NJA 2018 s. 301

Fråga om lokalhyresvärds ansvar när lagrat gods har förstörts, i fall då hyresgästen gentemot någon annan åtagit sig att svara för ett lagringsuppdrag för egen räkning enligt Nordiskt Speditörförbunds Allmänna Bestämmelser (NSAB 2000).

Skaraborgs tingsrätt

Green Cargo AB förde vid Skaraborgs tingsrätt talan mot Jernhusen Godsterminal AB och yrkade förpliktande för svarandebolaget att betala 567 503 kr jämte ränta.

Jernhusen bestred Green Cargos yrkande.

Tingsrätten (rådmännen Dan Sjöstedt och Björn Danielsson samt tingsnotarien Niklas Franzén) anförde i dom den 8 mars 2016 bl.a. följande.

BAKGRUND

Green Cargo AB och hyresvärden Jernhusen Godsterminal AB har den 24 april 2009 ingått hyresavtal avseende lokal på Bangårdsgatan 9 i Skövde. Green Cargo använder lokalen till att lagerhålla pappersrullar åt sin kund SCA Transforest AB. I mitten av december 2012 har sprinklersystemet i lokalen sprungit läck med följd att vatten läckt ut och orsakat skador på SCA:s pappers-rullar. Parterna är ense om att papper med ett värde uppgående till yrkat belopp har måst kasseras. Försäkringsbolaget If har betalt ersättning till SCA enligt försäkring som SCA tecknat hos If. SCA har därutöver haft utlägg för självrisk vilket gemensamt uppgått till yrkat belopp. If och SCA har framställt krav mot Green Cargo som i sin tur i detta mål har fört talan mot Jernhusen.

Parterna är ense om att Nordiskt Speditörsförbunds Allmänna Bestämmelser, NSAB 2000, har varit avtalsinnehåll mellan Green Cargo och SCA. (§ 27 C.3, NSAB 2000 återges i HD:s domskäl punkt 13.)

GRUNDER

Green Cargo

- - -. Green Cargo har bedömt att bolaget enligt avtal har ett presumtionsansvar avseende skadan gentemot SCA. Läckaget har utgjort en brist i lokalen och Jernhusen svarar i egenskap av hyresvärd enligt hyresavtalet och hyreslagen för den skada som uppstått hos hyresgästen till följd av bristen. Läckaget är en sådan skada som avses i 12 kap. 16 § JB.

Jernhusen

Jernhusen har vitsordat att det föreligger ett hyresförhållande mellan Jernhusen och Green Cargo på sätt som påstås och att det varit ett vattenläckage från sprinklersystemet i lokalen som orsakat påstådda skador på lagrade pappersrullar.

I första hand har Jernhusen gjort gällande att skadan ersatts genom försäkring och att SCA därför inte lidit någon skada. Det finns därmed inte något skadeståndsansvar för Green Cargo i förhållande till SCA. I andra hand har inte Green Cargo varit vårdslöst eller försumligt i förhållande till SCA, vilket är ett krav för att skadestånd ska utgå i de fall när försäkring inte har tecknats en-ligt § 27 C.3 NSAB. Jernhusen är vid den bedömningen inte att se som sådan kontraktsmedhjälpare som avses i § 27 C NSAB och även om så skulle vara fallet har inte heller Jernhusen varit vårdslöst eller försumligt på sätt som krävs för att skadeståndsskyldighet ska föreligga. I tredje hand har det aktuella vattenläckaget inte berott på Jernhusens försummelse varför Jernhusen inte heller i sin egenskap av hyresvärd ska svara för skadan.

UTVECKLING AV TALAN

- - -

DOMSKÄL

Ostridiga omständigheter

Green Cargo har avtalat med SCA att ansvara för lagring i egen regi av pappersrullar tillhöriga SCA. Lagring har skett i lokal som Green Cargo förhyrt av Jernhusen. I mitten av december 2012 har sprinkleranläggningen i lokalen frusit sönder vilket fått till följd att vatten runnit ut och skadat pappersrullar till ett värde uppgående till yrkat belopp. If har betalat försäkringsersättning enligt transportförsäkring som SCA tecknat hos If. If har därefter framställt krav mot Green Cargo avseende återfående av utbetald försäkringsersättning. Green Cargo har därefter regressvis väckt talan mot Jernhusen med yrkande som omfattar If:s krav samt SCA:s krav på ersättning för självrisk.

NSAB 2000 är avtalsinnehåll mellan Green Cargo och SCA. Mellan Green Cargo och Jernhusen föreligger ett hyresavtal beträf-fande den aktuella lokalen. Det är också ostridigt att sådan försäkring som nämns i § 27 C.3 NSAB, försäkring tecknad av Green Cargo för SCA:s räkning, inte har tecknats.

Frågeställningarna i målet

Frågorna i målet är i förstone om det förhållandet att försäkringsersättning utgått avseende skadan medför att Green Cargo inte är skadeståndsskyldigt mot SCA och därmed inte heller kan föra sådan talan vidare mot Jernhusen samt även om det, med hänsyn till att Green Cargo inte reglerat kravet från If, föreligger skada för Green Cargo. I andra hand frågan om Green Cargos ansvar gentemot SCA och även om Green Cargo kan hållas ansvarigt i förhållande till SCA för eventuellt fel eller försumlighet av Jernhusen samt vem av parterna som har bevisbördan vid bedömningen om det förelegat fel eller försummelse. I tredje hand ska prövas om Jernhusen förmått visa att skadan inte berott av försumlighet på deras sida. - - -.

Tingsrätten prövar målet i ovan nämnd ordning.

Innebär det faktum att försäkringsersättning utgått att Green Cargo inte är ansvarigt för den ersatta skadan gentemot SCA och därmed inte heller kan föra sådan talan vidare mot Jernhusen?

Av § 2 D NSAB 2000 framgår att för lagringsuppdrag gäller § 27. Av § 27 kan enligt punkterna B och C utläsas att det görs skillnad mellan uppdrag som förmedlats, punkt B, och övriga lagringsuppdrag, punkt C, alltså lagringsuppdrag som utförts i egen regi. Parterna har varit överens om att Green Cargos lagringsuppdrag har varit i egen regi. Av § 27 C.3 framgår att speditören vid ett sådant uppdrag har att teckna försäkring avseende bl.a. vatten baserat på viss angiven värdering av godset. Försäkringen ska tecknas i eget namn men för uppdragsgivarens räkning. Vidare framgår av bestämmelsen att "… när sådan försäkring inte tecknats, svarar speditören för fel eller försummelse …" med vissa begränsningar som inte är aktuella i målet. Av kommentaren till § 27 C.3 framgår att bestämmelsen väsentligen ändrats i förhållande till tidigare gällande NSAB 85 och att förpliktelsen att teckna försäk-ring är ny. Försäkringskonstruktionen, att speditören själv tecknar försäkring för uppdragsgivarens räkning, medför också att regresstalan inte kan föras mot speditören. En sådan talan skulle medföra regress mot den som tecknat försäkringen.

I målet har ostridigt inte tecknats någon försäkring på sätt som föreskrivs i § 27 C.3. Försäkringsersättning har i stället utgått från försäkring som tecknats av SCA hos If. Sådan försäkring kan enligt tingsrättens uppfattning inte jämställas med försäkring som avses i § 27 C.3. Eftersom SCA är försäkringstagare till försäkringen hos If finns inte heller något hinder mot att If för en regresstalan mot Green Cargo. Det förhållandet att ersättning utgått från annan försäkring som tecknats av SCA saknar enligt tingsrätten betydelse för frågan om Green Cargos ansvar gentemot SCA. Enligt § 27 C.3 ska Green Cargo svara för skada till följd av fel eller försummelse.

I aktuellt fall har Green Cargo ännu inte betalat kravet från If. Jernhusen har inte ifrågasatt att krav framställts. Det förhållandet att kravet ännu inte är betalt kan därmed inte medföra att det inte föreligger skada på Green Cargos sida.

Har Green Cargo att svara gentemot SCA avseende Jernhusens eventuella fel eller försumlighet och vem av parterna bär bevisbördan vid bedömningen om det förelegat fel eller försumlighet?

Green Cargo har gjort gällande att Green Cargo enligt NSAB 2000 och utfyllande rättsliga regler har ett presumtionsansvar gentemot SCA och därmed också If som inträtt i SCA:s rätt. Green Cargos presumtionsansvar följer av att Green Cargo haft SCA:s pappersrullar i sin besittning som depositarie. Jernhusen har som hyresvärd ett presumtionsansvar gentemot Green Cargo för skada eller brist i den förhyrda lokalen, vilket följer av hyresavtalet och hyreslagen.

Jernhusens invändning i denna del kan såsom tingsrätten uppfattat det delas upp enligt följande.

I fråga om bevisbördans placering avseende frågan om försummelse har Jernhusen under hänvisning till Jan Rambergs bok Spedition och fraktavtal anfört följande. Speditören har ett normalansvar med rättvänd bevisbörda när fråga är om ett lag-ringsuppdrag och därmed är det uppdragsgivaren, SCA, som har att visa att speditören försummat att iaktta tillbörlig omsorg.

Green Cargo har inte haft ansvar för sprinkleranläggningen varför inte heller Green Cargo kan hållas ansvarigt för denna i för-hållande till SCA. Green Cargo svarar i förhållande till SCA enligt § 2 C a-c NSAB endast för fel eller försummelse av egna anställda eller sådana medhjälpare som anlitats för att utföra de arbetsmoment som ingår i lagringstjänsten. En lagerhållare svarar inte för brister i en lokal om inte lokalen varit direkt olämplig för lagringsuppdraget, t.ex. avsaknad av värme- eller kylanläggning vid lagring av temperaturkänsligt gods. Vårdslöshet på hyresvärdens sida som medför skadeståndsansvar gentemot hyresgästen medför inte med automatik att varuägaren kan göra gällande motsvarande ansvar gentemot lagerhållaren.

Ur Green Cargos synpunkt är skadan att betrakta som en vådaskada vilket medför att lagerhållaren, Green Cargo, inte ansvarar för sådan skada i förhållande till varuägaren, SCA.

Tingsrätten gör följande överväganden

Jan Rambergs uttalanden i sin bok Spedition och fraktavtal från 1983 avsåg då gällande NSAB 85 där lagringsuppdrag reglerades väsentligen annorlunda än vad som är fallet i NSAB 2000. Uttalandet saknar därför betydelse i målet.

I målet är parterna överens om att det är fråga om ett lagringsuppdrag som Green Cargo i egen regi utfört för SCA:s räkning.

Av 2 § D NSAB framgår uttryckligen att vid lagringsuppdrag gäller § 27 NSAB. Vid lagringsuppdrag i egen regi gäller § 27 NSAB C med angivna tilläggsbestämmelser. Detta är därmed också avtalsinnehåll mellan parterna i målet. Ansvaret omfattar även kon-traktsmedhjälpare. Inget sägs närmare om begreppet kontraktsmedhjälpare eller ansvaret för eventuell annan tredje part. Inte heller uttalas något om vem av parterna som bär bevisbördan för frågan om fel eller försummelse förelegat.

I kommentaren till § 27 C NSAB hänvisar författarna till den generella bestämmelsen om speditörens ansvar att utföra sitt uppdrag med omsorg i § 5 NSAB när det gäller sådant som inte reglerats genom tilläggsbestämmelserna. Enligt § 5 NSAB åvilar det speditören att styrka att han inom ramen för uppdraget tillvaratagit uppdragsgivarens intressen med omsorg.

Tingsrätten uppfattar att ansvarskonstruktionen i NSAB 2000 utgår från ett presumtionsansvar för speditören om än presumtionsansvaret ges olika innehåll i olika delar av NSAB 2000.

I avsaknad av uttrycklig reglering i avtalet mellan parterna, som alltså är § 27 NSAB, måste emellertid ledning sökas i underliggande rätt. I den aktuella situationen gäller då att speditör som har gods tillhörigt uppdragsgivaren i sin besittning torde ha ett presumtionsansvar som depositarie enligt allmänna regler, se Hellner m.fl., Speciell avtalsrätt II, Kontraktsrätt 1 häftet, 5 uppl., s. 200. Något skäl att frångå den huvudregeln kan inte tingsrätten utläsa ur § 27 NSAB. Tingsrätten gör därför den bedömningen att Green Cargo har ett presumtionsansvar i förhållande till SCA i det aktuella fallet. Det åligger därmed Green Cargo att visa att det inte föreligger fel eller försummelse på Green Cargos sida för att undgå ansvar gentemot SCA.

Invändning har även gjorts att Green Cargo gentemot SCA inte har att svara för fel eller försummelse på Jernhusens sida ef-tersom Jernhusen inte kan anses ha anlitats som medhjälpare för utförandet av själva lagringsuppdraget. Det har också anförts att ett eventuellt ansvar för Jernhusen som hyresvärd gentemot Green Cargo inte per automatik medför att Green Cargo har att svara för detta mot SCA.

Det är ostridigt i målet att skadan utgjorts av läckage från en sprinkleranläggning till följd av frostskada. Jernhusen har vitsordat att de i egenskap av hyresvärd haft ansvaret för sprinkleranläggningen. Fråga är då om Green Cargo gentemot SCA har att svara för eventuellt fel eller försummelse hänförligt till Jernhusen.

Jernhusen får i förhållande till SCA betraktas som en självständig företagare som anlitats av Green Cargo. Huvudprincipen i svensk rätt avseende kontraktsförhållanden är att ansvaret för skada även omfattar självständigt anlitade företagare när det gäller fullgörande av preciserade kontraktsförpliktelser. Green Cargo har åtagit sig en vårdplikt beträffande de pappersrullar som Green Cargo förvarar för SCA:s räkning. Den lokal som pappersrullarna förvaras i har naturligt nog en väsentlig betydelse i frågan om vårdplikten har uppfyllts. Detta måste enligt tingsrättens uppfattning gälla både lokalens lämplighet och eventuellt fel eller försummelse av Jernhusen som i egenskap av hyresvärd ansvarar för lokalen. Att Green Cargo använt hyrda lokaler, istället för egna, kan inte påverka SCA:s rätt. Green Cargo har därmed att gentemot SCA svara för fel eller försummelse även på Jernhusens sida.

Ansvarsförhållandet mellan hyresvärd och hyrestagare är ett presumtionsansvar, vilket framgår av 12 kap. 16 § 2 tillsammans med 12 kap. 11 § 4 JB. Läckaget i sprinklersystemet får också bedömas vara sådan brist som omfattas av bestämmelserna i 12 kap. 16 § JB vilket får till följd att Jernhusen har att visa att bristen i lokalen inte berott av försummelse på Jernhusens sida.

Vad Jernhusen slutligen i denna del anfört om att skadan är att anse som vådaskada blir enligt tingsrättens uppfattning en fråga att bedöma vid prövningen om det förelegat fel eller försummelse från Jernhusens sida.

Har Jernhusen visat att bristen i lokalen inte beror av försummelse på Jernhusens sida?

Tingsrätten har kommit fram till att Green Cargo har att svara gentemot SCA för fel eller försummelse på Jernhusens sida och att fråga är om ett presumtionsansvar. Det krävs då att Jernhusen visar att fel eller försummelse inte har förelegat för att undgå an-svar.

Den bevisning som åberopats utgörs av besiktningsprotokoll utvisande att anläggningen godkänts vid besiktning den 14 december 2012 samt larmhistorik från SOS Alarm till styrkande av att något larm inte registrerats den 17 december 2012, vilket inte heller ifrågasatts av Green Cargo. Vidare har åberopats, numera från Green Cargos sida, vittnesattest av O.N. från CE Sprinkler AB som anfört följande.

- - -

Tingsrätten gör följande överväganden

Det är visat och har inte heller ifrågasatts att Jernhusen har låtit utföra service och regelbundet underhåll på anläggningen. Det framstår visserligen som märkligt att serviceprotokoll där anläggningen godkänts härrör från samma dag som skada uppstått enligt vad O.N. berättar om enligt ovan. Det saknas dock skäl att ifrågasätta O.N:s uppgifter om händelseförloppet. Genom O.N:s berät-telse framgår att någon form av åtgärd med larmanläggningen sannolikt utförts i tiden innan den 14 december 2012 och att den åtgärden medfört att rören i anläggningen vattenfyllts och sprängts av isbildning. Vattnet har sedan tinats upp och runnit ut efter åtgärd från fastighetsägaren.

Att tina upp anläggningen utan att vidta någon åtgärd med de pappersrullar som förvarades i lokalerna är vårdslöst. I vart fall har inte Jernhusen genom den åberopade bevisningen visat att bristen i lokalen inte berott på Jernhusens försummelse. Jernhusen ska därför ersätta skadan. Om beloppet råder ingen tvist.

DOMSLUT

Tingsrätten förpliktar Jernhusen Godsterminal AB att betala Green Cargo AB 567 503 kr jämte ränta - - -.

Göta hovrätt

Jernhusen Godsterminal AB överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle ogilla käromålet.

Green Cargo AB motsatte sig ändringsyrkandet.

Hovrätten (hovrättslagmannen Charlotta Riberdahl, hovrättsråden Björn Karlsson och Maud Olander Blom samt tf. hovrättsasses-sorn Erik Gunneland Dahlbäck, referent) anförde i dom den 22 juni 2017 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Ansvaret för de förstörda pappersrullarna

Ostridigt är att Green Cargo, i egen regi, har åtagit sig att lagra varor för SCA:s räkning och att NSAB 2000 utgör avtalsinnehåll mellan Green Cargo och SCA. Vidare är parterna i målet överens om att förhållandet dem emellan regleras av ett hyresavtal beträffande den aktuella lokalen. Att varor till yrkat belopp har förstörts samt att If har betalt ut yrkat belopp till SCA är inte heller tvistigt. Slutligen är det även ostridigt att Green Cargo inte ersatt If och SCA för deras krav.

Huvudfrågorna i målet är om Green Cargo enligt avtalet med SCA har en ersättningsskyldighet gentemot SCA (och regressvis gentemot If) för de förstörda varorna och om detta ansvar omfattar även Jernhusens vållande samt om Jernhusen i egenskap av hyresvärd svarar för denna skada gentemot Green Cargo.

Avtalsförhållandet mellan Green Cargo och SCA

Den första fråga som hovrätten har att ta ställning till är vilken form av ansvar som Green Cargo enligt avtal har gentemot SCA.

Enligt NSAB § 27 C.3 svarar Green Cargo för fel eller försummelse då varor förstörs av t.ex. vatten. NSAB reglerar inte bevis-bördan vid tvist rörande detta ansvar.

Jan Ramberg har, i av Jernhusen ingivet utlåtande, yttrat sig angående förhandlingarna vid NSAB:s tillkomst och anfört bl.a. följande. Avsikten var att utöka ansvaret för kontraktsmedhjälpare vid lagringsuppdrag i egen regi. Med hänsyn till detta infördes en bestämmelse om försäkringsplikt för kundens räkning. Tanken var att försäkringsbolaget inte regressvis skulle kunna framställa några anspråk mot speditören eftersom denne var försäkringsbolagets egen kund. Regleringen i § 27 C.3 var inte tänkt att återin-föra ett depositarieansvar utan ett utökat ansvar i likhet med 27 och 40 §§ i 1990 års köplag. Enligt angivna bestämmelser i köp-lagen är bevisbördan rättvänd och köparen måste styrka sitt påstående om att säljaren gjort sig skyldig till försummelse.

Vidare har Jan Ramberg anfört att frågan om bevisbördan inte blev föremål för några närmare diskussioner men att hans egen utgångspunkt var att uttrycket ”fel eller försummelse” skulle tolkas på samma sätt som i köplagen. Vidare hänvisar han till att det i kommentaren till NSAB § 24 anges att bevisbördan ligger på speditören att styrka att han iakttagit tillbörlig omsorg, något som inte återgetts i kommentaren till § 27.

Vad parterna gemensamt kommit överens om och de diskussioner som förts vid avtalets ingående utgör omständigheter som kan ge uttryck för den gemensamma partsviljan. Om det saknas en gemensam partsavsikt ska tolkningen bygga på objektiva grun-der (se t.ex. NJA 2014 s. 960 p. 20 och 21). I förevarande fall saknas underlag för att fastställa någon gemensam partsavsikt.

Utgångspunkten vid en tolkning av standardavtal på objektiva grunder är det omtvistade villkorets ordalydelse. När någon led-ning inte går att hämta från villkorets ordalydelse ska ledning sökas i systematiken och de övriga villkoren i standardavtalet. Även om NSAB inte reglerar bevisbördan i den aktuella situationen så framgår av § 24 NSAB uttryckligen att bevisbördan för speditö-rers ansvar som förmedlare åligger speditören. Att inte bevisbördan uttryckligen har reglerats beträffande situationer som omfattas av § 27 kan dock, enligt hovrättens uppfattning, inte ge tillräckligt stöd för att bevisbördan därför borde vara omvänd i för-hållande till § 24.

När inte heller avtalets systematik ger någon ledning ska avtalsvillkoret tolkas i ljuset av dispositiv rätt (se NJA 2014 s. 960 p. 23). Dispositiv rätt beträffande lagringsuppdrag utgörs bl.a. av bestämmelser i handelsbalken och anslutande praxis. Av 12 kap. 2 § framgår att lagerhållaren svarar för skada på godset vid vållande. En grundläggande princip angående bevisbördan för skada på gods vid förvaring är att den som enligt avtal har hand om annans egendom ska ersätta skadan såvida denne inte förmår att visa att skadan har inträffat utan hans försummelse. Detta skärpta ansvar kallas presumtionsansvar. Denna princip motiveras främst av att den som har hand om egendomen i allmänhet har bättre möjligheter än ägaren att utreda och bevisa vad som har orsakat en skada. Det är också normalt den som har hand om egendomen som har de bästa möjligheterna att kontrollera de förhållanden som kan innebära skaderisker för egendomen. Vanligen är det också den parten som kan påverka skadeförloppet (se t.ex. NJA 1999 s. 197). I målet är inte förhållandena sådana att det finns några särskilda skaderisker som skulle kunna motivera att ett pre-sumtionsansvar inte bör tillämpas (jfr NJA 1983 s. 617). Hovrätten delar därför tingsrättens uppfattning att Green Cargo har ett presumtionsansvar i förhållande till SCA.

Green Cargos ansvar för Jernhusen

Jernhusen har invänt att det inte anlitats av Green Cargo för att fullgöra den preciserade kontaktsförpliktelse som Green Cargo åtagit sig gentemot SCA och därmed inte är en sådan kontraktsmedhjälpare som avses i NSAB § 27 C. Green Cargo ska därför inte ansvara för aktuell skada eftersom den orsakats av en sprinkleranläggning som Jernhusen ansvarar för.

Klart är att Green Cargo har hyrt aktuell lokal av Jernhusen bland annat för att kunna fullgöra sitt avtal gentemot SCA. Frågan är om Jernhusen därmed i avtalsförhållandet mellan Green Cargo och SCA är att betrakta som en sådan kontraktsmedhjälpare som i NSAB § 27 C.

Något underlag för att fastställa en gemensam partsavsikt finns inte i målet utan villkoret måste tolkas objektivt. Här kan konstateras att det av NSAB §§ 2 C och 27 C följer att speditörens ansvar vid lagring, inom ramen för såväl transportörs- som lagringsuppdrag, omfattar kontraktsmedhjälpare. I § 2 C uttrycks motsvarande ansvar som att "speditörens ansvar innefattar ansvar för sådana som han anlitat för uppdraget (kontraktsmedhjälpare)". Någon ytterligare definition av begreppet kontraktsmedhjäl-pare finns inte i NSAB. Begreppet så som det avses i NSAB § 27 C har i litteraturen förklarats på så sätt att om en speditör i sin tur anlitat en underentreprenör har speditören ansvar gentemot sin uppdragsgivare för underentreprenörens fel och försummelse, vilket motsvarar transportörens ansvar för kontraktsmedhjälpare enligt § 2 C (Göran Stöth, Transport- och logistikrätt, 4 uppl., s. 150). Eftersom inte heller detta ger någon ledning till bestämmande av vad som avses med en kontraktsmedhjälpare får lös-ningen även här sökas i dispositiv rätt.

I kontraktsförhållanden gäller allmänt sett att en aktör svarar mot sin medkontrahent också för vållande hos någon som denne anlitar för att fullgöra sitt uppdrag, i vart fall när underleverantören anlitas för att fullgöra en preciserad kontraktsförpliktelse. Rättsläget är dock mera oklart när vållandet inte har närmare samband med avtalsförhållandet. Det har i litteraturen gjorts gäl-lande att något ansvar för en självständigt anlitad företagare inte finns när det gäller allmänna förpliktelser att hålla lokaler, trans-portmedel o.dyl. säkra, detta eftersom ett sådant ansvar i många fall skulle fungera som ett rent strikt ansvar för lokalen. Möjligen kan dock ett sådant ansvar finnas för mera farliga anordningar (se Jan Hellner och Marcus Radetzki, Skadeståndsrätt, 9 uppl., s. 157 f., Jan Hellner, m.fl. Speciell avtalsrätt II, Kontraktsrätt, 2 häftet, 6 uppl., s. 220-222 och Bertil Bengtsson m.fl., Skadestånd i avtalsförhållanden 2 uppl., s. 25 samt NJA 1940 s. 550, NJA 1943 s. 356 och NJA 1965 s. 124 m.fl. rättsfall).

I målet kan konstateras att hyran av lokalen måste anses ha utgjort en central del i Green Cargos fullgörelse gentemot SCA. Även om hyresförhållandet måhända har varit långsiktigt och avsett fler lagringsuppdrag än det för SCA, får anlitandet av Jernhusen därmed anses ha en förhållandevis stark koppling till avtalsförhållandet gentemot SCA. Till detta kommer att det aktuella ska-defallet har orsakats av en sprinkleranläggning, en anordning som kan förväntas öka risken för skada genom vatten. Enligt hovrättens mening är det alltså inte nödvändigt att lokalen hyrts just för fullgörandet av det specifika avtalet för att Jernhusen ska betraktas som en sådan underleverantör som Green Cargo ska svara för i förhållande till SCA. Detta innebär att begreppet kontraktsmedhjälpare bör tolkas på det sättet att Jernhusen såsom hyresvärd omfattas av det. Green Cargo svarar därför enligt avtalet inte bara för sitt eget vållande utan även för Jernhusens.

Av det ovan anförda följer att Green Cargo gentemot SCA har ett presumtionsansvar som omfattar även Jernhusens handlande. Det står också klart att skadan har vållats av antingen Green Cargo eller någon som Green Cargo svarar för. Det finns därmed tillräckligt stöd för Green Cargos uppfattning att bolaget svarar för skadan gentemot SCA.

Jernhusens ansvar gentemot Green Cargo

Att Green Cargo svarar gentemot SCA för aktuell skada innebär inte automatiskt att Jernhusen har en skyldighet att ersätta Green Cargo. Förhållandet mellan Green Cargo och Jernhusen regleras inte av NSAB utan av ett hyresavtal. Därmed är reglerna i 12 kap. JB tillämpliga. Enligt 12 kap. 16 § första stycket 1 gäller 12 kap. 11 § 4 om rätt till skadestånd även beträffande skada på lägenheten under hyrestiden, för det fall hyresgästen inte är ansvarig för skadan. I målet är inte påstått att skadan skulle ha orsakats av Green Cargo och Jernhusen har vitsordat underhållsplikt för sprinklersystemet i lokalen. Av 12 kap. 11 § 4 JB framgår att hyresgästen har rätt till ersättning för skada, om hyresvärden inte visar att bristen beror på hyresgästens försummelse. Således åligger det Jernhusen att visa att uppkommen skada inte beror på dess försummelse. Hyresvärden har alltså ett presumtionsansvar. Enligt vad som anförts ovan har Green Cargo lidit skada genom felet i sprinklersystemet. Skadans uppkomst och dess storlek är inte tvistig. Avgörande är alltså om Jernhusen kan visa att skadan inte uppkommit på grund av dess försummelse.

Jernhusen har gjort gällande att bolaget har iakttagit den underhållsplikt som det har haft för sprinklersystemet i lokalen. Som förklaring till vat-tenläckan har Jernhusen anfört att sprinkleranläggingen av okänd anledning vattenfyllts och efter viss tid sprängts på grund av isbildning i ledningarna. Jernhusen har vidare anfört att det vid besiktning den 14 december 2012 konstaterades isbildning i ledningarna men att ledningarna då inte var sönderfrusna. Om så hade varit fallet hade rimligen inte CE Sprinkler vidtagit åtgärder för att tina upp anläggningen då detta oundvikligen hade inneburit att pappersrullarna skulle ha skadats. Vidare finns ett larmsystem kopplat till SOS, vilket meddelar när sprinkleranläggningen vattenfylls. Av okänd anledning har detta larm inte fungerat.

Jernhusen har till stöd för att sprinkleranläggningen godkändes den 14 december 2012 åberopat ett serviceprotokoll från samma dag utfärdat av CE Sprinkler AB samt larmhistorik från SOS Alarm till styrkande av att något larm inte har registrerats den 17 december 2012. Av serviceprotokollet framgår att samtliga poster i sprinklersystemet kontrollerades och godkändes. Som anmärkning finns antecknat att larmöverföring B-larm inte går vidare till SOS samt att reduceringstrycket i en kompressor är 0,8 bar och att den bör servas på grund av läckage. Larmhistoriken från SOS Alarm visar att något larm inte har registrerats där den 17 december 2012. Av en åberopad kompletterande skriftlig berättelse från O.N., CE Sprinkler AB, framgår att han har för sig att någon pratade om att man hade bytt brandlarmscentral men att han inte är säker på detta.

Green Cargo har anfört att Jernhusen har varit försumligt och att bolaget även svarar för av Jernhusen anlitade företagare. Som bevisning har Green Cargo åberopat en skrift från O.N., CE Sprinkler AB. Av denna framgår att CE Sprinkler AB fick ett samtal om att sprinkleranläggningen löst ut och att montören på plats kunde konstatera att samtliga rör i anläggningen var genomfrusna. Vidare framgår att det var beställaren som hyrde in ett antal värmeaggregat för att värma upp lokalen så att all is i rören skulle tina. Det vatten som sedan runnit ut i lokalen var det upptinade vattnet från ledningarna; anläggningen var då avstängd.

Av O.N:s uppgifter framgår att lokalen värmdes upp på Jernhusens initiativ och att det är detta som orsakat vattenläckaget som skadat pappersrullarna. Även om Jernhusen kort innan vattenläckan har underhållit sprinklersystemet genom service har bolaget mot denna bakgrund inte lyckats visa att skadan inte har berott på dess försumlighet. Jernhusen är därmed skyldigt att ersätta Green Cargos skada.

Försäkringsplikten

Jernhusen har invänt att Green Cargos ansvar gentemot SCA grundas på en underlåtenhet att teckna en sådan försäkring som föreskrivs i NSAB § 27 C.3, vilket i sig utgör en försummelse som Green Cargo ansvarar för, samt att det ansvaret inte kan föras över på Jernhusen.

NSAB föreskriver i § 27 C.3 att speditören i eget namn och för uppdragsgivarens räkning ska teckna försäkring avseende bl.a. vatten samt, för det fall sådan försäkring inte tecknats, att speditören svarar för fel eller försummelse. Redan av bestämmelsens ordalydelse framgår att underlåtenheten att teckna försäkring inte i sig utgör en sådan försummelse som avses i NSAB då § 27 C.3, tvärtom, reglerar ansvaret i just sådana situationer. Någon försäkringsplikt i enlighet med NSAB § 27 C.3 föreligger inte mellan Green Cargo och Jernhusen eftersom NSAB inte utgör avtalsinnehåll dem emellan. Hovrätten finner inte att Green Cargos underlåtenhet att teckna försäkring enligt NSAB § 27 C.3 utgör grund för att Jernhusen inte skulle kunna hållas ansvarig för uppkommen skada. Green Cargos underlåtenhet att teckna försäkring kan därmed inte befria Jernhusen från ansvar för de förstörda varorna.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Högsta domstolen

Jernhusen Godsterminal AB överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle lämna Green Cargos talan utan bifall.

Green Cargo AB motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Ylva Meyer, föreslog i betänkande följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1 och 2. Motsvarar i huvudsak punkterna 2 och 3 i HD:s domskäl.

3. Klart är vidare att Green Cargo inte har tecknat en sådan försäkring som föreskrivs i NSAB 2000 § 27 C.3. Bestämmelsen lyder: (Se HD:s domskäl punkt 13.)

4. Green Cargo har väckt talan mot Jernhusen och yrkat att tingsrätten ska förplikta Jernhusen att betala 567 503 kr jämte ränta. Som grund har Green Cargo gjort gällande att Green Cargo ansvarar för skadan på godset gentemot SCA på grund av att Green Cargo har ett presumtions-ansvar enligt lagringsavtalet med SCA, och att Jernhusen ansvarar för skadan gentemot Green Cargo enligt hyresavtalet på grund av att Jernhusen har ett presumtionsansvar enligt jordabalkens regler. Tingsrätten biföll Green Cargos talan och hovrätten har fastställt tingsrättens dom.

Frågorna som ska prövas

5. Målet gäller i första hand speditörens ansvar mot sin uppdragsgivare vid lagringsuppdrag i egen regi enligt NSAB 2000 § 27 C, särskilt skyldigheten som föreskrivs i § 27 C.3 första stycket att teckna en försäkring för uppdragsgivarens räkning. Den fråga som ska prövas tar sikte på bety-delsen av att speditören inte har tecknat en sådan försäkring för speditörens möjligheter att få framgång med ett ersättningskrav på grund av skada på godset mot sin avtalspart i nästa led. I andra hand, och under förutsättning att det bedöms sakna betydelse för speditörens ersätt-ningsrätt att försäkring inte har tecknats, följer en prövning av ansvaret för speditörens avtalspart för skada på lagrat gods enligt hyresavtal mellan speditören och avtalsparten.

Speditörens lagringsansvar enligt NSAB 2000

6. Speditörens lagringsuppdrag och därtill kopplade ansvar är enligt § 27 tredelat: ansvaret som transportör för lagring av gods i anslutning till transport (§§ 15-23; jfr § 27 A), ansvaret som förmedlare när speditören förmedlar lagringsuppdraget (§§ 24-26; jfr § 27 B) och ansvaret för övriga lagringsuppdrag, som lagring i egen regi (§ 27 C).

7. Bestämmelsen i § 27 C är en tilläggsbestämmelse. Det innebär att det som inte regleras i bestämmelsen följer vad som generellt gäller i NSAB 2000. En sådan generell bestämmelse finns i § 5 första stycket. Där anges att det åvilar speditören att styrka att han eller hon inom ramen för uppdraget har tillvaratagit uppdragsgivarens intressen med omsorg.

Speditörens försäkringsplikt

8. I § 27 C.3 första stycket har det tagits in en försäkringsförpliktelse för speditören. Om inte uppdragsgivaren skriftligen har lämnat annan instruktion, ska speditören i eget namn och för uppdragsgivarens räkning teckna en försäkring för det lagrade godset. Bestämmelsen innebär att om en skada inträffar på gods som omfattas av lagringsuppdraget och en försäkring har tecknats enligt vad som föreskrivs i bestämmelsen, kan krav inte göras gällande mot speditören för det som försäkringen täcker. (Se Jan Ramberg och Tom Rune Nilsen, Kommentar till Nordiskt Speditörförbunds Allmänna Bestämmelser, NSAB 2000, s. 48 ff. och Per Ekelund, NSAB 2000 Nordisk Speditørforbunds Almindelige Bestemmelser, Tillæg til NSAB med kommentarer, 1998, s. 56 ff.)

9. Ett av skälen till att lägga en försäkringsplikt på speditören är att man därmed undviker en uppdelning av risken för skador på speditörens ansvarsförsäkring och uppdragsgivarens egen försäkring. Uppdragsgivarens krav vid ett eventuellt skadefall stannar på försäkringen och försäk-ringsbolaget kan inte rikta krav direkt mot speditören om försäkringsavtalet inte medger detta. (Se Ramberg/Nilsen, s. 51.)

Speditörens ansvar för fel eller försummelser

10. När det finns en försäkring men som inte täcker den skada som uppkommit eller när en sådan försäkring inte har tecknats, är speditören enligt § 27 C.3 andra stycket ersättningsskyldig för förlust, minskning av eller skada på godset, under förutsättning att speditören har gjort sig skyldig till fel eller försummelser.

11. Någon uttrycklig föreskrift om bevisbördan finns det inte i § 27 C. Den omständigheten kan anses tala för att det med stöd av den generellt gällande bestämmelsen i § 5 bör tillämpas en omvänd bevisbörda beträffande fel eller försummelser hos speditören. Vid t.ex. skada på godset skulle det därmed ligga på speditören att visa att han eller hon har agerat omsorgsfullt vid fullgörande av lagringsuppdraget. Syftet vid omarbetningen av § 27 C.3 var emellertid inte att återinföra något slags depositarieansvar för speditören utan om en utökning av ansvaret liknande vad som gäller vid försummelse enligt 27 § fjärde stycket och 40 § tredje stycketköplagen (se Jan Rambergs rättsutlåtande i målet). Att avsikten varit att i § 27 C.3 andra stycket införa ett normalansvar för oaktsamhet med rättvänd bevisbörda kan således utläsas av bestämmelsens lydelse (jfr § 24).

Speditörens ansvar när försäkringsplikt inte föreligger

12. Vid bedömningen av speditörens ansvar enligt § 27 C.3 andra stycket finns det anledning att klarlägga vilka ansvarssituationer som bestämmelsen fångar upp. Det har att göra med att det kan finnas olika orsaker till att försäkring saknas. Uppdragsgivaren kan till en början ha lämnat skriftlig instruktion om att försäkring inte ska tecknas. En annan förklaring kan vara att parterna har avtalat att villkoret ska undantas. I de angivna exemplen föreligger det alltså inte någon försäkringsplikt, att skilja från den situationen när försäkring saknas därför att speditören har försummat att teckna försäkring. (Se t.ex. Trine-Lise Wilhelmsen, Speditørens ansvar for skade på godset under lagring, Festskrift til Peter Lødrup, 2002, s. 764 ff. och Fredrik Ottesen, NSAB § 27. Speditørens ansvar for lagerhold, Havneprosjektet 1999–2001, rapport nr. 6, Marius, nr. 266, 2000, s. 34 ff.)

13. När skadan faller utanför det utrymme som en försäkring täcker eller då en försäkring saknas, t.ex. därför att det är avtalat, bör mot den angivna bakgrunden bestämmelsen i § 27 C.3 andra stycket ges den innebörden att uppdragsgivaren som utgångspunkt har bevisbördan för att skada på godset har orsakats av vårdslöshet på speditörens sida (jfr Jan Ramberg och Johnny Herre, Köplagen, 2 uppl. 2013, s. 284 ff.). I det nu anförda ska emellertid inte intolkas att speditören därmed skulle vara befriad från sin generella plikt att vid fullgörande av varje uppdrag enligt NSAB 2000 ta tillvara uppdragsgivarens intressen med omsorg (se Ekelund, a.a., s. 57). Det är i detta sammanhang tillräckligt att speditören lämnar upplysningar som gör det möjligt att värdera om uppdraget är omsorgsfullt utfört (jfr UfR 1995.856).

Speditörens ansvar när försäkringsplikten inte har fullgjorts

14. Bestämmelsen i § 27 reglerar inte speditörens ansvar när han eller hon inte har fullgjort sin försäkringsplikt. Av kommentaren till NSAB 2000 framgår det att ansvarsgrunderna för fel och försummelser i § 27 C.3 andra stycket inte gäller i det läget (se Ramberg/Nilsen, a.a., s. 53). När försäkring saknas och detta inte kan förklaras t.ex. med att uppdragsgivaren har lämnat sådan instruktion eller att parterna har avtalat att undanta avtalsvillkoret, ska i stället den generella bestämmelsen i § 5 tillämpas och en bedömning göras om speditören genom att inte teckna försäkring har försummat att iaktta omsorg om uppdragsgivarens intressen. I den engelska versionen av kommentaren uttrycks det (NSAB 2000, General Conditions of the Nordic Association of Freight Forwarders, Commentary by Jan Ramberg, 2001, s. 58): "A failure to fulfil the duty to take out insurance according to § 27 C would constitute an omission engaging the freight forwarder’s liability for failure to exercise due di-ligence in the performance of his duties (§ 5)."

15. Förhållandet att speditörens underlåtenhet att teckna försäkring regleras av § 5 och inte av § 27 C, innebär bl.a. att det är speditören som har bevisbördan för att underlåtenheten inte beror på att speditören eller någon som han eller hon ansvarar för har agerat vårdslöst. Om speditören inte lyckas med detta, ansvarar han eller hon som om försäkring vore tecknad. (Se Wilhelmsen, Rett i havn, 2006, s. 224 och Otte-sen, a.a., s. 36.)

När försäkringsplikten har försummats kan speditören som regel inte föra över ansvaret på tredje man för vad en sådan försäkring kunde ha täckt

16. I vad mån speditören i det enskilda fallet kan föra över ansvaret på sin avtalspart i nästa led för en skada som en försummad försäkring kunde ha täckt, får bedömas med utgångspunkt i såväl syftet med försäkringsplikten som felets beskaffenhet.

17. Ett ändamål med försäkringsplikten var att kanalisera risken för skada till en försäkring tecknad i speditörens namn för uppdragsgivarens räkning. Det kan betraktas som en mellan speditören och uppdragsgivaren i NSAB 2000 avtalad förpliktelse att begränsa uppdragsgivarens skada. Om speditören inte fullgör försäkringsplikten enligt vad som föreskrivs i § 27 C.3 första stycket, betraktas det som ett speditionellt fel av det slag som uppstår när speditören inte uppfyller sina förpliktelser enligt speditionsavtalet. För ett sådant fel inträder ett ansvar för speditören enligt § 5 (se Ramberg/Nilsen, a.a., s. 53).

18. Genom att inte fullgöra försäkringsförpliktelsen kan speditören orsaka uppdragsgivaren en förlust, utan att för den skull ha orsakat själva skadan på godset. Förlusten - som kan bestå i att uppdragsgivaren måste ta sin egen försäkring i anspråk - är direkt hänförlig till speditörens speciella förhållanden. Det handlar om ett avtalsvillkor som speditörens avtalspart i nästa led i kontraktskedjan saknar möjligheter att påverka: huruvida speditören fullgör sina förpliktelser enligt avtalet med uppdragsgivaren ligger utanför tredje mans kontroll. På grund av det anförda är det inte orimligt att risken som det innebär för uppdragsgivaren att speditören inte fullgör sin försäkringsplikt placeras på speditören. Om det således vid en bedömning av de uppgifter som lämnats i det enskilda fallet inte framkommer annat än att underlåtenheten att teckna försäkring beror på försummelse på speditörens sida, blir påföljden att speditören själv får bära motsvarande förlust.

19. Fördelningen av ansvaret leder till slutsatsen att uppdragsgivarens förlust på grund av att speditören åsidosatt sin försäkringsplikt enligt NSAB 2000 på grund av försummelse, som regel inte kan föras över på speditörens avtalspart för vad en sådan försäkring kunde ha täckt.

Bedömningen i detta fall

20. Mot Green Cargos krav har Jernhusen som en bestridandegrund anfört att Green Cargo har försummat att uppfylla sin försäkringsplikt enligt NSAB 2000 och att ett skadestånd på grund av en sådan försummelse inte kan föras över på Jernhusen. Green Cargo har gjort gällande att frånvaron av en försäkring enligt NSAB 2000 inte har någon betydelse för Jernhusens ansvar för skadan på godset, och har valt att avstå från att närmare bemöta Jernhusens påstående. Mot den angivna bakgrunden, medför detta att Green Cargo inte kan anses ha lämnat sådana upplysningar som gör det möjligt att bedöma om den omständigheten att försäkring inte har tecknats inte beror på försummelse på Green Cargos sida. Ut-gångspunkten blir därmed att Green Cargo i strid med § 5 har underlåtit att fullgöra försäkringsplikten.

21. Green Cargos underlåtenhet att fullgöra sin försäkringsplikt utlöser ett ansvar för Green Cargo motsvarande den förlust som det innebär för SCA att en sådan försäkring inte har tecknats. Att det är Green Cargo som under de nämnda omständigheterna står risken för att försäkringsplikten har försummats, får till följd att Green Cargo i detta fall inte kan få framgång med ett ersättningskrav mot Jernhusen för vad en försäkring enligt NSAB 2000 § 27 C.3 kunde ha täckt. Green Cargos talan ska därför ogillas.

DOMSLUT

Med ändring av hovrättens dom ogillar HD Green Cargo AB:s talan.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Agneta Bäcklund, Svante O. Johansson, referent, Stefan Johansson och Malin Bonthron) meddelade den 4 maj 2018 följande dom.

DOMSKÄL

Vad målet gäller

1. Målet gäller en lokalhyresvärds ansvar när lagrat gods har förstörts, i fall då hyresgästen gentemot någon annan åtagit sig att svara för ett lagringsuppdrag för egen räkning enligt Nordiskt Speditörförbunds Allmänna Bestämmelser (NSAB 2000).

Bakgrund

2. Green Cargo åtog sig att för egen räkning lagra pappersrullar för SCA Transforest AB. För lagringsuppdraget gällde NSAB 2000. Green Cargo ordnade lagringen i en lokal som bolaget hyrde av Jernhusen enligt ett hyresavtal som träffats mellan dem.

3. På grund av ett vattenläckage i lokalens sprinklersystem skadades pappersrullarna. SCA hade en försäkring hos If. Försäkringsbolaget betalade ersättning till SCA och har därefter tagit över SCA:s fordran mot Green Cargo. Varken If eller SCA har ersatts av Green Cargo.

4. Green Cargo väckte talan mot Jernhusen och yrkade att tingsrätten skulle förplikta Jernhusen att betala ersättning för de skadade pappersrullarna. Som grund för talan gjorde Green Cargo gällande att Jernhusen ansvarar för skadan på godset som hyresvärd med ett presumtionsansvar enligt jordabalkens regler. Vidare anfördes att Green Cargo ansvarar gentemot SCA, eftersom det gäller ett presumtionsansvar för det lagrade godset enligt NSAB 2000.

5. Jernhusen bestred ersättningsskyldighet och gjorde gällande att bolaget inte kunde lastas för vårdslöshet på ett sådant sätt att skadeståndsskyldighet förelåg. Vidare anfördes bl.a. att Green Cargo inte är ersättningsskyldigt mot SCA, eftersom det inte har visats att Green Cargo gjort sig skyldigt till fel eller försummelse, att ersättningsskyldigheten skulle stanna på If, att Green Cargo, som inte hade tecknat någon NSAB-försäkring, saknade rätt att föra kravet vidare mot Jernhusen, att Jernhusen inte är kontraktsmedhjälpare till Green Cargo, samt att Green Cargo inte lidit skada eftersom det inte betalat någon ersättning till SCA.

6. Tingsrätten biföll Green Cargos talan fullt ut. Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut.

Lokalhyresvärds ansvar för skador som drabbar hyresgäst

7. När någon hyr en lokal för lagring regleras ansvarsfrågor som uppkommer i hyresavtalet av reglerna i 12 kap. JB. Av 12 kap. 16 § första stycket 1 framgår att 11 § 4 gäller i fråga om rätt till skadestånd om lokalen skadas under hyrestiden utan att hyresgästen ansvarar för skadan. Av den senare bestämmelsen framgår att hyresgästen i en sådan situation har rätt till ersättning för skada, om hyresvärden inte visar att bristen inte beror på hans eller hennes försummelse. När skada på egendom uppstår i ett hyresförhål-lande är det alltså fråga om ett culpaansvar med omvänd bevisbörda, ett s.k. presumtionsansvar för hyresvärden.

Speditörens lagringsansvar enligt NSAB 2000

Allmänt om NSAB och dess tolkning

8. NSAB reglerar speditörens och uppdragsgivarens rättigheter och skyldigheter. Sedan mitten av förra seklet framförhandlas bestämmelserna gemensamt av Nordiskt Speditörförbund och näringslivets organisationer i Norden. Avtalet är därmed ett s.k. agreed document.

9. Uppdraget till speditören kan innefatta en rad skilda uppgifter såsom transport av gods, lagring av gods och andra tjänster i anslutning till transport eller lagring. Speditören kan utföra uppgifterna antingen för egen räkning eller som förmedlare (se NSAB 2000 § 2).

10. Tolkning av NSAB sker med ledning av allmänna principer för tolkning av standardavtal. Utgångspunkten för en tolkning på objektiva grunder är det omtvistade villkorets ordalydelse. När ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar, liksom när ordalydelsen inte ger något besked alls, ska ledning sökas i systematiken och de övriga villkoren i standardavtalet. Det gäller särskilt när bestämmelserna i avtalet är avsedda att utgöra ett sammanhängande system. (Jfr NJA 2014 s. 960.)

11. De parter som har förhandlat fram NSAB har låtit utarbeta en gemensam kommentar till avtalet (Jan Ramberg och Tom Rune Nilsen, Kommentar till Nordiskt Speditörförbunds Allmänna Bestämmelser, 1998). Kommentaren lämnar en bakgrund till de en-skilda bestämmelserna och ger anvisningar om hur de är tänkta att tillämpas. Parterna har enats om att kommentaren uttrycker deras samstämmiga uppfattning. En på sådant sätt utgiven kommentar till ett allmänt använt standardavtal kan få betydelse vid tolkning av oklarheter i avtalet innan det finns anledning att gå vidare till en tolkning i ljuset av dispositiv rätt.

Speditörens försäkringsplikt vid lagringsuppdrag

12. Lagringsuppdrag regleras i NSAB 2000 § 27. Speditören kan som transportör bära ansvar för lagring av gods i anslutning till en transport (§ 27 A). Alternativt kan speditören bära ansvar som förmedlare av ett lagringsuppdrag (§ 27 B). Speditören kan också ha åtagit sig vad som i NSAB kallas för "övriga lagringsuppdrag"; sådana uppdrag omfattar lagring för egen räkning (§ 27 C).

13. För övriga lagringsuppdrag omfattar speditörens ansvar också kontraktsmedhjälpare. Följande tilläggsbestämmelser angående försäkringsplikt gäller enligt NSAB § 27 C.3 vid sådana uppdrag.

3. Speditören skall i eget namn och för uppdragsgivarens räkning teckna försäkring avseende brand, vatten och inbrott baserad på godsets fak-turavärde vid inlagring + 10%, försåvitt uppdragsgivaren inte skriftligt lämnat annan instruktion.

För förlust, minskning av eller skada på godset som inte täcks av försäkring enligt ovan, eller när sådan försäkring inte tecknats, svarar speditören för fel eller försummelser med bestämning och begränsning av ansvaret enligt §§ 17-19 och § 22. Speditörens ansvar i förhållande till samtliga uppdragsgivare är dock för skador som inträffat vid ett och samma tillfälle begränsat till 500 000 SDR.

För försening ansvarar speditören enligt §§ 20-21.

14. Bestämmelsen innebär att om en skada inträffar på gods som omfattas av lagringsuppdraget och en försäkring har tecknats enligt bestämmelsen, kan krav inte göras gällande mot speditören för det som försäkringen täcker. Uppdragsgivarens krav vid ett eventuellt skadefall stannar på försäkringen och försäkringsgivaren kan inte rikta krav mot speditören som försäkringstagare, om inte försäkringsavtalet medger detta (jfr NJA 2001 s. 711).

Ansvarsfrågor i anslutning till försäkringsplikten

15. I anslutning till försäkringsplikten kan ett antal olika ansvarsfrågor uppkomma. Dessa rör sådana situationer där försäkring har tecknats men inte täcker skadan, där någon försäkringsplikt inte föreligger och där försäkringsplikt föreligger men har försum-mats.

16. Om en försäkring har tecknats i enlighet med föreskrifterna i NSAB 2000 § 27 C.3, kan det förekomma att den inte täcker skadan. Det kan bero på att den antingen är beloppsmässigt begränsad eller att den inte omfattar den uppkomna skadan. I sådana situationer framgår det av andra stycket att speditören ansvarar vid fel eller försummelser för den oförsäkrade delen, dock med bestämning och begränsning av ansvaret enligt vissa angivna regler.

17. Av § 27 C.3 första stycket framgår att en uppdragsgivare kan ge speditören instruktioner om att inte försäkra det lagrade godset. Parterna kan också komma överens om att det inte är nödvändigt att teckna försäkring enligt bestämmelsen. Speditören är i båda dessa situationer befriad från försäkringsplikten. I så fall svarar speditören för fel eller försummelse enligt andra stycket i § 27 C.3. Har uppdragsgivaren en egen försäkring för varorna avskär en sådan henne eller honom inte från att göra ansvaret gällande mot speditören. (Jfr Trine-Lise Wilhelmsen, Rett i havn, 2006, s. 223.)

18. När speditören har försummat att iaktta försäkringsplikten kan ordalydelsen i NSAB 2000 § 27 C.3 andra stycket – där det anges att "när sådan försäkring inte tecknats" - läsas på så sätt att ansvaret även i denna situation täcks av bestämmelsen. Emeller-tid anges i kommentaren till NSAB att någon särskild bestämmelse om ansvar för speditören om han eller hon inte fullgjort sin försäkringsplikt inte har tagits in i § 27. För sådana fel anges vidare i kommentaren att ansvaret följer speditörens allmänna ansvar för fel och försummelse att utföra uppdraget med omsorg enligt § 5. (Se Ramberg och Nilsen, a.a. s. 53.)

19. Mot bakgrund av det anförda får NSAB så förstås att ansvaret vid försummad försäkringsplikt faller utanför tillämpningsområdet för § 27 och i stället regleras av § 5.

20. Det framgår av ordalydelsen i § 5 att bestämmelsen bygger på ett culpaansvar med omvänd bevisbörda, ett presumtionsan-svar.

Ansvar för kontraktsmedhjälpare

21. När det gäller en avtalsparts ansvar i förhållande till motparten för vållande av en anlitad självständig uppdragstagare är huvudregeln att han eller hon svarar för sådana medhjälpare på samma sätt som för anställda. För principalens ansvar krävs, i vart fall som utgångspunkt, att den skadegörande handlingen har utgjort ett led i uppfyllelsen av en preciserad förpliktelse som principalen avtalsvis åtagit sig. (Jfr NJA 1941 s. 560, NJA 1943 s. 356 och NJA 1965 s. 124, jfr även t.ex. NJA 1940 s. 550 och NJA 1942 s. 684 och härtill Bertil Bengtsson, Om ansvarsförsäkring i kontraktsförhållanden, 1960, s. 242 ff., Bertil Bengtsson m.fl., Hyra och annan nyttjanderätt till fast egendom, 8 uppl. 2013, s. 189, Jan Hellner och Marcus Radetzki, Skadeståndsrätt, 9 uppl. 2014, s. 157 ff., Jan Hellner m.fl., Speciell avtalsrätt. Kontraktsrätt II:2, 6 uppl. 2016, s. 220.)

22. I linje med dessa allmänna rättsgrundsatser svarar också speditörer i vissa situationer för självständiga medhjälpare som anlitas för att uppfylla förpliktelser enligt NSAB. Att så är fallet vid lagringsuppdrag för egen räkning framgår av inledningen till § 27 C om övriga lagringsuppdrag. Där anges uttryckligen att speditörens ansvar också omfattar kontraktsmedhjälpare. Samma regel framgår av NSAB § 2 C.c) där det anges att speditörens ansvar innefattar ansvar för sådana som han eller hon anlitat för uppdraget (kontraktsmedhjälpare), när speditören åtagit sig att svara för tjänsterna för egen räkning. Det framgår av dessa bestämmelser inte någon begränsning av ansvarskretsen utan allmänna bestämmelser får tillämpas.

Skadan och dess betalning till en skadelidande

23. När ansvar ska krävas ut i en kedja av avtalsförhållanden kan det uppkomma frågor om hur konkretiserad skadeståndsskyldigheten måste vara i ett visst led för att kunna föras vidare i ett annat led. Normalt krävs här inte att betalningsskyldigheten är fastställd eller fullgjord (jfr Lars Edlund i JT 2004-05 s. 700 f.). I sådana fall måste emellertid skadeståndsskyldigheten utredas i det senare ledet (jfr NJA 1993 s. 222).

Bedömningen i detta fall

Jernhusens ansvar i hyresförhållandet mot Green Cargo

24. Green Cargo hyrde i befintligt skick den aktuella lokalen enligt ett hyresavtal med Jernhusen för att användas som lager. I målet har inte gjorts gällande annat än att Jernhusen i förhållande till Green Cargo ansvarade för underhållet av sprinklersystemet i lokalen. De av Green Cargo lagrade pappersrullarna skadades genom vattenläckage från sprinklersystemet. Det är Jernhusen som har att bevisa att skadan inte uppkommit på grund av dess försummelse (se p. 7).

25. I denna del gör HD inte någon annan bedömning av den åberopade bevisningen än hovrätten. Jernhusen har således inte lyckats visa att skadan inte berott på bolagets försumlighet.

26. Jernhusen hade enligt hyresavtalet en förpliktelse att hålla utrustning för släckning av brand såsom sprinklers. Bolaget svarar därför för skador även om dessa skulle ha orsakats av underentreprenörer vilka anlitats för underhåll av denna utrustning (se p. 21).

Green Cargo ansvarar i princip mot SCA

27. Jernhusen har mot det krav Green Cargo framställt gjort en rad invändningar som hänför sig till förhållandet mellan Green Cargo och SCA. Dessa invändningar riktar sig i första hand mot frågan om Green Cargo har drabbats av en skada.

28. En första invändning rör vilket ansvar Green Cargo har mot SCA. I denna fråga kan till en början anmärkas att det inte framkommit att Green Cargo skulle vara fri från försäkringsplikten enligt NSAB eller att försäkring hade tecknats. Under sådana förhållanden utgår HD från att Green Cargo försummat sin försäkringsplikt.

29. Vid försummelse med att iaktta försäkringsplikten ansvarar Green Cargo enligt § 5 för att det utfört uppdraget genom att tillvarata uppdragsgivarens intresse med omsorg (se p. 19). Enligt den bestämmelsen är det Green Cargo som har bevisbördan för att omsorgsförpliktelsen uppfyllts (se p. 20).

30. I denna del är det ostridigt att skadan har uppstått på grund av vattenläckage från sprinklersystemet. Någon förklaring till skadan som innebär att Green Cargo inte skulle ansvara för den har inte framförts. Green Cargo är således i princip ansvarigt för skadan gentemot SCA. (Angående betydelsen av att skadan är något som Jernhusen ansvarar för i relationen till Green Cargo se p. 35.)

SCA:s försäkring hindrar inte regress mot Green Cargo

31. Utgångspunkten är alltså att Green Cargo försummat att fullgöra sin försäkringsplikt (se p. 28). Jernhusen har hävdat att Green Cargo ändå är skyddat mot regresstalan, eftersom ersättning för skadan utgått från SCA:s försäkring hos If.

32. Som försäkringsplikten är uppbyggd enligt NSAB § 27 C.3 är emellertid speditören skyddad mot regresskrav endast i de fall försäkring rent faktiskt har tecknats som en följd av försäkringsplikten. I förevarande fall har Green Cargo inte tecknat någon sådan försäkring. Att SCA tecknat egen försäkring innebär därför inte att Green Cargo är fritt från ansvar för de skador som uppkommit vid lagringen.

Jernhusen kan inte undgå ansvar på grund av att Green Cargo har försummat att teckna en försäkring enligt NSAB

33. Plikten att teckna försäkring enligt § 27 C.3 NSAB gäller i relationen mellan speditören och uppdragsgivaren. Dessa parter har möjlighet att komma överens om att försäkring inte ska tecknas. Det är också förutsett i NSAB att en tecknad försäkring kanske inte täcker skadan fullt ut (se p. 16 och 17). Att Green Cargo i förhållande till SCA har försummat sin försäkringsplikt kan mot denna bakgrund inte föranleda att Jernhusen undgår ansvar för den skada som bolaget svarar för mot Green Cargo på grund av hyresavtalet.

Jernhusen är kontraktsmedhjälpare till Green Cargo

34. I Jernhusens invändningar ligger också att bolaget inte har anlitats på ett sådant sätt att det är att betrakta som medhjälpare till Green Cargo.

35. Green Cargo har åtagit sig att för egen räkning lagra varor för SCA. Åtagandet innebär en förpliktelse att förvara godset så att det kan återlämnas i samma skick som det lämnades in. Detta utgör en preciserad förpliktelse. Mot denna bakgrund får Green Cargo anses svara för Jernhusens vållande (se p. 22).

Green Cargo har lidit en skada

36. Green Cargo har alltså att svara för den skada som SCA har lidit (se p. 30). Visserligen har Green Cargo inte betalat någon er-sättning till SCA eller If. Det medför emellertid inte att Green Cargo förlorar sin möjlighet att göra kravet gällande mot Jernhusen (se p. 23).

Sammanfattande slutsatser

37. Mot bakgrund av de bedömningar HD gjort i det föregående, kan vad Jernhusen sålunda och i övrigt anfört inte leda till någon annan slutsats än att Jernhusen ska ersätta Green Cargo för den skada bolaget drabbats av. Beträffande skadans storlek råder det inte tvist. I fråga om tidpunkten för beräkning av ränta gör HD inte någon annan bedömning än hovrätten. Hovrättens domslut ska därför fastställas.

DOMSLUT

HD fastställer hovrättens domslut.

Referenten, justitierådet Svante O. Johansson, tillade följande beträffande placeringen av bevisbördan när det gäller det ansvar vid fel eller försummelse som speditören kan ådra sig enligt NSAB § 27 C.3.

1. HD har kommit till slutsatsen att ansvaret vid försummad försäkringsplikt faller utanför tillämpningsområdet för NSAB 2000 § 27 C.3 och i stället regleras av § 5 (se p. 19 i domen). Det ställningstagandet medför att en i målet utförligt diskuterad fråga inte behöver prövas av domstolen, nämligen den om vem som har bevisbördan för speditörens "fel eller försummelse" i samband med den föreskrivna försäkringsplikten. Det finns med anledning av att motsvarande regler även finns i NSAB 2015 anledning att något uppehålla sig vid frågan i anslutning till detta mål.

2. När speditören åtar sig ett lagringsuppdrag för egen räkning är en framträdande skyldighet i NSAB 2000 att speditören ska teckna försäkring i eget namn för uppdragsgivarens räkning. Försäkringen ska täcka farorna brand, vatten och inbrott. Den ska baseras på godsets fakturavärde vid inlagring plus tio procent. Den nämnda plikten att teckna försäkring föreligger såvitt uppdragsgivaren inte skriftligt lämnat annan instruktion.

3. Av § 27 C.3 framgår att när det uppstår förlust, minskning av eller skada på godset som inte täcks av försäkring enligt villkoren, eller när sådan försäkring inte tecknats, svarar speditören för fel eller försummelser. Ansvar i nämnda situationer förutsätter alltså att speditören har utvisat "fel eller försummelse"; det är alltså fråga om ett objektivt culpaansvar.

4. En fråga som inte uttryckligen behandlas i NSAB § 27 C.3 är vem som har bevisbördan för att speditören agerat felaktigt eller försumligt. Formuleringen av bestämmelsen ger närmast vid handen att man skulle ha allmänna regler om fel eller försummelse för ögonen. Enligt dessa är det skadelidande som har bevisbördan för de omständigheter som kan kvalificeras som en ansvarsgrundande oaktsamhet (jfr t.ex. 27 § fjärde stycket och 40 § tredje stycketköplagen).

5. En sådan tolkning av bestämmelsen förefaller också vara naturlig vid en systematisk tolkning med beaktande av hur andra ansvarsregler formulerats. I den generella omsorgsregeln i § 5 liksom i den om förmedlingsansvaret i § 24 anges uttryckligen att det är en omvänd bevis-börda; speditören har att bevisa att det föreligger omständigheter vilka kan kvalificeras som vållande. Sådana regler är nödvändiga för att inte de allmänna reglerna om skadelidandes bevisbörda (se föregående punkt) ska komma till användning i nämnda situationer.

6. Det noteras även i kommentaren till § 27 C att regler om bevisbörda saknas i bestämmelsen. Därefter görs emellertid en jämförelse med bestämmelserna om speditörens ansvar som förmedlare (§ 24), där det uttryckligen finns ett presumtionsansvar (se Ramberg och Nilsen, a.a. s. 52). I den engelska versionen av kommentaren anges att det enligt reglerna om förmedlingsansvar (§ 24) är speditören som har bevisbördan för att han eller hon agerat aktsamt. Det noteras också att en motsvarande regel inte finns i § 27 (se Jan Ramberg, NSAB 2000, General Condit-ions of the Nordic Association of Freight Forwarders, 2001, s. 57).

7. Mot den redovisade bakgrunden finns det skäl som talar för att § 27 C.3 andra stycket - där alltså bevisbördan inte anges - ska uppfattas så att det är fråga om en rak bevisbörda för vållandet; det skulle alltså vara uppdragsgivaren som har att bevisa fel eller försummelse på speditö-rens sida (jfr Wilhelmsen, a.a. s. 218, Fredrik Ottesen, NSAB § 27. Speditørens ansvar for lagerhold, 2000, s. 34 ff. och Per Ekelund, NSAB 2000 Nordisk Speditørforbunds Almindelige Bestemmelser: Tillæg til NSAB med kommentarer, 1998, s. 57).

8. Att uppfatta bestämmelsen så att den innefattar en rak bevisbörda skulle emellertid strida mot allmänna regler om förvaringsansvar. Deponenten har enligt dessa att bevisa att skadan uppkom under lagring. Men i övrigt gäller ett presumtionsansvar. Depositarien har alltså bevis-bördan för att han eller hon under vårdtiden inte gjort sig skyldig till vållande (Bertil Bengtsson, Särskilda avtalstyper, 2 uppl. 1976, s. 88 ff. och Svante O. Johansson, Konsumenttjänstlagen, 2013, s. 263 f. och 440 f.).

9. Det ska vidare beaktas att NSAB 2000 § 27 C är en tilläggsbestämmelse beträffande lagringsuppdrag för egen räkning. Det kan dock diskuteras vilka regler den nämnda bestämmelsen avser att komplettera. Det är inte naturligt att se bestämmelsen som tillägg till vare sig reglerna om speditörens ansvar som transportör (§§ 15-23) eller de om dennes ansvar som förmedlare (§§ 24-27). Kvar står då de allmänna bestäm-melserna om speditörens omsorgsplikt, att vid fullgörande av varje uppdrag ta tillvara uppdragsgivarens intressen med omsorg (§ 5). En sådan tolkning skulle också stå i överensstämmelse med allmänna regler om depositaries ansvar.

10. Det finns också exempel i rättstillämpningen kring NSAB 1985 § 23 - som har en formulering beträffande vållande svarande mot NSAB 2000 § 27 C.3 andra stycket - där speditören inte ansetts vara befriad från den generella omsorgsplikten och dess omvända bevisbörda. Ett sådant synsätt kommer till uttryck i det danska rättsfallet UfR 1995.856 H. Där uttalas att speditören, som i det fallet åtagit sig lagringsuppdraget för egen räkning, ska lämna upplysningar som gör det möjligt att värdera om uppdraget är omsorgsfullt utfört. I det fallet hade speditören lämnat sådana upplysningar att uppdraget ansågs fullgjort på ett omsorgsfullt sätt (jfr härtill Wilhelmsen a.a. s. 220 och 225 f., Ottesen a.a. s. 34 f. och Camilla Nyhus Kristiansen, Speditørens lagerserviceavtaler - en utvidelse av den tradisjonelle speditørrollen, 2001, s. 93 f.).

11. Regleringen i NSAB § 27 C bör mot bakgrund av det anförda förstås så, att den allmänna omsorgsplikten i § 5 - med dess omvända bevisbörda - supplerar reglerna i § 27, eftersom det där inte sägs något om bevisbördan. Den angivna bevisbördan medför att speditören måste lämna upplysningar som gör det möjligt att värdera om uppdraget är omsorgsfullt utfört.