NJA 2005 not 3

Den 22:a. 3.(Ö 82-05) Laval un Partneri Ltd (Laval) angående resning och klagan över domvilla.

I mål mellan å ena sidan Laval och å andra sidan Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska Byggnadsarbetareförbundet, avdelning 1 och Svenska Elektrikerförbundet meddelade Arbetsdomstolen den 22 december 2004 ett beslut i vilket domstolen avslog Lavals yrkande, att domstolen genom interimistiskt beslut för tiden intill dess tvisten slutligt avgjorts skulle förklara att arbetstagarparterna var skyldiga att häva de pågående stridsåtgärderna mot Laval.

Laval yrkade dels att HD skulle bevilja resning i målet, dels att HD skulle undanröja Arbetsdomstolens beslut på grund av domvilla samt vidare att HD omedelbart skulle förklara att motparterna intill dess att tvisten slutligt avgjorts var skyldiga att häva pågående stridsåtgärder.

Laval åberopade, med stöd av 58 kap. 1 § 1 st. 4 RB jämförd med 58 kap. 10 § RB, till grund för sin resningsansökan att Arbetsdomstolens rättstillämpning, som låg till grund för beslutet, uppenbart stred mot lag. Laval anförde vidare att Arbetsdomstolen hade grovt feltolkat 15 kap. 3 § RB, underlåtit att tillämpa lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare (utstationeringslagen), underlåtit att tillämpa EG- rätten, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv (96/ 71/EG) om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster samt artiklarna 12 och 49 i EG-fördraget samt även i övrigt underlåtit att beakta EG-rättens principiella företräde framför svensk rätt. Slutligen anförde Laval att domstolen grundat beslutet på det felaktiga påståendet att det inte var möjligt att dra några tillräckligt säkra slutsatser om den situation som Laval befann sig i och om innebörden av framställda avtalskrav mot Laval.

Laval åberopade, med stöd av 59 kap. 1 § 1 st. 4 RB jämförd med 59 kap. 4 § RB, till grund för sin klagan över domvilla att Laval hade yrkat att Arbetsdomstolen skulle inhämta ett förhandsavgörande från EG-domstolen och att detta yrkande inte hade redovisats i Arbetsdomstolens beslut eller i protokollet från sammanträdet den 20 december 2004, att domstolen genom rättens ordförande hade utövat materiell processledning till skada för Laval samt att rättens vice ordförande varit jävig att handlägga målet enligt 4 kap. 13 § 1 eller 10 RB.

HD, beslutpå förslag av föredraganden. Skäl.För att resning skall kunna meddelas med avseende på ett beslut krävs att det vunnit laga kraft. Däremot är det inte något oeftergivligt villkor att beslutet äger rättskraft. Resning kan komma i fråga under förutsättning att sådan har någon praktisk funktion att fylla (se NJA 1988 s. 429). Detsamma får anses gälla i fråga om klagan över domvilla (jfr NJA 1994 s. 525). Ett interimistiskt beslut angående tillåtlighet av fackliga stridsåtgärder kan få ingripande betydelse för parterna. Processen i Arbetsdomstolen kan dra ut på tiden bland annat till följd av att domstolen kan komma att inhämta ett förhandsavgörande från EG-domstolen. De extraordinära rättsmedel som är av intresse i det nu ifrågavarande ärendet får därför anses ha en praktisk funktion att fylla. Lavals talan bör därför inte avvisas.

Rättsfrågorna i målet aktualiserar en tillämpning av EG-rätten. Som Laval har anfört i HD var Arbetsdomstolen, trots att domstolen är slutinstans, inte skyldig att inhämta förhandsavgörande av EG-domstolen innan det interimistiska beslutet meddelades (jfr NJA 1995 s. 635).

Arbetsdomstolen, som har att som högsta instans tillämpa de regler som var aktuella i målet, har funnit att den hittillsvarande utredningen i målet inte ger stöd för att de vidtagna fackliga stridsåtgärderna är otillåtna och att Lavals yrkande om interimistiskt förordnande därför skall avslås. Det saknas grund för HD att anse att en sådan lagtillämpning uppenbart strider mot vare sig 15 kap. 3 § RB, lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, utstationeringslagen eller EG-rätten. Den rättstillämpning som ligger till grund för Arbetsdomstolens beslut kan alltså inte anses uppenbart strida mot lag. På grund av det anförda, och då det i övrigt saknas skäl att bevilja resning, skall resningsansökningen avslås.

De omständigheter som Laval har anfört till stöd för sin klagan över domvilla utgör inte skäl att undanröja Arbetsdomstolens beslut. Även Lavals klagan över domvilla skall därför avslås.

Avgörande.HD avslår resningsansökningen och klagan över domvilla.