NJA 2003 s. 548

I dom d. 12 juni 2001 förpliktade Svea HovR J.Z. att betala – såvitt nu är i fråga – till dödsboet efter I.S. 1 849 357 kr och till S.S. 1 910 404 kr jämte ränta på beloppen samt ersättning för kostnader i målet. HD fann i beslut d. 10 maj 2002 ej skäl att meddela prövningstillstånd. HovR:ns dom skulle därmed stå fast.

J.Z. ansökte om resning och yrkade att HD omedelbart skulle ändra HovR:ns dom i ovan angivna delar eller, i andra hand, förordna att målet åter skall tas upp av HovR:n.

Dödsboet efter I.S. och S.S. bestred bifall till resningsansökningen.

HD förordnade i beslut d. 4 febr. 2003 att, till dess annat föreskrevs, vidare åtgärder för verkställighet av HovR:ns dom såsom lagakraftägande inte skulle få äga rum såvitt gäller de ovan nämnda betalningsförpliktelserna.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Backelin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: I tvistemålet – – – se HD:s beslut – – – redan betalat.

Den omständighet varpå resningsansökningen grundas har inträffat efter den tidigare processen. Även en sådan omständighet kan, jämlikt 58 kap. 1 § 1 st. 3 RB, ge grund för resning. En förutsättning för resning anses emellertid vara att sådan har någon praktisk funktion att fylla. I enlighet härmed bör ansökan som regel avslås när, som i detta fall, den nya omständigheten kan bryta igenom domens rättskraft och av sökanden åberopas i en ny process om samma sak utan att resning beviljats. Visserligen kan det undantagsvis vara motiverat att frångå denna regel – t.ex. av verkställighetsskäl – men i detta fall är inte omständigheterna sådana. Resningsansökningen skall följaktligen avslås. (Jfr NJA 1966 s. 325 och 1972 s. 181; se till det anförda även Ekelöf, Rättegång III, 6:e uppl. s. 106 och s. 124 ff. samt Welamson, Rättegång VI, 3:e omarb. uppl. s. 209 f.)

– – –.

HD avslår resningsansökningen.

Vad HD förordnat om inhibition skall upphöra att gälla.

HD (JustR:n Lars K. Beckman, Munck, Lennander, Victor och Lindeblad, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. I tvistemålet grundade sig dödsboets efter I.S. och S.S:s talan på att det skattemässiga utfallet av en år 1987 gjord aktieöverlåtelse blev sämre för P.-O.S. – som senare överlät tvisteföremålet till den numera avlidna I.S. – och S.S. än vad J.Z., enligt dem, hade utfäst. HovR:n fann att utfästelsen förde med sig i huvudsak de konsekvenser som kärandena gjort gällande och förpliktade J.Z. att till dem betala belopp motsvarande skillnaden mellan det utfall av affären i skattehänseende som J.Z. befanns ha garanterat och det utfall som affären faktiskt resulterade i för envar av P.-O.S. och S.S.

Som grund för sin resningsansökan har J.Z. åberopat att statens fordringar på P.-O.S. och S.S. preskriberades d. 31 dec. 2002 jämlikt 3 § lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. och att detta utgör en omständighet som, om den hade lagts fram i tvistemålet, sannolikt skulle ha lett till en annan utgång. Han har vidare anfört bl.a. följande. Före preskriptionstidpunkten hade P.-O.S. och S.S. endast betalat en mindre del av de skatteskulder som de ålades efter 1987 års aktieaffär. Eftersom staten nu inte kan driva in resterande del av fordringarna blir det skattemässiga utfallet av affären för dem detsamma som om de skulle ha beviljats avdrag i enlighet med hans utfästelse, frånsett de belopp de redan betalat.

Den omständighet varpå resningsansökningen grundas har inträffat efter den tidigare processen. Även en sådan omständighet kan, jämlikt 58 kap. 1 § 1 st. 3 RB, utgöra grund för resning. (Jfr Fitger, Rättegångsbalken s. 58:14 f. och t.ex. NJA 1991 s. 700.)

HovR:ns dom grundar sig på den oriktiga förutsättningen att det skulle föreligga skyldighet att betala skatt enligt skattemyndighetens beslut med anledning av den aktuella aktieöverlåtelsen. Om den omständigheten att statens fordringar var preskriberade hade förelegat vid tiden för den tidigare processen och då förebringats är det sannolikt att den skulle ha lett till en annan utgång. Det föreligger alltså förutsättningar för att bevilja resning enligt 58 kap. 1 § 1 st. 3 RB.

En omständighet som inträffat efter rättegången kan i och för sig under vissa förutsättningar bryta genom den tidigare domens rättskraft. I förevarande fall har emellertid det av HovR:n utdömda kapitalbeloppet inte betalats, och HovR:ns avgörande kan om annat inte förordnas verkställas i enlighet med vad som gäller om verkställighet av lagakraftägande dom. Resningsansökningen skall därför bifallas och då förutsättningar inte föreligger för att HD omedelbart skall avgöra målet skall detta åter tas upp av HovR:n. HD:s beslut om inhibition bör bestå – – –.