NJA 2003 s. 105

Prövningstillstånd i HovR. Tillämpningen i mål om olovlig körning av uppsåtskravet i fråga om behörigheten att föra fordonet.

Malmö TR

Allmän åklagare yrkade vid Malmö TR ansvar å S.J. för olovlig körning enligt följande gärningsbeskrivning: S.J. har d. 9 okt. 2000 fört personbil på Amiralsgatan i Malmö utan att vara berättigad till det.

S.J. vidgick de faktiska omständigheterna men bestred ansvar för brott på grund av bristande uppsåt. Han gjorde gällande att han inte hade känt till att han varit folkbokförd i Sverige sedan år 1998. Vidare anförde han att han hade fått information om att hans polska körkort skulle vara giltigt under ett år från det att han fått permanent uppehållstillstånd, vilket han fick i juni 2000.

Domskäl TR:n (ordf. tingsnotarien Widlund) anförde i dom d. 20 sept. 2001 under rubriken TR:ns bedömning: Enligt 6 kap. 2 § 2 st. körkortslagen (1998:488) gäller inte ett körkort utfärdat i en stat utanför EES om innehavaren varit folkbokförd i Sverige sedan mer än ett år. Enligt de uppgifter som finns i målet var S.J. vid tiden för den aktuella händelsen folkbokförd sedan mer än ett år. TR:n utgår från att folkbokföringen är riktig. Det polska körkortet har därför inte berättigat S.J. att köra bil i Sverige. Det krävs dock att en förare uppsåtligen har överträtt behörighetsvillkoren för att han skall dömas till ansvar (NJA 1986 s. 392). S.J. har gjort gällande att han trodde att hans utländska körkort berättigade honom att köra bil, eftersom han utgått ifrån att körkortet blev ogiltigt först ett år från det datum han hade beviljats uppehållstillstånd.

Vad S.J. anfört kan med tanke på omständigheterna inte lämnas utan avseende. Anledning saknas att anta att S.J. skulle ha kört bil om han insett att han inte var berättigad till det. Åtalet skall således ogillas.

Domslut

Domslut

Åtalet ogillas.

HovR:n över Skåne och Blekinge

Åklagaren och S.J. överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge.

HovR:n (hovrättsråden Clevesköld och Elmqvist samt t.f. hovrättsassessorn Billing, referent) anförde i beslut d. 26 febr. 2002: HovR:n meddelar inte prövningstillstånd. TR:ns dom står därför fast.

HD

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD med ändring av HovR:ns beslut skulle meddela tillstånd till målets prövning i HovR:n.

Även S.J. överklagade.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Backelin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Genom TR:ns dom ogillades åtalet mot S.J. Till följd av HovR:ns beslut att inte meddela prövningstillstånd stod TR:ns dom fast. HovR:ns beslut har därmed inte gått S.J. emot. Hans överklagande skall därför avvisas.

Riksåklagaren har anfört bl.a. följande. Prövningstillstånd bör meddelas dels då det är av vikt för rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, dels då det finns anledning att ändra TR:ns domslut. För att någon skall kunna dömas för olovlig körning krävs att rekvisitet "utan att vara berättigad" är täckt av uppsåt. HD har emellertid i rättsfallet NJA 1986 s. 392 uttalat att det måste föreligga särskilda omständigheter för att ett påstående av föraren att han trodde sig vara berättigad att föra fordonet, trots att så inte var fallet, skall förtjäna tilltro. S.J. uppgav vid TR:n att han trodde att hans polska körkort skulle vara giltigt under ett år från det att han fick permanent uppehållstillstånd i Sverige. Han kunde dock inte ange när eller av vem han skulle ha fått denna information. Lagtexten på området är tydlig. I 6 kap. 2 § 2 st. körkortslagen (1998:488) sägs således att ett körkort utfärdat i en stat utanför EES inte gäller i Sverige, om innehavaren är folkbokförd i Sverige sedan mer än ett år. TR:erna i södra Sverige har i flera mål, där förhållandena har varit relativt lika förhållandena i detta mål, kommit till olika resultat vid bedömningen av om den tilltalades uppsåt till olovlig körning styrkts. Åklagarmyndigheten är mot denna bakgrund tveksam till om det för närvarande är lämpligt att strafförelägga en person som innehar utländskt körkort för olovlig körning. Det är således av stor vikt för rättstillämpningen att HovR:n prövar om omständigheterna i detta mål är sådana att S.J. skall anses ha haft uppsåt till den olovliga körningen.

Det får anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att den av Riksåklagaren angivna frågan prövas av högre rätt.

Avgörande. HD avvisar S.J:s överklagande.

HD meddelar vidare, med ändring av HovR:ns beslut, tillstånd till målets prövning i HovR:n.

Skäl HD (JustR:n Lars K. Beckman, Munck, Regner, Lindeblad, referent, och Calissendorff) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Genom TR:ns dom har åtalet mot S.J. ogillats. HovR:ns beslut att inte meddela prövningstillstånd har inte gått S.J. emot. Hans överklagande skall därför avvisas.

Till stöd för åtalet mot S.J. för olovlig körning åberopade åklagaren vid TR:n som bevisning den tilltalades egna uppgifter och utdrag ur körkortsregistret. Sedan TR:n i sin dom ogillat åtalet bl.a. med hänvisning till rättsfallet NJA 1986 s. 392, överklagade åklagaren domen med angivande av samma bevisning som i TR:n.

Riksåklagaren har i HD åberopat dels att det finns anledning att ändra TR:ns domslut, dels att det är av vikt för rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt.

Mot bakgrund av det rättsfall som TR:n angett och även NJA 1987 B 13 och 1993 s. 157 kan det inte anses att det föreligger någon ovisshet beträffande frågan hur uppsåtskravet skall tillämpas när det gäller olovlig körning. Att det enligt vad Riksåklagaren har anfört har förekommit att TR:er har kommit till olika resultat i frågor av likartat slag får antas sammanhänga med de bedömningar som har gjorts av den bevisning som har åberopats i målen. Förevarande mål kan inte antas ge underlag för några principiella ställningstaganden i sådana bevisbedömningsfrågor. Inte heller kan det på föreliggande material anses att det förekommer skäl till ändring i det slut som TR:n har kommit till vid sin prövning av målet.

Eftersom tillstånd till målets prövning i HovR:n inte kan anses motiverat enligt vare sig punkt 1 eller 2 i 49 kap. 14 § RB, skall Riksåklagarens överklagande lämnas utan bifall.

Beslut HD:s avgörande. HD avvisar S.J:s överklagande.

HD avslår Riksåklagarens överklagande.

HD:s beslut meddelades d. 20 mars 2003 (mål nr Ö 1391-02).