NJA 2001 s. 135

A.L. och L.O., som tidigare varit gifta med varandra, har två gemensamma barn, födda 1989 och 1990. I dom d. 29 nov. 1994 förordnades att A.L. skulle ha ensam vårdnad om barnen och L.O. rätt till visst umgänge. I ansökan om stämning å A.L. d. 3 dec. 1998 vid Varbergs TR yrkade L.O. att hans rätt till umgänge med barnen skulle utvidgas.

A.L. ansökte om rättshjälp i målet.

A.L. överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n skulle bevilja henne rättshjälp.

Domstolsverket bestred ändring.

HovR:n antecknade i protokoll följande: Den rättsliga angelägenheten gäller umgänge med barn. A.L., boende i Varbergstrakten, har vårdnaden om två barn, åtta och tio år gamla. Fadern, boende i Ronneby, har yrkat att TR:n fastställer hans rätt till umgänge med barnen och gjort gällande att A.L. saboterar umgänget. A.L. har å sin sida hävdat att fadern tidigare ej hållit träffade överenskommelser om umgänge, vilket gjort att barnen inte vill träffa honom. Hon har vidare gjort gällande brister hänförliga till faderns levnadssätt av betydelse för umgänget.

Fadern har i angelägenheten beviljats allmän rättshjälp med biträdesförordnande enligt den tidigare gällande rättshjälpslagen (1972:429). I beslut, meddelat d. 3 mars 1999, anförde HovR:n (hovrättslagmannen Leven, hovrättsrådet Olsson, referent, och tf. hovrättsassessorn Gustafsson): Lika med TR:n finner HovR:n vid prövningen enligt 9 § 2 st. rättshjälpslagen (1996:1619) att A.L. borde ha haft rättsskyddsförsäkring omfattande den rättsliga angelägenheten. Trots en sådan bedömning kan emellertid enligt det nämnda lagrummet rättshjälp ändå beviljas, men då endast om det finns särskilda skäl med hänsyn till den rättsliga angelägenhetens art och betydelse för den enskilde. Som framgår av TR:ns beslut har i förarbetena till det aktuella lagrummet som exempel på angelägenheter, vilka kan komma i fråga att omfattas av undantagsregeln på grund av särskilda skäl, nämnts umgängestvister.

HovR:n finner att den aktuella angelägenheten får anses vara av sådan art och betydelse för A.L. att särskilda skäl föreligger för att hon skall beviljas rättshjälp. Hinder i övrigt enligt rättshjälpslagen härför föreligger inte.

Med ändring av TR:ns beslut beviljar HovR:n A.L. rättshjälp i målet rörande umgänge med barn.

Domstolsverket överklagade och yrkade att HD skulle undanröja HovR:ns beslut att bevilja A.L. rättshjälp.

A.L. (ombud advokaten I.S.) bestred ändring. Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr T. föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Enligt 9 § 1 st. --- se HD:s beslut --- för den rättssökande.

Av handlingarna framgår att A.L:s inkomster om omkring 11 000 kr per månad helt består av ekonomiska bidrag av skilda slag. Emellertid kan enligt 6 6 § socialtjänstlagen försörjningsstöd utgå för skäliga levnadskostnader för bl.a. hemförsäkring. Med hänsyn härtill borde A.L. ha skaffat sig rättsskydd.

Frågan är härefter om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse för A.L. att bevilja henne rättshjälp. I förarbetena till lagen (se prop. 1996/97:9 s. 209) anges tvister om vårdnad och umgänge som sådana angelägenheter där det kan finnas särskilda skäl att bevilja rättshjälp. Av utredningen i målet synes framgå att umgängestvisten med hänsyn till mannens förhållanden inte är av endast enkel beskaffenhet. Han beviljades rättshjälp i angelägenheten d. 16 april 1997. För att A.L. skall kunna ta till vara sina intressen i tvisten på ett godtagbart sätt krävs att hon företräds av ett juridiskt biträde. Särskilda skäl att bevilja henne rättshjälp föreligger därför. Överklagandet skall således lämnas utan bifall. HD:s avgörande. Överklagandet lämnas utan bifall.

HD (JustR:n Gregow, Nyström, referent, Victor, Blomstrand och Håstad) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Enligt 9 § 1 st. rättshjälpslagen (1996:1619) får rättshjälp inte beviljas om den rättssökande har en rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten. I 2 st. stadgas att, om den rättssökande saknar rättsskydd enligt 1 st. men med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft ett sådant skydd, rättshjälp får beviljas endast om det finns särskilda skäl med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse för den rättssökande.

Enligt handlingarna består A.L:s inkomster, som uppgår till omkring 11 000 kr per månad, av ekonomiska bidrag från det allmänna, bl.a. socialbidrag. Enligt 6 b § socialtjänstlagen kan emellertid försörjningsstöd utgå även för kostnad för hemförsäkring. Med hänsyn härtill borde A.L. ha skaffat sig rättsskydd.

Frågan är då om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse för A.L. att bevilja henne rättshjälp. I förarbetena till rättshjälpslagen anges tvister om vårdnad och umgänge som sådana angelägenheter beträffande vilka det kan finnas särskilda skäl att bevilja rättshjälp. Domstolsverket har gjort gällande att särskilda skäl inte generellt kan anses föreligga i dessa typer av angelägenheter utan att det, för att rättshjälp skall beviljas, bör krävas att omständigheterna i målet avviker från vad som normalt förekommer i sådana måltyper.

Mål om umgänge - liksom mål om vårdnad - avser viktiga frågor angående barnets rätt, som är av största betydelse inte bara för barnet utan även för föräldrarna. Det kan i normala fall inte anses rimligt att en part i en sådan tvist skall av ekonomiska skäl behöva avstå från juridiskt biträde och därmed tvingas föra sin talan själv. Detta gäller särskilt om parten är svarande i rättegången och motparten dessutom har erhållit rättshjälp.

I förevarande fall har mannen, som beviljats rättshjälp, väckt talan mot A.L. Såvitt framgår är tvisten inte av enkel beskaffenhet. För att A.L. skall kunna ta till vara sina intressen i tvisten är det tydligt att det krävs att hon företräds av ett juridiskt biträde. Särskilda skäl att bevilja henne rättshjälp föreligger således.

På grund av det anförda skall överklagandet lämnas utan bifall.