NJA 2003 s. 141
Förutsättningar för resning på grund av rättstillämpning som uppenbart strider mot lag har i visst fall ansetts föreligga vid underlåtelse att vid fängelsedom förordna om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande som har ägt rum utomlands.
Stockholms TR häktade d. 4 dec. 2001 N.T. i hans utevaro misstänkt för försök till mord. Häktningsbeslutet verkställdes d. 8 maj 2002 i Norge. Den 10 juli 2002 överfördes N.T. till Sverige och d. 11 juli 2002 omhäktades han. TR:n dömde d. 8 aug. 2002 N.T. för grov misshandel till fängelse fyra år och utvisning. Till domen fogades ett avräkningsunderlag, vari angavs att N.T. hade varit frihetsberövad sedan d. 8 maj 2002. TR:n förordnade ingenting särskilt i fråga om den tid då N.T. hade varit frihetsberövad utomlands.
Svea HovR ändrade i dom d. 11 okt. 2002 TR:ns dom endast i fråga om utvisningstiden. I domen hänvisade HovR:n till ett avräkningsunderlag med samma innehåll som det som var fogat till TR:ns dom. HD beslutade d. 12 nov. 2002 att inte meddela prövningstillstånd. Samma dag började N.T. verkställa straffet.
I strafftidsbeslut d. 19 dec. 2002 bestämde Kriminalvårdsmyndigheten Kumla tidigaste dag för villkorlig frigivning till d. 5 jan. 2005, varvid tiden som frihetsberövad i Norge tillgodoräknades N.T. Kriminalvårdsstyrelsen ändrade d. 29 jan. 2003 kriminalvårdsmyndighetens beslut på så sätt att häktningstiden i Norge från d. 8 maj 2002 till och med d. 11 juli 2002 inte skulle tillgodoräknas. Kriminalvårdsmyndigheten Kumla ändrade därefter i nytt beslut d. 31 jan. 2003 tidigaste dag för villkorlig frigivning till d. 10 mars 2005.
N.T. ansökte om resning. Han åberopade att den rättstillämpning som låg till grund för HovR:ns dom uppenbart stred mot lag, i det att HovR:n inte enligt 33 kap. 7 § BrB förordnat om avräkning för tid då han varit frihetsberövad i Norge.
Riksåklagaren tillstyrkte bifall till ansökningen.
Målet föredrogs.
Föredraganden, RevSekr Fredin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Enligt 33 kap. 7 § BrB får rätten i fråga om frihetsberövande som ägt rum utom riket, i den utsträckning det med hänsyn till omständigheterna är skäligt, tillämpa bestämmelserna i 19 a § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. Av denna bestämmelse framgår att om någon har dömts till fängelse på viss tid och den dömde med anledning av misstanke om brott, som har prövats genom dom i målet, har varit berövad friheten som anhållen eller häktad under en sammanhängande tid av minst 24 timmar, skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder inte samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken fängelsestraffet verkställts i anstalt. Med hänsyn till att bestämmelser om straffprocessuella frihetsberövanden i övriga nordiska länder väsentligen utgör motsvarigheter till anhållande och häktning, bör frihetsberövanden som ägt rum där regelmässigt avräknas på samma sätt som frihetsberövanden som ägt rum i Sverige. (Se Berg m.fl., Brottsbalken, En kommentar, s. 33:12.)
I det mål vari HovR:n meddelade dom d. 11 okt. 2002 var N.T. frihetsberövad såsom anhållen och häktad i Norge från d. 8 maj 2002 till d. 10 juli 2002 då han fördes till Sverige. Avräkning för dessa dagar har inte skett i HovR:ns dom. Det kan antas att HovR:n haft för avsikt att förordna om avräkning för den tid då N.T. varit frihetsberövad i Norge, eftersom tiden har angetts i det avräkningsunderlag som är fogat till domen. HovR:n kan dock inte därigenom anses ha förordnat om avräkning för nämnda dagar. Att vid angivna förhållanden underlåta att förordna därom är uppenbart stridande mot lag, varför resning skall beviljas i målet och avräkning ske med 63 dagar. Förutsättningar att omedelbart ändra domen föreligger.
Domslut
HD:s avgörande. HD beviljar enligt 58 kap. 2 § 5 RB den sökta resningen och ändrar med stöd av 58 kap. 7 § 1 st. 2 men. RB på det sättet HovR:ns dom att HD förordnar att det av HovR:n bestämda fängelsestraffet skall till en tid av 63 dagar anses verkställt i anstalt.
Skäl HD (JustR:n Lars K. Beckman, Munck, Victor, Lindeblad och Calissendorff, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Av 19 a § lagen om beräkning av strafftid m.m. framgår att om någon som dömts till fängelse på viss tid varit berövad friheten som anhållen eller häktad under en sammanhängande tid av minst 24 timmar med anledning av misstanke om brott som har prövats genom dom i målet så skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder inte samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken fängelsestraffet verkställts i anstalt.
När det i strafftidsberäkningslagen talas om frihetsberövande avses sådant frihetsberövande som ägt rum i Sverige. Enligt 33 kap. 7 § BrB får emellertid rätten, i den utsträckning som det med hänsyn till omständigheterna är skäligt, tillämpa bestämmelserna i 19 a § strafftidsberäkningslagen även i fråga om frihetsberövande som ägt rum utom riket. Således gäller en obligatorisk avräkning av frihetsberövande som ägt rum i Sverige, men en fakultativ avräkning avseende frihetsberövande som ägt rum utomlands.
Före år 2000 var det den domstol som dömde i målet som beslutade om såväl obligatorisk som fakultativ avräkning. Numera beslutas obligatorisk avräkning av frihetsberövande inom kriminalvården (28 § strafftidsberäkningslagen) medan fakultativ avräkning av frihetsberövande som ägt rum utomlands fortfarande beslutas av den domstol som dömer i målet.
Av 16 § förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol framgår att den tid som en person varit frihetsberövad på sätt som avses i 19 a § strafftidsberäkningslagen skall antecknas i en handling som bifogas domen (avräkningsunderlag). Det åvilar normalt ordföranden, referenten eller revisionssekreteraren att utfärda avräkningsunderlaget. Avräkningsunderlaget är inte en del av den dom som den fullsuttna rätten svarar för (se prop. 1999/2000:26 s. 64).
N.T. var med anledning av misstanke om det aktuella brottet frihetsberövad såsom anhållen och häktad i Norge från d. 8 maj 2002 till d. 10 juli 2002 då han fördes till Sverige. Från och med d. 10 juli 2002 till dess domen vann laga kraft har N.T. hållits häktad i Sverige. Något förordnande om avräkning av de dagar N.T. varit anhållen och häktad i Norge finns inte i HovR:ns dom. I det till HovR:ns dom fogade avräkningsunderlaget har emellertid tidpunkten för frihetsberövandet angetts till d. 8 maj 2002, dvs. den dag då N.T. frihetsberövades i Norge.
Det förhållandet att domstolarna numera befriats från de obligatoriska avräkningsbesluten kan tänkas leda till att det emellanåt förbises att det alltjämt ankommer på domstol att ta ställning till den fakultativa avräkningsfråga som uppkommer, när någon har varit berövad friheten som anhållen eller häktad utomlands. I den mån sådana förbiseenden inte uppmärksammas under överklagandetiden, kan de inte alltid avhjälpas resningsvägen. Den resningsgrund som närmast aktualiseras - att den rättstillämpning som ligger till grund för domen uppenbart strider mot lag (58 kap. 2 § 5 RB) - går nämligen inte utan vidare att tilllämpa när avräkning för sådant frihetsberövande inte ägt rum, eftersom lagen ger domstolen möjlighet att välja mellan att avräkna och att inte avräkna frihetsberövandet. Däremot torde förbiseenden av nu aktuellt slag alltid kunna avhjälpas nådevägen genom s.k. teknisk nåd.
I förevarande fall ger emellertid avräkningsunderlaget anledning till antagande att HovR:n utgått från att obligatorisk avräkning skulle ske för häktningstiden i Norge. Att HovR:n med denna utgångspunkt underlät att förordna om avräkning får anses innebära en rättstillämpning som uppenbart strider mot lag. Förutsättningar för resning föreligger därmed.
Med hänsyn till att N.T. varit anhållen och häktad i ett annat nordiskt land (jfr prop. 1972:146 s. 58 f., 65 och 82) är det uppenbart att avräkning skall ske av hela tiden för frihetsberövandet i Norge. Denna tid skall beräknas från d. 8 maj 2002 till och med den dag då N.T. fördes till Sverige vilket, såsom Riksåklagaren påpekat, var d. 10 juli 2002. N.T. skall sålunda tillgodoräknas 63 dagar såsom verkställighet av utdömd fängelsepåföljd.
Beslut HD:s avgörande. HD beviljar enligt 58 kap. 2 § 5 RB den sökta resningen och ändrar med stöd av 58 kap. 7 § 1 st. 2 men. RB på det sättet HovR:ns dom, att HD förordnar att det av HovR:n bestämda fängelsestraffet skall, på grund av frihetsberövande utomlands, till en tid av 63 dagar anses verkställt i anstalt.
HD:s beslut meddelades d. 17 april 2003 (mål nr Ö 628-03).