lagen.nu

NJA 2002 s. 166

När den ettåriga handläggningstiden för ett mål om utmätning hos kronofogdemyndighet gått ut utan att förnyelseansökan gjorts, kan ett överklagande av beslut rörande hinder mot verkställighet inte prövas.

4 kap. 9 och 9a §§ UB.

Aktiv Kapital ASA, Norge, (Aktiv Kapital) ansökte d. 6 april 1999 hos Kronofogdemyndigheten i Gävle, Falukontoret, om verkställighet riktad mot U. I. Exekutionstitel var en dom avseende fordran d. 3 okt. 1985. U. I. invände mot verkställighet och gjorde gällande att Aktiv Kapitals fordran var preskriberad. Kronofogdemyndigheten lämnade i beslut d. 8 nov. 1999 U. I:s invändning mot verkställighet utan avseende.

U. I. överklagade beslutet vid Falu TR och yrkade att hennes invändning om preskription skulle bifallas. Aktiv Kapital bestred ändring. TR:n biföll i beslut d. 9 dec. 1999 U. I:s invändning mot verkställighet och avvisade Aktiv Kapitals verkställighetsansökan, såvitt avsåg den åberopade fordringen.

Aktiv Kapital överklagade beslutet i Svea HovR, som i beslut d. 2 febr. 2000 ej meddelade prövningstillstånd. Sedan Aktiv Kapital överklagat HovR:ns beslut meddelade HD d. 5 sept. 2000 (NJA 2000, notis C 41) tillstånd till målets prövning i HovR:n.

Kronofogdemyndigheten avslutade d. 13 april 2000 utmätningsmålet genom återredovisning till Aktiv Kapitals ombud.

HovR:n lämnade, sedan målet prövats i sak, Aktiv Kapitals överklagande utan bifall i slutligt beslut d. 27 april 2001.

Aktiv Kapital överklagade och yrkade att HD med ändring av HovR:ns beslut skulle lämna U. I:s invändning mot verkställighet utan avseende. U. I. bestred yrkandet.

Riksskatteverket (RSV), som av HD anmodats yttra sig, anförde i yttrande d. 30 jan. 2002 bl.a. HD har begärt att RSV skall yttra sig om tillämpningen av den i 4 kap. 9 § UB stadgade ettåriga handläggningstiden och om en s.k. förnyelseansökan behöver inges till kronofogdemyndigheten (KFM) under nämnda tid så länge fråga om invändning om hinder mot verkställighet, t.ex. preskription, är under domstols prövning.

RSVs syn på tillämpningen. RSV Rapport 2000:6

RSV har i en rapport - RSV Rapport 2000:6 "1996 års reform av utsökningsbalken - en utvärdering och förslag till förändringar" - föreslagit en del förändringar bl.a. beträffande 4 kap. 9 § UB och vad gäller kravet på förnyelseansökan etc. Förslaget är f.n. under behandling i justitiedepartementet. RSV fann vidare att preskriptionsfrågan såsom det uttrycks i rapporten "i annat lämpligt sammanhang" bör uppmärksammas av lagstiftaren.

I rapporten pekar RSV på att de enskilda målen kan ligga kvar hos KFM under mycket lång tid, eftersom en fordran i sådant mål enligt dagens regler inte preskriberas så länge målet är föremål för handläggning hos KFM.

Det bör också i sammanhanget omnämnas att gäldenärer med stora skulder i enskilda mål och långvarig löneutmätning, enligt uppgift från KFM, endast i obetydlig mån fått lättnad genom skuldsanering. Med dagens preskriptionsregler är dessa gäldenärer i princip fast i en oändlig löneexekution.

Några förändringar i riktning att se över preskriptionsinstitutet i ett större sammanhang är dock veterligt inte på gång.

KFM:s handläggningstid och förnyelseansökan

Av 4 kap. 9 § UB framgår att ett enskilt mål om utmätning handläggs under ett år från dagen för ansökan. Målet kan under handläggningstiden vara föremål för utredning, verkställighetsåtgärder eller bevakning.

Vidare gäller enligt 4 kap. 9 a § UB att sökanden i ett enskilt mål, som är föremål för handläggning hos KFM, kan begära att handläggningen ska fortsätta under ytterligare ett år genom att ge in en förnyelseansökan till KFM. Sådan ansökan får ges in tidigast sex månader före ettårsperiodens utgång och handläggningstiden får förlängas ett obegränsat antal gånger.

Genom att sökanden i enskilt mål - efter lagändringen d. 1 april 1996 (SFS 1995:298) - har möjlighet att inkomma med en förnyelseansökan har handläggningen av de enskilda målen hos KFM kommit att likna de rutiner som tillämpas i flertalet allmänna mål. Detta har medfört en större kontinuitet i handläggningen i jämförelse med den tidigare ordningen som medförde ett onödigt kostnads- och tidskrävande arbete att skicka stora volymer av mål mellan sökandena och KFM.

De införda bestämmelserna tog i första hand sikte på att underlätta och samordna KFM:s hantering av olika mål till gagn även för de enskilda borgenärerna. Emellertid synes bestämmelserna också ge upphov till konsekvenser som möjligen inte var avsedda.

Preskriptionsreglerna

En löpande preskriptionstid kan brytas bl.a. genom att borgenär ansöker om verkställighet hos KFM. Vilken verkan en sådan ansökan sedan får i preskriptionshänseende beror på vad som därefter händer hos KFM. Gäldenären kan bekräfta skulden genom att erlägga en delbetalning eller genom att på annat sätt erkänna skulden, Lex. genom att utlova betalning eller framföra önskemål om en avbetalningsplan. Likaså kan borgenären själv vidta åtgärder för att få en ny preskriptionstid att börja löpa.

Preskriptionstiden förlängs i de fall då KFM har direktkontakt med gäldenären i anledning av underrättelse om målet eller då han delges bevis om verkställd utmätning. För att ny preskriptionstid skall börja löpa fordras således att gäldenären bevisligen fått del av borgenärens ansökan.

Avslutas däremot ett mål hos KFM utan att KFM haft kontakt med gäldenären inträder i princip inte något preskriptionsavbrott (undantag: t.ex. utmätning av överskjutande skatt, se NJA 1991 s. 647 (RIC 6/92). Preskription sker dock tidigast ett år efter det att målet redovisats. Denna tilläggsfrist får betydelse endast när det återstår mindre än ett år av den tidigare preskriptionstiden när målet avslutas hos KFM.

KFM skall normalt inte självmant pröva om en fordran är preskriberad i ett enskilt mål. KFM skall dock verka för att preskriptionsfrågan utreds när så är påkallat. För att KFM skall vägra verkställighet på grund av preskription fordras att gäldenären gör invändning härom. Innan KFM tar ställning i saken skall emellertid sökanden ges tillfälle att visa att preskriptionsavbrott har skett. Handläggningstiden och domstols prövning av hinder mot verkställighet

Bifaller KFM i ett beslut en invändning om hinder mot verkställighet gäller beslutet omedelbart (2 kap. 19 § UB). Detta torde medföra att ett mål omgående kan återredovisas till sökanden så snart KFM:s beslut om att bifalla gäldenärens invändning om hinder mot verkställighet fattats. Det framstår dock som lämpligt att avvakta med återredovisning till dess beslutet vunnit laga kraft eftersom domstol kan undanröja KFM:s beslut, varvid handläggningen i målet skall fortsätta. Hur denna fråga hanterats av KFM synes dock variera.

Om KFM emellertid fattar beslut om att inte bifalla gäldenärens invändning om hinder mot verkställighet och denne överklagar beslutet till domstol gäller enligt 2 kap. 19 § 2 st. UB att verkställigheten skall fortgå om inte annat förordnas av domstol.

Om domstolen inte meddelar inhibition löper handläggningen på till dess handläggningstiden/-året går till ända om inte sökanden gör en förnyelseansökan dessförinnan.

Om domstolen i samband med överklagandet meddelar inhibition - vilket synes vara det vanligast förekommande - ligger målet kvar för bevakning hos myndigheten under den tid som återstår av handläggningsåret i avvaktan på domstolens beslut, varefter målet återredovisas vid handläggningstidens utgång. Inkommer en förnyelseansökan skall handläggningen fortsätta ytterligare ett år enligt 4 kap. 9 a § UB. Enligt uppgift från KFM är det ovanligt att en sökande inkommer med en förnyelseansökan om den fråga som prövas av domstol ännu inte är slutgiltigt avgjord. Det vanliga synes i stället vara att sökanden återkommer med en ny ansökan om verkställighet om domstolens beslut är sökanden till fördel.

När domstolen meddelat inhibition i ett mål i avvaktan på att frågan om hinder mot verkställighet skall prövas medför inhibitionen att KFM inte får vidta åtgärder för fortsatt verkställighet såsom utmätning eller de åtgärder som därefter är förknippade med en utmätning (t.ex. försäljning och redovisning av medel). I praktiken innebär detta att KFM lägger målet åt sidan till dess frågan är slutgiltigt avgjord eller till dess målet återredovisas till sökanden.

Frågan är då slutligen hur KFM skall agera då handläggningsåret löper ut och domstolen ännu inte fattat beslut i frågan om hinder mot verkställighet. Enligt RSV:s uppfattning kan bestämmelsen i 4 kap. 9 § UB inte utan annat direkt lagstöd leda till att målet s.a.s. får löpa vidare hos KFM intill dess domstolens beslut meddelas.

Uppfattningen att målet skall avslutas - och därmed återredovisas - redan när KFM fattat beslut om att bifalla en invändning om hinder mot verkställighet vinner stöd i doktrinen (se Gregow, Utsökningsrätt, 3:e uppl., s. 90). Det synes inte finnas några skäl att behandla saken annorlunda då frågan om hinder av verkställighet har överlämnats för domstolens prövning innan handläggningsåret löper ut.

Med hänsyn till hur de aktuella bestämmelserna i 4 kap. UB utformats anser RSV att KFM har en skyldighet att återredovisa målet när handläggningsåret gått till ända om inte en förnyelseansökan ingivits dessförinnan.

Emellertid kan det konstateras att detta synsätt också medför en brist i processuellt hänseende då denna tolkning av 4 kap. 9 § UB leder till att det saknas en koppling mellan domstolens prövning och ett aktuellt mål hos KFM. Det vore annars rimligt att anta att den fråga som kommit att bli föremål för domstolens prövning efter beslut också skall kunna återföras till KFM för fortsatt handläggning. I praktiken innebär dock detta inget annat än att sökanden återkommer med en ny ansökan till KFM om domstolen slutligen bifaller sökandens talan.

Sammanfattning

RSV anser att de tillämpliga bestämmelserna i 4 kap. 9 § UB och följande 9 a-g §§ ger stöd för uppfattningen att ett mål skall återredovisas till sökanden när handläggningstiden löper ut även om en invändning om hinder mot verkställighet i samma mål har överlämnats till domstol för prövning under pågående handläggningstid.

Emellertid synes bestämmelsen i 4 kap. 9 § UB enligt RSV:s uppfattning också medföra att regleringen i praktiken kommer att strida mot det rimliga antagandet att den fråga som kommit att bli föremål för domstolens prövning efter beslut också skall kunna återföras till KFM för fortsatt handläggning.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Jönson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Bakgrund. (efter en inledande redogörelse för sakomständigheterna i målet). Den 13 april 2000 återredovisade kronofogdemyndigheten utmätningsmålet till Aktiv Kapitals ombud. Som grund för återredovisningen angavs att den ettåriga handläggningstiden utgått. Av återredovisningen framgår att gäldenärskontakt förekommit men att ingen utmätning skett och att inga medel influtit.

Efter att ovanstående omständighet uppmärksammats i HD har parterna beretts tillfälle att yttra sig över frågan om målet skall avskrivas från vidare handläggning, då något mål om verkställighet inte längre finns anhängigt hos kronofogdemyndigheten.

Båda parterna har motsatt sig att målet avskrivs. Aktiv Kapital har i första hand gjort gällande att fortsatt handläggning hos kronofogdemyndigheten inte är en förutsättning för att riktigheten av ett beslut som fattats i målet skall kunna överprövas om överklagande av beslutet skett i enlighet med gällande bestämmelser. I andra hand har Aktiv Kapital gjort gällande att kronofogdemyndigheten inte skulle ha fattat beslut om återredovisning av målet och hemställt att HD prövar och undanröjer kronofogdemyndighetens beslut om återredovisning.

Skäl. Den till HD överklagade frågan avser om hinder mot verkställighet föreligger beträffande en ansökan om utmätning. En grundförutsättning för att denna fråga skall kunna prövas är att det finns ett mål om utmätning anhängigt hos kronofogdemyndigheten.

Enligt 4 kap. 9 § 1 st. UB handläggs ett mål om utmätning ett år från ansökan. Ettårsfristen gäller inte i allmänna mål, se 4 kap. 36 § UB, och är även försedd med vissa ytterligare undantag, se exempelvis 4 kap. 9 § 2 och 3 st. UB. Av 4 kap. 9 a § UB framgår att handläggningen skall fortsätta under ytterligare ett år om sökanden begär det. En sådan förnyelseansökan får göras tidigast sex månader före handläggningstidens utgång. Handläggningen får på detta sätt förlängas ett obegränsat antal gånger. Varje förnyelseansökan är förenad med en grundavgift, se 6 § 3 st. förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna.

Aktiv Kapital har gjort gällande att bestämmelserna om ettårig handläggningstid och kravet på förnyelseansökan inte gäller om kronofogdemyndigheten eller högre instans bifaller invändning om hinder mot verkställighet och detta beslut överklagas till högre instans, som sedermera finner att sådant hinder inte föreligger.

Något undantag från bestämmelserna om ettårig handläggningstid och kravet på förnyelseansökan finns inte föreskrivet för det fall att kronofogdemyndigheten - eller högre instans - bifaller invändning om hinder mot verkställighet och detta beslut överklagas till högre instans, som sedermera finner att sådant hinder inte föreligger. Förarbetena till de aktuella bestämmelserna ger heller inte något stöd för ett sådant undantag (se prop. 1994/95:49) och av Riksskatteverkets yttrande framgår även att kronofogdemyndigheterna återredovisar målen till sökanden efter den ettåriga handläggningstidens utgång oavsett om de överklagats. Sökanden måste således göra en förnyelseansökan även i dessa fall för att kronofogdemyndighetens handläggning skall fortsätta. Det kan i sammanhanget noteras att HD i NJA 2000 s. 553 funnit att häktning inte kan ske i mål om verkställighet av kvarstadsbeslut när framställningen därom gjorts efter ettårsfristen, trots att det i ett sådant mål inte är möjligt att göra en förnyelseansökan.

Kronofogdemyndighetens åtgärd att återredovisa målet till sökanden efter ettårsfristen har - eftersom inte någon förnyelseansökan gjorts - således varit korrekt. Detta leder till att det inte längre finns något utsökningsmål anhängigt hos kronofogdemyndigheten. Aktiv Kapitals överklagande skall därför avvisas.

Förslag till avgörande. HD avvisar Aktiv Kapital ASA:s överklagande.

HD (JustR:n Gregotv, Lars K. Beckman, Svensson, Thorsson, referent, och Dahllöf) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Kronofogdemyndigheten avslutade d. 13 april 2000 utmätningsmålet genom återredovisning till Aktiv Kapitals ombud. Som grund angavs att den i 4 kap. 9 § UB föreskrivna ettåriga handläggningstiden gått ut. Sedan denna omständighet uppmärksammats under målets handläggning i HD har parterna beretts tillfälle att yttra sig över frågan om målet skall avskrivas från vidare handläggning eftersom något mål om verkställighet inte längre är anhängigt.

Parterna har motsatt sig att målet avskrivs. Aktiv Kapital har därvid i första hand gjort gällande att beslut i ett utsökningsmål kan prövas av högre instans utan hinder av att målet återredovisats, om beslutet överklagats i rätt tid och ordning; i andra hand har bolaget gjort gällande att målet inte hade bort återredovisas och yrkat att HD undanröjer beslutet om återredovisning.

Riksskatteverket har, därtill förelagt, avgett yttrande om tillämpningen av 4 kap. 9 § UB.

Den fråga som genom överklagandet förts under HD:s prövning avser om hinder på grund av preskription föreligger mot utmätning. Det är en grundförutsättning för att denna fråga skall kunna prövas, att bifall till överklagandet kan föranleda verkställighetsåtgärder.

Enligt 4 kap. 9 § 1 st. UB handläggs ett enskilt mål om utmätning under ett år från dagen för ansökan. Av 4 kap. 9 a § samma balk framgår att handläggningen skall fortsätta under ytterligare ett år, om sökanden begär det. En sådan förnyelseansökan får göras tidigast sex månader före handläggningstidens utgång. Handläggningen kan på detta sätt förlängas ett obegränsat antal gånger. Varje förnyelseansökan är förenad med en grundavgift, se 6 § 3 st. förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna.

Något undantag från bestämmelserna om ettårig handläggningstid och kravet på förnyelseansökan finns inte föreskrivet för det fall att beslut rörande hinder mot utmätning överklagas till högre instans. Förarbetena till de aktuella bestämmelserna ger heller inte något stöd för ett sådant undantag (se prop. 1994/95:49 s. 66 f. och 79 f.). Av Riksskatteverkets yttrande framgår att kronofogdemyndigheterna återredovisar mål till sökanden efter den ettåriga handläggningstidens utgång oavsett om de överklagats. Sökanden måste således göra en förnyelseansökan även i dessa fall för att kronofogdemyndighetens handläggning skall fortsätta. Det kan i sammanhanget noteras att HD i rättsfallet NJA 2000 s. 553 funnit att häktning inte kan ske i mål om verkställighet av kvarstadsbeslut när framställningen därom gjorts efter ettårsfristen.

Kronofogdemyndighetens åtgärd att återredovisa målet till sökanden efter ettårsfristen har - eftersom inte någon förnyelseansökan gjorts - således varit korrekt. Detta leder till att det inte längre finns något utsökningsmål anhängigt hos kronofogdemyndigheten. Aktiv Kapitals överklagande kan därför inte föranleda någon HD:s åtgärd.

HD:s avgörande. Överklagandet föranleder inte någon HD:s åtgärd.

JustR Gregow tillade: Bestämmelsen om handläggningstid för utmätningsmål i 4 kap. 9 § UB, vilken infördes år 1995, avser att tillgodose borgenärer i enskilda mål, för vilka sakutmätning inte kunnat ske på grund av att utmätningsbar egendom inte påträffats vid den utredning av gäldenärens tillgångsförhållanden som kronofogdemyndigheten gör inom en kortare tid från ansökningen. Tidigare skulle i sådant fall målet avslutas och det fick ankomma på sökanden att senare på nytt ansöka om utmätning, om han fann anledning därtill.

Att en borgenär, vars ansökan inte lett till utmätning vid utredningen av gäldenärens förhållanden, får ha sitt mål anhängigt under ett år från ansökningen har betydelse ifall det under denna tid skulle visa sig att gäldenären har utmätningsbar egendom. Detta kan bli aktuellt närmast om någon annan borgenär söker utmätning mot samma gäldenär och det vid utredningen i det målet framkommer att gäldenären äger viss egendom som kan tas i anspråk. I sådant fall skall egendomen utmätas även för den förre borgenärens fordran, varvid utmätning skall ske samtidigt för fordringarna (4 kap. 11 § UB), vilket innebär att de båda borgenärerna får rätt till betalning ur egendomen i förhållande till fordringarnas storlek (9 § 4 st. förmånsrättslagen). Detta förutsätter att det inte föreligger något hinder mot utmätning för den ifrågavarande borgenärens fordran och att denna alltså är föremål för bevakning.

Bestämmelsens lydelse i förening med förarbetsuttalandena (prop. 1994/95:49 s. 66 f. och 79 f.) ger stöd för att ettårstiden skall räknas strikt från dagen för ansökan om utmätning.

Det förhållandet att hinder mot verkställighet kan komma att föreligga en längre tid under ettårsperioden har uppenbarligen inte beaktats i lagstiftningsärendet. Antag att en gäldenär efter underrättelse om ansökan om utmätning gör invändning mot ansökningen under åberopande av betalning, kvittning, preskription eller annan liknande omständighet och att kronofogdemyndigheten godtar invändningen, i följd varav hinder föreligger mot utmätning. Antag vidare att TR:n ett antal månader senare avslår överklagande av borgenären samt att HovR:n meddelar beslut när det förflutit i det allra närmaste ett år från ansökningsdagen och därvid gör en annan bedömning och alltså ogillar invändningen, varför det inte längre föreligger hinder mot utmätning. När kronofogdemyndigheten skall ta itu med saken har ettårstiden gått ut och målet skall enligt den angivna innebörden av bestämmelsen i 4 kap. 9 § UB avslutas, såvida inte sökanden med erläggande av avgift gör en förnyelseansökan.

I det angivna exemplet har sökanden trots att det slutligen visade sig att gäldenärens invändning var obefogad över huvud inte fått något försök till verkställighetsåtgärd utan att betala ytterligare avgift utöver den ursprungliga grundavgiften. Han har alltså under ettårstiden inte fått någon utredning, någon verkställighetsåtgärd eller någon bevakning och har därmed inte fått någon sådan handläggning som bestämmelsen reglerar. Detta år en sämre situation för sökanden än vad som torde ha gällt före lagändringen. Förhållandet avhjälps inte genom det ändringsförslag som nu är under behandling. - Exemplet är tillspetsat men motsvarande brist föreligger, dock i mindre mån, ifall hinder mot verkställighet gäller under en viss del av året, t.ex. sex månader innan hindret hävs.

Mot bakgrund av det sagda kunde övervägas att ge bestämmelsen i 4 kap. 9 § UB den innebörden att den ettåriga handläggningstiden skall räknas endast då handläggning sker i form av utredning, verkställighetsåtgärder eller bevakning, dvs. att tid då hinder mot verkställighetsåtgärder föreligger inte inräknas. En sådan ordning kan inte anses oförenlig med lagtexten och skulle tillgodose sökandens intresse på det sätt som åsyftats vid bestämmelsens tillkomst. Den kan emellertid antas medföra praktiska svårigheter och strider uppenbarligen mot det sätt på vilket bestämmelsen tillämpats hittills. Det bör därför bli lagstiftarens sak att överväga om åtgärder bör vidtas för att förbättra borgenärers ställning i fall som här har berörts och som något belysts av förhållandena i målet.

HD:s beslut meddelades d. 22 mars 2002 (mål nr Ö 1956-01).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
2002-03-22
Målnummer
Ö1956-01
Lagrum
4 kap. 9 och 9 a §§ utsökningsbalken (1981:774)
Litteratur
Sökord
Utmätning
Rättegångshinder
Verkställighetshinder
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (2)

NJA 2007 s. 9: Fråga om en ansökan om verkställighet i eget namn av annan än borgenären har avbrutit preskription av fordringen. Dessutom frågor om rättskraft hos ett tidigare avgörande enligt lagen om...
NJA 2007 s. 906: Rättegångskostnaderna i ett desert mål angående hinder mot verkställighet har fördelats enligt grunderna för 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation