lagen.nu

NJA 2001 s. 711

Vid inbrott i ett bankvalv uppkom skador dels genom åverkan på själva valvet, dels genom tillgrepp av egendom som tillhörde bankens kunder och som förvarades i bankfack i valvet. Inbrottet möjliggjordes genom att det bevakningsföretag, som enligt avtal med banken skulle ha svarat för bevakningen av banklokalerna, agerade grovt vårdslöst vid utförandet av uppdraget. En av banken tecknad försäkring omfattade såväl bankens egendom som den bankfackskunderna tillhörande egendom som förvarades i valvet. Fråga, sedan försäkringsbolaget utgivit ersättning för den ur bankfacken tillgripna egendomen, om bolaget har ett häremot svarande regressanspråk gentemot bevakningsföretaget.

Under helgen d. 8-10 aug. 1992 utsattes Gotabankens kontor i Alby i Botkyrka kommun för inbrott i bankvalvet. Gärningsmännen skadade egendom i banklokalen (bl.a. valvtaket) samt tillgrep egendom tillhörig bankens kunder vilken förvarades i bankfack i bankens valv.

Vid inbrottet forcerade gärningsmännen en yttervägg till bankfastigheten och beredde sig tillträde till ett utrymme ca 1,5 m högt mellan bankvalvets tak och yttertaket. De borrade därefter med hjälp av en specialborr upp ett hål i det halvmetertjocka valvtaket och kom på så sätt in i bankvalvet. De tömde därefter de 397 bankfack som fanns i valvet och avlägsnade sig innan bankpersonalen kom till platsen på morgonen.

Bankens lokaler var försedda med en av Securitas Norra Sverige AB (Securitas) installerad larmanläggning och mellan banken och Securitas gällde ett bevakningsavtal.

Wasa Sakförsäkring, Ömsesidigt (Wasa) hade meddelat försäkring, vilken gällde till förmån för banken i dess egenskap av försäkringstagare men också för bankens kunder för i bankfacken förvarad egendom. Wasa ersatte banken och dess kunder för förlusterna genom inbrottsstölden.

Wasa väckte härefter talan mot Securitas vid Stockholms TR och yrkade förpliktande för Securitas att till Wasa betala 20 987 506 kr. Av det yrkade beloppet avsåg 19 987 506 kr lämnad ersättning för bankfackskundernas skada och 1 000 000 kr ersättning för bankens kostnad för att reparera skadorna på valvet.

Securitas bestred käromålet men vitsordade yrkat belopp som i och för sig skäligt.

Till grund för sin talan anförde Wasa i TR:n: Securitas har förfarit grovt vårdslöst - alternativt vårdslöst - gentemot banken och bankfackskunderna vid utförandet av bevakningsuppdraget genom att ha brutit mot sitt åtagande i bevakningsavtalet dels genom att inte iaktta gällande instruktioner samt dels genom att inte iaktta den särskilda aktsamhet som ett bevakningsbolag har att iaktta.

Wasa har meddelat egendomsförsäkring för banken. Försäkringen har även omfattat bankfackskunderna som förvarat sin egendom i bankfack belägna i valvet och hyrda av banken. Bankfackskunderna har alltså själva varit försäkrade hos Wasa genom bankens försorg. Wasa har på grund av försäkringen ersatt banken och bankfackskunderna för de förluster som dessa åsamkats genom stölden. Av försäkringsavtalets bestämmelser följer att, i den mån Wasa har betalat ersättning för skada, övertar Wasa den försäkrades rätt att kräva ersättning av den som är ansvarig för skadan. Denna regressrätt följer även av lag och allmänna rättsprinciper. Wasa har mot denna bakgrund inträtt i bankens ställe, alternativt i bankens och bankfackskundernas ställe.

1. Beträffande skadorna på banken (1000 000 kr) har Wasa inträtt i bankens ställe i det skriftliga avtalsförhållande som existerar mellan banken och Securitas. Securitas har förfarit grovt vårdslöst - alternativt vårdslöst - i kontraktsförhållandet till banken och därigenom orsakat banken skada.

2. Wasa har även trätt in i bankfackskundernas ställe. Securitas är skyldigt att utge ersättning enligt följande.

2 a. I första hand gör Wasa gällande att Wasa tagit över bankens rätt till ersättning från Securitas, som förorsakat banken ett skadeståndsansvar mot bankens kunder enligt det bankfacksavtal som gällt mellan banken och bankfackskunderna. Bankfackskundernas skada är därmed bankens skada. Fråga är om ett kontraktuellt ansvar. Alternativt har Securitas skadat bankfackskunderna, som kräver banken enligt sitt avtal med banken. Banken kräver därefter i sin tur Securitas enligt bevakningsavtalet.

2 b. I andra hand gör Wasa gällande att Securitas har ett ansvar direkt mot bankfackskunderna på grund av att Securitas måste ha förstått att bankens kunder förvarade värdefull egendom i bankvalvet och att det var denna egendom som skulle skyddas (avtal med skyddsverkningar för tredje man). Securitas får anses ha en lojalitetsplikt direkt mot tredje man. Det har stått klart för Securitas att bevakningsavtalet med Gotabanken ingåtts för att tillgodose en identifierbar tredje mans (dvs. bankfackskundernas) omedelbara intressen. Bankfackskunderna har med fog satt sin tillit till att Securitas bevakat valvet och skall därför inte bära följderna av Securitas grova vårdslöshet. Skadeståndsansvar för den som yrkesmässigt åtar sig bevakningsuppdrag bör inte begränsas till skada som avtalsparten lidit utan omfatta också skada som orsakats tredje man.

2 c. I sista hand gör Wasa gällande att Securitas är skadeståndsskyldigt på utomobligatorisk grund. Securitas har genom sin grova vårdslöshet - alternativt vårdslöshet - orsakat den uppkomna stöldskadan.

3. Adekvat orsakssamband har förelegat. Om Securitas hade vidtagit de åtgärder, som det ålegat Securitas att vidta, skulle inbrottet ha upptäckts.

Securitas anförde till stöd för sitt bestridande: Securitas har inte förfarit vårdslöst - eller grovt vårdslöst - i kontraktsförhållandet till banken på sätt Wasa gjort gällande. Securitas har inte heller förfarit vårdslöst - eller grovt vårdslöst- gentemot bankfackskunderna med vilka Securitas inte stått i något kontraktsförhållande. Securitas personal har inte genom underlåtenhet eller positivt handlande varit försumliga.

Det vitsordas i och för sig att regressrätt föreligger för Wasa för det fall TR:n skulle finna att Securitas har ett skadeståndsansvar gentemot banken, dvs. avseende det som rubricerats som bankens egen skada. För det fall bankfackskundernas skada skulle anses vara bankens egen skada vitsordas regressrätt även för den. Det bestrids emellertid att bankfackskundernas skada är bankens skada. Det bestrids därvid att regressrätt föreligger för Wasa beträffande bankfackskundernas skada, eftersom Wasa har utgivit ersättning till bankfackskunderna såsom försäkringshavare oberoende av Securitas eventuella skadeståndsskyldighet. Det har inte - varken på kontraktuell eller utomobligatorisk grund - förelegat skyldighet för banken att utbetala ersättning till bankfackskunderna.

1. Securitas har utfört sitt uppdrag på sätt som avtalats med banken, dvs. i enlighet med bevakningsavtalet och gällande instruktioner. Securitas har iakttagit de särskilda aktsamhetskrav som åvilar bevakningsföretag.

2. Beträffande bankfackskundernas skada gör Securitas gällande följande.

2 a. Något ansvar åvilar inte Securitas eftersom ansvar inte föreligger för kontrahent gentemot medkontrahents medkontrahent. I det förevarande fallet föreligger inte heller någon av de undantagssituationer som kan genombryta denna huvudregel.

2 b. Något ansvar föreligger inte för tredjemansskador. De undantagsfall som fastslagits i praxis (NJA 1987 s. 692) äger inte tillämplighet i förevarande fall. Securitas har primärt haft i uppdrag att bevaka larmanläggningen. Genom avtalet har banken avlastats från denna uppgift. Securitas har inte någon lojalitetsplikt gentemot den enskilde bankfackskunden. Att den enskilde bankfackskunden satt sin tillit till att Securitas bevakat bankfacken är en fiktion. I avtalet med den enskilde bankkunden har inte på något sätt förutskickats att bevakningen av larmet skall ske på visst sätt. Sannolikt har de flesta bankkunder inte reflekterat över hur bevakningen gått till.

2 c. Något utomobligatoriskt ansvar kan inte åläggas Securitas. Securitas har inte förfarit grovt vårdslöst alternativt vårdslöst.

3. Det föreligger inget adekvat orsakssamband mellan de skador som åsamkats banken respektive bankfackskunderna och de omständigheter som Wasa menar konstituerar vårdslöshet - alternativt grov vårdslöshet.

Securitas invände vidare att dess ansvar mot banken enligt bevakningsavtalets allmänna villkor var begränsat dels till sakskador, dels till 1 000 000 kr per skadetillfälle samt att i vart fall Securitas skadeståndsskyldighet skulle jämkas till 0 kr på grund av medvållande från bankens sida.

Wasa bestred att ansvarsbegränsningen i avtalet skulle tolkas på sätt Securitas gjort gällande och att banken varit medvållande till den uppkomna skadan.

TR:n (chefsrådmannen Ljunggren-Thedeen samt rådmännen Ullrich och Tejning) meddelade dom d. 10 dec. 1996.

I domskälen anförde TR:n inledningsvis följande: Den avtalssituation som har förelegat mellan de inblandade kontrahenterna i detta mål är förhållandevis komplicerad. Mellan banken och bankfackskunderna har det funnits ett bankfacksavtal vilket bl.a. innefattat skyldighet för banken att ersätta eventuell förlust av förvarad egendom vid inbrott i bankfacken. För att skydda egendom har banken låtit Securitas installera larm i banklokalen samt ingått ett bevakningsavtal med Securitas. Banken har vidare tecknat ett försäkringsavtal med Wasa vilket bl.a. täckt skador vid inbrott. Denna försäkring har även omfattat bankfackskundernas egendom.

För att Wasa fullt ut skall kunna få framgång med sin talan måste TR:n konstatera att Securitas ådragit sig skadeståndsskyldighet för de skador som åsamkats såväl banken som bankfackskunderna genom inbrottet, att bevakningsavtalets ansvarsbegränsningsklausul inte skall gälla i den föreliggande situationen, att grund för jämkning av skadeståndet inte kan anses föreligga samt att regressrätt föreligger för Wasa även såvitt gäller bankfackskundernas egendom.

TR:n konstaterade härefter på anförda skäl att bankfackskundernas egendom omfattats av bevakningsavtalet, att skadan på denna egendom fick anses som en tredjemansskada men ändå - på grund av det kedjeansvar som fick anses ha uppstått genom det nära sambandet mellan bankfacksavtalet och bevakningsavtalet - borde vara ersättningsgill på samma sätt som om det hade varit fråga om en skada på bankens egendom, att Securitas varit vårdslöst i flera avseenden, att vårdslösheten var att bedöma som grov samt att det förelåg adekvat kausalitet mellan Securitas grovt vårdslösa agerande och den skada som uppstått för banken och bankfackskunderna. Sammanfattningsvis anförde TR:n i denna del: TR:n har nu konstaterat att Securitas genom grov oaktsamhet kommit att orsaka bankens och bankfackskundernas skada och att Securitas genom bevakningsavtalet haft ett kontraktuellt ansvar för skadan. Det kan dän-ned slås fast att Securitas i princip har skyldighet att utge skadestånd för hela den skada som uppstått genom inbrottet.

TR:n fann vidare att den av Securitas åberopade ansvarsbegränsningsklausulen i bevakningsavtalet inte skulle anses ha någon inverkan på skadeståndsskyldigheten samt att Securitas yrkande om jämkning på grund av medvållande skulle lämnas utan bifall.

Under rubriken Har Wasa regressrätt gentemot Securitas för försäkringsersättning som betalats ut till bankfackskunderna? anförde TR:n: Securitas har vitsordat att regressrätt föreligger såvitt gäller Wasas yrkande i den del detta avser bankens skada men har bestritt att regressrätt föreligger när det gäller Wasas yrkande för bankfackskundernas skada. För det fall bankfackskundernas skada skulle anses vara bankens egen skada har regressrätt vitsordats även för den.

TR:n har tidigare kommit fram till att skadan inte kan betraktas som bankens egen skada. Securitas har alltså för det fallet bestritt att regressrätt föreligger.

Securitas primära invändning går ut på att banken enligt egen uppfattning vidtagit alla rimliga åtgärder för att förhindra förlust eller skada och att någon skyldighet för banken att ersätta bankfackskundernas förlust på grund av bankfacksavtalet därför inte har förelegat.

Mot denna invändning har Wasa genmält att Securitas handlat oaktsamt och att banken - som anlitat Securitas - genom Securitas agerande har brustit i sitt åtagande mot kunderna. Enligt Wasa har banken genom bankfacksavtalet ådragit sig ersättningsskyldighet för den skada som uppstått för bankfackskundernas skada.

TR:n delar uppfattningen att banken tvingats att ta på sig ansvaret för Securitas bristande bevakning och att Securitas försumlighet lett till ersättningsskyldighet från bankens sida gentemot kunderna. Securitas invändning i den delen skall följaktligen inte leda till att det inte föreligger regressrätt.

Som grund för sitt bestridande har Securitas vidare anfört att Wasa på grund av försäkringsavtalet, vilket avser egendomsförsäkring och inte ansvarsförsäkring, under alla förhållanden har haft skyldighet att ersätta bankfackskunderna som försäkringshavare. Den utbetalning som gjorts har inte gjorts till försäkringstagaren (banken) utan direkt till försäkringshavarna (bankfackskunderna) på grund av att försäkringsfall inträffat. l den situationen föreligger det enligt Securitas inte någon rätt för Wasa att regressvis få tillbaka ersättningen av Securitas.

I 25 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal regleras försäkringsgivares regressrätt. Försäkringsgivare som på grund av skadeförsäkring har betalat ut ersättning för skada som försäkringshavaren haft rätt att kräva ut av någon annan som skadestånd träder in i rätten mot den skadeståndsskyldige om denne uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har framkallat försäkringsfallet.

TR:n har redan tidigare kommit fram till att Securitas genom grov vårdslöshet har orsakat bankfackskundernas skada och att banken har rätt att uppbära skadestånd för den skada som orsakats bankfackskunderna genom brott mot bevakningsavtalet. Det kedjeansvar som härvid lagts fast har enligt TR:ns mening bäring även på regressrätten. Den omständigheten att Wasa betalat ut pengarna direkt till bankfackskunderna bör enligt TR:ns mening inte föranleda att Wasa betas möjligheten till regressrätt gentemot Securitas. Slutsatsen blir således att regressrätt föreligger fullt ut.

Sammanfattning. TR:n har genom en rad ställningstaganden kommit fram till att Securitas har skyldighet att ersätta Wasa för hela den försäkringsersättning Wasa betalat ut för bankens och bankfackskundernas skada. Det innebär att käromålet skall bifallas.

Domslut. Securitas skall till Wasa betala 20 987 506 kr.

Securitas överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle lämna Wasas talan utan bifall.

Wasa bestred ändring.

Wasa åberopade i HovR:n ett utlåtande av professor Jan Kleineman. Securitas åberopade ett utlåtande av professor Jan Ramberg.

HovR:n (hovrättslagmannen Ewerlöf, hovrättsrådet Dahlgren samt tf. hovrättsassessorerna Holmberg, referent, och Avsan) meddelade dom d. 13 dec. 1999.

I domen antecknades inledningsvis att Securitas i HovR:n hade åberopat samma grunder som vid TR:n enligt dess dom samt att Wasa i HovR:n hade preciserat grunderna för sin talan enligt följande:

Securitas har förfarit grovt vårdslöst - alternativt vårdslöst - gentemot banken och bankfackskunderna vid utförandet av bevakningsuppdraget genom att ha brutit mot sina åtaganden i bevakningsavtalet och därmed sammanhängande instruktioner och genom att inte iaktta den särskilda aktsamhet som ett bevakningsbolag har att iaktta.

Wasa har för banken meddelat en företagsförsäkring som innehåller en egendomsförsäkringsdel. Försäkringen har även omfattat bankfackskundernas egendom i valvet. Wasa har på grund av försäkringen ersatt de förluster som åsamkats genom stölden. Av försäkringsavtalets bestämmelser följer att i den mån Wasa har betalat ersättning för skada, övertar Wasa den försäkrades rätt att kräva ersättning av den som är ansvarig för skadan. Denna regressrätt följer även av lag och allmänna rättsprinciper. Wasa har mot denna bakgrund inträtt i bankens ställe, alternativt i bankens och bankfackskundernas ställe.

Beträffande den del som avser ersättning för sakskador på bankens lokaler och egendom (1 000 000 kr) har Wasa inträtt i bankens ställe vad avser rätt att kräva ersättning av Securitas.

Beträffande stöldskadan (19 987 506 kr) åberopas följande alternativa grunder:

1. Det görs gällande att förlusten av bankfackskundemas egendom är att betrakta som bankens egen skada.

a) Banken har genom stölden drabbats av en egendomsskada vilken är ersättningsgill enligt försäkringen. Det förhållandet att tredje man skulle kunna göra gällande rätt till utfallande försäkringsbelopp påverkar inte denna bedömning. Det räcker att konstatera att egendomen var försäkrad i relationen banken-Wasa och att Wasa hade kunnat utbetala ersättning till banken med befriande verkan för att stöldskadan skall likställas med bankens skada. Enligt 57 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL) äger tredje man i och för sig rätt till utfallande försäkringsbelopp. Denna rätt gentemot försäkringsgivaren aktualiseras dock först om tredje man anmäler till försäkringsgivaren att han själv vill bevaka sin rätt. Inte någon av bankfackskunderna gjorde en sådan anmälan och Wasa kunde således utbetala ersättning till banken med befriande verkan. Wasa har därvid övertagit bankens rätt att hålla Securitas skadeståndsansvarig.

b) Securitas har förorsakat banken ett skadeståndsansvar mot bankens kunder enligt de bankfacksavtal som gällt mellan banken och bankfackskunderna. Det är som en kedja; Securitas har skadat bankfackskunderna som kräver banken enligt bankfacksavtalen och banken får därmed i sin tur ett skadeståndsanspråk mot Securitas. Genom skaderegleringen har Wasa, genom att befria banken från ersättningsansvar mot bankfackskunderna, övertagit bankens rätt att kräva ersättning från Securitas. Det saknar betydelse hur ersättningen betalats och hur krav har framställts. Avgörande är att banken befriats från sin skadeståndsskyldighet.

2. Om stöldskadan inte skulle betraktas som bankens egen skada görs på motsvarande sätt gällande att Wasa övertagit kundernas rätt till ersättning respektive bankens rätt till ersättning.

3. Securitas har ett direkt kontraktsrättsligt ansvar mot bankfackskunderna, då Securitas måste ha förstått att bankens kunder förvarade värdefull egendom i bankvalvet och att det var denna egendom som skulle skyddas - (avtal med skyddsverkningar för tredje man). Securitas får anses ha en lojalitetsplikt direkt mot tredje man. Det har stått klart för Securitas att bevakningsavtalet med banken ingåtts för att tillgodose en identifierbar tredje mans omedelbara intresse. Securitas har inte uppfyllt sina åtaganden härvidlag och är därför ersättningsskyldig mot bankfackskunderna. Wasa har övertagit dessa kunders rätt mot Securitas. Eftersom bankfackskunderna med fog satt sin tillit till att Securitas bevakade bankvalvet, skall de inte bära följden av en skada som berott på Securitas grova vårdslöshet, alternativt vårdslöshet. Vidare kan skadeståndsansvar för den som yrkesmässigt åtar sig bevakningsuppdrag inte begränsas till skada som avtalsparten lidit, utan måste också omfatta skada som orsakats tredje man.

4. Securitas har genom sin grova vårdslöshet, alternativt vårdslöshet, orsakat stöldskadan och har därför en utomobligatorisk skadeståndsskyldighet gentemot kunderna.

Adekvat kausalitet föreligger, eftersom inbrottet skulle ha upptäckts om Securitas hade vidtagit de åtgärder som ålegat Securitas.

HovR:n antecknade vidare att Wasa beträffande utbetalningen av försäkringsersättningen för stöldskadan hade tillagt följande: Bankfackskunderna framställde sina krav till banken. Wasa betalade sedan banken som i sin tur betalade bankfackskunderna.

HovR:n fann på anförda skäl att Securitas hade visat grov vårdslöshet och att adekvat kausalitet förelegat mellan vårdslösheten och den uppkomna skadan. HovR:n fann därför att Securitas ansvarade mot banken för skadorna på bankvalvet. Beträffande stöldskadan anförde HovR:n i domskälen: Den allmänna regeln i svensk rätt är att i kontraktsförhållanden part endast ansvarar mot sin direkte medkontrahent, inte mot sin medkontrahents medkontrahent. Detta innebär att bankfackskunderna inte hade kunnat rikta anspråk mot Securitas. I stället gäller att den som blir ansvarig (här banken) får - om förutsättningar finns - föra ansvaret vidare till sin medkontrahent (Securitas). Jfr Hellner, Speciell avtalsrätt II Kontraktsrätt, häfte 2, 3 uppl. 1996 s. 124 och 132.

Enligt avtalet mellan banken och bankfackskunderna hålls banken ansvarig för skada som drabbar bankfackskunderna om banken förfarit vårdslöst. Banken har mot bankfackskunderna en skyldighet att bevaka kundernas egendom. Banken har anlitat Securitas för att fullgöra denna bevakningsskyldighet. Som HovR:n konstaterat ovan har det ålegat Securitas att bevaka valvet och därmed bankfackskundernas egendom. Bankens avtal med Securitas påverkar dock inte bankens bevakningsansvar mot kunderna. Securitas vårdslösa agerande belastar därför banken i avtalsförhållandet mellan banken och bankfackskunderna (jfr Hellner, a. a. s. 122). Eftersom banken således är skadeståndsskyldig mot bankfackskunderna för stöldskadan, har banken genom Securitas agerande åsamkats en förmögenhetsskada. Därigenom får banken ett krav som kan riktas mot Securitas.

HovR:n godtog inte Securitas invändning om ansvarsbegränsning utan konstaterade att de åberopade allmänna bestämmelserna i bevakningsavtalet inte skulle ha någon inverkan på Securitas skadeståndsskyldighet. HovR:n fann vidare att det inte förelåg någon grund för jämkning av Securitas skadeståndsansvar. Härefter anförde HovR:n i domskälen:

Wasas regressrätt. HovR:n har ovan funnit att banken genom ingreppet på valvet och stölden drabbats av skada, vilken uppgår till det i målet yrkade och av TR:n utdömda beloppet. Wasa har ersatt banken för valvskadan och vidare befriat banken från dess ansvar mot bankfackskunderna. På grund därav har Wasa både med stöd av 25 § FAL och försäkringsavtalet mellan Wasa och banken rätt att regressvis föra talan mot skadevållaren, Securitas.

Sammanfattning. Securitas har uppträtt grovt vårdslöst i sitt avtalsförhållande med banken, vilket möjliggjort inbrottet och lett till att banken åsamkats en skada uppgående till det i målet yrkade beloppet. Securitas är skadeståndsskyldig mot banken för denna skada. De av Securitas åberopade ansvarsbegränsningarna kan inte göras gällande och banken har inte varit medvållande till skadan. Wasa har ersatt banken för valvskadan och vidare befriat banken från dess ansvar mot bankfackskunderna. Förutsättningar för Wasa att regressvis föra talan mot Securitas föreligger. TR:ns domslut skall därför fastställas.

Domslut. HovR:n fastställde TR:ns domslut.

Sedan Securitas överklagat med samma yrkanden som i HovR:n meddelade HD prövningstillstånd i målet med den begränsningen att HovR:ns bedömning att Securitas visat grov vårdslöshet skulle stå fast. Wasa bestred ändring.

Securitas återkallade senare sitt överklagande till den del det rörde sakskadan på bankvalvet men vidhöll yrkandet att Wasas talan skulle ogillas såvitt den avsåg förpliktande för Securitas att utge 19 987 506 kr avseende den i målet aktuella stöldskadan. Securitas frånföll invändningarna om medvållande från bankens sida och om bristande kausalitet. Som kvarstående grunder för sin talan angav Securitas sammanfattningsvis följande.

a) I första hand anger Securitas som grund att Wasa inte har regressrätt mot Securitas. Den försäkringsersättning Wasa utgett har varit en ersättning under en egendomsförsäkring med bankfackskunderna som försäkrade. Ersättningen har tillkommit bankfackskunderna, och det är således bankfackskundernas rätt som Wasa övertagit. Bankfackskunderna har inte haft någon rätt till skadestånd av Securitas.

b) I andra hand, för det fall HD skulle finna att Wasa har regressrätt mot Securitas, anger Securitas följande grund. Securitas ansvar är enligt bevakningsavtalet begränsat till 1 milj. kr per skadetillfälle. Detta belopp är vad Securitas har att betala för sakskadan på bankvalvet. Det finns således inte utrymme för ytterligare betalningsskyldighet. Ansvarsbegränsningen gäller även vid grov vårdslöshet.

HD avgjorde målet efter huvudförhandling

HD (JustR:n Munck, referent, Westlander, Blomstrand och Pripp) beslöt följande dom: Domskäl. Vid det inbrott som d. 8-10 aug. 1992 förövades i bankvalvet vid Gotabankens kontor i Alby uppstod skador dels genom åverkan på själva bankvalvet, dels genom tillgrepp av egendom som tillhörde bankens kunder och som förvarades i bankfack i valvet. Den mellan banken och Wasa gällande företagsförsäkringen innefattade en egendomsdel som omfattade, förutom bankens egendom, bl.a. den bankfackskunderna tillhörande egendom som förvarades i valvet. Målet gäller numera endast frågan om Wasa, som betalat ersättning för den ur bankfacken tillgripna egendomen, har ett häremot svarande regressanspråk gentemot Securitas, som enligt avtal med banken skulle ha svarat för bevakningen av banklokalerna. En utgångspunkt är därvid att Securitas i enlighet med vad HovR:n funnit förfarit grovt vårdslöst vid utförandet av bevakningsuppdraget. Securitas har i HD lämnat obestritt att det föreligger orsakssammanhang mellan denna vårdslöshet och den skada som uppstått på grund av inbrottsstölden.

Såväl enligt föreskrift i försäkringsavtalet som enligt lag - 25 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal - gäller att Wasa efter att ha betalat ut försäkringsersättningen kan inträda i försäkringshavares rätt till skadestånd. Fråga uppkommer till en början om Wasa kan grunda sitt regressanspråk på att bolaget i enlighet härmed övertagit en banken tillkommande rätt till skadestånd mot Securitas.

Den av Wasa i nu aktuellt avseende utbetalade försäkringsersättningen måste anses ha utgjort en kompensation till bankfackskunderna för den egendomsskada som uppstått för dem genom tillgreppet av egendomen i bankfacken. Det förhållandet att i enlighet med vad Wasa uppgett skaderegleringen i förevarande fall har gått till på det sättet att bankfackskunderna genomgående framställt ersättningsanspråk hos banken, som uppburit försäkringsersättningen och fördelat den mellan kunderna, saknar betydelse för denna bedömning (jfr 57 § 2 st. försäkringsavtalslagen).

Utbetalningen av försäkringsersättningen innebar visserligen också att banken befriades från den skadeståndsskyldighet gentemot bankfackskunderna som annars hade kunnat uppstå till följd av inbrotten i bankfacken och den vårdslöshet som Securitas i egenskap av uppdragstagare till banken gjort sig skyldigt till. Den förmögenhetsskada för banken som en sådan skadeståndsskyldighet skulle ha inneburit täcks emellertid inte av den i målet åberopade delen av bankens företagsförsäkring hos Wasa, och Wasa kan därför inte vare sig på grund av försäkringsavtalet eller enligt lag inträda i den rätt till skadestånd av Securitas som kan ha tillkommit banken på grund av nämnda skada.

Det anförda innebär att Wasa inte genom att inträda i bankens rätt har möjlighet att utöva regress gentemot Securitas med avseende på den för stöldskadan utgivna ersättningen. Fråga blir då om Wasa kan utöva sådan regress genom att inträda i bankfackskundernas rätt.

Som nyss berörts får det antas att bankfackskunderna, om de inte skyddats genom försäkringen, skulle ha kunnat framställa skadeståndsanspråk gentemot banken. Det var emellertid banken som hade tecknat försäkringen, och det följer av allmänna principer att Wasa inte i ett fall som det förevarande kan utöva regressrätt gentemot försäkringstagaren själv (jfr Hellner, Försäkringsrätt s. 284 f.). Den omständigheten att banken i förevarande fall skulle ha kunnat gottgöra sig för ett skadeståndsanspråk genom att i sin tur vända sig mot Securitas kan inte föranleda någon annan bedömning.

Wasa har också gjort gällande att bankfackskunderna skulle ha kunnat vånda sig direkt mot Securitas. Det var emellertid med banken som Securitas hade tecknat bevakningsavtal, och den vårdslöshet som Securitas hade låtit komma sig till last utgjorde ett avtalsbrott i förhållande till banken. Securitas stod inte i något kontraktsförhållande till bankfackskunderna, och i enlighet med den huvudregel som gäller i svensk rätt (se t.ex. NJA 1997 s. 44) skulle de därmed inte ha kunnat vända sig mot Securitas på kontraktuell grund. Inte heller år omständigheterna sådana att bankfackskunderna skulle ha kunnat göra gällande ett utomkontraktuellt skadeståndsanspråk gentemot Securitas.

Det anförda innebär att det inte föreligger någon bärande grund för Wasas regressanspråk gentemot Securitas. Securitas överklagande skall därför bifallas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom bestämmer HD det belopp som Securitas har att betala till Wasa till 1 000 000 kr samt ogillar Wasas talan i övrigt.

JustR Lars K. Beckman var skiljaktig och anförde: Beträffande de olika avtalsförhållanden som är aktuella i målet kan konstateras följande. Enligt bankfacksavtalen har banken ett ansvar gentemot bankfackskunderna för förlust av förvarad egendom genom inbrott. Banken har vidare ingått ett bevakningsavtal med Securitas. Securitas har förfarit grovt vårdslöst vid utförandet av bevakningsuppdraget och det får anses föreligga adekvat kausalitet mellan denna vårdslöshet och stöldskadan. Banken har slutligen ingått ett försäkringsavtal med Wasa som omfattade bankfackskundernas egendom. Wasa har enligt denna försäkring betalat ut ersättning till bankfackskunderna. Wasa har rätt att efter att ha betalat ut försäkringsersättningen inträda i försäkringshavares rätt till skadestånd av Securitas.

Genom Wasas skadereglering har banken befriats från den skadeståndsskyldighet gentemot bankfackskunderna för deras egendomsskada som Securitas ådragit banken genom grov vårdslöshet vid utförande av bevakningsuppdraget. Även om den skada för banken som en sådan skadeståndsskyldighet skulle ha inneburit kan karakteriseras som en förmögenhetsskada och inte som en egendomsskada, bör i den aktuella situationen Wasa ges rätt att inträda i den rätt till skadestånd av Securitas som tillkommit banken. På av TR:n anförda skäl bör de av Securitas åberopade ansvarsbegränsningarna enligt bevakningsavtalet inte anses ha någon inverkan på Securitas skadeståndsskyldighet.

På grund av det anförda skall HovR:ns domslut fastställas.

HD:s dom meddelades d. 6 nov. 2001 (mål nr T 181-00).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
2001-11-06
Målnummer
T181-00
Lagrum
25 § och 54 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal
Rättsfall
NJA 1997 s. 44
Litteratur
Sökord
Försäkring
Regressrätt
Inbrott
Bank
Skadestånd
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (3)

NJA 2007 s. 758: Beställare vid en generalentreprenad, på vilken AB 92 varit tillämpliga, har ansetts inte kunna få ersättning från en underentreprenör på utomobligatorisk grund, när beställarens egendom skadats...
NJA 2012 s. 697: I ett utmätningsmål gör ett ombud gällande att han har rätt före utmätningsborgenärerna till influtna medel avseende rättegångskostnad som hade betalats in i utmätningsärendet av hans klients...
NJA 2014 s. 760: Har vid en kontraktskedja parten i det främre ledet råkat ut för en sakskada, kan han på utomobligatorisk skadeståndsrättslig grund vända sig direkt mot ett bakre led som vårdslöst har orsakat...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation