Parkeringsanmärkning

Beskrivning saknas!

Rättsfall16

NJA 2002 s. 565: Fråga om parkeringsvakt varit behörig att utfärda parkeringsanmärkning. 6 § lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning m.m.
NJA 2007 s. 799: En parkeringsanmärkning har inte överlämnats till fordonets förare eller ägare på platsen för den påstådda överträdelsen och inte heller fästs på fordonet. I stället har anmärkningen sänts till ägaren med post. Betalningsansvaret för felparkeringsavgiften har undanröjts.
NJA 2008 s. 637: Fråga om betalningsansvar för parkeringsanmärkning när det vid parkeringstillfället var bestämt att den vägmarkering som legat till grund för parkeringsförbudet skulle tas bort därför att den saknade funktion. Även fråga om betydelsen av att vägmarkeringen tagits bort vid tiden för prövningen av betalningsansvaret (jfr 5 § andra stycket BrP).
RH 2016:42: En bilist betalade föreskriven parkeringsavgift genom en s.k. sms-biljett. Enligt instruktioner på platsen skulle fordonets registreringsnummer anges vid betalning. Bilisten angav emellertid endast de tre första tecknen i registreringsnumret. Fråga är om bilisten därmed betalat avgiften på det sätt som anges på platsen och därmed uppfyllt sina skyldigheter enligt 3 kap. 49 a § andra stycket 1 trafikförordningen.
NJA 2005 s. 20: Rätten att parkera bil på parkeringsplats som reserverats för rörelsehindrade med särskilt parkeringstillstånd förutsätter, förutom erforderligt tillstånd, att tillståndet används på det sätt som framgår av Vägverkets föreskrifter.
RH 2017:31: Parkeringsmål. En parkeringsbiljett med uppgift om ankomsttid har ansetts motsvara en parkeringsskiva enligt 3 kap. 49 a § andra stycket 3 trafikförordningen.
NJA 2014 s. 929: Tillfällig uppställning av ett fordon vid privat transport av en rörelsehindrad person, som behövde hjälp efter att hon kommit ut ur fordonet, har ansetts utgöra parkering som omfattas av undantaget från parkeringsförbud i 11 kap. 9 § första stycket 7 trafikförordningen.
RH 2015:49: Parkeringsanmärkning. Begreppet allmän plats i 3 kap. 48 § första stycket trafikförordningen (1998:1276) har getts samma innebörd som i plan- och bygglagen (2010:900) vid parkeringsförbud på allmän plats i terräng inom tättbebyggt område.
NJA 1983 s. 682: Resning har ansetts kunna ske beträffande beslut i fråga om parkeringsanmärkningar som meddelats enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.
NJA 2005 s. 17: Fråga huruvida domstol kan undanröja betalningsansvar för felparkeringsavgift på den grunden att en överträdelse bedöms som obetydlig.
NJA 2001 s. 889: Fråga om bevisvärdering i ärende om undanröjande av betalningsansvar enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift. Tillika fråga om tillämpningen av den i 10 § tredje stycket nämnda lag meddelade begränsningen av rätten att åberopa bevisning vid domstol.
NJA 2013 s. 711: Parkeringsmål. Har en betalningsuppmaning ställts ut, eller en parkeringsanmärkning meddelats, finns det en presumtion för att den också har fästs på bilen (I). En fordonsägares uppgifter och egna fotografier har lämnat visst utrymme för bedömningen att parkeringsvakten kan ha förbisett att det fanns en giltig parkeringsbiljett som var väl synlig och läsbar utifrån. Parkeringsvaktens anteckningar på parkeringsanmärkningen har inte ansetts utgöra tillräcklig bevisning för att det skett en felparkering (II).
RH 2013:55: Fråga om en lokal trafikföreskrift innebar ett undantag från bestämmelserna i 3 kap. 52 § trafikförordningen (1998:1276) om att stannande och parkering av fordon ska ske i såväl vägens längdriktning som dess färdriktning.
RH 2014:11: Fordon som varit uppställt i en vägficka snett mot trottoarkanten har inte ansetts vara parkerat i vägens längdriktning. Vägens längdriktning ska enligt hovrätten räknas från vägens ytterkanter, vilka i stadstrafik normalt utgörs av trottoarkanter.
NJA 1987 s. 175: Ansökan om återställande av försutten tid för anmälan av bestridande av betalningsansvar för parkeringsanmärkning (se 9 § lagen 1976:206 om felparkeringsavgift) har ansetts ej utgöra fall varom stadgas i 11 kap 11 § regeringsformen.
NJA 2019 s. 480: Parkeringsanmärkning. Tillämpning av 4 § lagen om felparkeringsavgift. 1. Den som sålt ett fordon till en köpare med falsk identitet, och som fått full betalning, har ansetts inte frånhänts fordonet genom brott. 2. Det förhållandet att säljaren - när den felaktiga registreringen av köparen tagits bort - har återregistrerats i vägtrafikregistret, har inte ansetts medföra att säljaren är att anse som ägare när någon ny överlåtelse inte har skett.

Om lagen.nu

Ansvarsfriskrivning

Kontaktinformation

Hostas av Lysator