NJA 2000 s. 706

Fråga om åklagare genom försummelse vållat sådana kostnader för den tilltalade att denne skall få ersättning av allmänna medel. 31 kap 2 § rättegångsbalken.

Allmän åklagare väckte vid Mora TR åtal mot C.N., född 1980 och bosatt i Torslanda, för grovt rattfylleri och olovlig körning d 21 nov 1998 i Sälen. I stämningsansökningen uppgavs att C.N. erkänt gärningen.

Sedan C.N. kallats till huvudförhandling i Mora d 4 mars 1999, inkom d 10 febr 1999 till TR:n en skrift från C.N:s ombud, advokaten U.C. i Göteborg, i vilken uppgavs att C.N. varken kunde erkänna eller förneka gärningen, då han inte hade något minne av vad som hänt.

I skrivelsen hemställde C.N. att U.C. skulle förordnas till offentlig försvarare för honom. TR:n fann i beslut d 10 febr 1999 att C.N. var berättigad till offentlig försvarare men lämnade hans begäran om att U.C. skulle förordnas därtill utan bifall och TR:n beredde C.N. tillfälle att snarast möjligt inkomma med förslag på advokat verksam inom Dalarna. C.N. överklagade beslutet i Svea HovR, som lämnade överklagandet utan bifall.

Den till d 4 mars 1999 utsatta huvudförhandlingen inställdes och parterna kallades på nytt till huvudförhandling, nu till d 22 april 1999. Vid denna förhandling förklarade C.N. att han varken kunde erkänna eller förneka gärningen. På hemställan av åklagaren ställdes förhandlingen in för att åklagaren skulle beredas tillfälle att åberopa ytterligare vittnen. TR:n höll ny huvudförhandling d 10 juni 1999. Då yrkade C.N., såvitt nu är i fråga, ersättning för rättegångskostnader avseende den inställda huvudförhandlingen d 22 april 1999 med 15 983 kr, varav 12 758 kr avsåg hans ombud från Göteborg och 3 225 kr hans egna kostnader.

TR:n (ordf rådmannen Carlsson), som meddelade dom i målet d 24 juni 1999, dömde C.N. i enlighet med åtalet till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar och avslog kostnadsyrkandet med angivande av följande skäl: Huvudförhandlingen d 22 april 1999 avbröts för att bereda åklagaren möjlighet att inkalla vittnen.

Åklagaren fann från början inte anledning att åberopa muntlig bevisning i målet med hänsyn till det erkännande och de uppgifter till stöd för detta som C.N. lämnade vid polisförhöret d 21 nov 1998. Åklagarens ställningstagande i det hänseendet får bedömas som välgrundat. Denna bedömning rubbas inte av innehållet i skrift d 9 febr 1999 från försvararen till TR:n och åklagarmyndigheten. TR:n finner således inte att åklagaren gjort sig skyldig till försummelse som kan berättiga C.N. till ersättning av allmänna medel med anledning av den avbrutna huvudförhandlingen.

Svea HovR

C.N. överklagade i Svea HovR såvitt avsåg rättegångskostnaderna, och anförde till stöd härför bl a följande. Han angav i februari 1999 i en skrivelse till TR:n och åklagarmyndigheten att han nu varken kunde erkänna eller förneka gärningen. Vid huvudförhandlingen d 22 april 1999 uppgav åklagaren först efter förhöret med honom att han ville åberopa muntlig bevisning, varefter TR:n fann att hinder mot huvudförhandlingen förelåg. Åklagaren har förfarit försumligt genom att han inte vidtagit någon åtgärd redan i februari 1999 när han fick del av C.N:s skrivelse. Staten skall därför svara för C.N:s rättegångskostnader med anledning av den avbrutna förhandlingen.

HovR:n (hovrättslagmannen Ewerlöf, hovrättsrådet Dahlgren och tf hovrättsassessorn Holmberg, referent) meddelade d 19 okt 1999 följande slutliga beslut: HovR:n lämnar på av TR:n anförda skäl överklagandet utan bifall.

HD

C.N. (ombud advokaten U.C.) överklagade och yrkade bifall till sin begäran om ersättning för rättegångskostnader avseende den inställda huvudförhandlingen d 22 april 1999.

Riksåklagaren medgav att C.N. skulle tillerkännas ersättning för rättegångskostnader dels för anlitande av försvarare på domstolsorten dels för egna resekostnader och traktamente enligt förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

C.N. yrkade ersättning för sina kostnader i HD.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Widegren, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Ersättningsanspråket har delats upp i följande poster, nämligen för försvararen arvode enligt taxa för förhandlingen 2 510 kr, tidsspillan 10 123 kr och traktamente 125 kr, eller tillsammans 12 758 kr, samt för egna kostnader bilkostnad 100 mil å 31 kr, eller alltså 3 100 kr, och traktamente 125 kr, eller tillsammans 3 225 kr, varvid totalsumman uppgår till 15 983 kr.

Det antecknas att Mora TR i beslut d 10 febr 1999 avslagit C.N:s yrkande att få U.C. förordnad som offentlig försvarare med hänvisning till att C.N:s behov av försvarare kunde tillgodoses till betydligt lägre kostnad.

Enligt 31 kap 2 § 3 st RB kan ersättning av allmänna medel erhållas för sådana kostnader som avses i bestämmelsens första och andra stycke som vållats genom fel eller försummelse av åklagaren. Riksåklagaren har erkänt att C.N. är berättigad till ersättning enligt denna bestämmelse.

Det förekommer inte anledning att frångå riksåklagarens erkännande. När det gäller ersättning för försvararkostnad är att beakta bestämmelsen i 21 kap 5 § RB. I första stycket tredje meningen anges som huvudregel att såsom offentlig försvarare skall anlitas någon som brukar anlitas vid rätten som rättegångsombud. Det är här fråga om att undvika kostnader för det allmänna genom onödig tidsspillan och resor. Undantaget anges i andra stycket, nämligen om den misstänkte föreslår någon annan. Den misstänktes förslag kan dock vanligen inte följas om den föreslagne är bosatt på en avlägsen ort och ett anlitande av denne därför skulle medföra avsevärt ökade kostnader för staten (Processlagberedningen, SOU 1938:44, s 275). Det finns inte anledning att tillämpa andra riktlinjer när det gäller att tillerkänna någon ersättning enligt den här aktuella bestämmelsen i 31 kap RB. Vidare bör i enlighet med rättsfallet NJA 1982 s 836 försvararkostnaden fastställas med ledning av brottmålstaxan.

Ersättning för försvararkostnad skall alltså utgå med belopp som skulle ha utgått om C.N. hade anlitat en försvarare med verksamhet inom TR:ns domsaga enligt brottmålstaxan, eller alltså med 2 510 kr.

Ersättning för egna resekostnader och traktamente skall utdömas med de belopp som följer av förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, eller alltså för traktamente med 60 kr och för resa med egen bil med 1 200 kr.

C.N. skall därutöver tillerkännas ersättning för sina kostnader i detta mål (se NJA 1984 s 641 II).

Domslut

HD:s avgörande. C.N. tillerkänns ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader i samband med inställelse för huvudförhandling inför Mora TR d 22 april 1999 med 3 770 kr, varav 2 510 kr för försvararkostnad och 1 260 kr för egna kostnader.

C.N. tillerkänns vidare ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader i HD med 2 150 kr, avseende ombudsarvode.

HD (JustR:n Gregow, Lars K Beckman, referent, Lennander, Westlander och Pripp) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Enligt 31 kap 2 § 3 st RB kan en tilltalad som döms för brott få ersättning av allmänna medel för sådana kostnader som avses i första eller andra stycket och som vållats honom genom fel eller försummelse av åklagaren.

C.N., som var åtalad för grovt rattfylleri och olovlig körning, hade vid polisförhör i anslutning till den aktuella körningen erkänt brotten. I en skrivelse i februari 1999 till TR:n och åklagarmyndigheten angav han emellertid att han inte hade något minne av körningen och att han varken kunde erkänna eller förneka brott. Vid TR:ns huvudförhandling d 22 april 1999 vidhöll C.N. denna inställning. På begäran av åklagaren inställdes huvudförhandlingen för att åklagaren skulle få tillfälle att åberopa muntlig bevisning.

Det får anses försumligt av åklagaren att först vid huvudförhandlingen ta ställning till behovet av muntlig bevisning. C.N. är alltså i och för sig berättigad till ersättning för sina kostnader för den inställda huvudförhandlingen d 22 april 1999.

C.N., som vid huvudförhandlingen biträddes av advokaten U.C., har yrkat ersättning för försvararkostnad med 12 758 kr, varav 2 510 kr för arbete enligt taxa, 10 123 kr för tidsspillan och 125 kr som traktamente.

TR:n hade d 10 febr 1999 avslagit en begäran att U.C. skulle förordnas som offentlig försvarare och berett C.N. tillfälle att inkomma med förslag på advokat verksam inom Dalarna. C.N. överklagade TR:ns beslut till Svea HovR, som d 8 mars 1999 lämnade överklagandet utan bifall.

Enligt 31 kap 2 § 1 st RB ersätts försvararkostnad, om kostnaden skäligen varit motiverad för att den tilltalade skulle kunna ta tillvara sin rätt. I ett mål av det aktuella slaget kan det inte anses motiverat att för en förhandling i Mora anlita en advokat från Göteborg. Ersättningsyrkandet skall därför inte bifallas när det gäller tidsspillan och traktamente. Däremot bör ersättning utgå för U.C:s arbete med yrkade 2 510 kr enligt brottmålstaxan, vilket belopp omfattar också ersättning för tidsspillan om högst en timme.

C.N. har vidare yrkat ersättning för kostnader för sin egen inställelse vid huvudförhandlingen d 22 april 1999 med 3 225 kr, varav 3 100 kr för resa med bil Göteborg-Mora och åter (100 mil efter 31 kr/mil) och 125 kr som traktamente. Av 31 kap 2 § 2 st RB följer emellertid att ersättningen skall bestämmas enligt förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m., eller alltså för bilresa med 1 200 kr (12 kr/mil) och som traktamente 60 kr.

C.N. skall även tillerkännas ersättning av allmänna medel för sina rättegångskostnader i HD (se NJA 1984 s 641 II).

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut tillerkänns C.N. ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader vid TR:n med 3 770 kr, varav 2 510 kr för försvararkostnad och 1 260 kr för kostnad för egen inställelse.

C.N. tillerkänns vidare ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader i HD med 2 150 kr, avseende ombudsarvode.

HD:s beslut meddelades d 21 dec 2000 (mål nr Ö 4551-99).