NJA 2004 s. 728

Domskäl

HD (justitieråden Svensson, Victor, Dahllöf, referent, Lindeblad och Widebeck) meddelade den 3 december 2004 följande beslut:

Skäl

Genom ett partiellt arvsskifte efter B.A. och arvsavståenden den 1 januari 1967 av hans döttrar D.H. och H.v.H. tillskiftades D.H:s barn G.H. och I.L. samt H.v.H:s barn O.v.H. och M.S. en fjärdedel vardera av fastigheten Värmdö Skaft 1:7. Som villkor för arvsavståendena föreskrevs att fastighetsdelarna skulle stå under särskild förvaltning. D.H. utsågs till förvaltare beträffande G.H:s och I.L:s delar. På motsvarande sätt utsågs H.v.H. till förvaltare beträffande O.v.H:s och M.S:s delar. D.H. utsåg den 10 december 1969 I.L. att efter D.H:s frånfälle utöva förvaltarskapet beträffande G.H:s fastighetsandel. D.H. avled år 1979. G.H. har förutom M.F. även barnen V.T. och H.G. Samtliga barn är numera vuxna.

I såväl handlingen om arvsavstående som i arvsskifteshandlingen infördes ett förbehåll, som innebar att egendomen under förvaltningstiden inte fick överlåtas i vidare mån än för omplacering och inte heller pantsättas, tagas i mät eller indragas i konkurs. Fastighetsdelarna lagfors för de nya ägarna men någon anteckning i fastighetsboken om att fastigheten omfattades av förbehåll gjordes inte i detta sammanhang. Långt senare fastställde Svea hovrätt genom beslut den 21 juni 1999 en anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel enligt 20 kap. 14 § JB om förbehåll om särskild förvaltning för den fastighetsandel som G.H. hade fått genom gåva år 1967.

G.H. förvärvade genom köpekontrakt den 18 december 1975 och köpebrev den 31 januari 1976 en tolftedel av Värmdö Skaft 1:7 av M.S. Enligt båda handlingarna skulle samma förvaltningsbestämmelse gälla som enligt 1967 års handlingar. G.H. beviljades lagfart på fastighetsandelen den 24 mars 1976 samtidigt som inskrivningsmyndigheten gjorde en anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel om inskränkt förfoganderätt. År 1980 överlät G.H. genom gåva en tolftedel av Värmdö Skaft 1:7 till M.F., som erhöll lagfart.

Fastigheten Värmdö Skaft 1:7 klövs år 1994 i Värmdö Skaft 1:148 och Värmdö Skaft 1:149, varvid G.H. erhöll tre fjärdedelar och M.F. en fjärdedel av sistnämnda fastighet.

G.H. skänkte år 1996 hälften av Värmdö Skaft 1:149 till M.F. som erhöll lagfart.

G.H. gav den 1 augusti 2000 genom gåvobrev M.F. sin återstående del av fastigheten Värmdö Skaft 1:149. Inskrivningsmyndigheten i Nacka domsaga beviljade den 30 januari 2001, genom det beslut som nu angrips av I.L., lagfart för M.F. på en fjärdedel av fastigheten i enlighet med gåvobrevet trots anteckningarna år 1976 och 1999 i fastighetsregistret. Inskrivningsmyndighetens beslut vann laga kraft. Sedan I.L. klagat till hovrätten och yrkat att inskrivningsmyndighetens beslut skulle undanröjas på grund av domvilla fann hovrätten med hänsyn till vad I.L. anfört till stöd för sin talan inte skäl att undanröja inskrivningsmyndighetens beslut och lämnade därför hennes klagan utan bifall.

I.L. har som grund för sin nu förda talan åberopat följande. Hennes klagan över domvilla skall ses mot bakgrund av att hon i egenskap av förvaltare har att bevaka kommande ägares rätt till fastigheten Värmdö Skaft 1:149. Inskrivningsmyndighetens beslut skall undanröjas eftersom beslutet att bevilja M.F. lagfart på en fjärdedel av fastigheten innebar att hans två syskon V.T. och H.G. som sekundosuccessorer lider förfång i den mening som avses i 59 kap. 1 § första stycket 2 RB. Varje överlåtelse genom gåva står i strid med det i avståendehandlingen intagna förbudet att egendomen under förvaltningstiden inte får överlåtas i vidare mån än för omplacering och gåvan skall därför anses ogiltig. På grund av hänvisningen i köpehandlingarna från 1975 och 1976 är samma bestämmelse tillämplig på den genom köp förvärvade andelen. Avsikten med överlåtelseförbudet var att förhindra åtgärder till förfång för sekundosuccessorer.

M.F. har å sin sida gjort gällande följande. I.L. saknar rätt att klaga över domvilla. Hans syskon V.T. och H.G. kan inte anses berörda av lagfartsbeslutet då det inte förelegat någon möjlighet att förordna om sekundosuccession vid gåva eller köp. Bestämmelserna i arvsavståendehandlingen från den 1 januari 1967 avser endast förvaltning och något förordnande om sekundosuccession finns inte, varför I.L. inte äger rätt att företräda hans syskon då de inte lider förfång i den mening som avses i 59 kap. 1 § RB.

Av 59 kap. 1 § första stycket 2 RB följer att ett avgörande som vunnit laga kraft kan undanröjas på grund av domvilla, om genom avgörandet någon som inte har varit part i målet lider förfång (jfr 19 kap. 36 § JB och 42 § lagen 1996:242 om domstolsärenden). Klagan över domvilla på denna grund får föras endast av den som påstår sig lida förfång (jfr Welamson, Domvillobesvär av tredje man, 1956 s. 68). Eftersom I.L. gör gällande att det är andra än hon själv som lider förfång genom det aktuella beslutet, skall hennes klagan över domvilla avvisas.

Domslut

HD:s avgörande

Med undanröjande av hovrättens beslut avvisar HD I.L:s klagan över domvilla.