NJA 2001 s. 805

Den 5 sept. 1994 försattes Franslast Åkeri AB (Franslast) i konkurs vid Göteborgs TR och till konkursförvaltare utsågs advokaten C. W.

TR:n antecknade bl.a. följande i protokoll d. 9 nov. 1998: C. W. har d. 17 febr. 1998 upprättat ett utdelningsförslag, vilket inkom till TR:n d. 3 mars 1998. Utdelningsförslaget har kungjorts.

I samband med utdelningsförfarandet har C. W. påkallat återvinning enligt 4 kap. 19 § 1 st. 2 KL av tre betalningar om sammanlagt 134 450 kr till Bålsön 29:14 AB (Bålsön). Hon har i bilaga till utdelningsförslaget, - - -, i huvudsak anfört följande: Beloppet avser förfallen hyra för månaderna maj t.o.m. augusti 1994 som Franslast erlagt till Bålsön senare än tre månader före fristdagen i nära anslutning till dagen för beslutet att försätta Franslast i konkurs. Betalningarna har avsevärt försämrat Franslasts ekonomiska ställning och de kan inte anses som ordinära. Genom betalningarna har Bålsön otillbörligt gynnats framför andra borgenärer. Konkursbolagetvarvid tiden för betalningarna på obestånd. Detta kände ställföreträdaren för Bålsön väl till eftersom han också var ställföreträdare för Franslast. Bålsön, som sedermera har försatts i konkurs, har enligt utdelningsförslaget en prioriterad hyresfordran i Franslasts konkurs om 184 500 kr. Sedan återvinning har skett av de 134 450 kr som betalats före konkursen återstår ett belopp om 50 050 kr som Bålsön i konkurs skall erhålla i utdelning. Eftersom det är en betalning som återvinns, skall det återvunna beloppet tillkomma det allmänna boet och delas ut till staten enligt 11 § förmånsrättslagen.

Den 7 april 1998 inkom invändning mot utdelningsförslaget från Bålsön i konkurs genom dess förvaltare, advokaten T. D. Han har i skrifter, ---, anfört i huvudsak följande: Bålsöns konkursbo yrkar att ett belopp om 134 450 kr som ingår i medel som föreslagits för utdelning till staten, i stället skall tilldelas Bålsöns konkursbo. Bålsöns konkursbo vitsordar att förutsättningar för återvinning i och för sig föreligger men gör gällande att Franslasts konkursbo inte kan tillgodogöra sig betalningen om 134 450 kr genom den kvittning som företagits i utdelningsförslaget. Franslasts konkursbo har vitsordat att Bålsöns konkursbo i sig har såväl betalningsrätt som förmånsrätt för sin fordran. Utdelningsförslaget bör med hänsyn till ovanstående ändras i enlighet med vad Bålsön i konkurs har yrkat.

Kronofogdemyndigheten har som företrädare för staten inkommit med yttrande över utdelningsförslaget, ---, vari myndigheten har anfört i huvudsak följande: Staten anser att kvittning inte kan äga rum i förevarande fall. Grundvillkoret för kvittning i konkurs, att de båda fordringarna skall vara mot varandra stående vid konkursbeslutet, är inte uppfyllt (NJA 1994 s. 705). Då kvittningshinder föreligger saknas anledning att närmare beröra tillämpningen av 4 kap. 19 § 1 st. 2 KL.

C. W. har yttrat sig över vad kronofogdemyndigheten och T. D. har anfört, - - -, och därvid uppgett i huvudsak följande: Franslasts konkursbo vidhåller att utdelningsförslaget fastställs och att 4 kap. 19 § 1 st. 2 KL är tillämplig i det aktuella fallet. Om betalning till Bålsön inte skett före Franslasts konkurs hade Bålsön i konkurs haft en prioriterad fordran i Fanslasts konkurs om 184 500 kr. Genom att betalning redan erlagts med 134 450 kr återstår en prioriterad fordran om 50 050 kr. Detta belopp har Bålsön i konkurs tilldelats i utdelningsförslaget. Bålsöns i konkurs fordran därutöver är oprioriterad och saknar förmånsrätt i konkursen. Genom att utnyttja återvinningsmöjligheten i 4 kap. 19 § 1 st. 2 KL har Franslasts konkursbo praktiskt kunnat genomföra återvinningen. Alternativet hade varit att väcka talan om återvinning vilket vid bifall medfört att Franslasts konkursbo endast fått en oprioriterad fordran i Bålsöns konkurs. Förutsättningar för kvittning föreligger enligt 5 kap. 15 § KL. Franslasts i konkurs har därför en återvinningsfordran som får göras gällande i Bålsöns senare inträffade konkurs. Det av staten åberopade rättsfallet avser en annan kvittningssituation genom att det var återvinningsgäldenären och inte återvinningsborgenären som kvittade. Den nu aktuella fordran uppstod i och med att Franslast försattes i konkurs d. 5 sept. 1994. Bålsön försattes i konkurs först d. 19 i samma månad.

TR:n (rådmannen Nilsson) anförde i slutligt beslut samma dag: Skäl. En konkursförvaltare kan enligt 4 kap. 19 § 1 st. 2 påkalla återvinning genom att göra en anmärkning mot bevakning eller i samband med utdelningsförfarandet bestrida yrkande i annan ordning om betalningseller förmånsrätt i konkursen. Sådant påkallande kan enligt förarbetena till KL (prop. 1986/87:90 s. 223 f) göras genom att förvaltaren i sitt utdelningsförslag underkänner en åberopad fordran eller förmånsrätt för fordran. C. W. har i egenskap av konkursförvaltare i Franslasts konkurs med tillämpning av nämnda lagrum påkallat återvinning i samband med utdelningsförfarandet genom att i utdelningsförslaget av Bålsöns i konkurs enligt 5 § 1 st. I prioriterade fordran om 184 500 kr föreslå utdelning med (184 500 - 134 450) = 50 050 kr.

Beträffande frågan om ifrågavarande belopp kan återvinnas på sådant sätt som C. W. gör gällande gör TR:n följande bedömning. Det är ostridigt att de betalningar om 134 450 kr som Franslast har erlagt till Bålsön kort innan Franslast försattes i konkurs är återvinningsbara. Enligt 4 kap. 14 § KL skall vid återvinning den egendom som gäldenären har utgett återbäras till konkursboet. Finns inte egendomen i behåll skall ersättning för dess värde utges. Såvitt möjligt skall det rättsläge återställas som förelåg när den angripna rättshandlingen företogs mellan konkursgäldenären och återvinningssvaranden. Betalningarna skall enligt huvudregeln således återbäras till Franslasts konkursbo och en skuld till Bålsöns konkursbo om motsvarande belopp skall samtidigt återupplivas. En återvinning av betalning omfattas inte av företagshypotek varför vad som skall återvinnas i förevarande fall skall tillfalla det allmänna boet. Bålsön har dock kort efter att de återvinningsbara betalningarna ägt rum försatts i konkurs. I förarbetena till 1975 års konkurslagstiftning (SOU 1970:75 s. 168 f.) uttalas att konkursboet har separationsrätt i återvinningssvarandens konkurs för sitt anspråk på att återfå egendomen. Separationsrätten följer vanliga regler och gäller således endast för det fall att egendomen finns kvar i återvinningssvarandens besittning och kan individualiseras respektive då surrogation har skett. Om egendomen inte omfattas av sådan separationsrätt får konkursboet en oprioriterad fordran i återvinningssvarandens konkurs. I förevarande ärende har det inte framkommit några omständigheter som talar för att återvinningsfordran skulle åtnjuta separationsrätt varför den i stället utgör en oprioriterad fordran i Bålsöns konkurs.

Den fordran som Franslast i konkurs har hos Bålsön i konkurs på grund av återvinningen skall enligt utdelningsförslaget kvittas mot en motsvarande del av Bålsöns i konkurs prioriterade fordran hos Franslast i konkurs. I enlighet med 5 kap. 15 § KL kan en borgenär använda en fordran hos gäldenären till kvittning om den fordran som gäldenären hade mot honom fanns då konkursbeslutet meddelades. En grundläggande förutsättning för en borgenärs rätt att kvitta i konkurs är att båda fordringarna stod emot varandra i det ögonblick gäldenären försattes i konkurs. En borgenär är i sådant fall berättigad att kvitta även då konkursgäldenärens fordran mot honom är förenad med förmånsrätt oavsett om hans egen fordran mot konkursgäldenären är oprioriterad. Den fordran med anledning av återvinningen som Franslasts konkursbo har hos Bålsön i konkurs om 134 450 kr uppkom i och med att Franslast försattes i konkurs, det vill säga d. 5 sept. 1994. Bålsöns i konkurs fordran hos Franslasts konkursbo avser hyra för månaderna maj t.o.m. augusti 1994, det vill säga denna fordran existerade redan när Bålsön d. 19 sept. 1994 försattes i konkurs. Återvinningsfordran får enligt det ovan nämnda göras gällande i Bålsöns konkurs. TR:n finner att förutsättningar för kvittning föreligger och att undantagen i 5 kap. 16 § KL inte är tillämpliga.

Mot bakgrund av ovanstående finner TR:n att C. W. med tillämpning av 4 kap. 19 § 1 st. 2 har kunnat påkalla återvinning i enlighet med det angivna utdelningsförslaget. Den invändning mot utdelningsförslaget som framställts av Bålsön i konkurs skall därför lämnas utan bifall.

Slut.

Bålsön 29:14 AB i konkurs (Bålsönbolaget) överklagade i HovR för Västra Sverige och yrkade att HovR:n skulle ändra det genom TR:ns beslut prövade utdelningsförslaget på det sättet att Bålsönbolaget skall tillerkännas utdelning med ytterligare 134 450 kr avseende förmånsberättigad hyresfordran samt att den utdelning som i konkursen tillkommer staten skall minskas i motsvarande mån.

Franslasts konkursbo bestred ändring.

Bålsönbolaget anförde bl.a. följande. Bålsönbolaget och dess konkursbo är skilda rättssubjekt. Franslasts konkursbos återvinningsfordran mot Bålsönbolaget kan inte kvittningsvis avräknas mot Bålsönbolagets konkursbos fordran i Franslasts konkurs (jfr NJA 1994 s. 705). Motfordringen har i detta fall uppkommit sedan konkursborgenären hade försatts i konkurs och är därför enligt 5 kap. 15 § 1 st. KL inte kvittningsgill i konkursgäldenärens konkursbo. Enligt 4 kap. 19 § 1 st. 2 KL kan förvaltaren påkalla återvinning genom att göra anmärkning mot bevakning eller i samband med utdelningsförfarandet bestrida yrkande i annan ordning om betalnings- eller förmånsrätt i konkursen. Återvinning är möjlig endast av betalningsrätt eller av förmånsrätt avseende en bevakad fordran, vilket det här inte är fråga om. Slutligen har Bålsönbolagets konkursbo hävdat att det inte är möjligt, eller att det i vart fall år olämpligt, att genom anmärkning mot en bevakad fordran få en konkursboets fordran kvittningsvis prövad i samband med slututdelningen.

Franslasts konkursbo anförde till stöd för sitt bestridande samma omständigheter som vid TR:n.

HovR:n (hovrättslagmannen Fernqvist, hovrättsrådet Lindskog, referent, och hovrättsassessorn Drakenius) anförde i slutligt beslut d. 13 okt. 2000: 1 målet är ostridigt att Bålsönbolaget har en fordran på Franslast i konkurs avseende förfallna hyror och att 184 500 kr av fordran är förmånsberättigad enligt 5 § 1 st. 1. förmånsrättslagen. Vidare år ostridigt att Franslast kort före konkursutbrottet betalade 134 450 kr till Bålsönbolaget avseende förfallna hyror och att denna rättshandling är återvinningsbar.

En konkursförvaltare får enligt 4 kap. 19 § 1 st. 2 KL påkalla återvinning genom att göra anmärkning mot bevakning eller i samband med utdelningsförfarandet bestrida yrkande i annan ordning om betalningseter förmånsrätt i konkursen. Sådant påkallande kan enligt förarbetena till KL göras genom att förvaltaren i sitt utdelningsförslag underkänner en åberopad fordran eller förmånsrätt för denna (se prop. 1986/87:90 s. 224 f.).

Av 5 kap. 15 § 1 st. KL framgår att en fordran hos gäldenären, som får göras gällande i konkursen, av borgenären kan användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade mot honom när konkursbeslutet meddelades.

HovR:n anser i likhet med TR:n att förvaltaren i Franslasts konkursbo ägt påkalla återvinning enligt 4 kap. 19 § 1 st. 2 KL av Franslasts betalning om 134 450 kr till Bålsönbolaget. Ett sådant påkallande har gjorts genom att förvaltaren i sitt utdelningsförslag underkänt Bålsönbolagets prioriterade hyresfordran i konkursen till den del den motsvarar återvinningsfordran. Genom detta förenklade förfarande kan konkursförvaltaren uppnå detsamma som med en särskild tvistemålsprocess om återvinning. Bestämmelsen är således endast avsedd att effektivisera återvinningsprocessen. Stadgandet i 5 kap. 15 § KL utgör ett undantag från principen att fordringar med samma rätt skall behandlas lika i konkursen, eftersom en borgenärs fordran intill det kvittningsberättigade beloppet, om förutsättningarna är uppfyllda, blir förmånsbehandlad genom att han i alla fall erhåller utdelning upp till detta belopp. Bestämmelsen tar således inte sikte på förfarandet vid återvinning i nu aktuellt hänseende. Med beaktande av de olika motiven bakom nu berörda bestämmelser anser HovR:n, att en konkursförvaltare kan underkänna en betalnings- eller förmånsrätt för fordran som gjorts gällande i konkursen, även om förutsättningarna för kvittning inte är uppfyllda. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall.

HovR:n fastställer TR:ns beslut, dock med den ändring av utdelningsförslaget som föranleds av att förvaltaren tillerkänns ytterligare - - - arvode.

HD

Bålsönbolagets konkursbo överklagade och yrkade att utdelningsförslaget skulle ändras på det sättet att bolaget tillerkändes utdelning med ytterligare 134 450 kr avseende förmånsberättigad hyresfordran samt att statens utdelning i konkursen skulle minskas i motsvarande mån. Franslasts konkursbo bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Taabu, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. I målet har Bålsön 29:14 AB:s konkursbo (Bålsön) i första hand gjort gällande att Franslast Åkeri AB:s konkursbo (Franslast) beträffande de före konkursen erlagda hyresbetalningarna inte har rätt att påkalla återvinning enligt 4 kap. 19 § 1 st. andra punkten KL (1987:672).

I 4 kap. 19 § 1 st. KL finns bestämmelser om hur konkursförvaltaren kan påkalla återvinning. Huvudregeln, som anges i styckets första punkt, är att talan om återvinning skall väckas vid allmän domstol. Enligt första stycket andra punkten kan återvinning, i fall då bevakningsförfarande inte hållits, också påkallas genom att konkursförvaltaren i samband med utdelningsförfarandet bestrider yrkande i annan ordning om betalnings- eller förmånsrätt i konkursen. Någon särskild återvinningstalan erfordras inte i de fall då återvinningsanspråket är ostridigt. De berörda bestämmelserna i 4 kap. 19 § 1 st. KL är följaktligen processuella bestämmelser som anger hur talan om ett tvistigt återvinnings-anspråk kan föras i en konkurs. Lagrummet reglerar däremot inte hur återgången av den återvinningsbara rättshandlingen faktiskt skall genomföras. I detta mål har Bålsön i TR:n vitsordat att de av Franslastbolaget före konkursen erlagda hyresbetalningarna är återvinningsbara. Eftersom tvist således inte längre råder om återvinningsanspråket föreligger inte anledning att pröva tillämpligheten av 4 kap. 19 § 1 st. 2 KL.

Med hänsyn till vad som nu sagts är den i målet intressanta frågan den om Franslast kvittningsvis kan avräkna konkursboets återvinningsfordran mot Bålsöns utdelningsfordran.

Enligt 5 kap. 15 § KL kan en borgenär kvitta en fordran som får göras gällande i gäldenärens konkurs mot en fordran som gäldenären hade mot honom när konkursbeslutet meddelades. Eftersom det är Franslast som vill kvitta sin återvinningsfordran mot Bålsöns utdelningsfordran skall kvittningsförutsättningarna bedömas med utgångspunkt i dagen för beslutet att försätta Bålsönbolaget i konkurs. Bålsön har härvid gjort gällande att en kvittning mot Bålsöns utdelningsfordran inte är förenlig med principen att kvittningsfrågan skall hänföras till dagen för då konkursbeslutet meddelades. Emellertid avser den fordran för vilken Bålsön äger rätt till utdelning fordran på hyra som ostridigt uppkommit före konkursbeslutet varför hinder mot kvittning inte föreligger såvitt avser denna fordran.

Beträffande Franslasts fordran kan anmärkas att en återvinningsfordran enligt praxis inte anses föreligga vid tiden för konkursbeslutet, jfr NJA 1994 s. 705, varför en borgenär inte anses ha kvittningsrätt mot konkursboets återvinningsfordran. Franslasts återvinningsfordran har således uppkommit först efter det att konkursbeslutet gällande Franslastbolaget meddelades. I detta mål är det emellertid Franslast själv som vill kvitta sin återvinningsfordran mot Bålsöns förmånsberättigade hyresfordran. Det är ostridigt att denna återvinningsfordran får göras gällande i Bålsönbolagets konkurs, jfr också Walin-Palmer, Konkurslagen, s. 332 och Lennander, Återvinning i konkurs, 2 uppl. 1994, s. 376. Således föreligger inte heller beträffande denna fordran hinder mot kvittning enligt 5 kap. 15 § KL.

Bålsön har emellertid gjort gällande att Franslasts återvinningsfordran skall avräknas mot Bålsöns sammantagna hyresfordran varför Bålsön, med hänsyn till 5 § 1 st, första punkten förmånsrättslagen (1970:979), ändå äger rätt till utdelning med 184 500 kr.

Eftersom det i målet är fråga om avräkning med en återvinningsfordran måste bedömningen göras med beaktande av syftet med återvinningsinstitutet. Som återvinningssvarande kan Bålsön inte komma i bättre ställning än Bålsänbolaget. Syftet med återvinning i konkurs är att ett konkursbo som har en återvinningsfordran såvitt möjligt skall komma i samma läge som om den återvunna rättshandlingen inte ägt rum. I 4 kap. 21 § KL upptas en särskild bestämmelse om avräkning vid återvinning vilken innebär att återvinningssvaranden vid återbäringen får dra av den utdelning som han enligt vanliga regler är berättigad till i konkursen, jfr Lennander, a.a., s. 336 f. Denna bestämmelse medger därför återvinningssvaranden en kvittningsrätt motsvarande det belopp han kan få i utdelning, jfr också NJA 1938 s. 337. Den av Franslast gjorda avräkningen motsvarar således den avräkning som skulle ha kunnat göras gällande vid en ordinär återgång av betalningen.

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut, dock med den ändring av utdelningsförslaget som föranleds av att konkursförvaltaren tillerkänns ytterligare --- arvode.

HD (JustR:n Magnusson, Nyström, Lennander, Thorsson och Håstad, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Franslast hyrde en lokal av Bålsön. De första dagarna i september 1994 betalade Franslast förfallna hyror med sammanlagt 134 450 kr. Den 5 sept. 1994 försattes Franslast i konkurs. Den 19 sept. 1994 försattes även Bålsön i konkurs.

Exklusive det betalade beloppet har Bålsön konkursfordringar avseende hyra uppgående till 523 675 kr. Franslasts konkursförvaltare tillerkände i sitt utdelningsförslag Bålsön förmånsrätt enligt 5 § 1 st. I förmånsrättslagen (1970:979) för tre månaders hyra med 184 500 kr. Som utdelning upptogs i utdelningsförslaget 50 050 kr, dvs. skillnaden mellan det förmånsberättigade beloppet och det belopp som betalats strax före konkursen.

Det är ostridigt att Franslasts konkursbo på grund av återvinning har en fordran hos Bålsön på återbäring av 134 450 kr. Tvisten i målet gäller huruvida Franslasts konkursbo har rätt att i utdelningsförslaget avräkna återbäringsbeloppet. Bålsöns konkursbo har medgivit att Franslasts konkursbo enligt 5 kap. 15 § 1 st. KL får kvitta återbäringskravet mot Bålsöns hyresfordran, eftersom båda fordringarna uppkommit innan Bålsön försattes i konkurs. Bålsöns konkursbo har emellertid hävdat att återbäringskravet skall kvittas mot Bålsöns samlade hyresfordran - alltså inte mot utdelningsbeloppet - varefter 184 500 kr av återstoden är förmånsberättigade och skall utdelas till Bålsön. (Jfr principen att en konkursborgenär, här Bålsön, har rätt att bestämma mot vilken av konkursborgenärens fordringar som konkursboet, här Franslasts konkursbo, får kvitta; se t.ex. Rodhe, Obligationsrätt, 1956, s. 163 f. och Welamson, Konkursrätt, 1961, s. 482.)

Syftet med återvinningsreglerna är att i konkursborgenärernas gemensamma intresse återställa det läge som rådde innan den återvinningsbara rättshandlingen företogs. Detta syfte förverkligas om Bålsön som utdelning erhåller endast saldot 50 050 kr. Ifall Bålsöns konkursbos ståndpunkt i målet skulle vinna gehör, blev resultatet att återvinningen saknar betydelse. Bålsön skulle i praktiken ha fått betalt med 134 450 kr för sina oprioriterade hyresfordringar.

Om Bålsön inte hade gått i konkurs, år det klart att Bålsön inte hade tillåtits kvitta sin konkursfordran mot Franslasts konkursbos återbäringskrav. I rättspraxis har denna princip motiverats med att konkursboets återbäringskrav inte förelåg vid tiden för konkursbeslutet, eftersom kravet uppkommit genom återvinning i konkursen; därmed är förutsättningarna i 5 kap. 15 § 1 st. KL för kvittning med en konkursfordran inte uppfyllda (se NJA 1994 s. 705). Krävd på återbäring får återvinningssvaranden dock kvitta med det belopp som med beaktande av återvinningen tillkommer honom som utdelning (se 4 kap. 21 § KL). Utdelningsfordringen riktar sig nämligen mot det återvinnande konkursboet.

På motsvarande sätt får det återvinnande konkursboet kvitta återbäringsfordringen mot återvinningssvarandens fordran på utdelning. Komplikationen i målet är att även återvinningssvaraden gått i konkurs och att det återvinnande konkursboet inte har separationsrätt i återvinningssvarandens konkurs, eftersom betalningarna sammanblandats med återvinningssvarandens övriga tillgångar före dennes konkurs. Frågan blir då om förutsättningar föreligger för kvittning i Bålsöns konkurs.

Av 5 kap. 15 § 1 st. KL följer att Franslasts konkursbo i egenskap av borgenär i Bålsöns konkurs får kvitta återbäringsfordringen, som uppkommit innan Bålsön gick i konkurs, mot Bålsöns utdelningsfordran, som grundar sig på ett hyresavtal som slutits före Bålsöns konkurs. På grund härav, och då Bålsöns konkursbo inte har bättre rätt än Bålsön när konkursboet hävdar Bålsöns fordringar (jfr NJA 1938 s. 149), har Franslasts konkursbo haft rätt att kvitta återbäringsfordringen mot Bålsöns fordran på utdelning.

En återstående fråga gäller, huruvida det inom ramen för en prövning av utdelningsförslaget får avgöras att Bålsöns konkursbo endast har rätt till 50 050 kr.

Enligt 4 kap. 19 § 1 st. 2 KL får konkursförvaltaren påkalla återvinning genom att i utdelningsförslaget bestrida betalnings- eller förmånsrätt i konkursen.

Franslasts konkursförvaltare har i utdelningsförslaget emellertid inte bestritt att Bålsön har en förmånsberättigad fordran på 184 500 kr. Tvisten gäller huruvida Franslasts konkursbo får avräkna sitt återbäringskrav från Bålsöns förmåns- och utdelningsberättigade fordran, något som skulle kunna avgöras genom ett tvistemål mellan parterna.

I rättsfallet NJA 1926 s. 615 har existensen - och därmed underförstått avräkningsbarheten - av en konkursgäldenären tillkommande motfordran ansetts kunna bli prövad i en anmärkningsprocess. Det kan inte antas att bestämmelsen i 4 kap. 19 § KL medfört ändring i detta avseende.

Konkursförvaltarens utdelningsförslag skall således fastställas med den ändring som föranleds av att konkursförvaltarens arvode behöver räknas om.

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit, dock med den ändring av utdelningsförslaget som föranleds av att konkursförvaltaren tillerkänns ---ytterligare arvode.

HD:s beslut meddelades d. 28 nov. 2001 (mål nr Ö 3989-00).