NJA 2001 s. 239

(Jfr 1993 s. 405)

Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd tilldelade advokaten S.S. genom beslut d. 2 april 1998 erinran, d. 10 sept. 1998 erinran och d. 15 okt. 1998 varning, allt jämlikt 8 kap. 7 § 2 st. RB. Sedan S.S. hos disciplinnämnden hemställt om förnyad prövning av ärendena fann nämnden i beslut d. 19 maj 1999 inte skäl att upptaga ärendena till förnyad prövning.

S.S. ansökte i HD om, i första hand, att HD på grund av domvilla skulle undanröja disciplinnämndens beslut och, i andra hand, att HD skulle bevilja resning i ärendena och återförvisa dem till disciplinnämnden för förnyad behandling.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr W. föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. RF 11 kap. 11 § innehåller bestämmelser om extraordinära rättsmedel bl.a. beträffande beslut av privaträttsliga organ innefattande myndighetsutövning. Ett beslut av ifrågavarande slag, erinran mot eller varning av en advokat, som meddelats av Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd, innebär myndighetsutövning och kan i sig vara föremål för resning enligt bestämmelserna i RB 58 kap. (se NJA 1993 s. 405).

Några regler vad gäller institutet klagan över domvilla beträffande privaträttsliga organ finns inte i RF Såvitt avser förvaltningsprocessrätten har det inte ansetts behövas några närmare bestämmelser om förutsättningarna för ett genombrytande av den laga kraften (Fitger, Rättegångsbalken, s. 7:e avd: 4). S.S:s talan skall enligt ovannämnda bestämmelse prövas av HD. Vid HD:s prövning av målet gäller RB:s bestämmelser, vilket innebär att bestämmelserna i dess 58 kap. skall ligga till grund för prövningen.

S.S. har främst åberopat att disciplinnämnden fattat sina beslut utan att han i tillräcklig utsträckning beretts tillfälle att yttra sig i sak, att disciplinnämnden uppenbarligen inte tagit del av vad han anfört, att han bestraffats för överträdelse av icke existerande regler, att ett beslut grundats på en oriktig bedömning av en viss åtgärd samt att han önskat företräda personligen för disciplinnämnden, men att detta inte beaktats. Vidare har han anfört att jäv förelegat vid handläggningen av ärendena till följd av generalsekreterarens roll i disciplinärendena.

Advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnden har genom bestämmelser i 8 kap. RB och de av regeringen beslutade stadgarna för Advokatsamfundet tillagts att utöva tillsyn över advokatväsendet. Förfarandet i disciplinnämnden är inte reglerat i detalj. Av bestämmelserna i 43 § Advokatsamfundets stadgar framgår att disciplinnämnden får bestämma att muntlig förhandling skall hållas och att detta skall äga rum när uteslutning ur samfundet kan komma i fråga om inte särskilda skäl talar däremot. Disciplinnämnden har uppenbarligen inte funnit omständigheterna i de nu aktuella fallen vara sådana att muntlig förhandling behövde hållas. Endast vid klara överträdelser av de regler som måste anses gälla för handläggningen i Advokatsamfundet finns skäl för HD att ingripa med tillämpning av extraordinära rättsmedel. I målet är inte visat att sådana överträdelser kan anses föreligga.

HD finner inte heller i övrigt att S.S. genom de anmärkningar han riktat mot Advokatsamfundets beslut har visat sådana omständigheter föreligga att de bör föranleda resning i något av ärendena. Sverre S:s talan bör således avslås.

HD (JustR:n Lars K. Beckman, Svensson, Westlander, referent, Regner och Pripp) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Ett beslut av Advokatsamfundets disciplinnämnd om erinran mot eller varning av en advokat innebär myndighetsutövning med stöd av 8 kap. 7 § RB och kan i och för sig bli föremål för resning (se NJA 1993 s. 405). Eftersom nämnden inte är att anse som en myndighet, ankommer det enligt 11 kap. 11 § RF på HD att pröva en fråga om resning i ett ärende som nämnden har avgjort.

Eftersom bestämmelserna i 58 och 59 kap. RB om särskilda rättsmedel inte är tillämpliga i ett ärende som det förevarande, skall S.S:s yrkanden prövas som en ansökan om resning enligt nämnda grundlagsbestämmelse.

S.S. har åberopat främst att disciplinnämnden fattat sina beslut utan att han i tillräcklig utsträckning beretts tillfälle att yttra sig i sak, att disciplinnämnden uppenbarligen inte tagit del av vad han anfört, att han bestraffats för överträdelse av icke existerande regler, att ett beslut grundats på en oriktig bedömning av en viss åtgärd samt att han önskat företräda personligen inför disciplinnämnden. Vidare har han anfört att jäv förelegat vid handläggningen av ärendena på grund av att samfundets generalsekreterare varit närvarande vid handläggningen i nämnden.

Föreskrifter om disciplinärenden hos Advokatsamfundet finns i 8 kap. 7 § RB. S.S. har inte visat att disciplinnämnden vid sin handläggning av ärendena angående honom åsidosatt någon av dessa bestämmelser.

Vidare är reglerna i 1 kap. 9 § RF om saklighet och opartiskhet tillämpliga i nämndens verksamhet (jfr NJA 1995 s. Il). S.S. har inte visat att det förelegat jäv vid handläggningen av ärendena angående honom eller att det annars har förekommit något åsidosättande av de krav som grundlagen ställer på objektivitet vid myndighetsutövning eller annat fullgörande av förvaltningsuppgift.

I övrigt kan vissa grundläggande krav på normmässighet i disciplinnämndens verksamhet anses följa av allmänna principer. En sådan princip måste vara att den som skall fatta ett beslut i ett ärende om myndighetsutövning skall ta del av det material i ärendet som beslutet skall grundas på. Av handlingarna får anses framgå att disciplinnämnden inte beaktat Sverre S:s skrift d. 31 aug. 1998 vid sin prövning d. 10 sept. 1998 av disciplinärendet D 3999/1998. När sedan Sverre S. i sin begäran om prövning i ärendet påtalat detta förhållande, fanns det skäl för disciplinnämnden att pröva ärendet på nytt. Huruvida nämnden vid sitt beslut d. 19 maj 1999 angående fråga om förnyad prövning av ärendet - formulerat så att nämnden inte finner skäl uppta ärendet till förnyad prövning - beaktat innehållet i skriften d. 31 aug. 1998, kan visserligen inte klart utläsas, men beslutet får uppfattas så att en ny materiell prövning skett men lett till samma resultat som tidigare i ärendet trots vad S.S. anfört i sin skrift d. 31 aug. 1998.

Mot angiven bakgrund och då det inte heller i övrigt visats att det föreligger någon omständighet som kan föranleda resning i disciplinärendena, skall S.S:s yrkanden avslås.