NJA 2000 s. 578

Fråga om återställande av försutten tid i ett fall där sista dag för överklagande angivits till en dag som låg före den dag då beslutet meddelades.

HD

I ett mål mellan allmän åklagare och R.H. förpliktade Åmåls TR genom beslut d 4 dec 1996 R.H. att betala 1 000 kr i vite för utevaro från huvudförhandling. R.H. överklagade TR:ns beslut och yrkade att detta skulle upphävas. HovR:n för Västra Sverige avslog överklagandet genom beslut d 18 juli 1997. HovR:ns beslut överklagades inte inom den tid som är föreskriven i lag.

Genom en skrivelse, som kom in till HovR:n d 1 sept 1997 och som var ställd till HD och rubricerad Besvärsinlaga, yrkade R.H. att HD skulle undanröja HovR:ns beslut och visa målet åter till HovR:n för erforderlig handläggning. HovR:n sände över skrivelsen till HD med en anteckning om att den fick uppfattas som en ansökan om återställande av försutten tid.

Riksåklagaren bestred bifall till ansökningen om återställande av försutten tid.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Fenjesjö, föreslog i betänkande följande beslut: Av 56 kap 1 § RB följer att R.H. skulle ha överklagat HovR:ns beslut inom fyra veckor från d 18 juli 1997, eller senast d 15 aug 1997.

I HovR:ns beslut hänvisades beträffande överklagande till en bilaga med anvisningar för överklagande. Av bilagan framgick bl a att en skrivelse med överklagande skulle inges till HovR:n senast den dag som angavs under rubriken ÖVERKLAGANDE i HovR:ns avgörande. I beslutet angavs emellertid vid denna rubrik ett datum som i tiden låg före beslutsdatum, nämligen d 15 juli 1997. Med hänsyn till att sista dag för överklagande sålunda angetts felaktigt och då anledning saknas att R.H. ändå kände till vad som gällde beträffande överklagandetiden får han anses ha haft laga förfall för sin underlåtenhet att i rätt tid överklaga HovR:ns beslut.

Med bifall till ansökningen förordnar HD att R.H:s inlaga skall överlämnas för handläggning på avdelning för tillståndsprövning.

HD (JustR:n Gregow, Victor och Pripp) fattade följande slutliga beslut: Av 56 kap 1 § RB följer att R.H. skulle ha överklagat HovR:ns beslut inom fyra veckor från d 18 juli 1997, eller senast d 15 aug 1997. I HovR:ns beslut angavs emellertid att överklagande skulle ske senast d 15 juli 1997, dvs vid en tidpunkt som låg före beslutsdatum.

Det måste för R.H. ha framstått som uppenbart att HovR:n av misstag angett fel datum för sista dag för överklagande. Något tillrättaläggande vad gäller tiden för överklagande skedde emellertid inte från domstolens sida (jfr NJA 1997 s 739). Det saknas anledning anta att R.H. ändå kände till vilken tid som gällde i fråga om överklagande av beslutet (jfr NJA 1989 s 35). På grund av det anförda får R.H. anses ha haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att i rätt tid överklaga HovR:ns beslut.

HD bifaller på det sätt R.H:s ansökan att HD förordnar att R.H:s skrivelse - som får anses innefatta ett överklagande - skall överlämnas till avdelning för tillståndsprövning.

Referenten, JustR Lennander med vilken JustR Lars K Beckman instämde, var skiljaktig och anförde: HovR:ns beslut expedierades till R.H. samma dag som det meddelades, d 18 juli 1997. Av beslutet framgick tydligt, att det kunde överklagas och att överklagandet skulle ske inom viss tid. Som sista dag för överklagande angavs d 15 juli 1997. Det måste ha framstått som uppenbart för R.H. att HovR:n angivit ett felaktigt datum för överklagandetidens utgång. I denna situation hade det varit naturligt att han själv sökt ta reda på vad som gällde (jfr rättsfallet NJA 1997 s 739). Han har, såvitt framgår, inte gjort något sådant försök. R.H. kan därför inte anses ha haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att klaga i tid. Hans ansökan om återställande av försutten tid skall på grund härav lämnas utan bifall.

HD:s beslut meddelades d 14 nov 2000 (mål nr Ö 3452-97).