NJA 2005 not 12

Den 22:a. 12.(Ö 2207-03) A-S.S. mot T.A. och K.A. angående ansökan om hänvisning enligt 10 kap. 20 § 2 st. RB.

A-S.S. väckte vid Ljungby tingsrätt (mål nr T 787-00) talan mot T. och K.A. och yrkade förpliktande för dem att på egen bekostnad återställa fastigheten Markaryd Köphult 1:2 i tidigare skick, genom att dels tillföra jordmassor till ett visst angivet område – betecknat som delar av vattenområdet som utgör gräns mellan fastigheterna Köphult 1:2, Hannabad 3:12 och Hylte 3:1, alla i Markaryds kommun – i sådan omfattning att området är torrlagt under medelhögvattenföring, dels avlägsna en jordvall som placerats på fastigheten Markaryd Köphult 1:2. A-S.S. yrkade vidare skadestånd med 36 300 kr. Som grund för återställningsyrkandena åberopade hon att T. och K.A. flyttat på jordmassor utan hennes medgivande. Som grund för skadeståndsyrkandet åberopade hon att skada orsakats henne genom brott. Ljungby tingsrätt avvisade i beslut den 9 januari 2001, med motiveringen att det är miljödomstol som i första instans prövar mål om vattenverksamhet, A-S.S:s talan samt förpliktade henne att utge ersättning för T. och K.A:s rättegångskostnader.

A-S.S. yrkade i Göta hovrätt att hovrätten skulle hänvisa målet till lägre rätt som är behörig för fortsatt handläggning samt undanröja tingsrättens beslut om rättegångskostnader. Hovrätten undanröjde i beslut den 2 augusti 2001 tingsrättens beslut om rättegångskostnader och hänvisade målet till Växjö tingsrätt, miljödomstolen.

Miljödomstolen avvisade i beslut den 8 maj 2002 A-S.S:s talan med motiveringen att den inte var behörig att pröva målet samt förordnade att vardera parten skulle stå sina rättegångskostnader. Miljööverdomstolen fastställde i beslut den 21 januari 2003 miljödomstolens avvisningsbeslut och förpliktade A-S.S. att ersätta T. och K.A:s rättegångskostnader.

HD, beslutpå förslag av föredraganden: Skäl.Av 11 kap. 2 § MB följer att de yrkade återställningsåtgärderna i och för sig är att definiera som vattenverksamhet. Avgörande för frågan om miljödomstols behörighet är emellertid om de åtgärder som T. och K.A. utfört och de yrkade återställningsåtgärderna omfattas av bestämmelserna om stämningsmål i 7 kap. 2 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Uppräkningen i paragrafen är uttömmande. I förevarande fall är det närmast bestämmelsen i första punkten som skulle kunna vara aktuell. För sådan talan krävs att den grundas på att nödvändigt vattenrättsligt tillstånd saknas eller på att vattenanläggningen uppförts i strid mot en bestämmelse om vattenrättsligt tillstånd (se NJA 1991 s. 449).

A-S.S:s talan grundas inte på några sådana omständigheter utan på att jordmassor flyttats utan hennes medgivande och när det gäller skadeståndsyrkandet på att skadorna orsakats henne genom brott.

Redan av det anförda följer att miljödomstol inte är behörig att pröva A-S.S:s talan. Målet skall därför hänvisas till behörig allmän domstol.

Vad slutligen gäller de rättegångskostnader som uppkommit under handläggningen av forumfrågan har domstolarnas beslut vunnit laga kraft. HD skall vid en ansökan om hänvisning enligt 10 kap. 20 § 2 st. RB pröva om någon av de domstolar som förklarats obehöriga är behörig domstol och i så fall vilken av dem. Någon prövning i övrigt skall inte ske. A-S.S:s yrkande om undanröjande av Miljööverdomstolens beslut när det gäller rättegångskostnaderna skall därför avvisas.

Avgörande.HD hänvisar målet till Ljungby tingsrätt för fortsatt behandling.

HD avvisar yrkandet om undanröjande av Miljööverdomstolens beslut om rättegångskostnader.