NJA 2004 s. 534
Tolkning av försäkringsavtal.
Stockholms tingsrätt
Svenska Handelsbanken AB förde vid Stockholms tingsrätt den talan mot If Skadeförsäkring AB som framgår av tingsrättens mellandom.
Tingsrätten (chefsrådmannen Runar Viksten) anförde i mellandom den 5 februari 2001:
Bakgrund
Svenska Handelsbanken AB (Banken) beviljade krediter till Karthago HB:s näringsverksamhet i Sverige. Till säkerhet för kredit nr 118 652 427 dagtecknad den 4 december 1995 har Banken säkerhet i bl.a. företagshypotek på 300 000 kr med bästa rätt. Krediterna har sagts upp och Banken har en utestående fordran på 150 000 kr jämte upplupen ränta.
Midsommarhelgen 1998 förstördes handelsbolagets lösa egendom vid en brand.
Banken har framställt krav på Skandia Skadeförsäkringsaktiebolag, numera If Skadeförsäkring AB (Försäkringsbolaget) och därvid åberopat bestämmelsen 12.62 i den kombinerade företagsförsäkringen som handelsbolaget hade hos Försäkringsbolaget. Enligt denna har innehavare av företagshypotek under vissa förutsättningar, om skadan avser egendom som omfattas av företagshypotek, företrädesrätt till ersättning för skada genom brand, åsknedslag eller explosion.
Yrkanden
Banken har yrkat att tingsrätten fastställer att Banken såsom innehavare av företagshypotek i Karthago Handelsbolag har en på försäkringsavtal N 000-8908-04 omedelbart grundad rätt till försäkringsersättning från Försäkringsbolaget för den egendom som förstördes vid brand den 21 juni 1998 och som omfattades av Bankens företagshypotek.
Försäkringsbolaget har bestritt Bankens yrkande.
Parterna har begärt att tingsrätten nu genom mellandom avgör frågan om Banken såsom innehavare av företagshypotek, enligt försäkringsavtalet, har en självständig rätt till försäkringsersättningen som innebär att Försäkringsbolaget mot Banken inte kan åberopa att försäkringstagaren själv framkallat försäkringsfallet.
Grunder m.m.
Banken: Banken har genom försäkringsvillkoren företrädesrätt till ersättning som orsakats genom brand. Bestämmelsen ger Banken rätt till den försäkringsersättning som må utgå till följd av skada vid branden på den egendom som omfattas av företagsinteckning och detta även om försäkringstagaren själv förlorat sin rätt till ersättning genom att uppsåtligen ha framkallat försäkringsfallet. Banken bestrider att försäkringstagaren själv uppsåtligen eller av grov vårdslöshet skulle ha framkallat försäkringsfallet.
Försäkringsbolaget: Bolaget gör gällande att försäkringstagaren uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har framkallat branden och därmed försäkringsfallet. Försäkringstagaren har därmed, enligt 18 § FAL, inte rätt till försäkringsersättning. Vid sådant förhållande har inte heller innehavare av företagshypotek i den försäkrade rörelsen rätt till försäkringsersättning.
Vad gäller temat för mellandomen har parterna utvecklat sin talan enligt följande.
Banken: Bankens intresse av att egendom inte förstörs t.ex. genom brand är ett försäkrat intresse till följd av bestämmelsen i 54 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL) och/eller bestämmelsen i försäkringsvillkoren 12.62.
Försäkringsbolaget har inte genom sina villkor på ett för Försäkringsbolaget befriande sätt avtalat bort den dispositiva bestämmelsen i 54 § FAL. Under rubriken ”Försäkrat intresse” i villkoren punkt 2, finns inte någon inskränkning av det intresse som utesluter Bankens intresse. Inte heller bestämmelsen i punkten 1 om att försäkringen gäller för försäkringstagaren och annan ägare av försäkrad egendom, kan anses utgöra en begränsning av det försäkrade intresset. För att en effektiv friskrivning från bestämmelsen i 54 § FAL ska anses föreligga, hade fordrats att Försäkringsbolaget i sina villkor angivit att ”försäkringen endast gäller försäkringstagarens intresse” alternativt uttryckt att försäkringstagarens handlande går ut även över andra intressenters rätt till ersättning (se Hellner, Försäkringsrätt s. 521). Till följd av bestämmelsen i 54 § FAL är Bankens intresse av att egendomen inte förstörs automatiskt försäkrat.
Om rätten skulle finna att det försäkrade intresset genom försäkringsvillkoren inskränkts, gör Banken gällande att den enligt försäkringsavtalet, såsom innehavare av företagsinteckning, har en uttrycklig företrädesrätt till försäkringsersättning framför försäkringstagaren. Banken har därigenom fått en självständig materiell rätt till försäkringsersättningen. Att rätt till betalning även ska tolkas som en materiell rätt till försäkringsersättning, i enlighet med den princip som kommit till uttryck i 54 § FAL, framgår av NJA 1992 s. 414.
Att Banken har en självständig materiell rätt grundad på försäkringsavtalet medför att ett uppsåtligt framkallande av försäkringsfallet inte kan åberopas mot Banken. Banken är såsom innehavare av företagshypotek, i enlighet med de principer som 1927 års brandlag ger uttryck för, skyddad även mot framkallade försäkringsfall från försäkringstagarens sida.
Försäkringsbolaget: 54 § FAL ger banken en självständig rätt till försäkringsersättning om försäkringsavtalet anses sakna bestämmelse om vilket intresse försäkringen avser och om inte annat framgår av omständigheterna.
I förevarande fall är försäkrade subjekt försäkringstagaren och annan ägare av försäkrad egendom. Försäkringen gäller för det intresse som består i att värdet av den försäkrade egendomen inte minskas eller går förlorat. Försäkringen gäller således försäkringstagarens och annan ägares intresse av att den försäkrade egendomens värde inte minskar eller går förlorat. Denna skrivning utesluter en tillämpning av 54 § FAL. I vart fall har därigenom tredje mans rätt att få ersättning, trots att försäkringstagaren förverkat sin rätt till ersättning genom överträdelse av biförpliktelse, avtalats bort. I doktrin och praxis har diskuterats vilken innebörd som skall tilläggas en klausul enligt vilken försäkringen endast avser försäkringstagarens intresse.
Det finns två alternativ:
– att genom klausulen tillämpning av 54 § FAL helt utesluts eller
– att tillämpningen av 54 § FAL delvis utesluts, varigenom tredje man inte har rätt till ersättning i de fall försäkringstagaren förverkat sin rätt till ersättning genom överträdelse av en biförpliktelse.
Hellner anser (Försäkringsrätt s. 332) att, om försäkringen endast avser försäkringstagarens intresse, försäkringsgivaren inte är skyldig att utge ersättning till annan intressent i den mån försäkringstagaren själv förverkat sin rätt till ersättning genom överträdelse av en biförpliktelse. Almgren (Festskrift för Nial s. 52 f.) anser att man genom en klausul, enligt vilken försäkringen endast avser försäkringstagarens intresse, avtalat bort 54 § helt eller delvis. Han menar att den språkliga tolkningen tyder på det förra men poängterar att det avgörande är vad som avsetts med klausulen.
Avsikten med att i detta fall avtala bort 54 § FAL har bl.a. varit att försäkringsgivaren inte ska vara skyldig att betala ut försäkringsersättning till tredje man när försäkringstagaren förverkat sin rätt genom att själv framkalla försäkringsfallet (se yttrande av Sveriges Försäkringsförbund i NJA 1992 s. 414).
Beträffande Bankens rätt enligt försäkringsvillkoren punkt 12.62 innebärande att innehavare av företagshypotek under vissa förutsättningar har företrädesrätt till skadeersättning medför den bestämmelsen inte någon materiell rätt för banken till försäkringsersättning. Den anger endast att Försäkringsbolaget under angivna omständigheter kan utbetala ersättning med befriande verkan till innehavare av företagshypotek. Även om Banken genom avtalspunkten fått en materiell rätt till försäkringsersättningen är denna inte självständig i så måtto att ersättning ska utgå till Banken även för det fall att försäkringstagaren själv framkallat försäkringsfallet. Den specialreglering som gäller för fastighetspanthavares rätt till försäkringsersättning vid brand är inte analogivis tillämplig för innehavare av företagshypotek.
Domskäl
Förutsättningar föreligger att genom mellandom pröva frågan om Banken på grund av försäkringsavtalet såsom innehavare av företagshypotek kan anses vara berättigad till ersättning till följd av branden oavsett om försäkringstagaren själv gått förlustig sin rätt till försäkringsersättning genom att framkalla skadefallet.
I försäkringsvillkoren stadgas under 1. Vem försäkringen gäller för: Den försäkrade är
– försäkringstagaren
– annan ägare av försäkrad egendom då denne inte kan få ersättning genom annan försäkring.
Under punkten 2. Försäkrat intresse anges: Försäkringen gäller för det intresse som består i att värdet av den försäkrade egendomen inte minskar eller går förlorat. Försäkringen omfattar däremot inte detta intresse till den del det skyddas av annan gällande försäkring.
Av vad som angivits under punkterna 1 och 2 får anses framgå att försäkringen tagits i försäkringstagarens eller annan ägare av den försäkrade egendomens intresse. Det kan ge intryck av att vad som i 54 § FAL sägs om försäkring av tredje mans intresse har undantagits från avtalets tillämpning (jfr NJA 1965 s. 224 och NJA 1992 s. 414). Med hänsyn till vad som föreskrivits i punkten 12.62 om den företrädesrätt till försäkringsersättning som tillkommer innehavare av företagshypotek finner emellertid tingsrätten att en tillämpning av 54 § FAL genom avtalet inte helt uteslutits.
När det gäller tolkningen av punkten 12.62 i försäkringsvillkoren talas inte om en självständig, av försäkringstagarens handlingar oberoende, rätt till försäkringsersättning för innehavare av företagshypotek utan om företrädesrätt till försäkringsersättning. Bestämmelsen måste vidare tolkas i belysning av vad som angivits under punkterna 1 och 2 i försäkringsvillkoren. Vid en sådan tolkning finner tingsrätten att Bankens rätt till ersättning måste anses vara beroende av att försäkringstagarens rätt till försäkringsersättning inte gått förlorad genom att denne uppsåtligen eller av grov vårdslöshet själv framkallat försäkringsfallet.
På grund av det anförda bör genom mellandom slås fast att Banken genom försäkringsavtalet inte såsom innehavare av företagshypotek har en rätt till försäkringsersättning som är oberoende av om försäkringstagaren uppsåtligen eller av grov vårdslöshet själv framkallat försäkringsfallet.
Domslut
Domslut
Tingsrätten fastställer att Svenska Handelsbanken AB inte kan anses ha en rätt till försäkringsersättning, på grund av försäkringsavtal N 000 436-8908-04, som är oberoende av om försäkringstagaren uppsåtligen eller av grov vårdslöshet själv framkallat försäkringsfallet.
Svea hovrätt
Handelsbanken överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle fastställa att banken såsom innehavare av företagshypotek i Karthago Handelsbolag hade en omedelbart grundad rätt till försäkringsersättning från If Skadeförsäkring AB, på grund av försäkringsavtal N 000 436-8908-04, som var oberoende av om försäkringstagaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet själv framkallat försäkringsfallet.
If Skadeförsäkring bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, hovrättsrådet Per Boholm och hovrättsassessorn Per Lennerbrant, referent) anförde i dom den 11 oktober 2001:
Hovrättens domskäl
Som tingsrätten funnit kan punkterna 1 och 2 i försäkringsvillkoren, lästa för sig, vara att uppfatta så att vad som sägs i 54 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal helt undantagits från avtalets tillämpning (jfr NJA 1965 s. 224).
Villkoret i punkten 12.62 om företrädesrätt till försäkringsersättning för innehavare av företagshypotek får emellertid anses medföra, enligt de principer som HD har uttalat i rättsfallet NJA 1992 s. 414, att banken såsom innehavare av företagshypoteket fått en materiell rätt till ersättning ur försäkringen.
Fråga är om denna rätt är oberoende av om försäkringstagaren åsidosatt sina åligganden enligt försäkringsavtalet. HD uttalade i 1992 års fall att denna rätt inte syntes vara lika långtgående som en omedelbar tilllämpning av 54 § försäkringsavtalslagen. Domstolen uttalade dock inte närmare vari denna inskränkning i förhållande till det omnämnda lagrummet skulle bestå.
Enligt hovrättens bedömning bör det skydd som kan tillkomma även annan än försäkringstagaren, t.ex. innehavare av företagshypotek, inte omfatta ett av försäkringstagaren uppsåtligen eller av grov vårdslöshet framkallat försäkringsfall (jfr Hellner, Försäkringsrätt, 2 uppl. s. 321 och 332).
Det sagda leder till slutsatsen att bankens rätt till försäkringsersättning inte är oberoende av om försäkringstagaren uppsåtligen eller av grov vårdslöshet framkallat försäkringsfallet.
Tingsrättens domslut skall således fastställas.
Hovrättens domslut
Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
Högsta domstolen
Handelsbanken överklagade och yrkade bifall till sitt i hovrätten framställda yrkande.
If Skadeförsäkring bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Christer Thornefors, föreslog i betänkande följande dom:
Domskäl
Domskäl
När Karthago Handelsbolags lokaler förstördes genom brand hade Handelsbanken som säkerhet för till handelsbolaget lämnade krediter företagshypotek gällande i handelsbolagets verksamhet. Frågan i målet är huruvida Handelsbanken, som tredje part, har rätt till ersättning ur den företagsförsäkring som handelsbolaget hade hos If.
Handelsbanken har till grund för sin talan åberopat bl.a. att banken, enligt de mellan parterna gällande försäkringsvillkoren och bestämmelsen i 54 § försäkringsavtalslagen, är berättigad till ersättning ur försäkringen oavsett om företrädare för handelsbolaget uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat den brand som förstört handelsbolagets egendom.
If har till grund för bestridandet anfört, att handelsbolaget uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framkallat försäkringsfallet och därmed enligt 18 § försäkringsavtalslagen inte har rätt till försäkringsersättning samt att vid sådant förhållande inte heller banken såsom innehavare av företagshypotek i den försäkrade rörelsen har rätt till försäkringsersättning.
Enligt 54 § försäkringsavtalslagen skall, om försäkring tagits på gods utan att det intresse som försäkringen avser har angetts, försäkringen anses gälla till förmån för envar som i egenskap av ägare, panthavare eller innehavare av annan rättighet till godset har intresse av att dess värde inte minskas eller går förlorat. Under begreppet annan rättighet faller företagsinteckning.
I försäkringsvillkoren punkt 1 sägs att försäkrade är försäkringstagaren och annan ägare av försäkrad egendom då denne inte kan få ersättning genom annan försäkring samt under punkt 2 bl.a. att försäkringen gäller för det intresse som består i att värdet av den försäkrade egendomen inte minskar eller går förlorat. I punkt 12.62 finns beträffande företagshypotek regler enligt vilka den som innehar rätt enligt sådan säkerhet under vissa angivna förutsättningar har företrädesrätt till ersättning.
HD har i rättsfallet NJA 1992 s. 414 tagit ställning till frågan vem av hyresmannen och ägaren till en personbil som var berättigad till försäkringsersättning efter det att bilen stulits. Den för fordonet gällande försäkringen innehöll villkor enligt vilka denna avsåg endast försäkringstagarens intresse samt försäkringsbolaget hade rätt att lämna ersättning till fordonets ägare. Domstolen uttalade, att föreskriften om att bolaget hade rätt att lämna ersättning till ägaren måste antas ha en vidare innebörd än vad som omedelbart framgick av ordalydelsen samt att den - i enlighet med den i 54 § försäkringsavtalslagen uttalade principen - gav även ägaren en materiell rätt till ersättningen.
De villkor som denna tvist gäller är inte uppbyggda på samma sätt som villkoren i 1992 års rättsfall. Tolkningen av villkoren i förevarande fall kan därför inte bli lika långtgående som där. Emellertid bör krävas att det av villkoren klart kan utläsas om en inskränkning av dessa gäller för tredje mans intresse. Detta är inte förhållandet i Ifs villkor. Den oklarhet som således finns i villkorens utformning bör gå ut över den part som utformat och tillhandahållit dem, dvs. If (jfr rättsfallet NJA 2001 s. 255, se Hellner, Försäkringsrätt, 2 uppl. 1994 s. 72 f.). Denna princip bör gälla även gentemot banken som vid sin kreditgivning måste ha haft rätt att förlita sig på avtalet. Banken skall till följd av det anförda anses ha en rätt enligt 54 § försäkringsavtalslagen till ersättning ur försäkringen.
Enligt 18 § försäkringsavtalslagen är försäkringsgivaren fri från ansvarighet gentemot den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har framkallat ett försäkringsfall. Frågan om denna regel drabbar även den som i egenskap av tredje man har ett intresse i den försäkrade egendomen har inte besvarats i lagens förarbeten. Lagrummet läst e contrario får anses ge vid handen att bestämmelsen tar sikte endast på vederbörande intressents eget handlande. Uttalanden i doktrinen ger stöd för samma uppfattning (se Hellner, a.a. s. 320). Dock har det framförts tvekan om innehavare av företagsinteckning skall ha en självständig rätt om ägaren till egendomen inte befinner sig i konkurs. Övervägande skäl har ansetts tala för att denne bör tillerkännas en sådan rätt, möjligen med den inskränkningen att ägaren till den intecknade egendomen först måste försättas i konkurs (a.a. s. 321). Något bärande skäl för att uppställa ett sådant krav torde emellertid inte föreligga.
För att en bedömning i enlighet med det ovan anförda bör ske talar det förhållandet att utgången står i god överensstämmelse med den viktiga principen om bankers rätt till säkerhet i kreditgivningen.
Av det anförda följer att det handlande som kan läggas företrädare för handelsbolaget till last, när det gäller framkallande av försäkringsfallet med uppsåt eller av grov oaktsamhet, inte skall inverka på Handelsbankens rätt till ersättning ur försäkringen.
Domslut
Domslut
Med ändring av hovrättens dom fastställer HD att Svenska Handelsbanken AB, såsom innehavare av ifrågavarande företagshypotek, på grund av försäkringsavtal N 000 436-8908-04 har en självständig rätt till försäkringsersättning som innebär att If Skadeförsäkring mot banken inte kan åberopa att försäkringstagaren själv framkallat försäkringsfallet.
Domskäl
HD (justitieråden Thorsson, Regner, Nyström, Calissendorff, referent, och Virdesten) meddelade den 24 juni 2004 följande dom:
Domskäl
Enligt 54 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL) skall, om en försäkring av gods har tagits utan angivande av det intresse försäkringen avser och om inte annat framgår av omständigheterna, försäkringen anses gälla till förmån för envar som, i egenskap av ägare, panthavare eller innehavare av annan rättighet till godset eller därför att han i anledning av avtal om godset står faran för detta, har ett intresse av att dess värde inte minskas eller går förlorat. Enligt 18 § samma lag är försäkringsgivaren fri från ansvar gentemot den som uppsåtligen eller, då fråga är om annan försäkring än livförsäkring, genom grov oaktsamhet framkallat försäkringsfallet.
Frågan i målet är om banken, såsom innehavare av företagshypotek, enligt försäkringsavtalet har en självständig rätt till försäkringsersättningen som innebär att bolaget mot banken inte kan åberopa att försäkringstagaren själv framkallat försäkringsfallet.
I de allmänna villkoren för den nu aktuella försäkringen anges såvitt nu är av intresse följande:
1. Vem försäkringen gäller för
De försäkrade är
– försäkringstagaren
– annan ägare av försäkrad egendom då denne inte kan få ersättning genom annan försäkring.
2. Försäkrat intresse
Försäkringen gäller för det intresse som består i att värdet av den försäkrade egendomen inte minskar eller går förlorat.
[…]
12. Skadeersättningsregler
[…]
12.62 Företagshypotek
Om den som innehar rätt enligt företagshypotek för fordran anmäler namn och adress hos Skandia, så har denne, om skadan avser egendom som omfattas av företagshypotek, företrädesrätt till ersättning för skada genom brand, åskslag eller explosion. Företrädesrätten gäller om ersättningsbeloppet överstiger 10 % av försäkringsbeloppet för ifrågavarande slag av egendom. […]
Banken har gjort gällande att banken har ett intresse av att rörelseegendomen inte förstörs eller minskas i värde varför detta är ett försäkrat intresse som till följd av bestämmelsen i 54 § FAL och/eller p. 12.62 i de allmänna villkoren berättigar banken till försäkringsersättning oberoende av om försäkringstagaren uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har framkallat försäkringsfallet. Banken har härvid särskilt hänvisat till att det i p. 2 i de allmänna villkoren inte finns någon inskränkning i det försäkrade intresset som utesluter att banken skulle vara berättigad till försäkringsersättning.
I förevarande fall har ett försäkrat intresse angivits i försäkringsavtalets allmänna villkor (jfr 36 § FAL). Det angivna intresset överensstämmer med det intresse som enligt 54 § FAL är ett av kriterierna för bestämmandet av den krets av tredje män som omfattas av den bestämmelsen. Det förhållandet att detta intresse uttryckligen har angivits i försäkringsvillkoren kan knappast anses utesluta en tillämpning av 54 § (se Hellner, Försäkringsrätt, 2 uppl. s. 307). Emellertid innehåller p. 1 i försäkringsvillkoren ett uttryckligt angivande av vem försäkringen gäller till förmån för. Detta försäkringsvillkor kan inte frånkännas betydelse på det sätt som vore en förutsättning för att en innehavare av ett företagshypotek enbart med stöd av 54 § skulle kunna anses berättigad till försäkringsersättning i ett fall som det förevarande. Alltså kan bankens talan inte vinna bifall enbart på grund av en tillämpning av 54 § FAL.
Frågan är då om p. 12.62 medför att banken har tillerkänts en självständig materiell rätt till försäkringsersättning (jfr NJA 1992 s. 414).
I p. 12.62 används begreppet företrädesrätt. Ordalydelsen ger närmast vid handen att företrädesrätten avser en rätt för företagshypoteksinnehavare att ta emot den försäkringsersättning som må tillkomma försäkringshavaren. Denna tolkning stöds av att rätten till utbetalning av försäkringsersättning enligt p. 12.62, till skillnad mot vad som skulle vara fallet om en innehavare av företagshypotek skulle anses ha ställning av försäkringshavare, endast kan göras gällande under vissa specifika förutsättningar såvitt avser skadans orsak och omfattning. Med beaktande härav och av avtalets systematik (jfr däremot NJA 1992 s. 414) kan p. 12.62 inte anses innebära någon utvidgning av kretsen försäkrade i p. 1.
Banken kan alltså inte på vare sig 54 § FAL eller p. 12.62 i de allmänna villkoren, eller på dessa bestämmelser tillsammans, grunda ett krav på försäkringsersättning på en av försäkringshavaren oberoende rätt.
Domslut
Domslut
HD förklarar att Svenska Handelsbanken AB såsom innehavare av företagshypotek inte enligt försäkringsavtalet har någon självständig rätt till försäkringsersättning som innebär att If Skadeförsäkring AB inte mot banken kan åberopa att försäkringstagaren själv framkallat försäkringsfallet.
HD:s dom meddelad: den 24 juni 2004.
Mål nr: T 4018-01.
Lagrum: 18, 36 och 54 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal.
Rättsfall: NJA 1965 s. 224, NJA 1992 s. 414 och NJA 2001 s. 750.