NJA 2005 s. 864
När det i ett brottmål efter huvudförhandlingens avslutande åberopats ny bevisning som bedöms kunna vara betydelsefull för utgången i målet, har det ansetts föreligga förutsättningar för att med stöd av bestämmelsen i 46 kap. 17 § rättegångsbalken besluta om ny huvudförhandling.
C.O., född 1972, dömdes efter av allmän åklagare väckt åtal av Huddinge tingsrätt genom dom den 15 februari 2005 i ansvarsdelen enligt 3 kap. 1 §, 14 kap. 1 § och 15 kap. 7 § första stycket BrB för mord, urkundsförfalskning och falsk tillvitelse till fängelse på livstid.
Svea hovrätt
C.O. överklagade i Svea hovrätt och yrkade i ansvarsdelen att åtalet för mord skulle ogillas och att han därvid skulle försättas på fri fot.
Hovrätten höll huvudförhandling i målet och förordnade, efter det att huvudförhandlingen avslutats, att C.O. omedelbart skulle försättas på fri fot.
Innan dom meddelats inkom till hovrätten en begäran från åklagaren om att fortsatt huvudförhandling skulle hållas och två nya vittnesförhör upptas. Som skäl för sin begäran anförde åklagaren att det framkommit nya omständigheter, bestående i att en vårdare på häktet omtalat att C.O. inför honom erkänt att han avlossat de dödande skotten. Vittnesförhör borde därför enligt åklagaren hållas med vårdaren och med en säkerhetschef på häktet som tagit fram vårdarens minnesanteckningar ur arbetsplatsens dator. När det gällde möjligheten att hålla fortsatt huvudförhandling hänvisade åklagaren till bestämmelsen i 46 kap. 17 § RB.
Med anledning av åklagarens begäran beslöt hovrätten den 17 maj 2005 att tills vidare innehålla domen.
Övriga parter i målet yttrade sig.
Hovrätten (hovrättsrådet Claes Örn, fd. hovrättsrådet Karl Matz, referent, hovrättsassessorn Marianne Trägårdh och två nämndemän) meddelade i anledning av åklagarens begäran den 3 juni 2005 följande
Beslut
Hovrätten vill inledningsvis nämna att hovrätten har övervägt om hovrätten i den sammansättning som företagit målet till huvudförhandling möjligen är jävig att fatta beslut med anledning av åklagarens begäran (jfr den situation som föreligger då en domstol har funnit att åklagaren har förebragt övertygande bevisning för att den tilltalade har begått en gärning, en rättspsykiatrisk utredning har inhämtats och den tilltalade därefter åberopar ny bevisning i skuldfrågan, se t.ex. NJA 1998 s. 82 och RH 1997:74). Hovrätten har stannat för att jäv inte föreligger. Vidare kan tilläggas att det förefaller - beroende på hur man skall tolka den nedan nämnda s.k. prövningsnormen - i varierande grad svårt för en utomstående sammansättning att i praktiken pröva åklagarens begäran. Slutligen vill hovrätten i detta sammanhang nämna att ingen part har påkallat att prövningen skall göras av hovrätten i en annan sammansättning eller på annat sätt gjort invändning om jäv.
Hovrätten går härefter över till att pröva åklagarens begäran.
Hovrätten har varken under överläggningen till dom eller vid avfattandet av dom upptäckt att det föreligger oklarheter eller ofullständigheter i det framlagda materialet som gör att detta måste kompletteras. Hovrätten finner inte för egen del att det är nödvändigt att komplettera utredningen innan målet avgörs.
Hovrätten avslår därför åklagarens begäran om fortsatt huvudförhandling såvitt hans begäran grundas på bestämmelsen i 46 kap. 17 § RB.
Som framgår av lydelsen av 46 kap. 17 § RB tar paragrafen sikte endast på de fall där rätten finner behov av att komplettera utredningen. Däremot reglerar paragrafen inte det fallet att parterna vill åberopa nytt material efter huvudförhandlingens slut men innan dom meddelas. Frågor i vad mån en rätt till detta föreligger torde enligt vad som uttalades i förarbetena till 46 kap. 17 § RB få lösas på samma sätt som tidigare i rättstillämpningen (prop. 1986/87:89 s. 226).
Det kan i anslutning härtill nämnas att det t.ex. av Arbetsdomstolen har prövats om det vid sidan av tillämpningsområdet för 43 kap. 14 § RB (en parallellbestämmelse till 46 kap. 17 § för tvistemålssidan) i målet hade förelegat några speciella omständigheter eller någon särpräglad situation som borde ha föranlett domstolen att besluta om fortsatt huvudförhandling och därvid bereda parten tillfälle att åberopa en ny omständighet och ett nytt bevis (AD 1993:91). Jfr för mål som avgörs efter föredragning NJA 1986 s. 94, där HD ställde frågan om det sedan beslut i fråga om prövningstillstånd fattats och utlämnats till expediering men innan beslutet expedierats förelåg ”sådana särskilda omständigheter” att de i en nyinkommen inlaga framställda yrkandena skulle beaktas.
Hovrätten uppfattar åklagarens begäran som att han önskar få prövat om han kan få till stånd en fortsatt huvudförhandling m.m., även om hans begäran prövas utanför tillämpningsområdet för 46 kap. 17 § RB.
Det närmare innehållet i den antydda prövningsnormen ”särskilda omständigheter” torde inte ha klarlagts i domstolspraxis. Å ena sidan ligger det i sakens natur att det torde krävas mera för att få åberopa nytt material när en huvudförhandling i brottmål är avslutad än dessförinnan; att det erbjudna nya materialet skulle tillåtas vid en prövning enligt 35 kap. 7 § RB är således inte tillräckligt. Å andra sidan vore det omotiverat att avvisa nya omständigheter och/eller ny bevisning, om förutsättningarna för en tillämpning av resningsbestämmelserna är för handen. Prövningsnormens närmare utseende mellan dessa poler är svårbedömt.
Hovrätten gör i fråga om den nya bevisningen följande bedömning.
Det kan inte läggas åklagaren till last som försummelse att bevisningen inte har åberopats tidigare, eftersom utredningen visar att den har blivit tillgänglig i tiden efter huvudförhandlingens slut. Målet rör ett allvarligt brott. Till sin art är bevisningen sådan att den har betydelse i ett mål av detta slag, ett s.k. indiciemål. Av betydelse är vidare att målet befinner sig i hovrätten och inte vid tingsrätt, varför möjlighet att få den nya bevisningen prövad i högre instans normalt sett saknas. Mot att tilllåta bevisningen talar främst att det innebär ett beslut till nackdel för den tilltalade i en brottmålsprocess.
Vid en samlad bedömning finner hovrätten att det föreligger ”särskilda omständigheter” och tillåter den nya bevisningen. Detta betyder att den tidigare beslutade domen inte meddelas.
När det gäller målets fortsatta handläggning är det av grundläggande betydelse att de ledamöter av hovrätten som deltagit i huvudförhandlingen är enligt 4 kap. 13 § 8 eller 10 RB jäviga att i fortsättningen delta i målets avgörande sedan de vid överläggningen den 9 maj 2005 tagit ställning i skuldfrågan och låtit detta indirekt komma till uttryck utåt genom beslutet i häktningsfrågan samma dag (jfr de tidigare nämnda rättsfallen NJA 1998 s. 82 och RH 1997:74). Det sagda innebär att målet kommer att sättas ut till ny huvudförhandling.
De ledamöter som deltagit i den tidigare huvudförhandlingen förklarar härmed att de med omedelbar verkan avträder från vidare befattning med målet.
Hovrättens beslut får överklagas endast i samband med överklagande av hovrättens dom eller slutliga beslut i målet.
Domskäl
Hovrätten (i ny sammansättning) fastställde i dom den 8 juli 2005 tingsrättens dom i ansvarsdelen.
Högsta domstolen
C.O. överklagade hovrättens dom och yrkade i ansvarsdelen att hovrätten skulle ogilla åtalet för mord. Han överklagade även hovrättens beslut den 3 juni 2005 och yrkade att HD skulle undanröja hovrättens dom och beslut och visa målet åter till hovrätten för fortsatt behandling.
HD meddelade i beslut den 12 september 2005 prövningstillstånd beträffande hovrättens beslut och förklarade frågan om prövningstillstånd i målet i övrigt vilande.
Riksåklagaren och målsägandena bestred därefter ändring av hovrättens beslut.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Marianne Wikman Ahlberg, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl
Hovrätten höll huvudförhandling i mål B 1776-05 den 20-21 och den 27 april 2005. C.O. var häktad i målet. Sedan huvudförhandlingen avslutats beslutade rätten dom varefter C.O. försattes på fri fot. Innan hovrätten meddelat dom begärde åklagaren att hovrätten skulle hålla fortsatt huvudförhandling för att ge åklagaren tillfälle att åberopa nya bevisomständigheter och ny bevisning i målet. Med anledning av åklagarens begäran beslutade hovrätten att tills vidare innehålla domen. Genom hovrättens överklagade beslut tilläts den nya bevisningen och målet sattes ut till ny huvudförhandling.
Genom hovrättens dom dömdes C.O. för bl.a. mord till livstids fängelse och förpliktades att utge skadestånd till målsägandena.
Av 46 kap. 17 § RB framgår att om rätten sedan huvudförhandlingen avslutats finner att det är nödvändigt att komplettera utredningen innan målet avgörs, får fortsatt eller ny huvudförhandling hållas enligt reglerna i samma kapitel. Denna bestämmelse är enligt 51 kap. 17 § RB även tillämplig i hovrätten. I förarbetena (prop. 1986/87:89 s. 226) anges att paragrafen endast tar sikte på de fall där rätten finner behov av att komplettera utredningen. Däremot regleras inte det fallet att parterna vill åberopa nytt material efter huvudförhandlingens slut men innan dom meddelas. Frågor i vad mån sådan rätt föreligger torde liksom hittills få lösas i rättstillämpningen. Dock gäller regeln också enligt motiven i det fall rätten finner det nödvändigt att komplettera utredningen till följd av vad parterna anfört.
När åklagaren åberopade de nya omständigheterna och den nya bevisningen skulle hovrätten ha kunnat besluta om att komplettera utredningen och förordna om fortsatt eller ny huvudförhandling med stöd av 46 kap. 17 § RB.
Hovrätten har dock tillåtit bevisningen och de nya omständigheterna efter en prövning utanför tillämpningsområdet för detta stadgande med utgångspunkt från den rättstillämpning som framgår av NJA 1986 s. 94 innebärande att nytillkomna yrkanden m.m. kan beaktas innan ett beslut expedieras om det föreligger särskilda omständigheter. Frågan är då om det förelåg sådana särskilda omständigheter att den nya bevisningen kunde tillåtas.
Såsom hovrätten angivit krävs det mer av den nya bevisningen än att den skulle tillåtas enligt 35 kap. 7 § RB.
Det kan inte läggas åklagaren till last att han inte åberopat bevisningen tidigare eftersom den inte blivit känd för honom förrän efter huvudförhandlingen. Om den nya bevisningen skulle ha blivit känd först efter det att en dom vunnit laga kraft skulle åklagaren haft giltig ursäkt enligt regeln om resning till men för tilltalad i 58 kap. 3 § 2 RB. Bevisningen är också av sådan beskaffenhet att resning med största sannolikhet skulle ha kunnat beviljas. På grund av det anförda var det riktigt av hovrätten att tillåta den nya bevisningen.
Det saknas skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens dom skall därför stå fast.
Domslut
HD:s avgörande
HD avslår överklagandet.
Domskäl
HD (justitieråden Lennander, Victor, Håstad, Nyström, referent, och Virdesten) meddelade den 5 december 2005 följande beslut:
Skäl
(Efter en inledande återblick på målets tidigare handläggning, i allt väsentligt överensstämmande med vad som i det föregående framgått av referatet, fortsätter domskälen:)
C.O. har i överklagandet av hovrättens beslut gjort gällande att hovrätten förfarit felaktigt genom att företa målet till ny huvudförhandling efter det att handläggningen avslutats. Han har hävdat att det fanns förutsättningar att avvisa den av åklagaren åberopade nya bevisningen, eftersom det påstådda erkännandet inte stämde överens med åklagarens gärningsbeskrivning. Han har tillagt att beslutet medförde att åklagaren felaktigt fick tillfälle att justera sitt gärningspåstående i hovrätten till att även avse ett alternativyrkande om ansvar för grov misshandel och grovt vållande till annans död.
Riksåklagaren har anfört att det fanns förutsättningar enligt bestämmelsen i 46 kap. 17 § RB att besluta om komplettering av utredningen och om fortsatt eller ny huvudförhandling. I andra hand har riksåklagaren anfört att det förelåg särskilda omständigheter som medförde att åklagarens nya bevisning skulle tillåtas.
Bestämmelsen i 46 kap. 17 § RB, som ger rätten möjlighet att i brottmål besluta om fortsatt eller ny huvudförhandling efter det att huvudförhandlingen avslutats, är tillämplig i de fall rätten finner det nödvändigt att komplettera utredningen innan målet avgörs. Motsvarande bestämmelse finns för tvistemål i 43 kap. 14 §. Båda bestämmelserna är tillämpliga även i hovrätten (50 kap. 17 § och 51 kap. 17 §). I lagmotiven betonas att reglerna endast tar sikte på de fall där rätten finner behov av att komplettera utredningen. Det anförs vidare att reglerna är tillämpliga också då rätten finner det nödvändigt att komplettera utredningen till följd av vad parterna anfört. (Prop. 1986/87:89 s. 226.)
Rättens bedömning av om det som parterna anfört gör det nödvändigt att komplettera utredningen efter det att huvudförhandling hållits kan komma att utfalla olika beroende såväl på vad kompletteringen avser som på karaktären av målet (jfr 35 kap. 6 § RB). När det i ett brottmål åberopas ny bevisning som bedöms kunna vara betydelsefull för utgången i målet, får det anses föreligga förutsättningar för att med stöd av bestämmelsen i 46 kap. 17 § RB besluta om ny eller fortsatt huvudförhandling.
Det åklagaren anförde efter huvudförhandlingen i hovrätten var sådana omständigheter som uppenbart var betydelsefulla för utgången i målet och som således gjorde det nödvändigt att komplettera utredningen. Hovrättens beslut att företa målet till ny huvudförhandling var därför inte felaktigt.
Det saknas skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt.
Domslut
HD:s avgörande
HD avslår överklagandet av hovrättens beslut.
HD meddelar inte prövningstillstånd i målet i övrigt.
Hovrättens dom står därmed fast.