NJA 2013 s. 904

J.P. dömdes den 30 september 2003 för penninghäleri till fängelse ett år. Brottet begicks år 2001. Det bedömdes som grovt och bestod i att J.P., som då var advokat, hade fört vidare pengar som hade åtkommits genom brott och satts in på hans företagskonto. Efter att ha avtjänat straffet och därefter verkat utomlands en tid, återvände J.P. till Sverige år 2007. Han har sedan dess arbetat som juristkonsult.

Den 25 mars 2013 dömdes J.P. av Svea hovrätt för bokföringsbrott och osant intygande till villkorlig dom och böter. Böterna skulle anses helt betalda genom att J.P. hade varit frihetsberövad i målet. Bokföringsbrottet bestod i ett oaktsamt åsidosättande av bokföringsskyldigheten. Det osanna intygandet avsåg en ändringsanmälan till Bolagsverket och syftade till att vilseleda en bank om ägarförhållandena i ett skuldbelastat bolag för att ett lån till dess moderbolag skulle kunna utverkas. Båda brotten begicks år 2010.

I det tvistemål där J.P. har blivit avvisad som ombud förde han Företagsbilars talan intill dess att hovrätten genom det överklagade beslutet avvisade honom som ombud i målet med hänvisning till att han inte uppfyllde kravet på redbarhet.

En part har rätt att föra sin talan genom ombud. Som ombud får dock inte brukas någon annan än den som rätten med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig (12 kap. 2 § RB). De angivna kraven har i förarbetena motiverats med de anspråk som rättegången ställer på de personer som utför parternas talan. När ombudets redbarhet sätts i fråga på grund av brottslighet bör det, enligt förarbetena, bedömas i varje särskilt fall om personen kan anses redbar. Stor hänsyn bör därvid tas till vad det har rört sig om för brott och till den tid som har förflutit efter verkställighet av påföljden, liksom till den dömdes uppträdande under tiden därefter. (Se NJA II 1943 s. 132.) I ett äldre avgörande, NJA 1936 s. 605, beaktade HD även den tid som hade förflutit från gärningen.

I rättsfallet NJA 2007 s. 650 lade HD de angivna utgångspunkterna till grund för sin bedömning. Den aktuella personen hade drygt fyra år tidigare dömts för skattebedrägeri, skattebrott och grovt bedrägeri till fängelse ett år. Brotten hade begåtts mer än tio år före HD:s avgörande. Det hade inte kommit fram att personen hade gjort sig skyldig till någon mer brottslighet, förutom trafikförseelser. Enligt HD utgjorde vid en sammantagen bedömning den tidigare brottsligheten inte tillräckliga skäl att avvisa personen som ombud i målet.

Kravet på redbarhet för rättegångsombud har sin grund i att verksamheten vid domstolarna måste kunna bedrivas på ett korrekt och ändamålsenligt sätt så att goda förutsättningar skapas för riktiga avgöranden. Att verksamheten kan bedrivas så har stor betydelse för samhällets funktion men också för de enskilda parterna. Det är viktigt att upprätthålla respekten för domstolens auktoritet och förtroendet för rättsväsendet i stort.

Bristande redbarhet kan ha samband med att personen i fråga har gjort sig skyldig till brottslighet av ett slag som ger anledning att betvivla att han eller hon svarar mot de krav som ställs på ett ombud. Har personen dömts vid mer än ett tillfälle för brottslighet av det angivna slaget är redbarhetskravet ofta inte uppfyllt.

Det penninghäleri som J.P. dömdes för år 2003 ger tydligt uttryck för bristande redbarhet. Brottet var allvarligt, särskilt med hänsyn till dess anknytning till hans verksamhet som advokat. Brottsligheten ligger emellertid tolv år tillbaka i tiden och kan inte i sig föranleda att J.P. nu ska avvisas som ombud (jfr NJA 2007 s. 650).

J.P. har emellertid dömts på nytt år 2013. Av brottsligheten i den domen är det främst det osanna intygandet som har betydelse för bedömningen av hans redbarhet. Det av oaktsamhet begångna bokföringsbrottet inverkar endast obetydligt på saken.

Det osanna intygandet vittnar utan tvivel om en bristande redbarhet, även om brottet i sig är ett bötesbrott. Det har emellertid förflutit ca tre år sedan detta brott begicks. Utredningen visar inte att det under dessa år har riktats några anmärkningar mot J.P. av betydelse för bedömningen av hans redbarhet. Att domen har vunnit laga kraft först nyligen har underordnad betydelse. Det agerande från hans sida som framgår av domen är inte sådant att det leder till bedömningen att J.P. inte nu uppfyller kravet på redbarhet.

Vid prövningen måste emellertid även den tidigare brottsligheten beaktas. Betydelsen av den för bedömningen av J.P:s redbarhet i dag har minskat avsevärt efter den tid som har förflutit. Domen från år 2003 kan nu inte tillmätas annat än mindre betydelse.

Sammantaget saknas det tillräckligt underlag för bedömningen att J.P. inte uppfyller redbarhetskravet i 12 kap. 2 § RB. Hovrättens beslut ska därför upphävas.