NJA 2008 s. 1047
En person som av hovrätt avvisats som rättegångsombud i målet har tillåtits att företräda parten vid överklagande av hovrättens dom när de omständigheter som hovrätten lagt till grund för avvisningen av honom inte längre varit aktuella.
I dom den 21 december 2007 dömde Södertörns tingsrätt A.A. för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § BrB, grov kvinnofridskränkning enligt 4 kap. 4 a § andra stycket BrB och vapenbrott enligt 9 kap. 1 § första stycket vapenlagen (1996:67) till fängelse ett år sex månader. A.A. förpliktades att utge skadestånd till en målsägande. A.A. var häktad i målet och tingsrätten förordnade att han skulle stanna kvar i häkte till dess domen vann laga kraft mot honom.
A.A. biträddes av advokaten G.B. som offentlig försvarare.
Svea hovrätt
Åklagaren överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle döma A.A. till längre fängelsestraff än det tingsrätten hade dömt ut.
Även A.A. överklagade. Han yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalen för grov misshandel och grov kvinnofridskränkning samt bedöma vapenbrottet som oaktsamt brott. Vidare yrkade han att hovrätten skulle befria honom från skyldigheten att betala skadestånd till målsäganden.
Också målsäganden överklagade och yrkade att skadestånd skulle tillerkännas henne fullt ut i enlighet med hennes yrkande vid tingsrätten.
Under handläggningen i hovrätten anmälde sig advokaten P.H. som privat försvarare för A.A. efter det att hovrätten hade avslagit en begäran av A.A. om att få P.H. som offentlig försvarare i stället för G.B. Förordnandet för den offentlige försvararen, G.B., återkallades inte. Den 11 februari 2008 gav P.H. in en fullmakt till hovrätten och hemställde samtidigt om att huvudförhandlingen, som var utsatt att börja den 12 februari, skulle ställas in, eftersom han behövde mer tid för att läsa in målet och ange bevisning. Hovrätten ställde in huvudförhandlingen och bestämde ny tid för förhandlingen. På grund av att P.H. anmälde sjukdom ställdes även denna förhandling in. Hovrätten bestämde att förhandlingen i stället skulle hållas den 16 och den 25 april 2008.
Den 10 april 2008 fick hovrätten en framställning från P.H. enligt vilken A.A. yrkade att den utsatta huvudförhandlingen på nytt skulle ställas in på grund av att P.H. blivit fortsatt sjukskriven fram t.o.m. den 30 april 2008. Hovrätten beslutade att utfärdade kallelser skulle stå fast till huvudförhandling i målet med början den 16 april 2008 och att hovrätten vid förhandlingen skulle ta ställning till om P.H. borde kvarstå som ombud i målet.
När målet påropades den 16 april 2008 inställde sig samtliga kallade utom P.H. Den offentlige försvararen, G.B., var alltså närvarande. A.A. anförde att P.H:s utevaro utgjorde hinder för dagens huvudförhandling och hemställde att den skulle ställas in och utsättas ånyo när P.H. tillfrisknat från sin sjukdom. Åklagaren bestred att hinder för huvudförhandling förelåg och anförde att den prognos beträffande P.H:s tillfrisknande som förelåg var osäker. Målsägandebiträdet hävdade att målsäganden skulle bli lidande om målet ytterligare sköts upp. G.B. yrkade att A.A. skulle försättas på fri fot. Åklagaren och målsägandebiträdet bestred frifotsyrkandet.
Hovrätten (hovrättsråden Bo Blomqvist och Kjell-Olof Wennström, tf. hovrättsassessorn Karin Påle-Bartes, referent, samt två nämndemän) avkunnade efter enskild överläggning följande beslut.
A.A:s frifotsyrkande lämnas utan bifall.
A.A. har yrkat att åtalet mot honom skall ogillas. Det framstår som oklart om och när advokaten P.H:s hälsotillstånd skulle kunna medge att han fullgör sin uppgift som ombud för A.A., som varit frihetsberövad sedan den 25 oktober 2007. Hovrätten finner mot denna bakgrund att P.H. inte kan anses lämplig att företräda A.A. i målet. Hovrätten avvisar därför P.H. som ombud i målet. - Den som vill överklaga hovrättens beslut skall omedelbart anmäla missnöje.
Hovrätten antecknade att inte någon anmälde missnöje och konstaterade härefter att det inte fanns något hinder mot huvudförhandling. Efter huvudförhandlingens slut försattes A.A. på fri fot.
Den 6 maj 2008 meddelade hovrätten dom, i vilken hovrätten fastställde tingsrättens dom.
Högsta domstolen
I egenskap av ombud för A.A. överklagade P.H. hovrättens dom. P.H. förklarade att han emotsåg HD:s snara besked om huruvida han nu återigen som helt frisk var godkänd som ombud, tillika privat försvarare, för A.A. i målet.
Målet föredrogs med anledning av att fråga uppkommit om ombudet P.H:s behörighet att företräda A.A. i målet.
Föredraganden, rev.sekr. Peder Bjursten, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Skäl
A.A. har i samband med att han överklagat hovrättens dom, som han får förstås, hemställt att HD tillåter att advokaten P.H. återinträder som ombud i målet.
Efter en redogörelse för vad som förekommit i hovrätten - i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nyss anförts i detta referat - fortsatte betänkandet:
Den fråga som nu är föremål för HD:s prövning är om hovrättens beslut att avvisa P.H. som ombud i målet innebär att avvisningsbeslutet gäller även för rättegången i HD och, om så är fallet, om HD trots att inte vare sig P.H. eller A.A. överklagade avvisningsbeslutet får och bör tillåta att P.H. återinträder som ombud för A.A.
Reglerna om behörighet att vara ombud i rättegång finns i 12 kap. 1- 4 §§ RB. De allmänna behörighetsvillkoren innefattar enligt 2 § att den som anlitas skall med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet av rätten finnas lämplig som ombud i målet. Behörighetsreglerna skall beaktas av rätten självmant och i förekommande fall föranleda avvisande utan invändning av part. Visar ombudet oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller finnes han eljest olämplig, skall enligt 12 kap. 5 § RB rätten avvisa honom som ombud i målet. På samma grunder får rätten enligt 12 kap. 5 § andra ledet förklara ombudet obehörigt för viss tid eller tills vidare vid den rätt där målet är anhängigt. Prövningen enligt 12 kap. 2 § RB har förutsatts ske redan vid rättegångens början medan enligt motiven bestämmelserna i 12 kap. 5 § tar sikte på fall då ombud först under rättegången inte anses kunna eller vilja på ett tillfredsställande sätt utföra sitt uppdrag (NJA II 1943 s. 136). De angivna bestämmelserna gäller enligt 21 kap. 3 § tredje stycket RB också i fråga om försvarare. Som framgår av 17 kap. 14 § och 30 kap. 12 § RB skall beslut varigenom rätten avvisat ombud, genast gå i verkställighet. Den som är missnöjd med beslutet får enligt 49 kap. 5 § 1 RB överklaga beslutet särskilt och har då att enligt 49 kap. 6 § anmäla missnöje. Såväl ombudet som huvudmannen har rätt att föra talan mot beslutet (NJA II 1943 s. 615).
Hovrätten har avvisat P.H. som ombud i målet. Vad beträffar begreppet ”i målet” i bestämmelserna i 12 kap. 2 och 5 §§ RB framgår av motiven att vid bedömningen av ett ombuds kvalifikationer hänsyn bör tas till målets beskaffenhet och att kraven på ett rättegångsombud bör vara större ju högre i instansordningen processen förs (NJA II 1943 s. 134 ff., jfr Ekelöf, Rättegång II, 8:e upplagan s. 83). Härutöver ges ingen närmare upplysning om innebörden av begreppet ”i målet”. Detta får dock förstås som det anhängiggjorda målet i vilket ombudet uppträder oavsett i vilken instans processen förs. Ett sådant synsätt ter sig språkligt naturligt och att det också varit lagstiftarens avsikt att en avvisning som ombud i målet också omfattar målet efter överklagande till högre rätt stöds av de ändringar i 12 kap. 9 § RB som genomfördes år 2000. Ändringarna innebar bl.a. att ombud inte längre skulle behöva visa upp skriftlig fullmakt i original vid överklagande. Före ändringen stadgades i 12 kap. 9 § första stycket RB att skriftlig fullmakt skall företes i huvudskrift, när ombudet första gången vid rätten för talan i målet. För att åstadkomma ändringen att ett ombud som överklagar för sin klients räkning inte skulle behöva visa upp fullmakt i den högre rätten lät lagstiftaren orden ”vid rätten” utgå (prop. 1999/2000:26).
Hovrättens avvisningsbeslut i fråga gäller således även vid överklagandet till HD.
Utgångspunkten för regleringen om avvisning av ombud i ett anhängiggjort brottmål är att det är ett viktigt allmänt intresse att försvararfunktionen i brottmål fullgörs på ett tillfredsställande sätt. Häri ligger såväl de tilltalades berättigade anspråk på att deras försvar ordnas och sköts på bästa möjliga sätt som samhällets intresse av att domstolsförfarandet i brottmål inte onödigtvis försvåras eller fördyras. Det är naturligt att ett ingripande, som rätten gör av eget initiativ, kommer i fråga bara i fall då de omständigheter som diskvalificerar försvararen är direkt iakttagbara för rätten och det framstår som mer eller mindre givet att försvararen bör skiljas från uppdraget. Generellt torde gälla att de diskvalificerande omständigheterna i fråga är av mer permanent slag varför frågan om tidigare avvisningsbesluts rättskraft i målet, som exempelvis efter överklagande, oftast inte blir föremål för domstolarnas bedömning.
Ett beslut att enligt 12 kap. 5 § andra ledet RB förklara någon obehörig tills vidare kan när som helst omprövas av den domstol som fattat beslutet. Obehörigheten i det fallet är knuten till en särskild domstol och gäller tills vidare, alltså till dess annat beslutas. En domstol bör också på motsvarande sätt kunna ändra sitt beslut när en sådan förklaring gäller för viss tid.
Hovrättens beslut att avvisa P.H. har meddelats med stöd av 12 kap. 5 § första ledet RB och har inte överklagats. Frågan är då vilken rättskraft beslutet i fråga har och om beslutet kan bli föremål för omprövning i målet. Hovrättens avvisningsbeslut är att betrakta som ett beslut under rättegång. Sådana beslut har i regel betydelse endast för den rättegång i vilken de meddelas och har inte den självständiga karaktär att de blir föremål för rättskraft. Som huvudregel bör emellertid inte en domstol ändra ett beslut utan att det tillkommit något nytt (se bl.a. Fitger, Rättegångsbalken s. 17:64 c). Hovrättens motivering för sitt avvisningsbeslut får anses innebära en avvägning mellan A.A:s intresse att få representeras av den advokat han vill ha och domstolens ansvar att tillse att han inte skulle behöva sitta frihetsberövad mer än vad som var absolut nödvändigt. Olämpligheten enligt hovrätten låg i att det vid tiden för dess beslut stod oklart hur länge P.H. skulle vara förhindrad att företräda A.A. på grund av sin sjukdom. I målet i HD har de diskvalificerande omständigheterna ändrats. P.H. är sålunda inte förhindrad på grund av sjukdom och A.A. är inte längre frihetsberövad i målet. Det finns därför inget hinder att ompröva hovrättens avvisningsbeslut och tillåta att P.H. återinträder i målet som A.A:s ombud och försvarare.
P.H. skall därför tillåtas att återinträda i målet som ombud.
Domslut
HD:s avgörande
HD tillåter att advokaten P.H. återinträder i målet som ombud för A.A. och förordnar att målet skall överlämnas till avdelning för tillståndsprövning.
Domskäl
HD (justitieråden Johan Munck, Severin Blomstrand, Kerstin Calissendorff, Per Virdesten och Gudmund Toijer, referent) meddelade den 28 oktober 2008 följande beslut.
Hovrätten har dömt A.A. för grov misshandel, grov kvinnofridskränkning och vapenbrott till fängelse samt förpliktat honom att betala skadestånd till målsäganden. Vid huvudförhandlingen biträddes A.A. av sin offentlige försvarare som även var ombud för honom. A.A. hade dessutom själv utsett en försvarare, advokaten P.H., som också var hans ombud. P.H., som hos rätten anmält att han var sjuk, kom inte till förhandlingen. Hovrätten beslutade att avvisa P.H. som ombud i målet. Som skäl för beslutet anförde hovrätten att A.A. hade yrkat att åtalet skulle ogillas, att det framstod som oklart när P.H:s hälsotillstånd skulle medge att han fullgjorde sin uppgift som ombud för A.A. som varit frihetsberövad sedan närmare sex månader och att P.H. mot denna bakgrund inte kunde anses lämplig att företräda A.A. i målet. Avvisningsbeslutet överklagades inte.
P.H. har överklagat hovrättens dom för A.A:s räkning. Frågan är nu om P.H. kan företräda A.A. i HD, trots att hovrätten har avvisat honom som ombud i målet.
Som allmänna behörighetsvillkor för ett rättegångsombud gäller att annan inte får brukas än den som rätten med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud i målet. Den som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § FB får inte vara ombud. Ombudet skall behärska svenska språket, och vissa regler gäller också beträffande ombudets hemvist (12 kap. 2 § RB). Bestämmelsen ger domstolen befogenhet att pröva huruvida ombudet har de kvalifikationer som uppdraget kräver. Prövningen är tänkt att ske på ett tidigt stadium av rättegången, men kan göras i ett senare skede. Den koppling som görs till ett aktuellt mål innebär bl.a. att domstolen vid sin prövning skall ställa ombudets insikter och erfarenheter i relation till det särskilda målets omfattning och svårighetsgrad (NJA II 1943 s. 134).
Vidare kan domstolen ingripa mot ett ombud som under rättegången visat sig inte kunna eller vilja utföra uppdraget på ett tillfredsställande sätt. Skulle således ett ombud visa oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller skulle ombudet eljest finnas olämpligt, skall rätten avvisa henne eller honom som ombud i målet. I sådana fall äger rätten också, om skäl finns till det, förklara ombudet obehörigt antingen för viss tid eller tills vidare att brukas som ombud vid den rätten (12 kap. 5 § RB).
Det som nu har sagts beträffande ombud gäller med vissa avvikelser också för försvarare (21 kap. 3 § tredje stycket RB).
Verkningarna av hovrättens beslut om avvisning gäller alltså P.H:s uppdrag som ombud ”i målet”. När det uttrycket används i 12 kap. 2 och 5 §§ RB får det närmast uppfattas som ett sätt att accentuera skillnaden mot att någon avvisas som ombud vid en viss domstol, inte att begränsa verkningarna i händelse av ett överklagande. De omständigheter som kan läggas till grund för en avvisning av någon som ombud i målet enligt någon av de båda paragraferna är inte heller sådana att de typiskt sett förlorar i betydelse i högre rätt. Hovrättens beslut i detta fall har således inte upphört att gälla genom att hovrätten har skilt saken från sig, eftersom domen har överklagats.
Ett beslut om att någon skall avvisas som ombud i målet är dock inte av den karaktären att det hindrar en ny prövning under den fortsatta handläggningen. Framför allt kan en förnyad prövning aktualiseras, när det har tillkommit någonting nytt som omedelbart påverkar bedömningen. Närmast skall det då vara fråga om att direkta hinder för uppdraget som rättegångsombud har fallit bort, såsom att någon har uppnått myndig ålder, inte längre är försatt i konkurs eller kommit att uppfylla kravet på hemvist. Skulle avvisningen däremot ha grundats på sådana förhållanden som ombudets bristande redbarhet, avsaknad av tillräcklig insikt eller erfarenhet eller oskickliga eller oförståndiga uppträdande under rättegången, kan det inte med fog ställas samma anspråk på en omprövning och någon ändring torde därmed i normalfallet inte kunna åstadkommas på det viset. I sådana situationer framstår i stället ett överklagande av beslutet om avvisning som det ändamålsenliga sättet att få en ny prövning till stånd.
Ett avvisningsbeslut måste i princip anses innebära att processhandlingar som ombudet efter avvisningen vidtar på partens vägnar inte kan ges giltighet i målet. Av allmänna processuella principer följer dock att parten kan godkänna processhandlingen med rättsliga verkningar, om det sker innan den fråga som handlingen avser har blivit avgjord (jfr Söderlund, Rättegångsbalken med kommentar, Del I kap. 1-12, 1970, s. 362).
I detta fall har hovrättens dom överklagats genom P.H., trots att han blivit avvisad som ombud i målet. Överklagandeskriften innefattar emellertid samtidigt ett yrkande om att HD skall ta ställning till om avvisningsbeslutet hindrar honom från att vara ombud vid målets handläggning här. Som stöd för ett nytt ställningstagande har P.H. åberopat bl.a. att han nu är fullt frisk och att de omständigheter som hovrätten lagt till grund för avvisningen av honom inte längre är aktuella. Vid nu angivna förhållanden finner HD att P.H. bör få återinträda som ombud för A.A. i målet.
HD tillåter således P.H. att återinträda som ombud för A.A. Den överklagandeskrift som P.H. har gett in kan därmed beaktas vid målets fortsatta handläggning i HD.
HD förordnar att överklagandet skall lämnas över till avdelning för tillståndsprövning.
HD:s beslut meddelat: den 28 oktober 2008.
Mål nr: B 2490-08.
Lagrum: 12 kap. 2 och 5 §§ samt 21 kap. 3 § RB.