NJA 2003 s. 76
När en person som utlämnats till Sverige begärs vidareutlämnad till annan stat, behövs inte samtycke från den stat som ursprungligen utlämnat honom till sådant frihetsberövande som syftar till att säkerställa vidareutlämningen. Art. 14 och 15 i den europeiska utlämningskonventionen.
C.T., med okänt medborgarskap, utlämnades i mars 2000 till Sverige från Schweiz på grund av brott begångna i Sverige under år 1996. Han dömdes av svensk domstol för dessa brott till fängelse fyra år. Efter avtjänande av straff frigavs han villkorligt d. 15 sept. 2002. Han anhölls emellertid samma dag av allmän åklagare såsom internationellt efterlyst på grund av ett d. 4 maj 1998 av domstol i Aten meddelat beslut, som ansågs motsvara beslut om häktning. Efter vederbörliga omprövningsbeslut förblev C.T. anhållen. C.T. begärdes enligt en d. 16 sept. 2002 daterad och d. 14 okt. samma år till Justitiedepartementet inkommen framställning utlämnad av Grekland på grund av misstanke om brott som påstods ha begåtts där under tiden februari 1994-januari 1995. Med anledning av att Justitiedepartementet i oktober 2002 gjort framställning om samtycke från Schweiz till att C.T. vidareutlämnas till Grekland, har Bundesamt für Justiz i Bern i en skrivelse d. 14 febr. 2003 meddelade att framställningen bifallits genom beslut d. 11 febr. 2003 men att C.T., som är representerad av en advokat i Schweiz, har rätt att anföra förvaltningsdomstolsbesvär inom 30 dagar från det att beslutet delgavs honom och att beslutet således inte har vunnit laga kraft. Fråga är nu om C.T., som varit berövad friheten alltsedan han frigavs villkorligt, skall vara häktad i utlämningsärendet.
Efter framställning av allmän åklagare om häktning av C.T. till Örebro TR meddelade TR:n (tingsfiskalen Edvardsson) d. 27 okt. 2002 följande beslut: Grekisk domstol har bedömt att C.T. är på sannolika skäl misstänkt för grovt bedrägeri avseende 1 050 000 USD under 1994 och 1995 i Grekland. TR:n har ingen anledning att göra en annan bedömning.
Det finns risk för att C.T. avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff.
Det finns risk för att C.T. fortsätter sin brottsliga verksamhet.
På grund härav förklarar TR:n C.T. häktad.
Beslutet om häktning får överklagas särskilt till HD.
C.T. kan dessutom inom tre veckor från denna dag begära att ny förhandling skall äga rum.
C.T. överklagade häktningsbeslutet till HD och yrkade att han omgående skulle försättas på fri fot. Han yrkade vidare bl.a. att HD omgående skulle utsätta förhandling för att pröva häktningsfrågan.
Riksåklagaren avgav yttrande.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Beslut HD (JustR:n Lars K. Beckman, Munck, referent, Regner, Lindeblad och Calissendorff) fattade följande beslut (efter en inledande redogörelse för saken i huvudsaklig överensstämmelse med referatets inledande stycke): Enligt artikel 14 i den av Grekland, Schweiz och Sverige ratificerade europeiska utlämningskonventionen får den som utlämnats inte åtalas, dömas eller berövas sin frihet för verkställande av straff och ej heller underkastas annan inskränkning i sin personliga frihet för annat, före hans utlämnande begånget brott än det för vilket han utlämnats. Detta gäller inte när den utlämnande staten samtycker till sådan lagföring. Lagföring utan samtycke får dock ske, om den utlämnade inte inom 45 dagar efter det han slutligen frigetts lämnat den stat till vilken han utlämnats trots möjlighet därtill, eller om han återvänt efter att ha lämnat staten i fråga. I artikel 15 i den europeiska utlämningskonventionen föreskrivs vidare att samtycke från den utlämnande staten också behövs för att den utlämnade skall få vidareutlämnas till en annan konventionsstat eller till en stat som inte har tillträtt konventionen.
Kravet i artikel 14 på samtycke från den utlämnande staten för att den utlämnade skall få berövas friheten för annat, före hans utlämnande begånget brott än det som utlämningen avsett gäller i och för sig även i fråga om häktning (jfr NJA 1986 s. 554). Regleringen i artiklarna 14 och 15 måste emellertid vara så att förstå att detta krav inte omfattar sådant frihetsberövande som syftar till att säkerställa utlämning till annan stat och som enligt artikel 22 i konventionen uteslutande regleras av den anmodade statens lag, när konventionen inte innehåller andra bestämmelser. Av detta följer att det saknar betydelse för prövning av häktningsfrågan att det schweiziska beslutet om samtycke till vidareutlämning av C.T. inte har vunnit laga kraft.
Inte heller finns det, som C.T. gjort gällande, något hinder mot häktning av hänsyn till bestämmelserna i den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.
Även i övrigt är förutsättningarna för häktning för handen.
På grund av det anförda lämnar HD, som inte finner skäl att hålla muntligt förhör, överklagandet utan bifall.
HD:s beslut meddelades d. 4 mars 2003 (mål nr Ö 538-03).