NJA 2007 s. 650
Fråga om tidigare brottslighet utgjort skäl att avvisa en person som rättegångsombud på grund av bristande redbarhet.
Växjö tingsrätt
I ett ärende vid Växjö tingsrätt angående överklagande av ett beslut av Kronofogdemyndigheten om utmätning uppträdde D.N. som ombud för klaganden.
Klaganden yrkade att tingsrätten skulle fastställa att hinder förelåg mot verkställighet i målet. Vidare yrkade han inhibition.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Åke Belfrage) anförde följande i beslut den 24 april 2007.
Skäl
Vad som förekommit i ärendet kan inte anses utgöra tillräckliga skäl för att meddela inhibition. Motparten skall ges tillfälle att yttra sig över överklagandet.
D.N. har tidigare dömts till ett års fängelse och tre års näringsförbud för bland annat grovt bedrägeri. Han har avtjänat fängelsestraffet. Näringsförbudet upphörde att gälla i oktober 2006. Tingsrätten finner att D.N. inte kan anses vara redbar. Han kan inte nu anses vara lämplig att uppträda som ombud i ärendet utan skall avvisas.
Beslut
Yrkandet om inhibition avslås.
D.N. avvisas som ombud i ärendet.
Göta hovrätt
D.N. överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle upphäva tingsrättens avvisningsbeslut.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Jan Carrick, hovrättsrådet Ulf Johansson och tf. hovrättsassessorn Malin Nilsson, referent) anförde följande i beslut den 11 juni 2007.
Enligt 12 kap. 2 § 1 st. RB får såsom ombud inte brukas annan än den som rätten med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud i målet.
För det fall ett ombud står under åtal eller har dömts för brott bör rätten enligt förarbetena till RB göra en bedömning av ombudets redbarhet och lämplighet efter förhållandena i det enskilda fallet. Stor hänsyn bör tas till brottets art och beskaffenhet samt till den tid som förflutit efter domen (se NJA II 1943 s. 132). Kravet på lämplighet får anses utesluta att den som dömts för ett grövre förmögenhetsbrott uppträder som ombud, om inte domen ligger långt tillbaka i tiden (se Ekelöf, Rättegång II, 8 uppl. s. 83).
Göta hovrätt har den 6 februari 2003 dömt D.N. för grovt bedrägeri och skattebrott till fängelse ett år och vidare meddelat honom näringsförbud i tre år. Mot bakgrund av att domen inte ligger alltför långt tillbaka i tiden samt brottens art och beskaffenhet delar hovrätten tingsrättens uppfattning att han inte kan anses vara lämplig att uppträda som ombud i målet.
Hovrätten lämnar överklagandet utan bifall.
Högsta domstolen
D.N. överklagade och yrkade i första hand att HD skulle upphäva beslutet om avvisning och i andra hand att HD skulle fastställa under hur lång tid han skulle anses obehörig att uppträda som ombud vid Växjö tingsrätt.
D.N. yrkade vidare att HD skulle inhämta yttrande från Europadomstolen i målet.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Jonas Härkönen, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Domskäl
Skäl
Det saknas rättsliga möjligheter att inhämta yttrande från Europadomstolen i målet.
Enligt 12 kap. 2 § första stycket RB får såsom ombud inte brukas annan än den som rätten med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud i målet. I motiven sägs att det beträffande den som dömts eller står under åtal för brott bör efter förhållandena i varje särskilt fall bedömas huruvida han kan anses redbar och att stor hänsyn därvid bör tas till brottets art och beskaffenhet samt till den tid som förflutit efter straffets undergående och den dömdes uppförande under tiden därefter (se NJA II 1943 s. 132). I den juridiska litteraturen har anförts att kravet på redbarhet får anses utesluta den som dömts för grövre förmögenhetsbrott, såvida inte domen ligger långt tillbaka i tiden och han sedan förhållit sig väl (se Ekelöf, Rättegång II, 8 uppl. s. 82 f.). I ett avgörande från tiden före den nu gällande rättegångsbalken, som gällde ett ombuds lämplighet när denne gjort sig skyldig till förmögenhetsbrott, beaktade HD även den tid som förflutit från gärningen (se NJA 1936 s. 605; jfr NJA 2002 s. 129).
D.N. dömdes den 6 februari 2003 av Göta hovrätt för skattebedrägeri i fyra fall, skattebrott i två fall samt grovt bedrägeri i ett fall till fängelse ett år. Hovrätten framhöll att han hade visat stor förslagenhet och bl.a. använt sig av falska handlingar. Brottsligheten var således förhållandevis grov och av sådan beskaffenhet som vittnar om bristande redbarhet. Emellertid begick han brotten under åren 1995–1997, dvs. för mer än tio år sedan. Hovrättens dom ligger mer än fyra år tillbaka i tiden. Efter verkställighet av den ådömda påföljden frigavs D.N. villkorligt den 20 september 2004. Prövotiden gick ut den 10 september 2005. Såvitt framkommit har D.N. inte gjort sig skyldig till ytterligare någon brottslighet förutom trafikförseelser.
Vid en sammantagen bedömning av de angivna omständigheterna får det anses att D.N:s tidigare brottslighet inte utgör tillräckliga skäl att avvisa honom som rättegångsombud i målet såsom olämplig på grund av att han inte uppfyller kravet på redbarhet. Beslutet om avvisning skall därför upphävas.
Domslut
HD:s avgörande
HD avslår D.N:s begäran om inhämtande av yttrande från Europadomstolen.
Med ändring av hovrättens beslut upphäver HD tingsrättens beslut att avvisa D.N. som ombud i ärendet vid tingsrätten.
HD (justitieråden Johan Munck, Leif Thorsson, Severin Blomstrand, referent, Kerstin Calissendorff och Gudmund Toijer) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.
HD:s beslut meddelat: den 5 oktober 2007.
Mål nr: Ö 2668-07.
Lagrum: 12 kap. 2 § RB.
Rättsfall: NJA 1936 s. 605 och NJA 2002 s. 129.