NJA 2000 s. 41

M2:s styrelse ansökte vid Malmö TR om förordnande av god man enligt 14 kap 32 § 3 st aktiebolagslagen att företräda minoritetsaktieägarna i M2 vid inlösenförfarandet. Någon särskild person till uppdraget föreslogs inte. Minoritetsaktieägarna AUTI. - Intressenters Riksförbund (AUTI) och Unigate Holding AB föreslog att civilekonomen D.H. skulle anförtros uppdraget. Sveriges Aktiesparares Riksförbund (SARF) föreslog jur kand J.H..

TR:n förordnade d 3 okt 1997 J.H. till god man. Sedan J.H. på egen begäran entledigats frän uppdraget begärde M2 att ny god man skulle utses.

TR:n (tingsfiskalen Billing) förordnade i beslut d 29 april 1998 advokaten B.A. att såsom god man företräda minoritetsaktieägarna.

AUTI överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle förordna D.H. som god man. B.A. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Engström, hovrättsrådet, Jan E Ohlsson och tf hovrättsassessorn Montan, referent) anförde i beslut d 8 okt 1998: Både B.A. och D.H. synes besitta erforderlig kompetens för uppdraget. Vid ett sådant förhållande finns det särskild anledning att beakta det godmansförslag som lämnats av en minoritetsaktieägare. På grund härav anser HovR:n att D.H. bör förordnas till god man.

Med ändring av TR:ns beslut förordnar HovR:n D.H. till god man.

M2 Fastigheter AB (ombud advokaten Lars Andersson) och SARF överklagade och yrkade att HD med ändring av HovR:ns beslut skulle förordna annan än D.H. till god man. M2 begärde att B.A. skulle utses medan SARF begärde att till god man skulle utses jur kand L.M..

AUTI bestred ändring.

Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr, Malm, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Frågan gäller personvalet vid utseende av sådan god man som, i skiljeförfarande rörande moderbolags inlösen av återstående aktier i dotterbolag, skall ansöka om förordnande av gemensam skiljeman för minoritetsaktieägarna och bevaka frånvarande aktieägares rätt.

Då annan bestämmelse om överklagande av beslut i frågan saknas, gäller enligt 36 § lagen (1996:242) om domstolsärenden att beslutet får överklagas av den som beslutet rör, om det gått honom eller henne emot.

Moderbolaget har inte ett sådant intresse av vem som utses att företräda bolagets motpart att det kan anses ha rätt att föra talan i saken. Detsamma bör gälla dotterbolaget, även om dess styrelse har till uppgift att genom ansökan få ett förordnande av god man till stånd. I följd härav skall överklagandet från M2 avvisas.

Det överklagade beslutet avser---se HD:s beslut---han därför erhålla uppdraget.

HD (JustR:n Magnusson, Lennander, referent, Blomstrand och Lundius) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Frågan gäller personvalet vid utseende av sådan god man som, i skiljeförfarande rörande moderbolags inlösen av återstående aktier i dotterbolag, skall ansöka om förordnande av gemensam skiljeman för minoritetsaktieägarna och bevaka frånvarande aktieägares rätt.

Då annan bestämmelse om överklagande av beslut i frågan saknas, gäller enligt 36 § lagen (1996:242) om domstolsärenden att beslutet får överklagas av den som beslutet rör, om det gått honom eller henne emot.

Enligt 14 kap 32 § 3 st aktiebolagslagen (1975:1385) skall dotterbolagets styrelse hos rätten begära förordnande av god man. Dotterbolaget får därvid anses företräda minoritetsaktieägarnas intressen och bör därför även kunna överklaga valet av god man. M2 har således rätt att överklaga HovR:ns beslut.

Det överklagade beslutet avser utseende av god man i stället för den person som ursprungligen förordnats på förslag av minoritetsaktieägaren SARF. HovR:n har utsett en person - D.H. - som föreslagits av en annan minoritetsaktieägare. Beslutet får därmed anses gå SARF emot på sådant sätt att SARF skall ha rätt att överklaga detta.

AUTI var minoritetsaktieägare vid den tidpunkt då TR:ns beslut överklagades och har därmed rätt att föra talan i saken.

HovR:n har, genom att underlåta att kommunicera överklagandet av TR:ns beslut med SARF, betagit SARF möjligheten att i HovR:n bemöta vad som anförts som skäl för att förordna D.H. till god man. Detta fel får dock anses avhjälpt genom rättegången i HD.

Rätten har frihet att till god man utse den rätten finner lämplig och är inte hänvisad till de förslag som kan ha framförts i ärendet. Har ett önskemål framställts av en minoritetsaktieägare torde det dock ofta saknas anledning att inte tillmötesgå detta. Skäl att inte göra det kan vara att den föreslagne inte visats vara tillräckligt kvalificerad för uppdraget eller att det framstår som tveksamt om denne på ett opartiskt sätt kommer att bevaka samtliga frånvarande aktieägares rätt. Förekommer det flera konkurrerande förslag kan detta tyda på att det finns sådana motstridiga uppfattningar bland minoritetsaktieägarna att det är lämpligt att förordna någon som inte har föreslagits i ärendet. Den som utses skall ha integritet och gott omdöme samt kunskaper och erfarenhet av relevans för uppdraget.

Om D.H. har uppgivits bland annat att han har civilekonomexamen och har varit företrädare eller ombud för minoritetsaktieägare i ett stort antal inlösenförfaranden. De uppgifter som lämnats visar dock inte att han besitter erforderliga kvalifikationer för uppdraget som god man. Av ett av SARF åberopat brev från D.H. till en skiljeman i en tidigare inlösenprocess framgår dessutom att D.H. saknar grundläggande insikter om skiljemännens ställning i förfarandet. HD finner det därför inte lämpligt att anförtro honom uppdraget.

SARF har grundat sitt överklagande på att D.H. inte är lämplig att företräda minoriteten men har även lämnat ett eget förslag på lämplig person. Med hänsyn till att SARF valt att inte överklaga TR:ns beslut att utse B.A. bör detta förslag dock inte tillmätas någon betydelse.

B.A. är advokat med mångårig erfarenhet av affärsjuridisk verksamhet. Han får anses vara väl lämpad att vara god man. Såsom TR:n funnit bör han därför erhålla uppdraget.