NJA 2000 s. 773

Part i skiljeförfarande, som erlagt hela det förskott på skiljedomskostnaderna som skiljenämnden begärt, har inte ansetts berättigad att under pågående skiljeförfarande göra gällande regressrätt mot den andra parten, såvida inte parterna har träffat överenskommelse därom.

Mellan 3S Swedish Special Supplier AB ("3S") och Sky Park AB pågår ett skiljeförfarande på grundval av en i ett återförsäljaravtal intagen skiljeklausul. Vid muntlig förberedelse d 11 febr 1999 uppmanade skiljenämnden parterna att som förskott på skiljedomskostnaderna till nämnden inbetala vardera 250 000 kr. 3S erlade begärt förskott. Sky Park förklarade sig i skrift till skiljenämnden inte ha för avsikt att betala något förskott men inte ha något att erinra mot att 3S ställde förskott på hela det begärda beloppet. Skiljenämnden beredde härefter 3S tillfälle att inbetala även det från Sky Park begärda förskottsbeloppet. Sådan betalning ägde rum d 29 april 1999.

3. S väckte talan mot Sky Park vid Stockholms TR med yrkande att TR:n skulle förplikta Sky Park att omedelbart till 3S betala 250 000 kr jämte ränta.

Sky Park bestred käromålet.

TR:n (chefsrådmannen Carbell) anförde i dom d 24 juni 1999: Som grund för yrkandet har 3S anfört att skiljeavtalet, även om detta inte framgår av dess lydelse och saken ej heller berörts av parterna vid avtalets ingående, innefattar en förpliktelse för vardera parten att gentemot den andra parten fullgöra den ekonomiska förpliktelse som uppstår när skiljenämnden begär förskott för sina insatser. Sky Parks skyldighet att erlägga sin del av förskottsbeloppet följer sålunda av skiljeavtalet. En vägran att erlägga beloppet är ett avtalsbrott mot 3S, som nu på grund av sin inbetalning till skiljenämnden har rätt till regress mot Sky Park.

Som grund för bestridandet har Sky Park anfört att det varken av lag eller rättspraxis följer någon skyldighet för part i en skiljetvist att betala förskott på skiljedomskostnaderna. Sky Park har inte heller - vilket inte heller påståtts av 3S - gjort något särskilt åtagande att erlägga sådant förskott. En skyldighet att göra detta kan inte heller "intolkas" i skiljeklausulen.

Domskäl. 3S saknar laga grund för sitt påstående att part i ett skiljeförfarande till följd av skiljeavtalet som sådant är skyldig att efterkomma en av skiljenämnden framställd begäran om förskott. Ej heller kan det förhållandet att part betalat in förskottsbelopp till skiljenämnden även för motparts räkning grunda någon rätt för parten att genom talan vid allmän domstol av motparten utfå motsvarande belopp.

Saken torde få sin lösning inom ramen för skiljeförfarandet genom att skiljenämnden i skiljedomen tar ställning till hur skiljedomskostnaderna slutligt skall fördelas mellan parterna.

Käromålet skall sålunda ogillas.

Domslut. Käromålet ogillas.

3. S överklagade i Svea HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

Sky Park bestred ändring.

3. S åberopade till stöd för sin talan ett utlåtande av professor emeritus J.R., i vilket denne anförde bl a: Det är en viktig princip inom skiljedomsrätten att vardera parten lika skall bidra till betalning av vad skiljemännen kan begära i förskott som säkerhet för skiljedomskostnaderna. Under inga förhållanden får skiljenämnden av en part kräva mer än av den andra. Likväl anses det acceptabelt att, när en part vägrar att fullgöra sin förpliktelse enligt skiljeavtalet att betala förskott, den andra parten bereds tillfälle att inbetala den felande delen. En annan princip skulle nämligen innebära en alltför enkel utväg för en part att befria sig från förpliktelsen att låta tvister avgöras genom skiljedom. Det förhållandet att en part på detta sätt betalar in vad som felas innebär naturligtvis inte att den andra parten befrias från skyldigheten att enligt skiljeavtalet i lika mån som den andra parten bidra till de kostnader som kan aktualiseras under förfarandets gång och att sålunda på uppmaning av skiljenämnden betala sin del av förskottsbeloppet. Underlåtenheten att betala förskott är ett allvarligt avtalsbrott som anses vara hävningsgrundande på så sätt att den andra parten får möjlighet att undgå skiljeavtalet och i stället dra saken till prövning inför domstol (1999 års lag om skiljeförfarande § 5.3). Men självfallet har inte den av avtalsbrottet drabbade parten någon skyldighet att göra detta. Det skulle återigen innebära en alltför enkel utväg för en part att undgå skiljeavtalet genom att vägra fullgöra de förpliktelser som följer av skiljeavtalet. Skiljeavtalet kan inte heller rimligen anses innebära att en part genom att vägra fullgöra förpliktelsen enligt skiljeavtalet att inbetala förskott skall kunna tvinga den andra parten att svara för en del av finansieringen av förfarandet medan det pågår. TR:ns bedömning att saken slutligen får sin lösning när skiljedom avkunnas motverkar ju ingalunda nackdelen för en part att behöva stå för den andres del av förskottsbeloppet under det pågående förfarandet. Det innebär i praktiken att underlåtenheten att uppfylla en central förpliktelse enligt skiljeavtalet lämnas utan påföljd.

Det kan finnas flera skäl till att en part underlåter att inbetala sin del av förskottsbeloppet till skiljenämnden. Men det finns inget godtagbart skäl av sådant slag att underlåtenheten bör lämnas utan påföljd. Det kan visserligen tänkas att en part inte förfogar över medel att inbetala förskottsbeloppet. Men det är i så fall angeläget att detta utreds snabbt och effektivt genom en verkställbar dom i fråga om skyldigheten att inbetala förskottet. I så fall kan det nämligen finnas anledning att snabbt avbryta skiljeförfarandet och i stället söka vederbörande part i konkurs. Andra anledningar kan vara ren tredska eller obstruktion. Sådant förtjänar inte rättsordningens stöd.

Sammanfattande bedömning. 1. Det följer av skiljeavtalet att vardera parten har skyldighet att till lika delar svara för vad som enligt uppmaning av skiljemännen skall inbetalas som förskott till säkerhet för ersättningarna till dem. - 2. En underlåtenhet att fullgöra förpliktelsen enligt punkt i utgör ett allvarligt - och till och med hävningsgrundande - avtalsbrott. - 3. Det finns inget godtagbart skäl att, såsom TR:n antagit, lämna avtalsbrottet utan påföljd med hänsyn till att frågan slutligen får sin lösning när skiljedom avkunnas. - 4. En part i ett skiljeförfarande har rätt att snabbt erhålla en exekutionstitel för att kunna utkräva den del av förskottet som den andra parten underlåter att betala.

HovR:n (hovrättslagmannen Sjögren, hovrättsrådet Sundberg referent, och t f hovrättsassessorn Hellström) anförde i dom d 11 nov 1999: Parterna har till stöd för sin sak åberopat grunder och utvecklat talan väsentligen så som det finns redovisat i TR:ns dom, med bl a följande tillägg och förtydliganden.

3. S: Grunden för 3S talan är inte lag utan avtal. Den enda rimliga tolkningen av detta avtal är att part är skyldig att efterkomma en begäran om förskott. Om part inbetalat förskottsbelopp för motparts räkning och detta förskottsbelopp är förfallet till betalning - i nu aktuellt fall d 22 febr 1999 - är domstolen skyldig att på grund av regresskravet förplikta Sky Park att betala det för Sky Park erlagda beloppet. Det är just nu under skiljeprocessen som det är angeläget att få fastslaget genom en exigibel dom att Sky Park är skyldigt att erlägga sin del av förskottet på skiljemännens arvode.

Sky Park: Anledningen till Sky Parks agerande är att det för Sky Park framstår som klart att 3S talan i skiljeprocessen är behäftad med rättsliga brister. Vidare har 3S bedrivit sin sak på ett sätt som är onödigt kostnadskrävande. För det fall att Sky Park skulle betala förskott och skiljenämnden skulle ogilla 3S talan, kommer Sky Park att få ett regresskrav mot 3S avseende erlagt förskott. Sky Park befarar att det skulle vara förenat med svårigheter att återkräva ett sådant belopp från 3S.

Domskäl. Den skiljeklausul som finns intagen i återförsäljaravtalet hänvisar till gällande svensk lag om skiljemän. Eftersom skiljeförfarandet inleddes före d 1 april 1999 är det lagen (1929:145) om skiljemän som skall tillämpas i fråga om skiljemannaförfarandet. Enligt den lagen fastställs parternas skyldighet att betala ersättning till skiljemännen först genom skiljedomen, jfr 23 § i nämnda lag.

I praktiken har emellertid skiljemän ofta redan på ett tidigt stadium krävt att parterna skall betala förskott på ersättningen, vilket fungerat som säkerhet för skiljemännens framtida ersättning. Detta förfarande har också accepterats i praxis och är numera reglerat i den nya lagen (1999:116) om skiljeförfarande; se avsnittet under rubriken Skiljedomskostnaderna. Dessa bestämmelser och tidigare praxis syftar till att tillgodose skiljemännens intresse av att inte riskera att utföra arbetet utan att få betalt. Parterna har emellertid inte någon skyldighet gentemot skiljemännen att ställa den begärda säkerheten. Ställs inte säkerheten kan skiljemännen i stället skilja sig från tvisten utan att avgöra den i sak. Förfarandet med säkerhet syftar emellertid inte på något sätt till att tillgodose parternas intresse av att säkerställa att de inte behöver stå för hela kostnaden själv (jfr SOU 1994:81 s 198-199 samt prop 1998/99:35 s 164-165). De är i stället hänvisade till att i avvaktan på skiljedomen stå för hela beloppet själv.

Det anförda innebär att ett skiljeavtal som sådant inte kan anses innefatta en skyldighet att utge förskott till skiljemännen. Med hänsyn till det och då 3S inte har anfört någon omständighet som ger anledning att frångå vad TR:n funnit skall dess dom stå fast.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

3. S (ombud advokaten Carl-Einar Mellander) överklagade och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Sky Park (ombud advokaten Mats Hugoson) bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Bergkvist, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. Bakgrunden till tvisten är att skiljemännen i det skiljeförfarande som pågår mellan parterna har begärt förskott på skiljedomskostnaderna, varav 3S har betalat sin andel och, efter det att Sky Park förklarat att det inte avser att betala något förskott, även Sky Parks andel. Fråga i målet är om skiljeavtalet mellan parterna innefattar en skyldighet för part gentemot den andra parten att betala sin andel av det av skiljemännen begärda förskottet och sålunda 3S har regressrätt mot Sky Park under pågående skiljeförfarande.

De regler om skiljemännens rätt att begära säkerhet för sin ersättning som har införts i 38 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande syftar till att säkerställa att skiljemännen får betalt för sitt arbete. Svaret på frågan om en part har en förpliktelse gentemot sin motpart att betala sin andel av begärt förskott kan följaktligen inte sökas i de reglerna eller i den praxis rörande förskott som utvecklats före den nya lagen. Utgångspunkten måste i stället vara en tolkning av det skiljeavtal som parterna är bundna av.

Ett skiljeavtal innebär en överenskommelse att parternas eventuella tvister skall avgöras av skiljemän. Parternas grundläggande förpliktelse enligt skiljeavtalet är att se till att deras tvist kan prövas på avsett sätt. I det ligger en förpliktelse att rätta sig efter de regler som gäller för skiljeförfarandet. Lagstiftningen på området syftar till att ge förutsättningar för att parternas avtal kan uppfyllas genom bl a regler som är avsedda att förhindra att en part saboterar ett förfarande. Det gäller såväl den nu gällande lagen (1999:116) om skiljeförfarande som tidigare gällande lagstiftning.

Genom att vägra betala sin andel av ett förskott kan en part orsaka att skiljeförfarandet avbryts och att tvisten sålunda inte kan prövas i den ordning som parterna har avtalat. Motpartens enda möjlighet att förhindra det är i regel att betala även den andra partens andel. Det framstår inte som rimligt, varken mot bakgrund av syftet med skiljeavtalet eller lagstiftningens syften, att frånkänna den part som väljer att betala motpartens andel möjligheten att regressvis göra fordringen gällande under det att skiljeförfarandet pågår.

På grund av det anförda, och då det inte föreligger tvist om beloppet, skall 3S överklagande bifallas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom förpliktas Sky Park till 3S betala 250 000 kr jämte ränta.

HD (JustR:n Lars K Beckman, Svensson, Lennander, referent, och Westlander) beslöt följande dom: Domskäl. Sedan skiljenämnden i ett skiljeförfarande som pågår mellan parterna uppmanat dessa att till nämnden inbetala ett förskott på skiljedomskostnaderna erlade 3S sin andel medan Sky Park förklarade sig inte ha för avsikt att ställa något förskott. 3S erlade därefter även Sky Parks andel.

Frågan i målet är huruvida Sky Park skall förpliktas att under pågående skiljeförfarande ersätta 3S för inbetalningen av hälften av förskottet. Parterna är överens om att allmän domstol är behörig att pröva tvisten.

Den aktuella frågan har inte fått någon lösning i lag, varken i den äldre lagen (1929:145) om skiljemän, vilken är tillämplig på skiljeförfarandet mellan parterna, eller i den nya lagen (1999:116) om skiljeförfarande.

3. S har hävdat att skiljeavtalet innebär en skyldighet för vardera parten att lojalt medverka till att förfarandet kommer till stånd och att en parts underlåtenhet att ställa sin del av förskottet till skiljenämndens förfogande utgör ett avtalsbrott som medför skyldighet att omedelbart hålla den part skadeslös som nödgats erlägga motpartens del av förskottet.

Frågan om parts rätt att i förevarande situation omedelbart göra en regressrätt gällande gentemot den andra parten kan inte bedömas utan beaktande av de regler som gäller beträffande parternas ansvar för ersättningen till skiljemännen, dvs skiljedomskostnaderna, och deras skyldighet i förhållande till skiljemännen att erlägga begärt förskott.

Parterna är, om annat inte överenskommits, solidariskt betalningsansvariga för skiljedomskostnaderna. I skiljedomen får, om annat inte överenskommits, skiljemännen på begäran av part ange hur kostnaderna slutligt skall fördelas mellan parterna. (Se 23 och 24 §§ 1929 års lag resp 37, 39 och 42 §§ 1999 års lag.) Det solidariska betalningsansvaret gentemot skiljemännen kan leda till att vinnande part får stå för hela kostnaden, om förlorande part saknar betalningsförmåga. Redan då en part ingår ett skiljeavtal måste han därför beakta risken att motparten är eller kan komma att bli insolvent (jfr SOU 1994:81 s 198 och prop 1998/99:35 s 164 f).

I enlighet med tidigare praxis, som numera kodifierats i 38 § 1999 års lag, får skiljemännen begära säkerhet för skiljedomskostnaderna. Som säkerhet räknas även sådant förskott varom fråga är i målet. Skiljemännens begäran om förskott sanktioneras av att de, om förskott inte lämnas, får helt eller delvis avsluta förfarandet. Parterna har inte gjort någon invändning mot att skiljemännen i det aktuella skiljeärendet ansett sig ha motsvarande befogenhet. Någon betalningsskyldighet gentemot skiljemännen, som kan utkrävas i exekutiv väg, föreligger emellertid inte.

Om den ena parten inte erlägger sin del av förskottet tillgodoses den andra partens intressen därigenom att han, om han vill, kan erlägga hela beloppet själv eller, i stället för att fortsätta skiljeförfarandet, väcka talan vid domstol. Han kan inte vända sig till domstol med ett yrkande om att den betalningsovilliga parten skall förpliktas att erlägga sin del av förskottet till skiljemännen. (Jfr, angående talerätten, NJA 1984 s 215.)

Den part som har erlagt en större del av skiljedomskostnaderna än han enligt skiljedomen slutligt skall stå för har regressrätt gentemot den andra parten. En vinnande part som erlagt sin andel av förskottet har således rätt att regressvis kräva tillbaka det erlagda beloppet av förlorande part, medan en förlorande part som erlagt hela förskottet inte kan kräva någon ersättning alls. Hur det slutliga inbördes betalningsansvaret mellan parterna ser ut är emellertid ovisst fram till dess att tvisten avgjorts.

Vad frågan i målet gäller är, om den part som erlagt hela förskottet skall ha en temporär regressrätt avseende halva förskottsbeloppet, vilken skall kunna utövas oberoende av hur parternas inbördes betalningsansvar i anledning av den slutliga skiljedomen kommer att se ut.

En sådan regressrätt skulle emellertid inte vara oproblematisk. Till att börja med kan konstateras att den inte är förenlig med det förhållandet att part inte, i egentlig mening, är betalningsskyldig för beloppet i förhållande till skiljemännen. En temporär regressrätt av nu diskuterat slag ger vidare upphov till vissa rättstekniska komplikationer, bl a på grund av att olika exekutionstitlar kan komma att utfärdas beträffande samma belopp, liksom avseende regleringen då säkerhet ställs i annan form än förskott. Frågan har också övervägts i förarbetena till 1999 års lagstiftning. Skiljedomsutredningen anförde härvid, å ena sidan, att det kunde vara av värde att den part som ställt hela säkerheten skulle kunna skaffa sig en exekutionstitel som tvingade motparten att återgälda halva säkerheten och att man skulle kunna ge skiljemännen möjlighet att meddela en särskild skiljedom i frågan, men samtidigt, å andra sidan, att det dyker upp åtskilliga komplikationer när man granskar hur de tilltänkta reglerna närmare borde utformas och att frågan inte motiverade en omfattande och komplicerad reglering. Utredningen valde därför att avstå från att föreslå några regler som ger parten en sådan rätt. (Se SOU 1994:81 s 198 f, jfr prop 1998/99:35 s 165.) Under dessa förhållanden kan det inte vara ändamålsenligt att i rättspraxis införa en regel om temporär regressrätt utan att samtidigt kunna lösa de problem som en sådan regressrätt för med sig i olika hänseenden.

Någon rätt för part, som erlagt hela det av skiljemännen begärda förskottet, att under pågående skiljeförfarande göra gällande regressrätt gentemot den andra parten kan på grund av det anförda inte anses föreligga, såvida inte parterna har träffat överenskommelse därom. HovR:ns domslut skall därför fastställas. Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

JustR Gregow var skiljaktig beträffande motiveringen och anförde: 3S har till stöd för sitt yrkande åberopat det mellan 3S och Sky Park träffade skiljeavtalet och hävdar att Sky Park på grund av sin förpliktelse att lojalt medverka till skiljeförfarandet är gentemot 3S skyldigt att erlägga sin del av begärt förskott till skiljenämnden. 3S menar att vad som enligt lag gäller om skiljemännens rätt till förskott och om verkan av att begärt förskott inte betalas saknar all betydelse för frågan om parts regressrätt grundad på skiljeavtalet.

Trots det sätt på vilket 3S sålunda för sin talan är det ofrånkomligt att vid frågans bedömning beakta vad som enligt lag gäller i fråga om förskott till skiljemän. 3S för ju sin talan mot bakgrund av tillämpningen av vad som antas gälla enligt lag i fråga om förskott, och innebörden av gällande lag är också av intresse vid beaktande av konsekvenserna av den ståndpunkt som 3S hävdar.

Enligt 38 § 1 st 1999 års lag om skiljeförfarande gäller att skiljemännen får begära säkerhet för sin ersättning, att, om en part inte inom bestämd tid har ställt sin andel av begärd säkerhet, motparten får ställa hela säkerheten samt att, om begärd säkerhet inte ställs, skiljemännen får helt eller delvis avsluta förfarandet. Som säkerhet räknas även sådant förskott som det är fråga om i målet. Vidare gäller enligt 5 § 3 samma lag att en part förlorar sin rätt att åberopa skiljeavtalet som hinder för rättegång, om parten inte i rätt tid ställer sin andel av begärd säkerhet för ersättningen till skiljemännen; den andra parten är alltså då oförhindrad att väcka talan i saken vid domstol. Parterna har inte gjort någon invändning mot att skiljemännen i det aktuella skiljeärendet, beträffande vilket 1929 års lag om skiljemän är tillämplig, ansett sig ha motsvarande befogenheter.

Skiljemän kan inte anses ha befogenhet att ålägga en part att betala begärt förskott och torde inte heller kunna utverka en exekutionstitel i frågan vid domstol. Part som erlagt sin del av begärt förskott lär inte heller kunna få den andra parten ålagd av domstol att betala den andra delen av förskottsbeloppet till skiljemännen; denna möjlighet torde falla redan på grund av bristande talerätt (jfr NJA 1984 s 215).

Vad nu sagts innebär att part i ett skiljeärende inte har någon skyldighet på grund av lag att betala förskott som skiljemännen begär; man kan ju inte tala om någon betalningsskyldighet i egentlig mening om inte betalningen kan utkrävas tvångsvis. Påföljden vid parts underlåtenhet att erlägga begärt förskott är i stället som nämnts - om inte den andra parten erlagt hela förskottet- att skiljemännen är berättigade att avsluta förfarandet, varefter den andra parten kan väcka talan i saken vid domstol.

Den argumentering som 3S för i målet innebär att en begäran om förskott från skiljemännen, som alltså enligt lag inte medför någon verklig betalningsskyldighet för part, till följd av den lojalitetsplikt som anses följa av skiljeavtalet skulle övergå till att bli en reell betalningsskyldighet. Ty bifall till 3S:s regresskrav innebär i realiteten att Sky Park blir betalningsskyldigt för begärt förskott, låt vara att betalningen till skiljemännen måste gå via 3S som lagt ut beloppet. Den allmänna lojalitetsplikt som kan följa av skiljeavtalet kan emellertid inte anses vara en tillräcklig grund för att skapa en betalningsförpliktelse för part, särskilt inte som den skulle innebära en ändring av den ordning som gäller enligt lag. För att en sådan förpliktelse skall föreligga bör krävas en särskild överenskommelse därom.

På grund av det anförda ansluter jag mig till den utgång som majoriteten kommit fram till.

Jag vill tillägga följande. Regleringen i 1999 års lag om skiljeförfarande beträffande ställande av säkerhet (förskott) - vilken antagits motsvara vad som gällt enligt 1929 års lag om skiljemän - ger, som framgår av det föregående, en part som av en eller annan anledning inte vill ha en prövning i ett skiljeförfarande möjlighet att obstruera. Om parten vägrar att erlägga begärt förskott är den andra parten hänvisad till att utsätta sig för större risk i kostnadshänseende än annars genom att betala även den delen av förskottet eller att avstå från skiljeförfarandet och i stället få saken prövad i domstol. Detta är i och för sig otillfredsställande men lagstiftaren har valt att stanna vid den nämnda lösningen, vilken avser att tillgodose skiljemännens intressen (se SOU 1994:81 s 198 f, jfr prop 1998/99:35 s 165). Ifall parter i ett skiljeavtal vill ha en annan ordning, som ger ett bättre skydd åt part som vill driva sin sak i skiljeförfarandet, bör krävas att parterna träffar en särskild överenskommelse därom.

HD:s dom meddelades d 29 dec 2000 (mål nr T 5119-99).