NJA 2005 not 10
A.J. mot Riksåklagaren angående resning.
Den 15:e. 10.(Ö 1817-04) A.J. mot Riksåklagaren angående resning.
I ett mål angående grovt narkotikabrott m.m. mellan åklagaren och A.J. meddelade Hovrätten för Västra Sverige dom den 11 juli 2002. A.J. ansökte om resning avseende beräkning av strafftid på grund av frihetsberövande utomlands.
HD:s beslut.Enligt 33 kap. 7 § BrB, i dess lydelse före den 1 januari 2004, fick rätten, i den utsträckning som det med hänsyn till omständigheterna var skäligt, tillämpa bestämmelserna i 19 a § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. i fråga om frihetsberövande som ägt rum utom riket. Den avräkning som gällde frihetsberövanden som ägt rum utomlands var således fakultativ, till skillnad från den obligatoriska avräkningen av frihetsberövanden som ägt rum i Sverige.
A.J. var med anledning av misstanke om aktuella brott frihetsberövad i Danmark från den 19 januari 2002 till den 14 februari samma år, då han fördes till Sverige. Hovrätten har inte förordnat om avräkning av denna tid. I det till hovrättens dom fogade avräkningsunderlaget har emellertid tidpunkten för frihetsberövandet angetts till den dag då A.J. frihetsberövades i Danmark. Avräkningsunderlaget ger anledning till antagande att hovrätten utgått från att obligatorisk avräkning skulle ske av tiden för frihetsberövandet i Danmark. Att hovrätten med denna utgångspunkt underlät att förordna om avräkning får anses innebära en rättstillämpning som uppenbart strider mot lag (jfr NJA 2003 s. 141). Förutsättningar för resning föreligger därmed.
Med hänsyn till att A.J. varit anhållen och häktad i ett annat nordiskt land skall avräkning ske av hela tiden för frihetsberövandet i Danmark. Denna tid skall beräknas från den 19 januari 2002 till och med den 14 februari samma år. A.J. skall sålunda tillgodoräknas 26 dagar såsom verkställighet av utdömd fängelsepåföljd.
HD beviljar enligt 58 kap. 2 § 5 RB den sökta resningen och ändrar med stöd av 58 kap. 7 § 1 st. andra meningen RB på det sättet hovrättens dom, att HD förordnar att det av hovrätten bestämda fängelsestraffet skall, på grund av frihetsberövande utomlands, till en tid av 26 dagar anses verkställt i anstalt.