NJA 2006 s. 605
Efter ansökan om att ett kommanditbolag skulle försättas i konkurs återkallade sökanden ansökningen med anledning av att konkursfordran betalats. Tingsrätten avskrev konkursärendet och förpliktade bolaget att ersätta sökanden för rättegångskostnader. Beslutet om ersättningsskyldighet överklagades av en advokat utan att det därvid angavs vem som var klagande eller att det företeddes någon fullmakt för advokaten. I en komplettering efter överklagandetidens utgång angav advokaten bolagets komplementär och firmatecknare som part och ingav en fullmakt av denne för advokaten att föra hans talan i målet. Av de omständigheter som åberopats i kompletteringen som grund för överklagandet framgick emellertid, vid en jämförelse med det överklagade beslutet, att det fanns stark anledning att anta att komplementären/firmatecknaren av misstag angetts som part i stället för kommanditbolaget. Möjligheten fanns även att denne avsett att föra talan för egen del som ansvarig för bolagets betalningsförpliktelse. Hovrättens beslut att avvisa överklagandet utan att försöka klarlägga partsställningen där har ansetts utgöra ett sådant rättegångsfel som bör föranleda att avvisningsbeslutet undanröjs och målet återförvisas till hovrätten.
Solna tingsrätt
Sedan M.M. ansökt vid Solna tingsrätt om att Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB (bolaget) skulle försättas i konkurs återkallade hon ansökan då bolaget hävdade att det inte var rätt motpart (se föregående referat). I stället väckte M.M. talan mot bolaget på vanligt sätt vid tingsrätten med krav på utestående lön.
Ställföreträdare för bolaget var S.P.R. Parterna träffade i kravmålet en förlikning som stadfästes i dom den 5 februari 2004. Enligt denna skulle bolaget senast den 23 februari 2004 betala 45 000 kr till M.M. När bolaget inte betalade beloppet och det vid utmätningsförrättning den 19 februari 2004 visade sig att bolaget saknade tillgångar ansökte M.M. på nytt att bolaget skulle försättas i konkurs.
Vid sammanträde den 12 oktober 2004 återkallade M.M. ansökan då konkursfordran hade betalats. Hon begärde ersättning för rättegångskostnader med 28 750 kr. Bolaget bestred M.M:s krav på rättegångskostnader men överlämnade skäligheten av det yrkade beloppet till rättens prövning.
Till utveckling av sin talan i fråga om M.M:s rättegångskostnadsyrkande anförde parterna enligt protokollet från sammanträdet den 12 oktober 2004 följande.
M.M. genom sitt ombud: Parterna träffade en förlikning som stadfästes av Solna tingsrätt i dom den 5 februari 2004. Domen vann laga kraft tre veckor efter detta datum. Av domen framgår att bolaget är förpliktat att till M.M. utge 45 000 kr och att betalningen av detta belopp skulle vara M.M. tillhanda senast den 23 februari 2004. M.M. erhöll inte betalning vid nämnda datum. Bolaget har enligt utredningsrapport från kronofogdemyndigheten, Täbykontoret, som avslutades den 19 februari 2004, befunnits sakna tillgångar till full betalning av M.M:s fordran. En konkursansökan lämnades därför in till tingsrätten den 23 april 2004. Gäldenären har varit mycket svårdelgiven. Det har varit två konkursförhandlingar i ärendet den 6 juli och 27 juli 2004, som sökanden men inte gäldenären inställt sig till. Till förhandlingen den 6 juli 2004 delbetalade gäldenären fordringen och ingav kvitto på detta den 5 juli 2004. Av kvittot framgick dock inte om betalningen även avsåg skatter. M.M. har således förberett sig till och inställt sig till tre förhandlingar inklusive dagens förhandling. Bolaget betalade 33 911 kr den 5 juli 2004, 11 373 kr den 11 augusti 2004, samt 1 971 kr den 10 september 2004. Den 10 september 2004 var konkursfordringen jämte ränta till fullo betald. Efter sommaren, när bolaget på nytt blivit delgivet kallelse till konkursförhandling, har bolaget varit intresserat av att träffa en förlikning med M.M. Mot bakgrund härav har hon upprättat ett förlikningsavtal. Avtalet har skickats till bolaget genom S.P.R., men han har inte hört av sig till M.M.
S.P.R.: Han medger att han har varit svår att delge i detta ärende. Bolaget har dock haft ombud. M.M. har ansökt om att försätta bolaget i konkurs tidigare för att få betalt för fordringar, vilket han inte anser vara korrekt förfarande för att få betalt för en fordran. M.M. hade således inte behövt ansöka om att bolaget skulle försättas i konkurs. Han har inte sett förlikningsavtalet förrän idag.
M.M. replikerade genom ombudet: Bolaget har inte haft något uppgivet ombud förrän mycket sent i detta ärende. M.M. har varit tvungen att ansöka om bolagets försättande i konkurs på grund av de bestämmelser som stadgas i 7 § lönegarantilagen och 12 § tredje stycket förmånsrättslagen.
Domskäl
Tingsrätten (tingsnotarien Karin Ståhlbröst) anförde i beslut den 19 oktober 2004:
Skäl
Den fråga som kvarstår som tvistig i ärendet är om M.M. skall tillerkännas ersättning för sina rättegångskostnader, samt om de av henne yrkade beloppen är skäliga.
Enligt 2 kap. 23 § konkurslagen skall 18 kap. RB tillämpas i fråga om rätt till ersättning för kostnader vid prövning av en borgenärs konkursansökan.
Enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § RB skall den förlorande parten ersätta motpartens rättegångskostnader. Eftersom bolaget betalat M.M:s konkursfordran anses M.M. som den vinnande parten enligt denna bestämmelse. Med en tilllämpning av bestämmelsen i 18 kap. 1 § RB är således bolaget skyldigt att betala M.M:s rättegångskostnader. Bolaget har dock, som det får förstås, gjort gällande att M.M. har inlett en onödig rättegång. Enligt 18 kap. 3 § RB skall den vinnande parten ersätta motparten dennes rättegångskostnad, eller, om omständigheterna talar för det, vardera parten bära sin rättegångskostnad om den vinnande parten har inlett rättegång utan att motparten givit anledning därtill. Vid bedömningen av om M.M. inlett en onödig rättegång gör tingsrätten följande överväganden.
I förarbetena till bestämmelsen (NJA II 1943 s. 228 f.) uttalade processlagberedningen att käranden skulle anses ha inlett onödig rättegång då denne är innehavare av ett skuldebrev, som är betalbart vid anfordran, och väcker talan i domstol för att få betalt utan att tidigare ha krävt gäldenären och gäldenären omedelbart medger talan och erbjuder betalning. Processlagberedningen ansåg även att onödig rättegång inletts då svaranden före rättegången erbjudit sig att fullgöra kärandens anspråk till en del eller med visst förbehåll och domstolen senare bifallit endast den del som svaranden medgivit. Den vinnande parten skulle även anses ha föranlett onödig rättegång om denne underlåtit att för motparten uppge omständigheter som otvetydigt visade motpartens rätt och som motparten varken ägt eller bort äga kännedom om.
Förarbetsuttalandena ger intryck av att bestämmelsen i 18 kap. 3 § RB skall tillämpas restriktivt. M.M. har till stöd för sitt yrkande om att försätta bolaget i konkurs åberopat en fordran som fastställts genom en lagakraftvunnen tingsrättsdom. Hon har som grund för att bolaget varit på obestånd åberopat att bolaget vid verkställighet enligt 4 kap. UB inom de senaste sex månaderna innan konkursansökan saknat tillgångar till full betalning av utmätningsfordran. Enligt 2 kap. 8 § konkurslagen presumeras gäldenären i detta fall vara på obestånd. Enligt tingsrättens mening har M.M. haft goda grunder att ansöka om bolagets försättande i konkurs den 26 april 2004, då ansökan inkom till tingsrätten, och det är i ärendet ostridigt att full betalning av konkursfordran inte kommit M.M. tillhanda förrän den 10 oktober 2004. Tingsrätten finner mot bakgrund härav att omständigheterna i ärendet inte är sådana att M.M. inlett rättegången utan att bolaget givit anledning till det. På grund av det anförda skall bolaget förpliktas att ersätta hennes rättegångskostnader. De yrkade kostnaderna får, bl.a. med hänsyn till att ärendet varit utsatt till tre förhandlingar, anses vara skäliga.
Slut
Ärendet avskrivs från vidare handläggning.
Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB förpliktas att till M.M. betala 28 750 kr, varav 26 250 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för detta beslut till dess full betalning sker.
Svea hovrätt
S.P.R. överklagade beslutet såvitt avsåg skyldigheten att ersätta M.M:s rättegångskostnader.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, hovrättsrådet Robert Schött och tf. hovrättsassessorn Magnus Hermansson) anförde i beslut den 23 november 2004:
S.P.R. var inte part i ärendet vid tingsrätten. Inte heller kan han på annan grund anses ha rätt att överklaga tingsrättens beslut. Då han således saknar klagorätt avvisar hovrätten överklagandet.
Högsta domstolen
Bolaget överklagade och yrkade att HD skulle återförvisa ärendet till hovrätten för vidare handläggning.
M.M. bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Christer Thornefors, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl
Sedan M.M. den 26 april 2004 ansökt vid Solna tingsrätt att Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB skulle försättas i konkurs återkallade hon vid förhandling sin ansökan efter det att kommanditbolaget hade betalat konkursfordran. Kommanditbolaget företräddes vid förhandlingen av S.P.R. Tingsrätten skrev av ärendet från vidare handläggning och förpliktade i detta kommanditbolaget att betala M.M:s rättegångskostnader.
Tingsrättens beslut avseende förordnandet om rättegångskostnader överklagades genom advokaten J.T. som uppgivet ombud. I överklagandet hemställdes om anstånd med att utveckla detta samt att komplettera med fullmakt. För vems räkning överklagandet skedde angavs inte.
Den fullmakt för J.T. som därefter gavs in till hovrätten var undertecknad av S.P.R. och i den skrift i vilken överklagandet utvecklades angavs denne som klagande.
Hovrätten avvisade överklagandet. Som skäl angavs, att S.P.R. inte var part i ärendet vid tingsrätten och inte heller på annan grund kunde anses ha rätt att överklaga tingsrättens beslut.
Behörighet att överklaga ett beslut som domstol meddelat tillkommer i princip den som varit part i rätten. Emellertid finns vissa situationer som innebär att sådan behörighet kan tillkomma även annan. Allmänt gäller, att för att någon skall ha rätt att överklaga ett beslut förutsätts att avgörandet från rättslig synpunkt innebär en nackdel för denne (Welamson, Rättegång VI, 3 uppl. 1994 s. 32).
Ett kommanditbolag är enligt 2 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag ett handelsbolag i vilket en eller flera bolagsmän har förbehållit sig att inte svara för bolagets förbindelser med mera än han har satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget. En bolagsman som svarar på detta begränsade sätt benämns kommanditdelägare.
En komplementär däremot svarar liksom bolagsmannen i ett handelsbolag fullt ut för bolagets förpliktelser. Således gäller skatterättsligt att bolagets inkomster och förmögenhet beskattas hos bolagsmannen. Vidare kan en fordran mot bolaget, om ett handelsbolag försätts i konkurs, genast göras gällande mot bolagsmännen, även om fordringen inte är förfallen till betalning (23 §).
S.P.R. är komplementär i Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB och svarar därmed fullt ut för kommanditbolagets förpliktelser. Med hänsyn till det personliga ansvar som han haft för bolagets åtaganden får han därmed anses ha haft ett befogat intresse att för egen räkning överklaga hovrättens beslut. Det har därför ankommit på hovrätten att begära ett klarläggande av frågan huruvida S.P.R. överklagade i egenskap av komplementär innan hovrätten fattade beslut i saken. Genom att avvisa överklagandet innan sådana åtgärder vidtagits får hovrätten anses ha förfarit felaktigt. Avvisningsbeslutet skall därför undanröjas och målet återförvisas till hovrätten för fortsatt behandling.
Domslut
HD:s avgörande
HD undanröjer hovrättens beslut och visar målet åter till hovrätten för fortsatt handläggning.
- - -.
Domskäl
HD (justitieråden Svensson, Regner, referent, Lindeblad, Calissendorff och Virdesten) meddelade den 20 november 2006 följande beslut:
Skäl
Sedan M.M. ansökt om att kommanditbolaget skulle försättas i konkurs, hölls förhandling i tingsrätten den 12 oktober 2004, vid vilken S.P.R. företrädde bolaget i egenskap av komplementär och firmatecknare. M.M. återkallade då ansökningen med anledning av att konkursfordran hade betalats och yrkade ersättning för rättegångskostnader. Tingsrätten avskrev konkursärendet och förpliktade kommanditbolaget att ersätta M.M. med yrkat belopp.
Den 27 oktober 2004 ingav J.T. till tingsrätten ett s.k. blankt överklagande avseende förpliktelsen att till M.M. utge ersättning för rättegångskostnader. Överklagandet innehöll uppgift om tingsrättens beslut och en begäran om anstånd till den 19 november 2004 med att utveckla överklagandet och inge fullmakt. Det saknades uppgift om vem som var klagande eller annars för vems räkning J.T. handlade. Den 16 november 2004 ingav denne dels en inlaga i vilken överklagandet utvecklades, dels en fullmakt. S.P.R. angavs i denna komplettering som M.M:s motpart, och fullmakten var undertecknad av denne och angav inte att fullmakten avsåg någon annans talan än hans egen. I kompletteringen redovisades omständigheter till grund för överklagandet. Också därvid angavs S.P.R. som klagande, och den redogörelse för omständigheterna i ärendet vid tingsrätten som lämnades innehöll genomgående en beskrivning där han stod som M.M:s motpart i ärendet.
I HD har kommanditbolaget anfört att av förbiseende kommanditbolagets angelägenheter kommit att betecknas som S.P.R:s egna men att det står klart att kommanditbolaget avsetts. Enligt bolaget har därför hovrätten begått ett grovt rättegångsfel. I andra hand har bolaget hävdat att S.P.R. i egenskap av komplementär i bolaget bör anses ha talerätt i ett mål om bolagets betalningsförpliktelser.
Det överklagande som J.T. gav in till tingsrätten saknade uppgift om såväl för vems räkning han överklagade som vilka som var parter i hovrätten. Det ålåg då hovrätten att klargöra partsställningen där. I den komplettering som inkom senare, efter överklagandetidens utgång, angavs S.P.R. som klagande och det var han som personligen hade ställt ut fullmakten för J.T. En jämförelse mellan uppgifterna i kompletteringen och de i det överklagade beslutet ger emellertid vid handen att det fanns stark anledning att anta att S.P.R. av misstag angetts som klagande i stället för kommanditbolaget. Möjligheten fanns också att S.P.R. kunde ha avsett att som ansvarig för kommanditbolagets betalningsförpliktelser personligen överklaga tingsrättens beslut och att en sådan talerätt kunde föreligga (jfr Welamson, Rättegång VI, 3 uppl. s. 32 f. och Fitger, Rättegångsbalken s. 52:10 f.). Hovrättens åtgärd att i denna situation avvisa överklagandet utan att försöka klarlägga vem som var klagande får bedömas som ett sådant rättegångsfel som bör föranleda att hovrättens avvisningsbeslut undanröjs och målet visas åter till hovrätten för fortsatt handläggning (jfr NJA 2000 C 51).
Domslut
HD:s avgörande
HD undanröjer hovrättens beslut och visar målet åter till hovrätten för fortsatt handläggning. - - -.
HD:s beslut meddelat: den 20 november 2006.
Mål nr: Ö 5001-04.
Rättsfall: NJA 2000 C 51.