NJA 2008 not 20

M.J., M.O. och M.S. yrkade i HD att häktningsbeslutet skulle hävas. Riksåklagaren bestred ändring.

HD(justitieråden Lennander, Thorssonoch Moore), besluti huvudsaklig överensstämmelse med föredraganden. Skäl.V.J., M.J., M.O. och M.S. åtalades vid tingsrätten för grovt narkotikabrott avseende ett större parti kokain. De fyra åtalade var häktade när huvudförhandlingen i målet inleddes. Efter avslutad huvudförhandling försatte tingsrätten M.J., M.O. och M.S. på fri fot. I sin dom biföll tingsrätten åtalet mot V.J. och bestämde påföljden till fängelse i nio år samt förklarade att han skulle stanna kvar i häkte. Åtalet mot M.J., M.O. och M.S. ogillades av tingsrätten på grund av att åklagaren inte ansågs ha styrkt sin talan.

Åklagaren överklagade domen beträffande M.J., M.O. och M.S. och yrkade bifall till åtalet mot dem. Även V.J. överklagade domen. M.J., M.O. och M.S. kunde inte delges kallelse till hovrättens huvudförhandling och inställde sig inte heller till denna. När huvudförhandlingen inleddes konstaterade hovrätten att det förelåg hinder mot huvudförhandling beträffande de tre som var frånvarande och ställde därför in huvudförhandlingen mot dem. Åklagaren framställde därefter yrkande om att M.J., M.O. och M.S. skulle häktas i sin frånvaro. Huvudförhandlingen mot V.J. hölls. Denne hördes, skriftlig bevisning föredrogs och vittnesberättelser från tingsrätten återgavs. Dessutom föredrogs ur tingsrättens dom M.J:s, M.O:s och M.S:s berättelser vid tingsrätten. De sistnämndas försvarare var närvarande under förhandlingen och yttrade sig. Hovrätten fastställde tingsrättens dom beträffande V.J.

Genom det överklagade beslutet, som meddelats efter det att huvudförhandlingen mot V.J. avslutats, har hovrätten förklarat M.J., M.O. och M.S. häktade i målet. Hovrätten har som skäl för beslutet anfört att de är på sannolika skäl misstänkta för grovt narkotikabrott i enlighet med åklagarens gärningspåstående, att det finns risk för att de undandrar sig lagföring eller straff samt att skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för de misstänkta eller för något annat motstående intresse.

HD har i ett antal fall prövat frågan om häktning i hovrätten efter tingsrättens frikännande dom. I rättsfallet NJA 1973 s. 157 konstaterade HD att tingsrätten ogillat åtalet mot T eftersom det mot hans bestridande inte blivit tillförlitligen styrkt att han begått den åtalade gärningen och att i målet inte förekommit någon omständighet på grund varav T det oaktat skulle anses på sannolika skäl misstänkt för brottet. Häktningsyrkandet ogillades. Åtalet gällde grov stöld av en handväska genom en s.k. väskryckning där bytet var 170 kr i kontanter. I rättsfallet NJA 1998 s. 246, där hovrätten efter frikännande dom i tingsrätten beslutat om häktning, gjorde HD liksom hovrätten en annan rättslig bedömning av en nödvärnsfråga och fann att den aktuella personen trots den frikännande domen fick anses vara på sannolika skäl misstänkt för brottet. I åter ett annat rättsfall där tingsrätten i sin dom funnit att det fick anses ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade på något sätt varit delaktig i de åtalade gärningarna och åklagaren därefter justerat åtalet i hovrätten, fastställde HD hovrättens häktningsbeslut med hänsyn till att den tilltalade, trots den frikännande domen, fick anses på sannolika skäl misstänkt (NJA 1999 s. 223). I de två sistnämnda rättsfallen konstaterade HD inledningsvis att hovrätten inte hållit huvudförhandling och att någon ny utredning av större betydelse inte tillkommit samt att det i en sådan situation normalt inte är möjligt att besluta om häktning. (Jfr även Welamson, SvJT 1982 s. 132.)

Av 1973 års rättsfall framgår inte vilka omständigheter som i och för sig skulle kunna föranleda häktning efter en frikännande dom; det framgår endast att det inte fanns några sådana i det aktuella målet. Av 1998 och 1999 års rättsfall framgår att den omständigheten att ny utredning tillkommit eller att hovrätten hållit huvudförhandling skulle kunna föranleda häktning efter en frikännande dom i tingsrätten. Samma rättsfall ger exempel på ytterligare andra omständigheter som ansetts kunna motivera häktning efter frikännande dom; i det ena fallet en annan rättslig bedömning och i det andra en åtalsjustering i högre rätt.

I förevarande mål finns ingen ny utredning och huvudförhandling har inte hållits; häktningen syftar tvärtom till att kunna genomföra en sådan. Brottsligheten är allvarlig och har internationella förgreningar. Speciellt för målet är att hovrätten prövat frågan efter en muntlig förhandling.

Hovrätten har som framgått hållit huvudförhandling i målet mot V.J., vilken även innefattade en häktningsförhandling mot M.J., M.O. och M.S. i deras utevaro. Häktningsfrågan har således prövats efter en förhandling, där visserligen inga nya förhör hållits med M.J., M.O. och M.S., men där hovrätten i övrigt haft samma underlag för sin prövning av häktningsfrågan som tingsrätten haft för sin prövning av åtalet. Hovrätten har därmed haft ett bättre underlag för sin prövning än vad som är fallet när en häktningsfråga prövas under förundersökning eller vid en prövning på handlingarna i hovrätten. Underlaget är så gott som det över huvud taget är möjligt att åstadkomma utan att hålla en huvudförhandling i närvaro av M.J., M.O. och M.S. Att hovrätten haft ett sämre underlag för sin bevisvärdering än tingsrätten haft genom att M.J., M.O. och M.S. inte hördes, utgör inte skäl att underkänna densamma; hovrätten har prövat om det förelåg sannolika skäl för den åtalade brottsligheten, inte om åtalet är styrkt. Här bör även vägas in att tingsrätten i sin dom funnit att det föreligger ett antal mycket besvärande omständigheter mot M.J., M.O. och M.S. Det sätt på vilket tingsrätten redovisar dessa omständigheter och sina slutsatser indikerar att det enligt tingsrättens mening i vart fall förelåg sannolika skäl för misstankarna, en fråga som tingsrätten inte har haft anledning att särskilt uttala sig om. Till detta kommer att tingsrätten i sin dom inte redovisat all den bevisning som åklagaren åberopat till stöd för åtalet men som enligt hovrättens protokoll förebringades vid den kombinerade häktnings- och huvudförhandlingen i hovrätten. HD saknar anledning att här göra en annan bedömning än hovrätten gjort. M.J., M.O. och M.S. skall därför, trots de frikännande domarna, anses vara på sannolika skäl misstänkta för de brott åklagaren lagt dem till last.

M.J., M.O. och M.S. är misstänkta för allvarlig brottslighet. Om de fälls till ansvar riskerar de långa fängelsestraff. Ingen av dem kunde nås för delgivning av kallelse till huvudförhandlingen i hovrätten. Risken för att M.O. undandrar sig lagföring är uppenbar. Han överlämnades från Tyskland sommaren 2007 i och för denna lagföring och har enligt vad som upplysts i HD nu återvänt till Tyskland där han är bosatt. Uppgifter saknas om var M.J. och M.S. befinner sig och deras försvarare lyckades inte få kontakt med dem inför förhandlingen i hovrätten. Till detta skall läggas att den aktuella brottsligheten har internationella förgreningar. Det finns därför som hovrätten funnit risk att M.J., M.O. och M.S. undandrar sig lagföring eller straff.

Överklagandena skall på grund av det anförda lämnas utan bifall.

Avgörande.HD avslår överklagandet.

Referenten,justitierådet Nyström,med vilken justitierådet Skarhedinstämde, var skiljaktig och anförde: I praxis har ansetts att det normalt inte är möjligt för hovrätten att innan huvudförhandling hållits besluta om häktning av den som frikänts i tingsrätten, om inte någon ny utredning av större betydelse har tillkommit. Häktning har dock ansetts kunna ske i ett fall då hovrätten gjort en annan rättslig bedömning än tingsrätten av en nödvärnsfråga och i ett annat fall då förutsättningarna för bifall till åtalet ändrats genom att åklagaren i hovrätten justerat åtalet (se NJA 1973 s. 157, 1998 s. 246 och 1999 s. 223).

Tingsrätten ogillade åtalet mot M.O., M.J. och M.S. för grovt narkotikabrott då det inte mot deras bestridande ansågs styrkt att de begått de åtalade gärningarna. Såvitt framgår av tingsrättens domskäl var bedömningen inte beroende av tilltron till vittnesbevisningen eller till V.J:s uppgifter. Tingsrätten angav bl.a. beträffande M.J. att hans uppgifter i visst hänseende inte var orimliga och beträffande M.O. att en förklaring han i ett annat hänseende lämnat inte var motbevisad.

Av hovrättens beslut framgår inte vilka omständigheter hovrätten har lagt till grund för sin bedömning av häktningsfrågan. Hovrätten har hållit huvudförhandling mot V.J. Såvitt framkommit har det inte tillförts någon ny utredning av större betydelse för häktningsfrågan. Genom att hovrätten inte har hört M.O., M.J. och M.S. har hovrätten haft ett i jämförelse med tingsrätten sämre underlag för sin bevisprövning när det gäller dessa tre. Vid sådant förhållande kan det, mot bakgrund av tidigare praxis, inte anses föreligga förutsättningar för att trots den frikännande domen häkta M.O., M.J. och M.S. som på sannolika skäl misstänkta för det åtalade brottet. Häktningsbeslutet skall därför upphävas.