NJA 2000 s. 557

Domskäl

TR:n (rådmännen Wikmark, Nilsson och Monell) anförde i dom d 23 okt 1997: Bakgrund. Den 14 maj 1990 lånade Kreditmarknads AB Capinova (Capinova) ut drygt 15 Mkr i olika valutor till International Security Agency in Gothenburg AB, sedermera namnändrat till Hallongruppen i Sverige AB (Hallongruppen). Ett innehavarskuldebrev ställdes ut på lånebeloppet. Med de upplånade medlen skulle Hallongruppens köp av två fastigheter i Laholm (Laholm Elestorp 7:376 och 7:533) för en köpeskilling om 30,6 Mkr finansieras. Som säkerhet för lånet pantförskrevs blivande pantbrev om sammanlagt 24 Mkr i fastigheterna. Dessutom ingick T.R. och S.M. och tre andra personer, som alla skulle bli delägare i Hallongruppen, borgen såsom för egen skuld om vardera 1 Mkr. --- T.R:s och S.M:s delägarskap i Hallongruppen kunde sedermera inte realiseras.

Capinova, som i sin tur lånade pengar i Götabanken, hade i augusti 1989 gjort en generell pantförskrivning till Götabanken. Pantförskrivningen innebar att samtliga värdehandlingar som vid varje tidpunkt förvarades i en depå hos Götabanken var pantsatta till förmån för banken. Götabanken fick panträtt i det i målet aktuella skuldebrevet i och med att detta lades in i Götabankens depå, vilket - ostridigt mellan parterna - skedde någon gång mellan d 30 okt och d 30 nov 1990. Den 6 sept 1991 erhöll borgensmännen ett denuntiationsbrev från Götabanken avseende Götabankens innehav av skuldebrevet.

Hallongruppen försattes d 26 april 1991 i konkurs. I januari 1992 försåldes Laholmsfastigheterna på exekutiv auktion för sammanlagt 15,5 Mkr. Vid fördelningen av köpeskillingen erhöll Götabanken, som en av panthavarna, totalt 377 731 kr. Den 26 febr 1992 försattes Capinova i konkurs.

I maj 1992 förvärvade Götabanken äganderätten till skuldebrevet från Capinovas konkursbo. Götabanken överlät under 1995 skuldebrevet till Retriva Kredit AB, som i sin tur under 1997 överlät det till Hoist Kredit AB (Hoist).

Hallongruppen har inte erlagt kapitalbelopp eller ränta i enlighet med skuldebrevet för tiden efter d 26 april 1991. Betalning enligt skuldebrevet har således inte skett utöver det som föll ut vid den exekutiva försäljningen.

Capinova hade d 28 sept 1990 lämnat Hallongruppen ytterligare en kredit på 7 Mkr. Som säkerhet pantförskrev Hallongruppen därvid på nytt de båda pantbrev som enligt ovan redan utgjorde säkerhet för det tidigare lånet. Pantbreven pantförskrevs endast i den mån de inte behövde tas i anspråk för den tidigare krediten, dvs endast överhypoteken pantförskrevs. Det skuldebrev som ställdes ut pantsattes sedan till Östgötabanken. ---.

Yrkanden.

Hoist har yrkat att T.R. och S.M. skall förpliktas att till bolaget betala vardera 1 000 000 kr jämte 11 procent ränta därå från d 30 april 1991 till dess full betalning sker.

T.R. och S.M. har bestritt yrkandet men vitsordat de yrkade beloppen och räntan som skäliga.

Parternas grunder.

Hoist: T.R. och S.M. har ingått borgen såsom för egen skuld för det i målet aktuella innehavarskuldebrevet. Hoist är innehavare av skuldebrevet. Varken Hallongruppen, T.R. eller S.M. har erlagt betalning trots skriftliga krav.

T.R. och S.M.: I första hand görs gällande att Capinova och Götabanken brustit i sin skyldighet att tillse att borgensmännens regressrätt inte skulle gå helt eller delvis förlorad och att borgensmännen därför befriats från sitt borgensåtagande.

Panthavaren har brustit i sina skyldigheter i två hänseenden. Genom sin medverkan till pantförskrivningen av pantbreven i andra hand för ett nytt lån till Hallongruppen och i vart fall genom att i andra hand återpantsätta pantbreven till Östgötabanken har Capinova orsakat att pantbrevens värde för borgensmännen gått helt eller delvis förlorat. - Capinova eller Götabanken har aldrig informerat borgensmännen om dessa pantsättningar. Borgensmännen har inte känt till dessa pantsättningar förrän i detta mål.

Invändningen att borgensförpliktelsen upphört genom Capinovas åtgärder kan göras gällande också mot Götabanken eftersom Capinovas återpantsättning av pantbreven till Götabanken skett tillsammans med fordringen. Banken har därigenom blivit bunden av samma villkor som Capinova gentemot låntagare och borgensmän, 10 kap 6 § HB. Borgensmännens rätt har också framgått för banken redan av skuldebrevet av d 14 maj 1990 och borgensmännen har inte heller känt till återpantsättningen till Götabanken förrän genom bankens meddelande i september 1991.

I andra hand görs gällande att det var en, också av Götabanken insedd, väsentlig förutsättning för borgensmännen att pantbreven utgjorde säkerhet för deras åtagande. Genom Capinovas medverkan till andrahandspantsättningen av pantbreven och i vart fall genom Capinovas återpantsättning av dem i andra hand till Östgötabanken har denna förutsättning brustit. Risken bör av ovan nämnda skäl bäras av Götabanken. Borgensåtagandet är därför ogiltigt.

Hoist: Vad gäller T.R:s och S.M:s förstahandsgrund bestrids att borgensmännen har subrogationsrätt till pantbreven. För det fall de befinns ha subrogationsrätt har Capinovas och Götabankens agerande inte medfört någon förlust för borgensmännen. Götabanken har i god tro fått panträtten till skuldebrevet i november 1990. Invändningar rörande rättsförhållandet mellan Hallongruppen, borgensmännen och Capinova kan då inte göras gällande mot Götabanken och således inte heller mot Retriva eller Hoist, 15 § skuldebrevslagen. Något avtal mellan borgensmännen och Capinova att pantbreven inte skulle pantsättas ytterligare föreligger inte.

Angående T.R:s och S.M:s andrahandsgrund bestrids att det förelegat en väsentlig och för Götabanken synbar förutsättning att pantbreven skulle utgöra säkerhet för borgensmännens åtagande. Det bestrids vidare att Götabanken skall stå risken för att borgensmännens eventuella förutsättningar brustit. Om borgensåtagandet skulle anses ogiltigt mellan Capinova och borgensmännen kan ogiltigheten inte göras gällande mot Götabanken, 15 § skuldebrevslagen, och inte heller gentemot Retriva eller Hoist. Förutsättningsläran är inte tillämplig överhuvudtaget i detta fall eftersom frågan om borgensmännens rätt till panterna är reglerad i skuldebrevets allmänna villkor.

T.R. och S.M.: Skuldebrevslagens regler skall inte med självklarhet tillämpas analogt på borgensåtaganden. I vart fall skall det ske med viss försiktighet. Det bestrids att Götabanken var i god tro.

Utveckling av talan.

Hoist: T.R. och S.M. har inte någon subrogationsrätt till pantbreven. Borgensmännen har enligt skuldebrevets allmänna villkor, 10 punkten 3 st, inte någon rätt till pant som annan än låntagaren ställt. Av skuldebrevet framgår att det var AB C J B. som utfärdat de blivande pantbreven. Pantsättningen skedde således av annan än låntagaren. Om borgensmännen ändå skulle anses ha subrogationsrätt till pantbreven har denna rätt inte minskat i värde eller gått förlorad på grund av pantsättningen av överhypoteken. Resultatet av den exekutiva försäljningen visar att det inte fanns något överhypotek. Även om det skulle anses att subrogationsrätten till följd av sekundärpantsättningen har minskat i värde eller gått förlorad skall inte Götabanken svara för förlusten eftersom banken inte visste och inte heller hade anledning misstänka att Capinova använt samma pant som säkerhet för nya lån. Någon underrättelse om den nya pantsättningen har inte lämnats till Götabanken. Det är först i detta mål som den nya pantsättningen blivit känd.

T.R. och S.M.: De har subrogationsrätt till pantbreven. Det framgår av skuldebrevets allmänna villkor, 10 punkten 2 st, att borgensmännen har rätt till pant som låntagaren ställt. Pantbreven har visserligen pantförskrivits av säljaren av fastigheterna, AB C J B., men sedan köpet genomförts och fastigheterna övergått till köparen, Hallongruppen, har endast Hallongruppen haft rätt till pantbreven. Hallongruppen är därför att betrakta som pantförskrivare, vilket vinner stöd av att den ruta längst ned på skuldebrevets första sida där pantsättare, om annan än låntagaren, skall inskrivas inte är ifylld. Värdet av subrogationsrätten har helt eller delvis gått förlorat för borgensmännen när överhypoteken i pantbreven sekundärpantsattes till Capinova och i vart fall när de återpantsattes till Östgötabanken. Om Capinova hade underrättat borgensmännen om de nya pantsättningarna hade borgensmännen kunnat påskynda försäljningen av fastigheterna varvid en högre köpeskilling än vad som erhölls vid den exekutiva försäljningen hade kunnat uppnås. Under perioden maj 1990 fram till den exekutiva försäljningen av fastigheterna hade fastighetsvärdena fallit. Det görs gällande att Capinova har underrättat Götabanken om återpantsättningen av pantbreven till Östgötabanken. Götabanken har således inte varit i god tro om detta förhållande. Huruvida Götabanken varit i god eller ond tro har i och för sig ingen betydelse eftersom den första panthavarens onda tro får rättsverkan även mot ny panthavare.

TR:ns bedömning.

I borgensförhållanden gäller som huvudregel att borgensmannen, om han infriar sitt åtagande, har rätt att ta i anspråk pant som har ställts som säkerhet för skulden (subrogationsrätt). Borgenären har mot bakgrund därav en principiell skyldighet att beakta att borgensmannens rättigheter inte helt eller delvis går förlorade. Försummar borgenären denna sin skyldighet kan borgensansvaret helt eller delvis falla bort (NJA 1992 s 351 och NJA 1993 s 163).

I det aktuella fallet har gäldenären (Hallongruppen) företagit en s k sekundärpantsättning innebärande att eventuella överhypotek har pantsatts för annan fordran. Pantbreven häftar således för båda fordringarna. Den sekundäre panthavaren kan dock inte få utdelning förrän den primäre panthavaren har fått full täckning.

Subrogationsrätten innebär att infriande borgensman inträder i borgenärens rätt gentemot gäldenären. T.R. och S.M. skulle därför, om de infriat sina borgensåtaganden, ha inträtt i den rätt till panterna som borgenären hade på grund av den ursprungliga pantsättningen. Denna rätt går före den rätt som följer med sekundärpantsättningen, som ostridigt endast avsåg eventuella överhypotek. Borgensmännens rätt har således inte försämrats genom Hallongruppens nya upplåning och pantsättning. Det sagda innebär att varken Capinova eller Götabanken - oavsett hur 10:e punkten i de allmänna lånevillkoren skall tolkas - har brustit i sina skyldigheter gentemot borgensmännen. Vad T.R. och S.M. anfört i denna del kan därför inte medföra att deras borgensansvar upphört.

Det TR:n utvecklat ovan innebär också att borgensmännens eventuella förutsättningar om panternas värden inte har brustit.

På grund av det anförda är T.R. och S.M. skyldiga att betala i enlighet med sina borgensåtaganden.

Då såväl kapitalbelopp som ränta är vitsordade skall Hoists yrkanden bifallas.

Domslut

Domslut. Envar av T.R. och S.M. förpliktades att till Hoist utge 1000 000 kr jämte 11 procent ränta från d 30 april 1991 till dess full betalning sker.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d 1 nov 2000 (mål nr T 3898-99).