det förhållandet att verksamheten i bolaget, efter det att rörelsen hade förvärvats på en offentlig auktion till ett pris som godtogs av likvidatorn, sedermera kom att bedrivas vidare i ett annat bolag utan K.D. som aktieägare förändrar inte bedömningen att likvidationsbeslutet inte kan anses ha varit ägnat att ge en otillbörlig fördel åt majoritetsaktieägarna till nackdel för K.D.

20.

Av det som nu har sagts följer att styrelseledamöternas och den verkställande direktörens beslut att föreslå bolagsstämman att bolaget skulle gå i likvidation inte heller har stått i strid med generalklausulen i 8 kap. 41 § aktiebolagslagen. Detsamma gäller i fråga om deras agerande därefter.

21.

Något handlande i strid med aktiebolagslagens jävsbestämmelser har inte förekommit från styrelseledamöternas eller den verkställande direktörens sida.

Slutsats

22.

Hovrättens domslut ska alltså stå fast.

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

HD avslår yrkandet om avvisning av åberopade omständigheter.

Skiljaktig

Justitierådet Dag Mattsson var skiljaktig i fråga om domskälen enligt följande.

En bolagsstämma får enligt generalklausulen i 7 kap. 47 § aktiebolagslagen inte fatta ett beslut som är ägnat att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare.

Enligt 1910 års och 1944 års aktiebolagslagar gällde som huvudregel att ett beslut om frivillig likvidation skulle fattas med kvalificerad majoritet. När kravet på kvalificerad majoritet togs bort och ersattes med ett förfarande med enkel majoritet i 1975 års aktiebolagslag, uttalades i propositionen att regler om kvalificerad majoritet inte är särskilt lämpliga som minoritetsskyddsregler eftersom de endast skyddar en minoritet av viss storlek; det hänvisades i stället till generalklausulen. I samband med detta utvidgades tillämpningsområdet för generalklausulen, eftersom det ansågs angeläget att stärka minoritetsskyddet ytterligare. Tanken måste anses ha varit att - när majoritetskravet hade mildrats - generalklausulen skulle kunna tillämpas i större utsträckning för att angripa beslut om likvidation. Även om principen är att en minoritet inte kan tvinga fram en fortsatt verksamhet när majoriteten av aktieägarna vill avveckla bolaget, kan vissa beslut om frivillig likvidation ändå strida mot generalklausulen. (Se prop. 1973:93 och prop. 1975:103.)

Generalklausulen kompletterar den bolagsrättsliga grundsatsen att aktieägarna är likställda. Den tar sikte på fall där en aktieägarmajoritet, utan att formligen rubba aktieägarnas rätt inbördes, fattar beslut om en åtgärd vars menliga följder går ut över bolaget som sådant, dvs. formellt likformigt över alla aktieägare, men tillför vissa aktieägare, aktieägarmajoriteten, en fördel så att nackdelen av åtgärden i verkligheten drabbar de övriga aktieägarna (jfr Lagberedningen i SOU 1941:9 s. 301 f.). Avgörande är om ett stämmobeslut reellt innefattar en kränkning av aktieägarnas likställdhet, inte hur beslutet formellt har tagits eller motiverats. I detta ligger också att stämmobeslutet inte bör bedömas isolerat utan i sitt sammanhang; beslutet ska vara ”ägnat” att ge en otillbörlig fördel. Enligt min mening måste man se igenom beslutet för att avgöra åtgärdens verkliga innebörd och då även beakta vad som är utrett om det bakomliggande syftet med beslutet och de konsekvenser som det får i praktiken.

Som generalklausulen är utformad är det dock inte tillräckligt att det ifrågasatta stämmobeslutet innebär en fördel för vissa aktieägare till nackdel för andra. För att klausulen ska vara tillämplig krävs att fördelen kan anses som otillbörlig. Vid den bedömningen bör hänsyn tas inte bara till bolagsordningen och aktieägaravtal utan också till vad som annars är känt om verksamheten och dess syfte. Av betydelse är även andra omständigheter, som hur viktigt beslutet är för aktieägarna, vilka skäl som motiverar åtgärden och vilka alternativ som fanns. Bedömningen ska vara allsidig och utgå från förhållandena i det enskilda fallet. Kravet på otillbörlighet innebär att fördelen måste kunna anses som klandervärd, dvs. som oacceptabel utifrån hur en stämma allmänt sett bör handla i en situation som den aktuella. Saken har uttryckts så att stämman är skyldig att handla lojalt mot en aktieägarminoritet (se prop. 1973:93 s. 84).

Bolagsstämmans beslut om likvidation av Crisp AB medförde att den egentligen värdefulla verksamheten i allt väsentligt oförändrad kunde flyttas över på ett av aktieägarmajoriteten kontrollerat nytt bolag, Nya Crisp AB, där aktieägarminoriteten var utestängd. Vid likvidationen behandlades aktieägarna formellt lika, och beslutet stod därför inte i strid med grundsatsen om aktieägarnas likställdhet. Sett i sitt sammanhang var emellertid likvidationsbeslutet i realiteten ägnat att ge en ekonomisk fördel åt vissa aktieägare till nackdel för andra aktieägare. Frågan är då om denna fördel ska anses ha varit otillbörlig.

I Crisp AB deltog aktieägarna med arbetsinsatser i en gemensam verksamhet. Verksamheten, som hade pågått under en lång tid, var sådan att den förutsatte en nära och lojal samverkan mellan aktieägarna, vilket också uttryckligen hade föreskrivits i det aktieägaravtal som sagts upp från majoritetens sida. En aktieägare hade rätt att förvänta sig att verksamheten, och därmed grunden för hans arbete, inte avbröts genom ett majoritetsbeslut av övriga aktieägare utan att majoriteten först hade beaktat minoritetens intressen på ett rimligt sätt. Det låg i själva den valda associationsordningen.

Samtidigt var det för verksamhetens skull nödvändigt att konflikten mellan aktieägarmajoriteten och aktieägarminoriteten löstes; detta intresse måste anses som ett sakligt skäl för beslutet om likvidation. Av utredningen framgår att majoriteten hade föreslagit olika andra lösningar innan beslutet fattades, bl.a. köp av minoritetens aktier till ett pris som inte framstår som oskäligt. Vid sådana förhållanden kan den fördel som likvidationen gav majoriteten inte anses som otillbörlig.

Beslutet om likvidation har därför inte varit i strid med generalklausulen.

HD:s dom meddelad: den 30 december 2013.

Mål nr: T 2938-12.

Lagrum: 4 kap. 1 §, 7 kap. 47 §, 8 kap. 41 § samt 25 kap.1 och 2 §§aktiebolagslagen (2005:551).

Rättsfall: NJA 2000 s. 404.