NJA 2003 s. 437

J.D., född 1968, ansökte d. 21 febr. 2001 hos Kronofogdemyndigheten i Eskilstuna om skuldsanering. Myndigheten, som i november 1994 hade avslagit en sådan ansökan av J.D., beslöt nu att inleda skuldsanering.

Rörande J.D:s förhållanden antecknade kronofogdemyndigheten bl.a. J.D. är ensamstående med ett barn fött 1993. Familjen hyr en lägenhet om 2 ½ rum och kök för en kostnad om 4 923 kr/månad, erhåller bostadsbidrag 700 kr/månad. Hon är anställd på försäkringskassan i Uppsala. Hon arbetar 95 %. Hennes månadslön uppgår till 15 200 kr. J.D. har även en livränta efter sin mor på 1 098 kr/månad brutto. Hon erhåller ett barnbidrag 950 kr samt ett bidragsförskott 1 173 kr/månad. Hon har reskostnader på 710 kr/månad, barnomsorgsavgift på 427 kr/ månad. Hennes totala skulder uppgår till 2 016 648 kr och är till övervägande del uppkomna i samband med att J.D. som bolagsman och borgensman för Pålsboda Industrilackering under åren 1989-1990 stod för rörelsen. Hon ägde även den fastighet i vilken rörelsen bedrevs.

Kronofogdemyndigheten ansåg att J.D. uppfyllde kriterierna för skuldsanering enligt 4 § skuldsaneringslagen och upprättade ett förslag till skuldsanering. En skuld till Centrala studiestödsnämnden om 317 478 kr avseende studiemedel undantogs enligt 6 § 2 st. skuldsaneringslagen eftersom den inte till någon del var förfallen till betalning. Förslaget omfattade därefter nio skulder. De största fordringsägarna var Föreningssparbanken Finans AB (fordringen senare övertagen av Kundinkasso AB), Hoist Kredit AB, Kontotjänst i Sverige AB och Stadshypotek AB. Enligt en upprättad betalningsplan skulle J.D. betala 1 300 kr i månaden under fem år med början i juni 2001. Detta innebar att sammanlagt 4,48 % av skulderna skulle betalas.

Sedan Hoist Kredit och Stadshypotek motsatt sig förslaget till skuldsanering överlämnades ärendet till Uppsala TR.

J.D. vidhöll sin ansökan om skuldsanering och anförde i TR:n: För en god löneutveckling förutsätts att hon får en anställning någon annanstans än på Försäkringskassan. Hon har en jur.kand.-examen, men inga toppbetyg och hon har inte tingsmeritering. Hon har barn och är på så sätt bunden av tider och kan inte heller flytta hur som helst. Hon har också svårt att få lägenheter på grund av sina skulder. En annan anställning i exempelvis Stockholm skulle medföra reskostnader och fördyrade levnadskostnader i övrigt. Om hennes inkomst ökar krymper också bostadsbidraget. Nettoeffekten för borgenärerna vid en ökad inkomst blir därmed inte så stor som de synes tro. Hon har sökt andra arbeten men inte fått något. Det är hård konkurrens om jobben. Hon började på försäkringskassan d. 25 juli 2000 och hon tog sin examen d. 1 aug. 1998. Efter examen arbetade hon en tid som försäljare och betalade då en del till borgenärerna. Hon har sedan försökt nå en uppgörelse om att betala lite till alla borgenärer, men det har inte accepterats. Bakgrunden till hennes skuldsättning och anledningarna till detta måste ses i ett helhetsperspektiv. Skuldsättningen uppkom när hon var ung och precis hade gått ut gymnasiet. Hon träffade en man som förvärvade en egen rörelse och hon blandades in i detta genom ekonomiska åtaganden. Hon hade precis blivit föräldralös och mådde inte så bra. Borgenärerna var väldigt generösa med att bevilja lån. Hon försökte reda upp bokföringen i bolaget och gjorde så gott hon kunde. Alla skulder härrör dock inte från detta.

J.D. överklagade i Svea HovR och yrkade att hon skulle beviljas skuldsanering. Till stöd för sin talan anförde hon i huvudsak följande. Det råder ett uppenbart missförhållande mellan hennes skuldbörda, som uppgår till drygt 2 milj. kr, och hennes förvärvsförmåga. Hon erhöll sin akademiska examen i augusti 1998 och hon har därefter ansträngt sig mycket för att få anställning som jurist. Anledningen till att hon inte har lyckats med detta beror framförallt på att hon har dåliga betyg och att hon saknar tingsmeritering. Vidare är hennes möjlighet att flytta begränsad, då hon på grund av sin ekonomiska situation har svårt att få ett nytt hyreskontrakt. Hon har nu en fast tjänst på försäkringskassan och hon försöker inte längre få ett annat arbete eftersom hon numera bedömer sina chanser att få ett annat arbete som väldigt små. Det får därför antas att hon kommer att fortsätta arbeta där under en lång tid framöver. Det går således att göra en tämligen säker prognos av hennes framtida inkomster och hennes framtida insolvens.

Tre borgenärer, bland dem Hoist Kredit och Stadshypotek, bestred ändring. Som grund för sin inställning anförde de att J.D. hade juridisk examen och att det därför inte gick att göra en säker prognos avseende hennes framtida betalningsförmåga.

HovR:n (hovrättslagmannen Zachrisson och hovrättsrådet Orlov-Lempert, referent) meddelade d. 31 maj 2002 följande beslut: HovR:n, som instämmer i TR:ns bedömning, lämnar J.D:s överklagande utan bifall.

Hovrättsassessorn Möller var skiljaktig och anförde: J.D:s skulder, undantaget skulden till CSN, uppgår till ca 1,7 milj. kr.

J.D:s ålder och det förhållande att hon har en jur.kand.-examen talar för att hon i framtiden borde kunna erhålla ett arbete med en högre inkomst än hon har i dagsläget. Mot bakgrund av att det nu är närmare fyra år sedan hon slutförde sina studier och att hon under denna period inte har arbetat som jurist framstår det emellertid som i hög grad osäkert om hon kan erhålla ett kvalificerat arbete som jurist. Det saknas anledning att ifrågasätta hennes uppgift att hon sedan hon tog sin examen under två år aktivt, men utan framgång, sökte arbete som jurist.

Även om J.D. skulle erhålla ett arbete som jurist, t.ex. i domstol som föredragande eller inom statlig eller kommunal förvaltning, framstår det som högst osannolikt att hennes inkomst från ett sådant arbete skulle - ens med en för hennes förhållanden god löne- och karriärutveckling över lång tid - ge henne förmåga att betala ens de löpande räntorna på skulderna. Mot bakgrund härav får J.D. anses vara kvalificerat insolvent.

Det får även anses skäligt att bevilja J.D. skuldsanering. Enligt min mening skall J.D. alltså beviljas skuldsanering. Mot bakgrund av att jag är överröstad i denna fråga finner jag inte anledning att pröva det närmare innehållet i den skuldsanering jag anser att J.D. skall beviljas.

J.D. överklagade och yrkade att HD skulle med ändring av HovR:ns beslut bifalla hennes ansökan om skuldsanering.

Hoist Kredit, Kontotjänst i Sverige och Stadshypotek bestred bifall till överklagandet. Centrala studiestödsnämnden (CSN) medgav bifall. Övriga borgenärer förklarade sig överlåta åt HD att avgöra om skuldsanering borde beviljas.

Betänkande

HD (JustR:n Lars K. Beckman, Munck, referent, Dahllöf och Lindeblad) fattade följande slutliga beslut: Skäl. J.D. har i HD om sina förhållanden i sammandrag anfört bl.a. följande. Hennes lön uppgår nu till 16 630 kr per månad. Betalningsutrymmet har därmed ökat till 2 232 kr per månad till och med november 2005 men kommer därefter åter att minska till 2 073 kr med hänsyn till att en för närvarande utgående livränta då kommer upphöra att utbetalas. Hos försäkringskassan arbetar hon nu som utredare. Juridisk examen är visserligen inte något krav för denna tjänst, men i platsannonser anges att högskoleutbildning med juridisk eller samhällsekonomisk inriktning är önskvärd och många av dem som anställs är jurister. Löneutveckling och karriärmöjligheter är begränsade. Hon har utan framgång sökt andra arbeten efter det att hon år 1998 tog juris kandidatexamen fram till det att hon år 2000 erhöll fast anställning vid försäkringskassan. Anledningen till att hon inte lyckats få någon anställning med högre lön eller större löneutveckling var sannolikt att hon har dåliga betyg i sin examen. Hennes möjligheter att söka andra anställningar begränsas också av att hon saknar tingsmeritering och med hänsyn till skulderna inte har någon ordnad ekonomi; hon skulle vid en flyttning ha svårigheter att få hyreskontrakt. Sedan skuldsaneringen inleddes har hennes betalningsutrymme använts till att betala de löpande studiemedelsavgifter som förfallit till betalning.

Till stöd för överklagandet har J.D. åberopat kopior av sitt jur.kand.-betyg, en platsannons från Uppsala läns allmänna försäkringskassa, en sammanfattning av en av JUSEK utförd arbetsmarknadsundersökning beträffande nyutexaminerade akademiker samt lönestatistik för allmänna försäkringskassor.

För att skuldsanering skall beviljas krävs enligt 4 § 1 st. skuldsaneringslagen (1994:334) att gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att det inte kan antas att han kommer att kunna betala sina skulder inom överskådlig tid samt att det med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden är skäligt att skuldsanering beviljas. Vid skälighetsbedömningen skall enligt tredje stycket samma paragraf särskilt beaktas bl.a. skuldernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst samt de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en uppgörelse med sina borgenärer.

J.D. är ensamstående med försörjningsbörda för ett barn och saknar utmätningsbara tillgångar. Hennes skulder uppgår till drygt 2 milj. kr. Det är uppenbart att hon inte inom överskådlig tid kommer att kunna betala dem med de inkomster som hon har i sin nuvarande anställning. Den utredning som hon har förebragt ger vid handen att möjligheterna för henne att få en anställning som ger någon nämnvärd förbättring av hennes inkomster är mycket begränsade, och det kan mot den bakgrunden inte läggas henne till last att hon enligt sin egen uppgift inte sökt andra arbeten sedan hon år 2000 fått fast anställning vid försäkringskassan.

När gäldenären som J.D. har många yrkesverksamma år framför sig är det som regel inte möjligt att göra någon mera exakt prognos med avseende på den framtida inkomstutvecklingen. Möjligheterna för henne att på grund av ändring i konjunkturerna eller förhållandena på arbetsmarknaden väsentligt förbättra sina inkomstförhållanden framstår emellertid som mycket osäkra, och utsikterna till att en eventuell sådan förbättring skulle ge henne utrymme att ens betala den löpande räntan på skulderna får anses närmast obefintlig.

Kontotjänst har gjort gällande att J.D. förfarit illojalt mot sina borgenärer genom att efter skuldsaneringens inledande löpande betala förfallna studiemedelsavgifter. I och för sig är det inte förenligt med den principiella likabehandlingsprincip som skuldsaneringslagen bygger på och som har kommit till uttryck i 7 § att gäldenären efter det att förfarandet inletts gynnar vissa borgenärer framför andra (jfr Hellners- Mellqvist, Skuldsaneringslagen, 2000, s. 239 f.). Som J.D. har framhållit får det emellertid anses förutsatt i lagmotiven att skuldsanering som regel inte skall omfatta sådan del av en skuld avseende återbetalning av statliga studielån som inte var förfallen till betalning vid förfarandets inledande (prop. 1993/94:123 s. 119 ff.; jfr NJA 1997 s. 717). I det skuldsaneringsförslag som kronofogdemyndigheten upprättat har också den del av J.D:s skulder till Centrala studiestödsnämnden som vid det tillfället inte hade förfallit till betalning undantagits. I detta läge får det anses vara förståeligt att hon efter skuldsaneringens inledande använt sitt betalningsutrymme till att betala studiemedelsavgifter efter hand som de förfallit till betalning, och dessa betalningar kan i vart fall inte anses ge uttryck för någon illojalitet mot övriga borgenärer som bör påverka bedömningen.

Den övervägande delen av J.D:s skulder har samband med att hon under år 1989-1990 tillsammans med sin dåvarande sambo drev näringsverksamhet i ett bolag som försattes i konkurs i oktober 1990. Både hon och hennes sambo dömdes för brott som hade samband med denna näringsverksamhet. Hon har med hänvisning härtill vägrats skuldsanering år 1994. Vad som har upplysts om omständigheterna vid den aktuella brottsligheten i förening med den långa tid som numera har förflutit medför att det som domstolarna funnit inte finns anledning att med hänvisning härtill nu vägra J.D. skuldsanering.

Sammantaget får J.D. anses kvalificerat insolvent, och det får med hänsyn till J.D:s personliga och ekonomiska förhållanden anses skäligt att skuldsanering nu beviljas henne. Hon får i målet anses ha godtagit att betalningsplan upprättas med utgångspunkt i de ändrade ekonomiska förhållanden som hon har uppgett i HD.