NJA 2000 s. 482
Genom ett förlikningsavtal hade borgensmän åtagit sig att betala ett visst belopp till borgenären. Huvudgäldenärerna hade till följd av förlikningsavtalet befriats från motsvarande del av sin skuld till borgenären. Borgensmännen har ansetts berättigade att omedelbart kräva hela beloppet regressvis av gäldenären, trots att de inte hade fullgjort sin betalningsskyldighet enligt förlikningsavtalet.
K. och L.P. förvärvade i oktober 1990 bostadsrätten till en lägenhet i bostadsrättsföreningen Riksbyggen Malmöhus nr 22. Till finansiering av köpet beviljade Sverige Krediter SVEKRE AB (senare AB Cincinnatus) makarna P lån om 78 000 kr. Skuldebrev tecknades d 25 okt 1990. Till säkerhet för låntagarnas förpliktelser enligt skuldebrevet pantförskrevs bostadsrätten samt tecknade M.K. och S.W. solidarisk borgen såsom för egen skuld för ett begränsat belopp om 46 000 kr jämte ränta och kostnader.
Då K. och L.P. ej erlade någon betalning sades lånet upp till betalning i sin helhet per 15 maj 1993. Skuldbeloppet var då 80 484 kr. Fordran blev föremål för betalningsföreläggande, varvid S.W. och M.K. i egenskap av borgensmän krävdes på 46 000 kr jämte upplupen ränta och kostnader.
Sedan målet hänskjutits till Malmö TR träffades förlikning. Förlikningsavtalet upptog följande:
§ 1. M.K. och S.W. erlägger solidariskt till AB Cincinnatus 30 000 kr enligt följande.
Kapitalbeloppet amorteras med 400 kr per månad med början d 15 jan 1995 och därefter den 15 i var månad jämte ränta på utestående belopp med 12 procent.
§ 2. Vardera parten står sina ombud- och rättegångskostnader.
§ 3. Härigenom är parternas samtliga mellanhavanden i anledning av M.K:s och S.W:s borgensåtagande fullständigt och slutligt reglerade. Förlikningen stadfästes genom dom d 30 nov 1994.
Malmö TR
S.W. och M.K. yrkade efter stämning å K. och L.P. vid Malmö TR att makarna P skulle förpliktas att solidariskt till S.W. och M.K. utge 30 000 kr jämte ränta med 12 procent från d 15 jan 1995 tills betalning sker. De gjorde gällande att de på grund av sitt borgensåtagande betalt del av makarna P:s skuld och att de därigenom hade en fordran mot makarna P som de var berättigade till betalning för.
S.W. och M.K. yrkade vidare att makarna P skulle förpliktas utge vissa belopp som ersättning för kostnader som S.W. och M.K. ådragit sig i det mål som avslutades efter förlikning.
Makarna P medgav att betala dittills förfallet och erlagt belopp om 4 000 kr av förlikningsbeloppet jämte ränta men bestred käromålet i övrigt.
Domskäl
TR:n (rådmannen Naumann) anförde i dom d 31 okt 1995: Domskäl. Kärandena har till ytterligare utveckling av sin talan anfört: När AB Cincinnatus krävde dem på borgensbeloppet om 46 000 kr bestred de kravet eftersom de fått besked av makarna P att långivningen skett utan vederbörlig kreditprövning och betalningsskyldigheten för lånet därför kunde förväntas bli ogillad. Under det målets gång visade emellertid Cincinnatus att en utförlig boendekalkyl upprättats och att däri angivna inkomstuppgifter var riktiga varför kreditprövning således skett på ett riktigt sätt. Kärandena fann därför anledning träffa förlikning med Cincinnatus på sätt framgår av bifogade i dom stadfästa förlikningsavtal. Det är riktigt att de enligt avtalet hittills erlagt amorteringar om tillhopa 4 000 kr jämte ränta men genom förlikningen har de infriat sitt borgensåtagande och makarna P:s skuld till Cincinnatus har nedskrivits med hela förlikningsbeloppet om 30 000 kr. Kärandena har rätt att få ut hela detta belopp av makarna P eftersom kärandena åtagit sig betalningsskyldigheten för den delen av låneskulden, vilken var i sin helhet förfallen till betalning. Att makarna P slutligt befriats från denna del av låneskulden framgår av skriftlig bekräftelse från Cincinnatus undertecknad av A.A. som även åberopats som vittne.
Makarna P har till utveckling av svaromålet anfört: De av kärandena redovisade sakförhållandena beträffande lån, borgen och förlikningsavtal är ostridiga. Emellertid bestrider de skyldighet att betala hela förlikningsbeloppet, eftersom den stadfästa förlikningen mellan Cincinnatus och kärandena inte i sig innebär något infriande av borgen eller betalning av mer än erlagda 4 000 kr. Förlikningsavtalet utgör inte stöd för att borgensåtagandet är infriat eller att kärandena övertagit motsvarande fordran från Cincinnatus. Det är inte heller visat att Cincinnatus skulle avstå från att kräva makarna P om kärandena inte betalade enligt förlikningsavtalet.
På kärandenas begäran har A.A. hörts som vittne. Han har därvid uppgivit: Han var tidigare anställd hos Cincinnatus och har på det bolagets vägnar undertecknat den i målet ingivna skrivelsen d 16 maj 1995 till kärandeombudet. Cincinnatus har d 11 april 1995 överlåtit skuldebrevet till Wasa Försäkring och Kreditmarknad AB. Båda bolagen ingår i Wasakoncernen. A.A. är numera anställd hos det sistnämnda bolaget. De uppgifter som lämnats i skrivelsen är riktiga. Således har på grund av förlikningsavtalet hela förlikningsbeloppet om 30 000 kr avräknats från makarna P:s låneskuld till Cincinnatus. Makarna P har sålunda friskrivits från den del av låneskulden som reglerats av kärandena genom förlikningsavtalet, vilket innebär att makarna P:s låneskuld nedsatts med 30 000 kr.
TR:ns bedömning.
Vad först gäller yrkandet att utfå 30 000 kr som kärandena enligt förlikningsavtalet åtagit sig betalningsansvar för på grund av sin borgen för makarna P:s låneskuld till Cincinnatus är sakförhållandena ostridiga. Makarna P:s bestridande grundar sig därpå att det inte är visat att kärandena genom förlikningsavtalet infriat sitt borgensåtagande med regressrätt mot makarna P i vidare mån än de faktiskt erlagt betalning till långivaren och så är inte fallet med större belopp än 4 000 kr. TR:n finner emellertid att kärandena i förlikningsavtalet åtagit sig en särskild betalningsförpliktelse som ersättning för betalningsskyldigheten enligt borgensåtagandet vilket därmed infriats gentemot långivaren. Denna betalningsskyldighet enligt förlikningsavtalet har därjämte såsom bekräftats för Cincinnatus av vittnet A.A. inneburit och medfört att makarna P:s låneskuld till bolaget nedsatts med 30 000 kr. Förlikningsavtalet har således medfört att makarna P befriats från 30 000 kr av den till betalning förfallna låneskulden till Cincinnatus. TR:n finner därför att makarna P är skyldiga betala kärandena fulla beloppet 30 000 kr fastän beloppet ännu inte erlagts till långivaren.
TR:n behandlade härefter S.W:s och M.K:s yrkande om ersättning för kostnader och fann på anförda grunder att käromålet i den delen skulle ogillas.
Domslut. 1. TR:n förpliktar K. och L.P. att solidariskt till S.W. och M.K. utge 30 000 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från d 15 jan 1995 tills betalning sker.
Käromålet i den del det avser ersättning för rättshjälpskostnader i annat mål lämnas utan bifall.
HovR:n över Skåne och Blekinge
K. och L.P. överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle undanröja TR:ns dom såvitt avsåg förordnandet under punkten 1 och återförvisa den delen av målet till TR:n för förnyad prövning. I andra hand yrkade K. och L.P. att HovR:n skulle lämna S.W:s och M.K:s vid TR:n förda talan utan bifall vad avsåg dels utgivande av ränta på kapitalbeloppet 30 000 kr utöver den räntebetalning som S.W. och M.K. erlagt enligt förlikningsavtal under tiden d 15 jan-15 okt 1995, dels utgivande av kapitalbelopp utöver 4 000 kr.
S.W. och M.K. medgav att förordnandet om ränta under punkten 1 i domslutet ändrades till att avse en räntesats om 12 procent men bestred ändring i övrigt.
HovR:n (hovrättslagmannen Engström, hovrättsrådet Trulsson och hovrättsassessorn Lind, referent) anförde i dom d 26 mars 1997: Domskäl. K. och L.P. har till stöd för sin talan anfört bl a följande. Genom att förplikta K. och L.P. att betala ränta enligt 6 § räntelagen har TR:n dömt utöver vad S.W. och M.K. yrkat. Således föreligger skäl för återförvisning. - Förlikningen kan inte anses vara en betalning eller ett infriande av borgensåtagandet. I stället måste förlikningen förstås som en villkorad eftergift av Cincinnatus/Wasa mot S.W. och M.K. i deras borgensåtagande. Eftergiften består i dels nedsättning av redan föreliggande betalningsförpliktelse avseende kapitalskuld från 46 000 kr till 30 000 kr, dels accepterande av att lämna S.W. och M.K. anstånd med betalning genom överenskommelsen om erläggande av kapitalbeloppet genom månatliga avbetalningar. Borgensåtagandet består tills samtliga avbetalningar gjorts.
S.W. och M.K. har till stöd för sin talan anfört bl a följande. Väl har TR:n i sitt domslut under punkten 1 angett ränta på kapitalbeloppet enligt 6 § räntelagen mot vad som i denna del yrkats, nämligen 12 procent. Detta utgör emellertid endast en felskrivning som HovR:n äger rätta utan att återförvisning sker. - Som TR:n funnit har S.W. och M.K. åtagit sig en särskild betalningsförpliktelse som ersättning för betalningsskyldigheten enligt borgensåtagandet. Det sistnämna har därmed infriats gentemot långivaren.
HovR:n gör följande bedömning.
S.W. och M.K. yrkade vid TR:n att ränta skulle utgå med 12 procent på kapitalbeloppet. TR:n angav i domslutet att ränta skulle utgå enligt 6 § räntelagen. Härigenom har TR:n gett dom utöver vad part i behörig ordning yrkat. S.W. och M.K. har medgett att domen beträffande räntesatsen ändras i enlighet med K. och L.P:s yrkanden. Därmed får felet anses vara sådant att det utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i HovR:n. Skäl att undanröja TR:ns dom föreligger därför inte.
Såvitt avser frågan huruvida K. och L.P. är skyldiga att utge 30 000 kr jämte ränta till S.W. och M.K. gör HovR:n ingen annan bedömning än den som TR:n gjort. TR:ns domslut skall därför fastställas, utom beträffande förordnandet om ränta, vilket i enlighet med vad som nyss anförts skall ändras såvitt avser räntesatsens storlek.
Domslut
Domslut. HovR:n, som ogillar yrkandet om undanröjande och återförvisning, ändrar TR:ns domslut endast på så sätt att HovR:n förordnar att ränta skall utgå på det av TR:n under punkten 1 angivna beloppet 30 000 kr med 12 procentenheter.
K. och L.P. (ombud för båda advokaten K.-Lennart Ankarberg) överklagade och yrkade, såsom de slutligen bestämt sin talan, att HD, med ändring av HovR:ns dom, skulle lämna S.W:s och M.K:s talan utan bifall såvitt avser utgivande av belopp utöver 33 646 kr eller utöver det belopp som S.W. och M.K. kan visa att de utgivit vid tidpunkten för HD:s dom i målet.
S.W. och M.K. (ombud för båda advokaten Lars Berkesköld) bestred ändring. I svarsskrivelse uppgav de att de dittills erlagt 33 646 kr, varav 21 600 kr kapital, 10 381 kr ränta och 1 665 kr kreditavgifter.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Jonsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. Frågan i målet --- (nära överensstämmande med HD:s dom) --- skall avvisas.
Det andrahandsyrkande som S.W. och M.K. framställt i HD innebär en inskränkning av deras talan. En sådan inskränkning är tillåten även i högre rätt. K.P:s och L.P:s yrkande om avvisning skall därför lämnas utan bifall.
En borgensmans regressrätt förutsätter att denne infriat sitt åtagande genom en prestation som borgenären godtagit som fullgörelse av huvudgälden och som inneburit att gäldenären lösts från sin skuld i motsvarande mål. Vidare skall fullgörandet av borgensåtagandet innebära en ekonomisk förlust eller annan uppoffring för borgensmannen.
Borgensmannen får således regressrätt till den del hans fullgörande av borgensåtagandet minskar gäldenärens betalningsskyldighet. I målet är visat att förlikningsavtalet medförde att det från K.P:s och L.P:s skuld avräknades 30 000 kr. S.W. och M.K. har genom det i dom stadfästa förlikningsavtalet åtagit sig en betalningsförpliktelse som innebär en ekonomisk uppoffring för dem.
På grund av det anförda skall HovR:ns domslut i den del det överklagats fastställas.
Domslut. HD --- se HD:s dom --- överklagats.
HD (JustR:n Magnusson, Nyström, Munck, Danelius och Blomstrand, referent) beslöt följande dom: Domskäl. Frågan i målet är om en borgensman som har åtagit sig att betala gäldenärens skuld genom avbetalningar till borgenären kan ha rätt att omedelbart få ut totalbeloppet regressvis av gäldenären eller om regressrätten i ett sådant fall är begränsad till vad borgensmannen vid varje tidpunkt har erlagt.
S.W. och M.K. har i HD förebragt utredning om vilket belopp de numera har erlagt genom avbetalningar. De har i samband därmed yrkat att HD, vid bifall till K.P:s och L.P:s talan, i vart fall förpliktar dessa att betala vad S.W. och M.K. på grund av borgensåtagandet har utgivit per dagen för HD:s dom.
K.P och L.P. har gjort gällande att detta yrkande, som har framställts först i HD, skall avvisas.
S.W:s och M.K:s andrahandsyrkande innebär en inskränkning av deras talan. En sådan inskränkning är tillåten även i högre rätt. Avvisningsyrkandet kan därför inte bifallas.
En borgensman har regressrätt mot gäldenären, om han helt eller delvis har infriat sitt borgensåtagande genom betalning eller genom ett åtagande som borgenären har godtagit till fullgörelse av huvudgälden och som har medfört att gäldenären i motsvarande mån har lösts från sin skuld.
S.W. och M.K. har genom det i dom stadfästa förlikningsavtalet åtagit sig en betalningsförpliktelse om 30 000 kr. Som TR:n och HovR:n funnit har K.P och L.P. till följd av förlikningsavtalet befriats från motsvarande del av sin skuld till borgenären.
På grund av det anförda skall HovR:ns domslut i den del det överklagats fastställas.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut i den del som har överklagats.
HD:s dom meddelades d 12 okt 2000 (mål nr T 1680-97).