NJA 2007 s. 9

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Ove Svensson) anförde följande i beslut den 15 november 2001.

Det är mellan parterna ostridigt att Intrum Justitia Sverige Aktiebolag med organisationsnummer 556134-1248 äger den i ärendet aktuella fordringen och att bolagets firmanamn vid tiden för aktuell ansökan (2001-02-21) om verkställighet hos kronofogdemyndigheten var Intrum Justitia Aktiebolag och vid tidpunkten för den ansökan som gjordes den 5 januari 2000 hos samma kronfogdemyndighet av Intrum Justitia Inkassobevakning AB var Unicol Aktiebolag. Det kan konstateras att namnet Intrum Justitia Inkassobevakning den 12 november 1999 antogs som bifirma för den del av aktiebolagets verksamhet som avser långtidsbevakning av inkassoärenden. Aktuell fordran ägdes under någon dag år 1992 av Justitia Inkassobevakning Aktiebolag med organisationsnummer 556036-1338. Det bolaget bytte i april 1994 namn till Intrum Justitia Inkassobevakning Aktiebolag och uppgick senare genom fusion i bolag som nu ingår i det bolag som är sökande i ärendet. 5 § preskriptionslagen (1981:130) anger hur preskription avbryts och anger bl.a. att så sker genom att borgenären åberopar fordringen gentemot gäldenären hos exekutiv myndighet. Då det ej är borgenären som den 5 januari 2000 ansökt om verkställighet utan i stället det ovan nämnda bolaget med organisationsnummer 556036-1338 som angivits som sökande har enligt tingsrättens mening preskriptionsavbrott ej skett genom åtgärden. Tingsrätten lämnar på anförd grund, dvs. att fordringen är preskriberad eftersom preskriptionsavbrott ej skett inom tio år från den 14 februari 1991, och med ändring av kronofogdemyndighetens beslut den 27 mars 2001, dnr U 1167-01/1920, Intrum Justitia Sverige Aktiebolags ansökan om verkställighet utan bifall samt förpliktar Intrum Justitia Sverige Aktiebolag att till J.S. utge ersättning för rättegångskostnader med - - - och förordnar att Intrum Justitia Sverige Aktiebolag skall stå sina egna rättegångskostnader.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Birgitta Widebäck samt hovrättsråden Bo Blomquist, referent, och Bertil Ahnborg) anförde i beslut den 4 mars 2003.

Skäl

Intrum Justitia Sverige Aktiebolag ansökte den 5 januari 2000 om verkställighet av Köpings tingsrätts slutbevis av den 2 maj 1988 i mål om betalningsföreläggande mellan Aktiebolaget Autofinans och J.S. Denne invände att fordran var preskriberad.

Enligt 2 § preskriptionslagen (1981:130) preskriberas en fordran tio år efter tillkomsten om inte preskriptionen avbryts dessförinnan. Enligt 5 § avbryts preskriptionen bland annat om borgenären väcker talan mot gäldenären eller annars åberopar fordran gentemot gäldenären vid domstol, hos exekutiv myndighet eller i konkursförfarande. Har preskriptionen avbrutits på något av dessa sätt löper ny preskriptionstid enligt 2 § från den dag dom eller beslut meddelades eller det rättsliga förfarandet avslutats på annat sätt (7 §).

J.S. försattes i konkurs 1988 och konkursärendet avslutades den 14 februari 1991, då Köpings tingsrätt beslutade att fastställa konkursförvaltarens utdelningsförslag i konkursen.

På de skäl som anförts i beslut av Västerås tingsrätt den 22 januari 2001 i ärende mellan J.S. och Intrum Justitia Inkassobevakning AB, vilket har åberopats som bevisning av Intrum Justitia Sverige Aktiebolag, finner hovrätten det utrett att den fordran som bevakades av Aktiebolaget Autofinans i J.S:s konkurs är liktydig med den fordran som upptogs i utdelningsförslaget. Enligt 7 § preskriptionslagen började därför preskriptionstid för fordringen att löpa när tingsrätten fastställde utdelningsförslaget den 14 februari 1991.

Det är ostridigt mellan parterna att Intrum Justitia Sverige Aktiebolag innehar den aktuella fordringen sedan 1992, då bolaget hette Unicol Aktiebolag.

Frågan är om den ansökan om verkställighet som gavs in till Kronofogdemyndigheten i Eskilstuna den 5 januari 2000 innebar ett preskriptionsavbrott. Mot bakgrund av vad som framkommit om hur ansökningen var utformad, med angivande av ”Intrum Justitia Inkassobevakning AB” som sökande, och det ändringsbevis för aktiebolag som bifogats denna finner hovrätten utrett att Intrum Justitia Inkassobevakning Aktiebolag, med organisationsnummer 556036-1338, i vart fall inledningsvis, var sökande i det ärendet. Det är inte visat att detta bolag skulle ha handlat på uppdrag från eller som ombud för Intrum Justitia Sverige Aktiebolag.

Intrum Justitia Inkassobevakning Aktiebolag och Intrum Justitia Sverige Aktiebolag ingick i samma koncern. Genom ett fusionsförfarande i mars 2000 kom Intrum Justitia Inkassobevakning Aktiebolag att upphöra som eget bolag. Detta bolag existerade alltså inte vid tidpunkten för Kronofogdemyndighetens i Eskilstuna beslut den 28 juli 2000, enligt vilket en preskriptionsinvändning av J.S. avslogs. Det innebär att Intrum Justitia Sverige Aktiebolag får anses ha övertagit Intrum Justitia Inkassobevakning Aktiebolags talan före kronofogdemyndighetens beslut. Eftersom såväl ansökningen om verkställighet som övertagandet av talan i ärendet skett inom tio år från det att Västerås tingsrätt fastställde utdelningsförslaget i J.S:s konkurs den 14 februari 1991, skall ansökningen om verkställighet anses ha avbrutit preskriptionen på nytt. Ny preskriptionstid började löpa från den 27 juni 2001, då HD beslöt att inte meddela prövningstillstånd i ärendet.

Fordringen är alltså inte preskriberad. Då finns inget hinder mot verkställighet i det nu aktuella utmätningsärendet. Intrum Justitia Sverige Aktiebolags överklagande skall följaktligen vinna bifall.

Vid denna utgång skall J.S. ersätta Intrum Justitia Sverige Aktiebolag för dess rättegångskostnader vid tingsrätten och i hovrätten. J.S. har vitsordat skäligheten av begärd ersättning för kostnader vid tingsrätten. Hovrätten finner inte att yrkandet om rättegångskostnader i hovrätten är oskäligt. Intrum Justitia Sverige Aktiebolags yrkanden om ersättning för rättegångskostnader skall därför bifallas.

Slut

a) Med bifall till Intrum Justitia Sverige Aktiebolags överklagande lämnar hovrätten J.S:s invändning om hinder mot verkställighet utan bifall.

b) J.S. skall ersätta Intrum Justitia Sverige Aktiebolag för rättegångskostnader vid tingsrätten med - - -.

Domskäl

HD (justitieråden Johan Munck, Nina Pripp, Torgny Håstad, referent, och Marianne Lundius) meddelade den 24 januari 2007 följande beslut.

Skäl

Enligt 4 kap. 9 § första stycket UB handläggs ett mål om utmätning under ett år från dagen för ansökan. Handläggningen kan fortsätta under ytterligare ett år i taget om sökanden inger en förnyelseansökan (4 kap. 9 a § samma balk).

Ansökan om verkställighet i det nu aktuella ärendet gjordes den 21 februari 2001. Kronofogdemyndigheten återredovisade ärendet den 19 mars 2002 till sökanden, eftersom denne inte gett in någon förnyelseansökan. Det nu aktuella utsökningsmålet är alltså inte längre anhängigt hos kronofogdemyndigheten, varför J.S:s överklagande till HD inte kan leda till någon åtgärd (jfr NJA 2002 s. 166). Ärendet skall därför avskrivas.

I samband med avskrivningen skall HD reglera rättegångskostnaderna i tingsrätten, hovrätten och HD. Härvid har det betydelse hur ärendet skulle ha avgjorts i sak, om det inte hade förfallit (jfr 32 § lagen om domstolsärenden samt NJA 1979 s. 769 och 1988 s. 86).

Av utredningen framgår följande.

I ett mål om betalningsföreläggande utfärdade kronofogdemyndigheten på ansökan av AB Autofinans den 2 maj 1988 ett slutbevis mot J.S. på 290 310 kr jämte kostnader. Autofinans bevakade fordringen i J.S:s efterföljande konkurs. I utdelningsförslaget, som vann laga kraft den 14 februari 1991, fanns Autofinans fordran med, låt vara med Honda MC som angiven borgenär. Enligt 5 § första stycket 3 och 7 §preskriptionslagen (1981:130) började ny preskriptionstid på tio år således löpa den 14 februari 1991. Autofinans fordran överläts i december 1992 via Justitia Inkassobevakning AB till Unicol AB. Justitia Inkassobevakning AB har därefter bytt namn till Intrum Justitia Inkassobevakning AB (nedan Inkassobevakning AB), och Unicol AB har därefter bytt namn till Intrum Justitia Sverige Aktiebolag (nedan Intrum Justitia). År 1999 inleddes ett fusionsförfarande mellan Intrum Justitia och Inkassobevakning AB, som då ingick i samma koncern med Intrum Justitia som moderbolag. Den aktuella fordringen på 290 310 kr har alltsedan 1992 ägts av Intrum Justitia.

Den 5 januari 2000, således inom tioårsfristen för preskription, ansökte Inkassobevakning AB om verkställighet av slutbeviset från 1988 (det första verkställighetsärendet). Fastän J.S. gjort invändning om att fordringen var preskriberad, eftersom det inte skulle ha varit Autofinans fordran som fanns med i utdelningsförslaget år 1991, bifölls ansökan av såväl kronofogdemyndigheten den 28 juli 2000 som tingsrätten den 22 januari 2001. Varken hovrätten eller HD gav prövningstillstånd. HD:s beslut meddelades den 27 juni 2001.

I mars 2000, alltså före besluten i det första verkställighetsärendet, gick Inkassobevakning AB genom fusion upp i Intrum Justitia.

Sedan det första verkställighetsärendet förfallit enligt 4 kap. 9 a § UB, ansökte ”Inkassobevakning AB” på nytt om verkställighet av samma slutbevis den 21 februari 2001 (det nu aktuella ärendet). Senast i tingsrätten upptäcktes det att Inkassobevakning AB inte längre existerade, varför Intrum Justitia ansågs vara part där och i hovrätten. Kronofogdemyndigheten beslutade att verkställa utmätning den 27 mars 2001. Tingsrätten ändrade beslutet den 15 november 2001 med motiveringen att fordringen var preskriberad. Intrum Justitia överklagade. Som ovan nämnts återredovisade kronofogdemyndigheten ärendet den 19 mars 2002, eftersom förnyelseansökan inte getts in. Hovrätten har i det till HD överklagade beslutet den 4 mars 2003 funnit att preskriptionen avbrutits och att det inte fanns något hinder mot verkställighet.

En för regleringen av rättegångskostnaderna avgörande fråga är huruvida preskription avbrutits före den 15 februari 2001.

Enligt 5 § första stycket 3 preskriptionslagen avbryts preskription bl.a. genom att borgenären åberopar fordringen gentemot gäldenären hos exekutiv myndighet. Härmed skall naturligtvis jämställas att åtgärden vidtas i borgenärens namn av någon som är behörig att företräda borgenären.

J.S. har åberopat att fordringen var preskriberad före ansökan i det nu aktuella verkställighetsärendet - förutom därför att Autofinans fordran enligt hans mening inte fanns med i utdelningsförslaget utan preskriberades 1998 - därför att Inkassobevakning AB:s agerande i det första ärendet inte gällde till förmån för Intrum Justitia, eftersom Inkassobevakning AB inte hade Intrum Justitias uppdrag eller handlade som ombud för detta och eftersom Intrum Justitia inte meddelade kronofogdemyndigheten att Intrum Justitia övertagit Inkassobevakning AB:s talan.

Intrum Justitia har åberopat följande. Preskriptionsfrågan avgjordes rättskraftigt genom tingsrättens beslut i det första ärendet. Under alla förhållanden hade Inkassobevakning AB i det ärendet uppdrag och indrivningsfullmakt att företräda Intrum Justitia. Inkassobevakning AB var närstående (dotterbolag) till Intrum Justitia och hade därmed ett eget intresse av verkställigheten. Det krävs inte att den som erinrar gäldenären om fordringen också är legitimerad att driva in fordringen eller över huvud taget har något med fordringen att göra. Intrum Justitia har ratihaberat Inkassobevakning AB:s åtgärd; ratihaberingen är uppenbar genom fusionen och/eller vad som därefter framkommit under det första ärendets handläggning.

Lagen (1996:242) om domstolsärenden har inga bestämmelser om rättskraft. Tingsrättens lagakraftvunna avgörande av preskriptionsfrågan i det första ärendet kan inte anses hindra J.S. att återkomma med invändning om preskription i nu aktuellt ärende (se prop. 1995/96:115 s. 100 f. och 1980/81:8 s. 159 ff. och 334 samt Gregow, Utsökningsrätt, 3 uppl. 1996, s. 49 f. och 87 f.).

För att en rättshandling företagen av annan än borgenären skall kunna gälla som ett preskriptionsavbrott krävs det i princip att handlingen företagits för borgenärens räkning, dvs. att den rättshandlande avsåg att gynna borgenären (jfr NJA 1926 s. 617). Om den rättshandlande kände till att annan innehade fordringen, kan en sådan avsikt presumeras. Rättshandlingen får dessutom anses företagen till förmån för borgenären, om den rättshandlande av misstag trodde att han innehade fordringen och han är närstående till borgenären (jfr Ekelöfs utlåtande i RH 1984:34).

Om rättshandlingen företagits av annan än borgenären - och denne inte, exempelvis på grund av panträtt i fordringen, hade ett eget lagligen erkänt intresse av att fordringen hölls vid liv - bör det i princip dessutom, för att preskription skall avbrytas, krävas att den rättshandlande hade borgenärens uppdrag. Saknade den rättshandlande uppdrag men godkänner borgenären åtgärden innan gäldenären ifrågasatt behörigheten, bör åtgärden gälla som preskriptionsavbrott, även om godkännandet sker efter fristens utgång (jfr NJA 1949 s. 352). Kravet på uppdrag kan helt efterges, om borgenären var förhindrad att själv bevaka sin rätt. Detsamma bör gälla, om den rättshandlande var närstående till borgenären. När borgenären varken själv avbrutit preskriptionen eller gett sådant uppdrag, måste han alltid ha rätt att i efterhand underkänna åtgärden. (Jfr Karlgren, Kollegium i allmän obligationsrätt, II, 2 uppl. 1947, s. 172, Rodhe, Handbok i obligationsrätt, 1956, § 58 vid not 52, Håstad, Tjänster utan uppdrag, 1973, s. 243, 265 och 270 ff. och Lindskog, Preskription, 2 uppl. 2002, s. 296 ff. samt NJA 1966 s. 489.)

Som ovan framgått ingick Inkassobevakning AB i samma koncern som Intrum Justitia vid verkställighetsansökningen den 5 januari 2000. Intrum Justitia har fullföljt ansökningen genom att, innan J.S. ifrågasatt Inkassobevakning AB:s behörighet, vidta en processhandling i det första verkställighetsärendet och genom att senare söka ny verkställighet. Verkställighetsansökningen den 5 januari 2000 har därför avbrutit preskriptionen av Intrum Justitias fordran.

Eftersom ny preskriptionstid således hade börjat löpa till den 28 juni 2011, tio år efter det att beslutet i det första ärendet vann laga kraft, har J.S:s preskriptionsinvändning i det nu aktuella ärendet saknat fog. Hovrättens beslut avseende rättegångskostnaderna i tingsrätten och hovrätten skall därmed fastställas, fastän ärendet förföll under hovrättsbehandlingen genom att Intrum Justitia inte begärde förnyelse av sin ansökan hos kronofogdemyndigheten. Intrum Justitia hade nämligen skäl att fullfölja ärendet i hovrätten för att påverka regleringen av de dittills uppkomna kostnaderna. Intrum Justitia skall dessutom tillerkännas ersättning för sina kostnader i HD.

Domslut

HD:s avgörande

Med undanröjande av domstolarnas beslut i själva saken avskriver HD ärendet.

HD fastställer hovrättens beslut såvitt gäller rättegångskostnaderna i tingsrätten och hovrätten.

J.S. förpliktas att ersätta Intrum Justitia Sverige Aktiebolag för dess rättegångskostnader i HD med - - -.