NJA 2006 s. 45

Domskäl

Tingsrätten (rådmännen Arne Schiratzki och Lena Hjelmtorp samt tingsfiskalen Pontus Ewerlöf) anförde i dom den 7 mars 2001:

Grunder

M.J. har bestämt grunden för talan enligt följande. Bolaget har köpt bilen utan att kontrollera äganderätten till den eller om den var behäftad med skuld. Det har således inte fullgjort den undersökningsplikt som gäller för näringsidkare som handlar med bilar och kan därmed inte sägas ha förvärvat bilen i god tro. Bilen finns inte i behåll och bolaget skall därför utge ersättning för dess värde.

Till grund för sitt bestridande har bolaget i första hand gjort gällande att E.T. gjort ett exstinktivt godtrosförvärv från R.J., vilket i sin tur leder till att M.J. inte kan göra äganderätten gällande gentemot bolaget, och i andra hand att det förvärvat bilen av E.T. i god tro.

Utvecklande av talan

Parterna har utvecklat talan enligt följande.

M.J.

Bilen som var av 1995 års modell, köptes av M.J. år 1995. Via TV4:s textsidor fick han och sonen kontakt med R.J. i Stockholm som var intresserad av att köpa bilen. Med en muntlig fullmakt åkte D.J. till Stockholm och visade upp bilen. Köpekontraktet tecknades senare samma dag i R.J:s bostad. Registreringen hade skrivits under i förväg av M.J. I samband med köpet förmådde R.J. D.J. att skriva ett kvitto på att bilen var till fullo betald. Ett sådant agerande omfattades inte av faderns instruktioner. Enligt vad R.J. uppgav för D.J. krävdes kvittot för att han skulle kunna sälja bilen vidare. E.T., som aldrig registrerades som ägare av bilen, kan inte ses som juridisk ägare av den. Alternativt har han inte gjort något exstinktivt godtrosförvärv, eftersom han av D.J. har blivit informerad om att bilen inte var fullt betald samt om äganderättsförbehållet. E.T. har enbart agerat mellanhand mellan R.J. och bolaget. Bolaget har inte gjort något godtrosförvärv av bilen eftersom det inte har uppfyllt de krav på undersökning som ställs på näringsidkare. Bolagets företrädare P.J. har blivit upplyst av M.J. om äganderättsförbehållet. Denne lovade vid detta tillfälle att inte sälja vidare bilen förrän ägarfrågan var utredd. Trots det såldes bilen vidare. De kvitton som upprättades borde ha föranlett misstankar hos bolaget eftersom de var slarvigt upprättade och saknade belopp. Det faktum att R.J. är registrerad i kronofogdemyndighetens utsökningsregister samt att flera polisanmälningar om bilbedrägerier har gjorts mot honom borde ha ingett oro vad gäller försäljningen från R.J. till E.T. Bolaget borde dessutom ha fattat misstankar om E.T:s förvärv eftersom han är registrerad i kronofogdemyndighetens utsökningsregister och under en kort tid innehaft ett tjugotal bilar. E.T. och P.J. hade känt varandra i tio år. Bolagets kontrollsamtal med anledning av bilköpet var bristfälliga. Det har bara konstaterat att den senaste registrerade bilhandlaren, Bilexpo Trading i Helsingborg AB, dåmera var nedlagd. Mer väsentligt hade varit att kontrollera M.J:s ägandeförhållanden. Vidare borde bolaget ha kontaktat Wasa Kredit för att utröna huruvida en skuld fanns kvar på bilen.

Råsunda Bilcenter AB

E.T. var juridiskt sett ägare trots att bilen aldrig registrerades på honom. Han förvärvade bilen som privatperson eftersom han inte är bilhandlare. R.J. uppvisade ett kvitto utvisande att bilen av honom var till fullo betald. E.T. kontaktade även D.J. som bekräftade att full betalning hade skett. R.J. överlämnade nycklar, reservnycklar, registreringshandlingar och billarmets kodkort till honom. Vid förvärvet förekom ingenting som föranledde E.T. att fatta misstanke avseende äganderätten till bilen. Han har således uppfyllt den undersökningsplikt som kan åläggas honom och bilen har därför av honom förvärvats i god tro. Syftet med köpet var att sälja bilen vidare. Han hade tidigare sålt bilar till bolaget och vände sig åter dit.

Innan bolaget förvärvade bilen gjorde det en ägarkontroll. Vid sammanträffande med E.T. uppvisade denne både R.J:s och sitt eget kvitto på respektive förvärv av bilen. På kvittona fanns antecknat de tidigare ägarnas telefonnummer. P.J. ringde R.J. och D.J. och fick beskedet att bilen var betald. Den senast registrerade bilhandlaren, Bilexpo Trading i Helsingborg AB, försökte P.J. få tag på, men fick veta att detta bolag var nedlagt. Slutligen kontrollerade P.J. med tre olika finansbolag för att få veta om någon restskuld fanns på bilen. Ingenting tydde på att bilen inte var betald. Registreringshandlingar, nycklar, kvitton och larmkoder överlämnades till bolaget vid förvärvet. Bolaget har uppfyllt sin undersökningsplikt och var inte i ond tro vid förvärvet. P.J. och E.T. har bara känt varandra yrkesmässigt.

Domskäl

Som skriftlig bevisning har åberopats köpekontraktet mellan M.J. och R.J., ett intyg från Wasa angående skuld på bilen, bilregisterutdrag, utdrag från kronofogdemyndighetens utsökningsregister, kvittenser och polisanmälan. M.J. och bolagets ställföreträdare P.J. har hörts. Som vittnen har hörts D.J., E.T. och K.P. Följande har framkommit.

M.J.: Han hade kommit överens med R.J. om försäljning av bilen till ett pris om 105 000 kr. R.J. skulle stå för alla kostnader om bilen levererades till Stockholm. När sonen kom tillbaka från Stockholm fick han veta att denne skrivit på ett kvitto om betalning. Av kontraktet framgick det dock att betalningen skulle ske först den 2 februari 1999. Av bilregistret fick han senare veta att bolaget köpt bilen. Han ringde då dit och pratade med P.J. som lovade att inte sälja bilen vidare.

P.J.: Han blev kontaktad av E.T. den 28 januari 1999 med en förfrågan om han var intresserad av en Peugeot Cabriolet. E.T. har han känt sedan 1992-93 och har sålt eller köpt bilar av honom två-tre gånger per år. Bilen såg bra ut och han tog registreringsnumret och kontrollerade tidigare ägare. Han försökte få tag på bilföretaget som sålt bilen till M.J. men det var nedlagt. Tre olika finansieringsinstitut ringde han. E.T. hade med sig kvitton på tidigare köp. Först ringde han R.J. som bekräftade att bilen var betald. Därefter slog E.T. D.J:s telefonnummer. Numren till dessa båda fanns antecknat på kvittot. P.J. pratade med D.J. och fick beskedet att bilen var betald. Han kontaktade inte M.J. eftersom det hade sagts att det i praktiken var sonens bil. P.J. utgick från att sonen var tolk för fadern. Inget var konstigt med affären. Det är inte ovanligt att en säljare inte är registrerad ägare; det är en fördel vid köp av bil att den inte har haft så många ägare. Han köpte bilen för 85 000 kr. Telefonsamtalet från M.J. kom först efter köpet.

D.J.: Han träffade R.J. på Centralstationen. Denne såg ut som en riktig försäljare, tillhandahöll kontraktet och förklarade att han skulle få sina pengar snabbare om han skrev under kvittot att bilen var betald. Om problem skulle uppstå med försäljningen skulle R.J:s försäkringsbolag betala pengarna. R.J. sa till honom att det skulle ringa en kille och fråga om bilen och att D.J. då skulle säga att bilen var betald. E.T. ringde om bilen men när han fick veta att E.T. endast betalat ca 85 000 kr för bilen sa han till honom att bilen inte var betald. Direkt efter det samtalet ringde R.J. och förklarade ilsket att det var meningen att han skulle säga att bilen var betald. Han kan inte minnas att P.J. har ringt.

E.T.: Han har köpt och sålt bilar i 10-12 år och har gjort några affärer med P.J. Av en slump träffade han R.J. De känner varandra en del, är båda zigenare men inte släkt. R.J. erbjöd honom att köpa en Peugeot Cabriolet. R.J. hade kvitto och registreringsbevis på bilen. E.T. ringde sonen till ägaren och fick svaret att bilen var betald. Det fanns ingen misstanke att det var något fel med köpet. I utbyte för bilen fick R.J. en äkta Rolex-klocka värd 75 000-80 000 kr. Dagen efter köpet ringde han på nytt till D.J. eftersom han hade tappat bort startkoden. Denne önskade honom lycka till med bilen. P.J. var intresserad av att köpa bilen. Först tog P.J. registreringsnumret. Följande dag körde han dit med bilen och hade kvittona med. P.J. ringde till R.J. och frågade om bilen var betald. Vid det andra samtalet ringde han upp D.J. och räckte över mobiltelefonen till P.J. som frågade om R.J. betalt.

K.P.: Tidigare har han arbetat inom bilhandeln och köpte för några år sen fyra bilar av R.J. och dennes son. Vid kontakt med de föregående ägarna fick han beskedet att bilarna var betalda. Senare visade det sig att de tidigare ägarna inte fått betalt och att det var R.J. som lurat dem att säga så.

Tingsrättens bedömning

Sedan den 1 januari 1999 har lagstiftaren infört ett skärpt aktsamhetskrav vid godtrosförvärv. Enligt 3 § lagen (1986:769) om godtrosförvärv av lösöre skall en förvärvare anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att han inte borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. Tidigare var det tillräckligt att förvärvaren inte borde ha insett överlåtarens bristande förfoganderätt. Den nya lydelsen innebär att varje skäl till misstanke om överlåtarens bristande behörighet utesluter ett godtrosförvärv. Tiden och platsen för överlåtelsen har betydelse; extra noggrann kontroll krävs vid försäljning ”på gatan”. Högre krav ställs på en yrkesman inom den aktuella branschen än en privatperson. Varje omständighet som gör förvärvaren misstänksam om säljarens rätt att förfoga över egendomen ställer ett krav på förvärvaren att vidta kontrollåtgärder, t.ex. genom att ställa följdfrågor eller att ta kontakt med tidigare ägare (jfr prop. 1997/98:168 s. 12 f.). Vissa omständigheter kan medföra att förvärvaren inte skall anses ha varit i god tro, även om han faktiskt inte lagt märke till vissa märkliga omständigheter. En sådan omständighet är att det beträffande egendom som finns registrerad, t.ex. bilar, strax före överlåtelsen noterats flera ägarförändringar i registret. Om förvärvaren får en rimlig förklaring till ett misstänkt sakförhållande, får han ofta anses ha gjort vad som ankommer på honom (prop. 1997/ 98:168 s. 19 f.).

Enligt den äldre lydelsen av godtrosbestämmelsen och dithörande praxis, som alltjämt har betydelse för bedömningen, förutsätts för att köparen skall vara i god tro, när det gäller just köp av begagnade bilar, att han vidtagit tämligen långtgående åtgärder för att kontrollera säljarens behörighet. Det omfattar i regel både en kontroll av bilregistret, en granskning av säljarens förvärvshandlingar eller en kontakt med den som överlåtit bilen till säljaren (NJA 1993 s. 429). Särskild försiktighet bör även iakttas när det gäller förvärv från person som uppger sig handla som fullmäktig för annan (NJA 1996 s. 607).

Bolaget har som grund för bestridande av M.J:s talan gjort gällande, i första hand att E.T. gjort ett godtrosförvärv och i andra hand att bolaget varit i god tro. Omständigheterna vid E.T:s förvärv av bilen av R.J., med bl.a. det uppgivna accepterandet av betalning i form av ett dyrbart ur, är sådana att E.T. borde ha misstänkt att R.J. inte hade rätt att förfoga över bilen. Något godtrosförvärv har inte skett i det ledet.

Fråga är då om bolaget har gjort ett godtrosförvärv. I förevarande fall har bilen under kort tid överlåtits i två led vilket alltså borde medföra misstanke om E.T:s rätt att förfoga över den. På andra sidan kände P.J. E.T. sedan många år från bilaffärer som de säger sig ha genomfört utan missöden. P.J. utförde vidare kontroll i bilregistret av tidigare ägare och E.T. överlämnade registreringshandlingar, nycklar, servicebok, koder m.m. Kvitton som utvisade att full betalning skett vid tidigare förvärv visades också upp. Visserligen var dessa inte professionellt utformade men likväl inte så olika de kvitton som förekommer mellan privatpersoner att anledning till misstanke behövde uppstå. P.J. har slutligen bestämt hävdat att han talat med D.J. och fått beskedet att bilen var betald. Denne har uppgett att R.J. uppmanade honom att svara på det sättet om någon ringde men har förklarat att han inte kan påminna sig att P.J. ringt. Tingsrätten finner att P.J:s uppgift om kontroll med D.J. om betalning av bilen, får godtas.

En kontroll som bolaget däremot underlät var att efterhöra med den registrerade ägaren, M.J., om bilen var betald och om sonen var behörig att företräda honom vid försäljningen. Det är emellertid ostridigt i målet att sonen hade sådan fullmakt. Att bolaget inte kontrollerade med den registrerade ägaren får då ingen betydelse. M.J. underrättade enligt vad som framkommit bolaget om att bilen var obetald och försedd med äganderättsförbehåll först efter bolagets köp av den och underrättelsen påverkar således inte bolagets goda eller onda tro vid förvärvstillfället. Sammantaget finner tingsrätten att omständigheterna är sådana att bolaget skall anses ha gjort ett godtrosförvärv.

Domslut

Domslut

Tingsrätten ogillade käromålet.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Anders Holmstrand, Rose Thorsén, referent, och Henrik Runesson samt tf. hovrättsassessorn Charlotte Björklund) anförde i dom den 8 mars 2002:

Utredningen m.m. i hovrätten

M.J., P.J., D.J. och E.T. har hörts på nytt i hovrätten. Det som finns antecknat i domen från förhöret med K.P. har lästs upp. Den vid tingsrätten åberopade skriftliga bevisningen har åberopats även här.

Parterna har åberopat samma grunder och omständigheter här som vid tingsrätten. M.J. har tillagt att försäljningen av bilen till R.J. gjordes upp på telefon och att sonens uppgift var att leverera den och att ta emot betalningen.

D.J. har i hovrätten uppgett att det var två personer som ringde om bilen och att han numera är helt säker på att han inte har talat med P.J.

Hovrättens domskäl

Hovrätten finner lika med tingsrätten att E.T. inte gjort ett godtrosförvärv.

När det gäller bolagets förvärv är det ostridigt att P.J. inte kontrollerade med M.J. om sonen varit behörig att företräda honom vid försäljningen och om R.J. hade betalat bilen. Mot bakgrund av de omständigheter som förelåg fanns det all anledning, särskilt för ett bolag som var verksamt i bilbranschen, att iaktta stor försiktighet. Bolaget borde därför, även om D.J. vid telefonsamtal uppgett att bilen var betald, ha kontaktat M.J., som varit registrerad ägare av bilen fram till den 20 januari 1999, och på det sättet skaffat sig tillförlitliga upplysningar om äganderätten till bilen och om bilen var betald. Bolaget har genom sin underlåtenhet i detta avseende inte uppfyllt de särskilda aktsamhetskrav som måste ställas för att ett godtrosförvärv skall anses ha skett. M.J:s talan skall därför bifallas.

Hovrättens domslut

Med upphävande av tingsrättens dom förpliktade hovrätten Förvaltning AB Spinetten att till M.J. utge 105 000 kr jämte ränta.

Domskäl

HD (justitieråden Svensson, Blomstrand, referent, Lundius, Virdesten och Skarhed) meddelade den 21 februari 2006 följande dom.

Domskäl

M.J. var i bilregistret antecknad som ägare till en bil med registreringsnumret KTE 133. Enligt ett köpekontrakt daterat den 19 januari 1999 sålde M.J:s son, D.J., bilen till R.J. Denne överlät bilen den 25 januari 1999 till E.T., som i sin tur överlät den till Råsunda Bilcenter Aktiebolag (numera Förvaltning AB Spinetten) den 28 januari 1999.

Av parternas sätt att föra sin talan framgår att de är ense om att R.J. inte var behörig att överlåta bilen till E.T. I målet har inte kommit fram någonting som tyder på att den muntliga uppdragsfullmakt som M.J. hade lämnat till D.J. hade någon annan innebörd än vad de båda har uppgett, nämligen att D.J. endast skulle leverera bilen till R.J. och ta emot betalning.

Frågorna i målet gäller nu om antingen E.T. gjort ett godtrosförvärv vid sitt förvärv av bilen från R.J. eller om Råsunda Bilcenter Aktiebolag gjort ett godtrosförvärv vid sitt förvärv från E.T.

Enligt 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre i lydelsen före den 1 juli 2003 (numera 2 § andra stycket) skall en förvärvare av lösöre anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att han inte borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. Genom 1986 års lag och ytterligare genom en ändring i lagen den 1 januari 1999 skärptes, i förhållande till tidigare gällande rätt, kraven på en förvärvare som vill göra gällande godtrosförvärv. På den som yrkesmässigt handlar med egendom som erfarenhetsmässigt är känslig, såsom motorfordon, ställs ännu större aktsamhetskrav än på privatpersoner. En sådan förvärvare har en långtgående plikt att undersöka om överlåtaren har rätt att förfoga över bilen. I regel krävs att köparen, förutom att ta reda på om säljaren är upptagen i bilregistret som ägare av bilen, genom granskning av säljarens förvärvshandlingar eller genom kontakt med dennes fångesman har förvissat sig om att rätten till överlåtelse inte är inskränkt. Denna undersökningsplikt kan allt efter omständigheterna i det enskilda fallet utsträckas till att avse även tidigare förvärv.

E.T. har uppgett att han är handelsman och det har av hans uppgifter framgått att han yrkesmässigt handlar med bl.a. bilar och att han var bara ytligt bekant med R.J. Av de förvärvshandlingar som R.J. uppvisade för honom framgick att denne ägt bilen under bara fem dagar före E.T.s förvärv. Detta var en sådan omständighet som borde ha föranlett E.T. att till en början kontrollera med bilregistret om R.J:s fångesman, D.J., var registrerad som ägare till bilen vid försäljningen till R.J. Det har inte ens påståtts att E.T. gjort någon sådan kontroll och inte heller har det framkommit att han på annat sätt skaffat sig tillförlitliga upplysningar om D.J:s rätt att förfoga över bilen. Redan dessa omständigheter ger sålunda vid handen att E.T. inte fullgjort sin undersökningsplikt så att han kunnat göra ett godtrosförvärv av bilen.

E.T:s överlåtelse av bilen till Råsunda Bilcenter Aktiebolag var den tredje överlåtelsen inom loppet av nio dagar. Det fanns därför särskild anledning för bolaget att kontrollera såväl E.T:s som R.J:s förvärv. Det är utrett att bolaget kontaktade R.J. och D.J., men inte M.J., som var registrerad ägare till bilen vid den första överlåtelsen den 19 januari 1999. Bolaget har inte haft någon tillförlitlig grund för antagande att D.J. var behörig att till vare sig bolaget eller E.T. lämna besked för M.J:s räkning. Detta innebär att även bolaget har brustit i aktsamhet när det gällt att skaffa sig tillförlitliga upplysningar om äganderätten till bilen. Inte heller bolaget har således gjort ett godtrosförvärv av bilen.

Bolaget är till följd av det anförda skyldigt att utge ersättning till M.J. för bilens värde. Om kapitalbelopp och ränta råder inte tvist.

Hovrättens domslut skall alltså fastställas.

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.