lagen.nu

NJA 2001 s. 255

Skadestånd enligt 1984 års lag om fastighetsmäklare har i mål mot mäklaren fastställts genom tredskodom. Fastighetsmäklarens försäkringsbolag har vid tolkning av försäkringsvillkoren ansetts skyldigt att utge ersättning på grund av försäkringen utan någon materiell prövning av skadeståndsanspråket.

Makarna H.E. och S.E. förde vid Göteborgs TR den talan mot Försäkringsaktiebolaget Skandia som framgår av TR:ns dom.

TR:n (chefsrådmannen Stendahl och rådmannen Glimneli) anförde i dom d. 3 juli 1997: Bakgrund. L.W. bedrev tidigare verksamhet som fastighetsmäklare. Han var dessutom representant för Sörbo-Hus AB. Han var registrerad som fastighetsmäklare och i enlighet med 5 § lag (1984:81) om fastighetsmäklare (FML) hade han en försäkring som täckte hans skadeståndsskyldighet enligt FML. Under tiden d. 21 dec. 1989 till d. 21 dec. 1992 hade han sin försäkring hos Försäkringsaktiebolaget Skandia. Av försäkringsvillkoren punkt 5.1 framgår bl.a. att "Försäkringen omfattar den försäkrades skadeståndsskyldighet enligt §§ 914 i Lag om fastighetsmäklare", se domsbilaga 1.

(Ur domsbilagan återges här följande.

5.1 Åtagande

Försäkringen omfattar den försäkrades skadeståndsskyldighet enligt §§ 9-14 i Lag om fastighetsmäklare.

Vid skadeståndskrav som kan omfattas av försäkringen åtar sig Skandia gentemot den försäkrade att utreda om skadeståndsskyldighet föreligger, förhandla med den som kräver skadestånd, föra den försäkrades talan vid rättegång och därvid betala rättegångskostnader --- därigenom överskrids, betala det skadestånd den försäkrade är skyldig att utge.

9. Åtgärder vid skada. 9.5 Uppgörelse i godo

Om Skandia så begär är den försäkrade skyldig att medverka till uppgörelse i godo med den skadelidande. Den försäkrade har dock inte rätt att utan Skattdias tillåtelse medge skadeståndsskyldighet, godkänna ersättningskrav eller utbetala ersättning. Iakttar den försäkrade inte av Skandia lämnade föreskrifter är Skandia fritt från ansvarighet om inte kravet uppenbart var lagligen grundat. Har Skandia förklarat sig villigt att göra upp i godo med den som kräver skadestånd är Skandia fritt från skyldighet att ersätta därefter uppkommen kostnad och att företa ytterligare utredning.)

H. och S.E. kom i kontakt med Leif W. under hösten 1989 i samband med att L.W., i egenskap av mäklare, annonserade ut en fastighet till försäljning. Vid kontakten med L.W. fick makarna E. vetskap om att L.W. sålde husbyggnadssatser för Sörbo-Hus AB:s räkning. När L.W. fick reda på att makarna E. var intresserade av att bygga ett hus åtog han sig att för deras räkning leta efter en lämplig tomt. Under hösten 1991 förvärvade makarna E. en fastighet, Göteborg Tumlehed 2:63. Parterna är oense om det var L.W., i egenskap av mäklare, som förmedlade detta köp.

Sedan makarna E. förvärvat fastigheten Göteborg Tumlehed 2:63 beställde de genom förmedling av L.W. en husbyggnadssats från SörboHus AB. I samband med detta utförde L.W. boendekostnadskalkyl och upprättade även ansökan om bostadslån och investeringsbidrag. Vidare fick L.W. i uppdrag av makarna E. att sälja deras dåvarande fastighet, Kungälv Skårby 1:26. Någon försäljning av denna fastighet kom dock inte till stånd och detta mäklaruppdrag upphörde under våren/sommaren 1992.

Med anledning av att makarna E. var missnöjda med hur L.W. handhaft de uppdrag han haft för makarna E:s räkning vad avser beräkning av investeringsbidrag, förmedling av entreprenadavtal samt försäljningsuppdraget av fastigheten Kungälv 1:26 tog de kontakt med Skandia och framställde ersättningsanspråk. Makarna E. ansåg att L.W. utfört uppdragen i egenskap av fastighetsmäklare och att han genom oaktsamhet åsamkat dem skada och att de därför hade rätt att kräva ersättning enligt den försäkring L.W. hade hos Skandia.

Makarna E. begärde i brev till Skandia, daterat d. 15 dec. 1992, ersättning enligt ansvarsförsäkringen för skador orsakade av L.W. i hans egenskap av fastighetsmäklare. Skandia avslog begäran i brev av d. 19 jan. 1993 under åberopande av dels att skadeanmälan ej gjorts från L.W:s sida, dels att skadefall ej ansågs föreligga. Makarna E. tyg ytterligare kontakt med Skandia i brev d. 9 juni 1993 med förnyad begäran om skadereglering. I brev av d. 17 juni 1993 uppmanade Skandia makarna E. att väcka talan mot L.W., då denne inte inkommit med någon skadeanmälan. Makarna E. kontaktade L.W. med krav på ersättning och erhöll d. 30 juni 1993 besked av honom att ärendet handlades av Skandia. Skandia återkom i brev d. 14 juli 1993 och avslog på nytt begäran om ersättning. Vid telefonkontakt med handläggaren hos Skandia uppgav denne att försäkringen skulle gälla om L.W. fälldes till ansvar enligt FML. Om han på andra grunder befanns vara ersättningsskyldig skulle försäkringen inte gälla.

Makarna E. lämnade d. 20 jan. 1994 in ansökan om stämning mot L.W. Sedan denne delgivits med delgivningsman och även underlåtit avge svaromål meddelade TR:n tredskodom d. 19 maj 1994. Makarna E. tillskrev Skandia d. 20 maj 1994 med begäran om betalning i enlighet med tredskodomen. Skandia bestred betalningsskyldighet i brev d. 1 juni 1994 under åberopande av att bolaget ej ansåg sig betalningsskyldigt på grund av att det var fråga om tredskodom. Makarna E. vidhöll sin begäran i brev d. 6 juni 1994 till Skandia.

I mitten av juni månad samma år erhöll makarna E. besked från Skandia att bolaget hade för avsikt att begära återvinning av tredskodomen. Vid kontroller med TR:n under sommaren 1994 framkom att någon återvinningsansökan inte inkommit. Med anledning härav lät makarna E. delge L.W. tredskodomen. Sedan tredskodomen vunnit laga kraft vidtog makarna E. verkställighetsåtgärder mot såväl L.W. som Skandia. L.W. befanns sakna utmätningsbara tillgångar. Kronofogdemyndigheten utmätte L.W:s rätt till försäkringsersättning i förhållande till Skandia.

Yrkanden.

Makarna E. har i första hand yrkat förpliktande för Skandia att till dem utge ersättning med 442 045 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen på 417 045 kr fr.o.m. d. 15 jan. 1993 och på 25 000 kr fr.o.m. d. 19 maj 1994, allt till dess full betalning sker.

I andra hand har makarna E. yrkat förpliktande för Skandia att till dem utge ersättning med 417 045 kr, jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen fr.o.m. d. 15 jan. 1993 till dess full betalning sker.

Skandia har bestritt käromålet i sin helhet---. Grunder.

Makarna E. har till grund för förstahandsyrkandet åberopat att Skandia, till följd av försäkringsåtagande, har att utge ersättning till makarna E. i enlighet med TR:ns tredskodom d. 19 maj 1994.

För den händelse TR:n skulle finna att Skandia inte är ersättningsskyldigt enligt tredskodomen har makarna E. till grund för andrahandsyrkandet åberopat att Skandia, till följd av försäkringsåtagande, är ersättningsskyldigt enligt 14 § FML på grund av att L.W. av oaktsamhet åsidosatt sin omsorgsplikt och sina övriga förpliktelser enligt 9-13 §§ FML vid utförande av uppdrag vad avser beräkning av investeringsbidrag, förmedlande av entreprenadavtal samt uppdraget att försälja fastigheten Kungälv Skårby 1:26.

Skandia har till grund för bestridandet av förstahandsyrkandet åberopat följande. Rätt till försäkringsersättning uppkommer inte till följd av en tredskodom. Av punkten 5.1 i försäkringsvillkoren följer att en förutsättning för ersättningsskyldighet är att en materiell prövning skett av den försäkrades skadeståndsskyldighet enligt FML. En tredskodom uppfyller inte detta krav. Tredskodomen äger inte heller rättskraft gentemot Skandia. Makarna E. har inte bättre rätt till ersättning från Skandia än det ersättningsanspråk L.W. skulle kunna framställa gentemot bolaget.

Vad gäller andrahandsyrkandet har Skandia anfört följande. Det bestrids att uppdraget att beräkna investeringsbidrag och uppdraget vad avser entreprenadavtalet omfattas av FML. Även om dessa uppdrag skulle omfattas av FML bestrider Skandia att L.W. varit oaktsam vid utförandet av dessa uppdrag eller att oaktsamheten lett till en ersättningsgill skada. Såvitt gäller uppdraget att försälja fastigheten Kungälv Skårby 1:26 vitsordar Skandia att L.W. handhaft uppdraget i egenskap av mäklare och att han varit vårdslös genom att inte upprätta ett nytt skriftligt kontrakt men bestrider oaktsamhet i övrigt och att skadeståndsskyldighet föreligger, enär makarna E. inte åsamkats skada på grund av uppdragets utförande.

Parternas utveckling av talan.

Makarna E. har anfört. Förstahandsyrkandet. Enligt försäkringsvillkoren punkten 5:1 åtar sig Skandia gentemot den försäkrade bl.a. att föra dennes talan vid rättegång samt att betala det skadestånd som den försäkrade är skyldig att utge enligt 9-14 §§ FML. Makarna E. har följt Skandias instruktioner och väckt talan mot den försäkrade L.W. Denne har genom ovannämnda tredskodom ålagts skyldighet att utge skadestånd till makarna E. L.W. har överlåtit sin rätt till försäkringsersättning enligt ansvarsförsäkringen till makarna E. Skandia har inte överklagat tredskodomen, trots att den aviserats till bolaget före laga kraft. Domen delgavs L.W. för att återvinningsfristen skulle börja löpa. Varken L.W. eller Skandia har begärt återvinning. Skandias försäkringsåtagande omfattar L.W:s åligganden enligt tredskodomen och Skandia skall utge i domen utdömt belopp till makarna E.

Andrahandsyrkandet. ---.

Skandia har anfört. Förstahandsyrkandet. Skandia fick information av motpartsombudet om tredskodomen och krävdes på betalning i enlighet med denna. Därefter inhämtade Skandia uppgift från TR:n om att L.W. inte delgivits tredskodomen. Skandia kontaktade då L.W. och informerade denne att han omgående skulle meddela Skandia om tredskodomen delgavs honom. Under senare delen av juli månad 1994 sammanträffade P.R. med L.W. och därefter påbörjades arbetet med en återvinningsansökan. I slutet av augusti månad samma år översände Skandia till L.W. ett förslag till återvinningsansökan jämte rättegångsfullmakt, som L.W. skulle underteckna.

Då Leif W. inte hördes av kontaktade Skandia honom per telefon med uppmaning att återsända handlingarna. Den 21 okt. 1994 kontaktades Skandia av Kronofogdemyndigheten i Göteborg, som informerade att tredskodomen vunnit laga kraft. Skandia hade dessförinnan inte återfått handlingarna från L.W. och inte heller informerats om att tredskodomen delgivits honom. Anledningen till att L.W. inte ansökte om återvinning var att han under denna period led av depression.

Enligt försäkringsvillkoren punkten 5.1 krävs att skadeståndsskyldigheten fastställts genom en materiell prövning av skadeståndsskyldigheten.

Andrahandsyrkandet. ---. Domskäl.

Makarna E. grundar sin talan på att de förvärvat L.W:s rätt mot Skandia enligt försäkringsavtalet mellan honom och Skandia. Detta avtal bör främst tolkas mot bakgrund av att fastighetsmäklare, för att bli registrerad, måste ha en försäkring som täcker den skadeståndsskyldighet som kan drabba honom om han åsidosätter sina i lagen angivna åligganden. En bedömning av hur det förhåller sig därmed kan inte ske utan en materiell prövning. I försäkringsavtalet har detta kommit till uttryck genom att det i 9.5 försäkringsvillkoren intagits en bestämmelse att den försäkrade inte har rätt att utan Skandias tillåtelse medge skadeståndsskyldighet eller godkänna ersättningskrav. Gör den försäkrade det är Skandia fritt från skadeståndsskyldighet, om inte kravet uppenbart var lagligen grundat. Bestämmelsen tar helt tydligt sikte på det fallet att Skandia vill tillförsäkra sig en materiell rättslig prövning av de krav, som kan komma att riktas mot försäkringstagaren. Före det att tredskodomen vann laga kraft har Skandia också tagit kontakt med L.W. och därvid gjort klart för honom att eventuell ersättningsskyldighet enligt avtalet var betingat av att han ansökte om återvinning av tredskodomen. L.W. synes inte ha haft någon erinran mot en sådan tillämpning av avtalet; anledningen till att han trots detta inte ansökte om återvinning var hans depression. Genom att underlåta att ingå i svaromål har L.W. i strid med försäkringsavtalet i praktiken godkänt ersättningskravet. Försäkringsavtalet bör alltså tolkas så, att en ersättningsskyldighet inte kan åvila Skandia på grund av en tredskodom mot försäkringstagaren, om inte anspråket är uppenbart lagligen grundat. Det sistnämnda har inte ens påståtts. Skandia kan på nu angivna skäl inte göras ansvarigt på den grunden att L.W. genom tredskodomen befunnits skyldig att betala skadestånd till makarna E.

TR:n fann härefter, på angivna skäl, att makarna E:s talan inte heller kunde vinna bifall på de för deras andrahandsyrkande anförda grunderna.

Domslut. Käromålet ogillas.

Tingsfiskalen Perrtilla Johansson var skiljaktig och anförde: Makarna E. har till grund för sitt förstahandsyrkande åberopat att Skandia till följd av försäkringsåtagande år skyldigt att utge ersättning i enlighet med den av TR:n d. 19 maj 1994 meddelade tredskodomen. Genom tredskodomen har L.W. ålagts skyldighet att utge skadestånd enligt lagen (1984:81) om fastighetsmäklare (FML) till makarna E.

L.W. hade hos Skandia tecknat ansvarsförsäkring avseende den skadeståndsskyldighet som han kunde komma att ådra sig i sin förmedlingsverksamhet i egenskap av fastighetsmäklare. De aktuella försäkringsvillkoren framgår av domsbilaga 1 ("Försäkringsvillkoren"). För att kunna registrera sig som fastighetsmäklare krävs att mäklaren har tecknat sådan ansvarsförsäkring, jfr 5 § FML. Försäkringen är alltså obligatorisk för fastighetsmäklare. Syftet med detta är i första hand att tredje man, tex. säljare eller köpare, inte ekonomiskt skall drabbas av att fastighetsmäklare som ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt FML inte kan betala skadestånd till den skadelidande. Det är således inte fastighetsmäklaren som försäkringen primärt har att skydda.

Fråga är om den mot L.W. meddelade tredskodomen innebär en skyldighet för Skandia att erlägga betalning till makarna E. enligt tecknad ansvarsförsäkring. Enligt min mening blir det här i första hand fråga om en tolkning av Försäkringsvillkoren, jfr NJA 1994 s. 566. Vid denna tolkning bör enligt min mening avseende särskilt fästas vid de förhållanden att försäkringen i första hand avser att skydda tredje man och att Skandia utformat Försäkringsvillkoren.

Enligt Försäkringsvillkoren punkt 5.1 gäller försäkringen för skadeståndsskyldighet enligt 9-14 §§ FML. Av bestämmelsen framgår vidare bl.a. att Skandia skall betala det skadestånd försäkringstagaren är skyldig att utge. Av bestämmelsens ordalydelse kan inte utläsas på vilket sätt försäkringstagarens ersättningsskyldighet skall fastställas.

Majoriteten har i detta sammanhang hänvisat till Försäkringsvillkoren punkt 9.5. Enligt denna bestämmelse har den försäkrade, dvs. L.W., inte rätt att utan Skandias tillåtelse medge skadeståndsskyldighet eller godkänna ersättningskrav. Om den försäkrade ändå gör det är Skandia enligt samma bestämmelse fritt från ersättningsskyldighet, om inte kravet är uppenbart lagligen grundat. HD hade i det ovan nämnda rättsfallet NJA 1994 s. 566 att ta ställning till om underlåtenhet att gå i svaromål och söka återvinning av tredskodom var att likställa med ett medgivande av kravet. HD besvarade i det fallet den frågan nekande. Enligt min mening saknas även i nu aktuellt fall skäl att bedöma L.W:s handlande som ett medgivande av makarna E:s krav.

Försäkringsvillkoren innehåller i övrigt inte någon begränsning vad avser Skandias skyldighet att infria den betalningsskyldighet som försäkringstagaren har gentemot tredje man. Det är Skandia som författat villkoren och om avsikten varit att t.ex. en tredskodom mot försäkringstagaren skulle vara undantagen från rätt till utbetalning av försäkringsersättning borde detta ha skrivits klart ut, särskilt mot bakgrund av att försäkringen är obligatorisk och avser att skydda tredje man.

Som ovan anförts är syftet med ansvarsförsäkringen att skydda tredje man. Försäkringsvillkoren, som utformats av Skandia, innehåller inte någon inskränkning i Skandias betalningsskyldighet på den grunden att försäkringstagarens betalningsskyldighet fastställs genom tredskodom. Med hänvisning till det ovannämnda innebär därför försäkringsvillkoren enligt min bedömning en skyldighet för Skandia att betala ersättning enligt meddelad tredskodom. Makarna E:s förstahandsyrkande skall således enligt min mening bifallas. Överröstad härutinnan är jag i övrigt ense med majoriteten.

Makarna E. överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade bifall till sitt vid TR:n i första hand framställda yrkande.

Skandia bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Fernqvist, hovrättsråden Sundqvist och Jönsson, referent, samt tf. hovrättsassessorn Dehn) anförde i dom d. 11 dec. 1998: Domskäl. Parterna har utvecklat sin talan i huvudsaklig överensstämmelse med vad som framgår av TR:ns dom. Makarna E. har frånfallit det vid TR:n i andra hand framförda yrkandet och grunden för detta.

Enligt den i målet aktuella tredskodomen förpliktades L.W. att till makarna E. utge 417 045 kr jämte 25 000 kr avseende rättegångskostnader (Göteborgs TR, tredskodom 1994-05-19, DT 365, T 216-94).

Skandia har gjort gällande att någon materiell prövning av L.W:s skadeståndsskyldighet inte skett och anfört att L.W. måste anses ha medgett makarna E:s krav, vilket enligt försäkringsvillkoren utgör hinder för utbetalning av försäkringsersättning.

HovR:n finner inte att tredskodomen innebär att L.W. har medgett skadeståndskravet (jfr NJA 1994 s. 566).

Fråga uppkommer härefter om försäkringsvillkoren bör tolkas så att en mer fullständig materiell prövning av grunden för makarnas anspråk måste ha gjorts för att försäkringsersättning skall betalas ut. Härvid gör HovR.n följande bedömning.

Den av Skandia hävdade tolkningen av försäkringsvillkoren - främst punkterna 5.1 och 9.5 - och att dessa ställer krav på en materiell utredning vinner inget stöd vid en rent språklig tolkning av villkoren. Av motiven till lagen (1984:81) om fastighetsmäklare framgår att den obligatoriska försäkring varom är fråga i målet motiverats av intresset att hålla den skadelidande ekonomiskt skadeslös vid mäklares försummelse i samband med utförandet av denne anförtrott uppdrag (se prop. 1983/84:16 s. 7 ff. och s. 31). Ersättning som betalas ut enligt försäkringen skall utges till den skadelidande, inte till den försäkrade. Ett betydande tredjemansintresse gör sig således gällande vid tolkningen av försäkringsvillkoren. För att tolka försäkringsvillkoren i inskränkande riktning för den skadelidande bör därför ställas höga krav på tydlighet från Skandia vad gäller utformningen av villkoren. Då sagda tydlighet inte är för handen ter det sig inte skäligt att tolka in det av Skandia hävdade kravet på en fullständig materiell prövning som en förutsättning för skyldigheten att utge ersättning enligt försäkringen. Fastmera synes Skandia vidare ha tillförsäkrat sig möjlighet att regressvis föra talan mot mäklare som inte uppfyllt sina åligganden enligt villkoren i samband med att krav framställs mot denne; se försäkringsvillkoren, punkten 9.4.

På grund av det anförda finner HovR:n att makarna E. genom tredskodomen erhållit en lagakraftvunnen dom på att L.W. jämlikt 14 § lagen (1984:81) om fastighetsmäklare är skadeståndsskyldig med av makarna E. yrkat belopp samt att Skandia inte med stöd av försäkringsvillkoren kan vägra utge ersättningen.

Av försäkringsvillkoren får anses följa att ersättningen skall omfatta även rättegångskostnad i målet mot L.W.

Makarna E:s talan skall sålunda, med ändring av TR:ns dom, bifallas. Domslut. Med ändring av TR:ns dom i huvudsaken förpliktar HovR:n Försäkringsaktiebolaget Skandia att till H.E. och S.E. utge 442 045 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 417 045 kr fr.o.m. d. 15 jan. 1993 och på 25 000 kr fr.o.m. d. 19 maj 1994, till dess full betalning erlagts.

Skandia (ombud försäkringsjuristen P.R.) överklagade. Sedan Skandias skadeförsäkringsbestånd överlåtits till nytt bolag, inträdde det nya bolaget, med firma If Skadeförsäkring AB, som part i målet. If yrkade att HD skulle ogilla käromålet.

Makarna E. (ombud advokaten L.A.) bestred ändring. Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Carlquist, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. Parterna har i HD åberopat samma grunder och omständigheter som i HovR:n. If Skadeförsäkring AB (nedan försäkringsbolaget) har således vidhållit sin inställning att betalningsskyldighet enligt försäkringsavtalet inte uppkommer förrän det är materiellt utrett att försäkringstagaren är skadeståndsskyldig samt att en tredskodom inte innefattar en sådan prövning och enligt avtalet inte kan ligga till grund för utbetalning av försäkringsersättning.

I försäkringsvillkoren, punkt 5.1, anges att försäkringen omfattar den försäkrades skadeståndsskyldighet enligt vissa bestämmelser i fastighetsmäklarlagen och att försäkringsbolaget vid skadeståndskrav som kan omfattas av försäkringen åtar sig att betala det skadestånd den försäkrade är skyldig att utge. Den försäkrade får dock inte enligt punkten 9.5 i avtalet utan försäkringsbolagets tillåtelse medge skadeståndsskyldighet, godkänna ersättningskrav eller utbetala ersättning - om inte kravet uppenbart var lagligen grundat. Iakttar den försäkrade inte detta är försäkringsbolaget fritt från ansvar enligt försäkringsavtalet.

Försäkringen omfattar ansvar för ren förmögenhetsskada som en fastighetsmäklare kan ådra sig om han åsidosätter sina skyldigheter mot köparen eller säljaren vid utförandet av uppdraget. Skyldigheten för mäklarna att teckna en sådan försäkring är ett viktigt inslag i det konsumentskydd som skapats genom mäklarlagstiftningen. Detta starka konsumentintresse måste beaktas vid en tolkning av avtalets innebörd. Vid tveksamhet måste därför den för konsumenten mest gynnsamma tolkningen gälla. Vidare bör beaktas att ifrågavarande försäkring är vad man betecknar en standardförsäkring och används generellt vid denna typ avtalssituationer. Det betyder att varken den försäkrade eller den för vilken försäkringen är avsedd har haft något inflytande på villkorstextens utformning. Avtalsvillkor som begränsar försäkringsbolagets skyldigheter bör därför tolkas restriktivt och särskilt stora krav måste ställas på att dessa villkor är tydliga och lätta att förstå.

Av ifrågavarande försäkring framgår inte uttryckligen att försäkringsbolaget anser sig fritt från ansvar i de fall då ersättningsanspråket grundas på en tredskodom och något krav har inte uppställts på en fullständig materiell prövning av ersättningsanspråket som en förutsättning för ansvar. En tolkning av avtalstexten kan inte heller leda till att avtalet bör anses ha en sådan innebörd. Den oklarhet som sålunda föreligger om avtalets tillämpning och undantagsklausulens innebörd bör - särskilt med hänsyn till försäkringens syfte - gå ut över försäkringsbolaget. Detta leder till att försäkringsbolagets ansvar enligt avtalet får anses omfatta den försäkrades skadeståndsskyldighet även i de fall då skyldigheten fastställts genom en tredskodom. Försäkringsbolagets överklagande kan således inte vinna bifall.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD (JustR:n Magnusson, Svensson, referent, och Pripp) beslöt följande dom: Domskäl. Parterna har i HD åberopat samma grunder och omständigheter som i HovR:n. Frågan i målet är således om bolaget - såsom makarna E. hävdar - till följd av försäkringsåtagande är skyldigt att utge ersättning till dem i enlighet med Göteborgs TR:s tredskodom d. 19 maj 1994 eller om det - som If gör gällande - av punkten 5.1 i försäkringsvillkoren följer att en förutsättning för ersättningsskyldighet är att en materiell prövning skett av den försäkrades skadeståndsskyldighet enligt lagen (1984:81) om fastighetsmäklare.

Enligt punkten 5.1 i försäkringsvillkoren har Skandia uttryckligen åtagit sig att vid skadeståndskrav som kan omfattas av försäkringen betala det skadestånd som den försäkrade är skyldig att utge. Genom den tredskodom som har meddelats mot L.W. är det rättskraftigt avgjort att den försäkrade är skyldig att utge skadestånd som kan omfattas av hans försäkring hos bolaget. Läst efter ordalagen åligger det då bolaget att betala det skadestånd som L.W. sålunda är skyldig att utge.

If har emellertid anfört att punkten 5.1 skall läsas tillsammans med punkten 9.5 i försäkringsvillkoren. Där föreskrivs bl.a. att den försäkrade inte har rätt att utan bolagets tillåtelse medge skadeståndsskyldighet, godkänna ersättningskrav eller utbetala ersättning. Om den försäkrade bryter mot Skandias föreskrifter är bolaget fritt från ansvarighet, om inte kravet uppenbart var lagligen grundat.

Invändningen väcker frågan om en tredskodom är att jämställa med ett ansvar som grundas på medgivande. Som HD uttalade i rättsfallet NJA 1994 s. 566 kan skäl anföras för att en försäkringstagare som underlåtit att gå i svaromål och sedermera att söka återvinning skall anses ha medgivit den skadelidandes krav. Det finns emellertid inte skäl att gå ifrån försäkringsvillkorens ordalydelse. Punkten 9.5 har rubriken "Uppgörelse i godo" och innehåller inte någon uttrycklig förklaring om att tredskodom utesluter ansvarighet för försäkringsbolaget. Det är Skandia som har författat försäkringsvillkoren och om avsikten varit att tredskodom mot försäkringstagaren skulle vara undantagen från rätt till betalning av försäkringsersättning borde det ha skrivits klart ut, särskilt mot bakgrund av att försäkringen är obligatorisk och avser att skydda tredje man.

Bolagets invändning att rätten till försäkringsersättning skulle ha gått förlorad på grund av att L.W. låtit tvisten med makarna E. avgöras genom tredskodom kan alltså inte godtas.

På grund av det anförda skall makarna E:s talan bifallas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

JustR Lennander med vilken JustR Lars K. Beckman instämde, var skiljaktig och anförde:

Syftet med den i målet aktuella ansvarsförsäkringen är att täcka skadeståndsskyldighet som den försäkrade i egenskap av fastighetsmäklare ådragit sig genom att åsidosätta sina åligganden enligt lagen (1984:81) om fastighetsmäklare (jfr numera 1995 års fastighetsmäklarlag).

Under rubriken "5. Vad försäkringen gäller för" anges i villkoren p. 5.1 följande. Försäkringen omfattar den försäkrades skadeståndsskyldighet enligt §§ 9-14 i Lag om fastighetsmäklare. Vid skadeståndskrav som kan omfattas av försäkringen åtar sig Skandia gentemot den försäkrade att utreda om skadeståndsskyldighet föreligger, förhandla med den som kräver skadestånd, föra den försäkrades talan vid rättegång och därvid betala rättegångskostnader---även om försäkringsbeloppet därigenom överskrids [samt] betala det skadestånd den försäkrade är skyldig att utge.

Det nu återgivna villkoret, läst i sin helhet, tar enligt min mening tydligt sikte på en materiell prövning av skadeståndsskyldigheten. Ett ytterligare stöd för att försäkringsvillkoren skall tolkas på detta sätt ges under rubriken "9. Åtgärder vid skada" i p. 9.5 där det föreskrivs, att den försäkrade inte har rätt att utan Skandias tillåtelse medge skadeståndsskyldighet, godkänna ersättningskrav eller utbetala ersättning; iakttas ej detta är Skandia fritt från ansvarighet om inte kravet uppenbart var lagligen grundat.

En ersättningsskyldighet som grundas på en tredskodom företer påtagliga likheter med ett ansvar som grundas på ett medgivande. Någon materiell prövning i vanlig mening ligger inte till grund för domen; förutsättningen för en tredskodom mot svaranden är att det inte får vara uppenbart att käromålet är ogrundat, 44 kap. 8 § RB. I NJA 1994 s. 566 framhöll HD att skäl kunde anföras för att en försäkringstagare som underlåtit att gå i svaromål och sedermera att söka återvinning av en tredskodom skulle anses ha medgivit den skadelidandes krav. Det fanns dock inte i det målet tillräckliga skäl att frångå ordalydelsen i det där aktuella försäkringsvillkoret, vilket utformats av försäkringsgivaren. I det villkoret hade begreppet "endelig dom" (dvs. en lagakraftvunnen och verkställbar dom, till vilka även en tredskodom hör) ställts i motsats till ett medgivande av kravet "i andre tillfelle".

Härtill kommer att en tolkning av villkoren som medger att försäkringen kan tas i anspråk även då mäklarens ersättningsskyldighet grundar sig på en tredskodom kan leda till konsekvenser som inte kan anses önskvärda. Så t.ex. skulle försäkringsskyddet kunna missbrukas genom att försäkringstagaren i samråd med den "skadelidande" konstruerade en ansvarsskada och såg till att en tredskodom meddelades mot försäkringstagaren, varefter försäkringen kunde utnyttjas. En annan konsekvens, som delvis illustreras i förevarande fall, är att försäkringen skulle kunna tas i anspråk med stöd av en tredskodom trots att det av en annan lagakraftvunnen dom framgick att den skadelidande varken kunnat visa att mäklaren varit vårdslös eller att någon skada uppkommit.

Det sagda leder enligt min mening till att försäkringsavtalet, såsom TR:n funnit, bör tolkas så, att en ersättningsskyldighet inte kan åvila Skandia på grund av en tredskodom mot försäkringstagaren, om inte anspråket uppenbart är lagligen grundat.

Makarna E:s talan skall därför ogillas.

HD:s dom meddelades d. 19 april 2001 (mål nr T 155-99).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
2001-04-19
Målnummer
T155-99
Lagrum
Lagen (1984:81) om fastighetsmäklare
Rättsfall
NJA 1994 s. 566
Litteratur
Sökord
Skadestånd
Tredskodom
Fastighetsmäklare
Avtalstolkning
Försäkring
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation