NJA 2008 s. 760

Det har inte ansetts kunna krävas att en part, som förde sin talan själv och som av sjukdom blev förhindrad att närvara vid huvudförhandling i hovrätten, skulle sätta ombud i sitt ställe.

I.E. förde vid Göteborgs tingsrätt talan mot Ackordscentralen/Företagsrekonstruktion AB (Företagsrekonstruktion) med yrkande om skadestånd. Käromålet ogillades efter huvudförhandling i tingsrätten.

I.E. överklagade tingsrättens dom i Hovrätten för Västra Sverige. Hovrätten kallade till huvudförhandling att hållas den 15 maj 2007 och I.E., som åberopat förhör med sig själv, kallades att inställa sig personligen. I skrivelse, som inkom till hovrätten den 10 maj 2007, begärde I.E., som själv förde sin talan, att huvudförhandlingen skulle skjutas upp. Som skäl angavs att hon led av sviter efter en olyckshändelse och hon bifogade ett läkarintyg. Hovrätten avslog I.E:s begäran och underrättade I.E. härom. När målet påropades till huvudförhandling den 15 maj 2007 uteblev I.E. Företagsrekonstruktion begärde att hovrätten skulle förklara överklagandet förfallet.

Hovrätten (hovrättslagmannen Hans Frennered, hovrättsråden Marianne Stenberg och Åke Thimfors, referent, samt tf. hovrättsassessorn Daniel Ullsten) meddelade samma dag följande beslut:

I.E. har fått del av kallelse att inställa sig personligen vid huvudförhandlingen men har uteblivit från denna. Förhandlingen ställs därför in.

I.E. bereds med stöd av 32 kap. 6 § andra stycket RB tillfälle att senast den 21 maj 2007 komma in med utredning beträffande frågan om hon har laga förfall för sin utevaro. Hovrätten kommer därefter att behandla frågan om utdömande av påföljd som upptagits i föreläggandet om inställelse till dagens förhandling.

I.E. inkom den 21 maj 2007 till hovrätten med en skrift och ytterligare läkarintyg.

Hovrätten (i oförändrad sammansättning) meddelade den 24 maj 2007 följande beslut:

I.E. har anfört att hon vid tiden för den utsatta huvudförhandlingen inte var i stånd att föra sin talan i hovrätten till följd av sviter av en olyckshändelse på Teneriffa den 28 mars 2007. Enligt ett läkarintyg utfärdat den 10 maj 2007 av distriktsläkaren I.-L.K. har I.E. kvarvarande symptom i form av yrsel, huvudvärk, smärtor i nacken och viss synstörning. I intyget gör doktor K. bedömningen att I.E. på grund av nämnda symptom inte klarar av att föra sin talan vid hovrättsförhandlingar den 15 och 16 maj 2007.

Den utredning I.E. presenterat talar visserligen för att hon var förhindrad att personligen föra sin talan vid huvudförhandlingen i målet. Det saknas emellertid anledning att anta att I.E. inte haft möjlighet att ställa ombud i hovrätten. Vad som upplysts om I.E:s hälsotillstånd kan därför inte anses utgöra laga förfall för hennes utevaro. I.E:s överklagande är följaktligen enligt 50 kap. 21 § första stycket RB förfallet. Tingsrättens dom står således fast.

I.E. förpliktas med stöd av 18 kap. 6 § RB att ersätta Ackordscentralen/Företagsrekonstruktion AB dess rättegångskostnader i hovrätten med 130 128 kr, varav 130 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 24 maj 2007 till dess betalning sker.

Överklagande

Enligt 54 kap. 3 § första stycket RB får I.E. inte överklaga hovrättens beslut. I.E. får dock enligt 50 kap. 22 § RB hos hovrätten ansöka om att målet åter skall tas upp. En sådan ansökan kan bifallas endast om I.E. haft laga förfall för sin utevaro som hon inte kunnat anmäla i tid. Ansökan skall göras skriftligen och vara hovrätten till handa senast den 14 juni 2007.

I skrivelse, som inkom till hovrätten den 4 juni 2007, begärde I.E. att målet skulle återupptas.

Hovrätten (i oförändrad sammansättning) beslöt den 14 juni 2007 att avslå I.E:s ansökan att målet åter skulle tas upp.

Högsta domstolen

I.E. överklagade beslutet av den 14 juni 2007 och yrkade att HD skulle undanröja detta och återförvisa målet till hovrätten för vidare handläggning.

Företagsrekonstruktion bestred yrkandet.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Carin Westerlund, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:

Domskäl

Skäl

I.E. uteblev från sammanträde för huvudförhandling i hovrätten. Hon förelades att inkomma med utredning i frågan om hon haft laga förfall för sin utevaro. Hovrätten har funnit att I.E. var förhindrad att personligen föra sin talan vid huvudförhandlingen i målet men att hon ändå inte hade laga förfall för sin utevaro eftersom det saknades anledning att anta att hon inte haft möjlighet att ställa ombud för sig. I.E:s överklagande har förklarats förfallet och hennes ansökan om att målet skulle återupptas har avslagits.

Enligt 50 kap. 21 § första stycket RB förfaller överklagandet i hovrätten om den klagande uteblir från sammanträde för huvudförhandling. Samma sak gäller om en klagande som förelagts att infinna sig personligen inställer sig endast genom ombud och hovrätten inte anser sig ändå kunna avgöra målet. För att ett överklagande skall förfalla krävs dels att kallelsen till sammanträdet delgetts parten, dels att denne inte haft laga förfall för sin utevaro (32 kap. 6 § RB).

Vad som utgör laga förfall regleras i 32 kap. 8 § RB. En av de omständigheter som nämns i paragrafen är sjukdom. Om en klagande i hovrätten kan styrka att han på grund av sjukdom hindrats att inställa sig vid sammanträdet är överklagandet alltså inte förfallet. Av förarbetena till den aktuella bestämmelsen (NJA II 1943 s. 420) framgår att den omständigheten att parten personligen är förhindrad att inställa sig inte kan anses utgöra laga förfall för inställelse över huvud taget om parten haft möjlighet att ställa ombud för sig. Parten bör i dessa fall ha skälig tid att skaffa ombud och samråda med denne. Det föreligger dock inte någon allmän skyldighet för en part som inför en förhandling drabbas av sjukdom att ställa ombud för sig.

I.E. har fört sin egen talan i hovrätten. Hon har vid sina kontakter med hovrätten inför sammanträdet inte uppmanats av domstolen att ställa ombud för sig för det fall hon var förhindrad att personligen föra sin talan vid huvudförhandlingen. När hovrätten fann att I.E. på grund av sjukdom hade laga förfall för sin personliga utevaro borde hennes överklagande därmed inte ha ansetts förfallet. Beslutet om att inte återuppta målet bör undanröjas och målet visas åter till hovrätten för fortsatt handläggning.

Domslut

HD:s avgörande

HD undanröjer hovrättens beslut och visar målet åter dit för fortsatt handläggning.

Domskäl

HD (justitieråden Ann-Christine Lindeblad, Ella Nyström, Kerstin Calissendorff, Stefan Lindskog, referent, och Lena Moore) meddelade den 16 juni 2008 följande beslut:

Skäl

Sedan hovrätten satt ut målet till huvudförhandling den 15 maj 2007 uteblev I.E., som för sin talan själv, från denna.

Av 50 kap. 21 § första stycket jämfört med 32 kap. 6 § RB följer att ett överklagande till hovrätt förfaller om den klagande utan laga förfall uteblir från en utsatt huvudförhandling.

I.E. var på grund av sjukdom förhindrad att närvara personligen vid huvudförhandlingen. Hovrätten har emellertid funnit att hon inte haft laga förfall för utevaron eftersom det saknats anledning att anta att hon inte haft möjlighet att ställa ombud för sig. I.E:s överklagande till hovrätten har därför förklarats förfallet och hennes ansökan om att målet skulle återupptas har avslagits.

Frågan i målet är om I.E:s underlåtenhet att låta sig representeras av annan vid huvudförhandlingen innebär att hon saknade laga förfall trots att hon hade giltig ursäkt för sin personliga utevaro.

Vad som i fråga om hinder för part utgör laga förfall regleras i 32 kap. 8 § första stycket RB. Enligt andra stycket samma lagrum gäller att även hinder för ombud utgör laga förfall, dock med förbehållet att ”annat ombud ej kunnat i tid ställas”. Motsvarighet till det förbehållet finns inte i första stycket. I förarbetena uttalas dock att ett hinder för part att inställa sig personligen inte kan anses utgöra laga förfall för partsutevaro om parten har haft möjlighet att ställa ombud samt att härvid måste beaktas att parten bör ha skälig tid att skaffa ombud och samråda med ombudet (NJA II 1943 s. 420).

Det kan trots det nämnda förarbetsuttalandet inte krävas att en part, som för sin talan själv och inför en förhandling drabbas av ett giltigt hinder för sin personliga inställelse, för att undvika påföljder för partsutevaro skall låta sig representeras av annan om bara skälig tid finns för att möjliggöra detta. En mer nyanserad bedömning måste göras för att tillgodose den grundläggande principen om rätten till rättvis rättegång. Den principen innebär bl.a. att en part skall ha haft anledning att uppfatta det så att han eller hon har fått en rättvis rättegång. Hur parten bereds tillfälle att föra sin talan är därvid av central betydelse.

För en part är det typiskt sett av stor vikt vem som för partens talan vid en förhandling inför domstol. Av både ekonomiska och andra skäl kan en part välja att föra sin talan själv. I svensk rätt gäller i princip ingen skyldighet för part att anlita advokat eller annat kvalificerat ombud eller att överhuvudtaget låta sig representeras av annan (se SOU 1995:124 s. 265 ff.; jfr dock t.ex. 12 kap. 7 § och 33 kap. 8 § RB).

Om en part som för sin talan själv tillfälligtvis blir ur stånd att göra det, bör mot den angivna bakgrunden hans eller hennes önskemål om att beredas möjlighet att fortsätta att själv föra sin talan i regel respekteras.

Emellertid måste hänsyn tas till motpartens intresse av att få en prövning av tvistefrågan utan onödigt dröjsmål. En part som blir förhindrad att föra sin talan har därför att i rimlig utsträckning anpassa sig till och bära konsekvenserna av detta (jfr NJA 1988 s. 98).

När en part som själv för sin talan drabbas av vad som kan förutses vara ett långvarigt eller återkommande hinder mot personlig inställelse bör av nu anförda skäl rätten kunna i god tid före en förhandling uppmana parten att ställa ombud och upplysa om att hindret inte kommer att betraktas som laga förfall för partsutevaro. Om parten inte efterkommer uppmaningen utan uteblir, kan rätten besluta om föreskriven påföljd för utevaron.

I.E:s förhinder var förhållandevis kortvarigt. I ett läkarutlåtande ingivet inför huvudförhandlingen bedömdes hon kunna delta i domstolsförhandlingar om 2-3 månader. Om huvudförhandlingen då hade ställts in skulle den ha kunnat sättas ut att hållas efter sommaren. Motpartens intresse av en snar rättskipning skulle inte ha utgjort hinder mot en så begränsad fördröjning. Även med beaktande av de olägenheter det i övrigt skulle ha kunnat innebära att ställa in huvudförhandlingen, borde därför så ha skett för att tillgodose I.E:s önskemål att själv föra sin talan.

Det har alltså inte skäligen kunnat begäras att I.E. skulle ha ställt ombud för sig vid huvudförhandlingen den 15 maj 2007. Det laga förfallet för hennes personliga utevaro har därför inneburit laga förfall även för partsutevaron. Hovrättens beslut att inte återuppta målet och att förplikta I.E. att ersätta motparten för rättegångskostnader i hovrätten skall följaktligen undanröjas och målet visas åter till hovrätten för fortsatt handläggning.

Domslut

HD:s avgörande

HD undanröjer hovrättens beslut och visar målet åter till hovrätten för fortsatt handläggning.

HD:s beslut meddelat: den 16 juni 2008.

Mål nr: Ö 2940-07.

Lagrum: 32 kap. 6 och 8 §§ samt 50 kap. 21 § första stycket och 22 § första stycket RB.

Rättsfall: NJA 1935 s. 41 och NJA 1988 s. 98.