NJA 2009 s. 570

Mariestads tingsrätt, fastighetsdomstolen

Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag förde vid Mariestads tingsrätt, fastighetsdomstolen, den talan mot staten genom Vägverket som framgår av fastighetsdomstolens dom.

Fastighetsdomstolen (lagmannen Bengt Tancred, rådmannen Lars Nilsson, fastighetsrådet Bertil Mattsson och två nämndemän) anförde följande i dom den 14 oktober 2003.

Yrkanden

Skultorps Åkeri & Grus AB har yrkat att fastighetsdomstolen förklarar att bolaget, enligt villkor i nyttjanderättsavtal den 21 januari 1986 mellan G.B. och B.B. å ena sidan och Skultorps Åkeri & Grus Bröderna J. AB å andra sidan, är ersättningsberättigat jämlikt 55 § väglagen på grund av vägverkets ianspråktagande av grustäkt på fastigheten Tibro Spetsbacke 1:1 den 1 augusti 1998.

Utvecklande av talan

Skultorps Åkeri & Grus AB har till utvecklande av sin talan anfört i huvudsak följande. Den 1 augusti 1998 var Skultorps Åkeri & Grus AB nyttjanderättshavare enligt de ursprungliga villkor som överenskommits i nyttjanderättsavtalet mellan G.B. och B.B., å ena, och Skultorps Åkeri & Grus Bröderna J. AB, å andra sidan. Skultorps Åkeri & Grus Bröderna J. AB registrerades 1983 och drev åkeriverksamhet, grustäktsutvinning och utkörning av grus. Basen i verksamheten utgjordes av de grustäkter som bolaget förfogade över. Bolaget ägde inte de fastigheter där grustäkterna var belägna, utan säkrade sina tillgångar genom nyttjanderättsavtal. Det fanns ett tidigare nyttjanderättsavtal mellan Skultorps Åkeri & Grus Bröderna J. AB och G.B. och B.B. Enligt det avtalet skulle bolaget löpande utge ersättning utifrån det faktiska grusuttaget. G.B. och B.B. ville ersätta detta avtal och parterna träffade därför ett nytt nyttjanderättsavtal den 21 januari 1986. Avtalet innebar att G.B. och B.B. omgående fick betalt med 300 000 kr. Bolaget erlade 200 000 kr i januari 1986 och 100 000 kr i januari 1987. Den totala täkten uppskattades till 100 000 kubikmeter. G.B. och B.B. fick genom avtalet betalt för ¾ av de bedömda grustillgångarna. Täktverksamheten och avtalet var beroende av tillstånd från länsstyrelsen. Med ett tillstånd att bedriva täktverksamhet följer ett rigoröst regelsystem. Det ålades bolaget skyldighet att utföra och bekosta återställande av marken efter det att utvinningen har upphört. Den 6 december 1993 fick bolaget förnyat täkttillstånd från länsstyrelsen. Den 5 april 1994 försattes bolaget i konkurs vid Skövde tingsrätt. Till konkursförvaltare utsågs advokaten J.L. Vid konkurstillfället gjordes bedömningen att bolaget betalat för utvinning av 75 000 kubikmeter grus, men endast utvunnit 2 500 kubikmeter. Nyttjanderätten är upptagen till 0 kr i konkursbouppteckningen, men i bilaga tre till bouppteckningen framgår att det finns grus upptaget på fastigheten Tibro Spetsbacke 1:1, värderat till 292 000 kr. Redan i samband med konkurstillfället stod det klart för konkursförvaltaren att en rekonstruktion skulle genomföras. Konkursförvaltaren gjorde bedömningen att man skulle få sämre betalt om man överlät inkråmet till externa intressenter. Enligt köpeavtal den 11 maj 1994 överläts hela rörelsen inklusive grusrättigheterna till ett nybildat bolag. Detta bolag drev sin verksamhet under firman Skultorps Åkeri & Grus AB. Det nya bolagets verksamhet var identisk med den som drivits av Skultorps Åkeri & Grus Bröderna J. AB före konkursen. Köpeskillingen uppgick till fem miljoner kr. Det nya bolaget registrerades som nyttjanderättshavare hos länsstyrelsen. När konkursförvaltaren överlät nyttjanderätten i maj 1994 ägdes fastigheten av Älvsborgs Läns Hypoteksförening. Hypoteksföreningen hade ropat in fastigheten på exekutiv auktion den 20 januari 1994. Fördelningssammanträdet hölls den 16 februari 1994. Dagen efter konkursen, den 6 april 1994, kontaktades konkursförvaltaren av S.B. [hypoteksföreningens verkställande direktör /red.anm.]. S.B. ville diskutera frågan om att lösa grusrättigheten, då han trodde att det skulle vara enklare att sälja fastigheten utan belastning av nyttjanderätten. Konkursförvaltaren upplyste S.B. om att bolaget skulle rekonstrueras och att nyttjanderätterna skulle överlåtas till ett nybildat bolag samt hänvisade honom till K.J. [företrädare för det nybildade bolaget /red.anm.]. I det fall nyttjanderätten inte fritt anses kunna överlåtas, har det som förekommit vid detta tillfälle konstituerat ett underförstått samtycke. Vid ett senare tillfälle kontaktade S.B. K.J. och frågade om Skultorps Åkeri & Grus AB ville köpa fastigheten Tibro Spetsbacke 1:1. K.J. uppgav då att det inte låg i bolagets strategi att äga fastigheter, men att man ville ha kvar nyttjanderätten. Den 9 juli 1994 överlät hypoteksföreningen fastigheten till J.E. och V.E. Fastigheten tillträddes den 1 augusti 1994. I köpekontraktet § 6 upplystes köparna om nyttjanderätten. Såväl nyttjanderättsavtalet som länsstyrelsens beslut om täktverksamhet bifogades köpekontraktet. Det är ostridigt i målet att det uppgivits fel bolagsnamn i kontraktet, eftersom nyttjanderätten hade överlåtits till det nya bolaget. Genom köpeavtalet fick emellertid J.E. och V.E. en fullständig inblick i vilka villkor som gällde beträffande nyttjanderättsupplåtelsen. Det är utan betydelse att fel namn har inskrivits i köpekontraktet. Det avgörande är att förbehåll för nyttjanderätten har gjorts. På grund av förbehållet kan köparna anses vara i ond tro i fråga om nyttjanderättens existens. Det görs följaktligen i första rummet gällande att överlåtelsen av fastigheten skett med förbehåll för nyttjanderätten. I andra rummet hävdas att rättigheten varit inskriven i fastighetsboken, låt vara under fel namn. I tredje rummet påstås att köparna varit i ond tro. - - -

Staten genom Vägverket har till utveckling av sitt bestridande anfört i huvudsak följande. Staten vitsordar att de tidpunkter som angivits för upplåtelsen av nyttjanderätten och för de olika förvärven är riktiga. Skultorps Åkeri & Grus Bröderna J. AB och Skultorps Åkeri & Grus AB har bedrivit helt likartade verksamheter. Båda bolagen ägdes och företräddes av K.J. och L.J. Skultorps Åkeri & Grus Bröderna J. AB försattes i konkurs den 5 april 1994. Det var fråga om en planerad konkurs. Konkursen avslutades den 5 januari 1998 utan överskott. G.B. och B.B. upplät nyttjanderätt avseende grustäkten den 21 januari 1986. Skultorps Åkeri & Grus AB förvärvade maskiner, varulager och nyttjanderätter av konkursboet den 11 maj 1994. Köpeskillingen uppgick till fem miljoner kr. Älvsborgs Läns Hypoteksförening överlät den 9 juli 1994 fastigheten till J.E. och V.E. med tillträde den 1 augusti 1994. I december 1997 vann arbetsplanen för väg 201 laga kraft. Marken togs i anspråk den 1 augusti 1998. Staten bestrider att Skultorps Åkeri & Grus AB innehade nyttjanderätten med de villkor som anges i nyttjanderättsavtalet från 1986 och bestrider följaktligen att bolaget skulle vara ersättningsberättigat. Även om fastighetsdomstolen finner att Skultorps Åkeri & Grus AB anses vara nyttjanderättshavare, gäller inte villkoren i avtalet från 1986. Det är under sådana omständigheter fråga om en annan och senare uppkommen nyttjanderätt än den käranden gör gällande. Hypoteksföreningen har inte samtyckt till Skultorps Åkeri & Grus AB:s förvärv av nyttjanderätten den 11 maj 1994. Det krävs samtycke vid överlåtelse av en nyttjanderätt. Huvudregeln i svensk rätt är att gäldenärsbyte kräver samtycke. I det fall det inte krävs samtycke, skall fastighetsägaren ha ett försumbart intresse av vem som är nyttjanderättshavare. I detta fall spelar det en mycket stor roll vem som är nyttjanderättshavare, varför en nyttjanderätt av denna art och omfattning inte var eller är fritt överlåtbar. I denna bedömning skall beaktas att upplåtelsen gäller tills i täkten befintligt grus utvunnits och det åligger markägarna att tillse att erforderligt täkttillstånd finns. Upplåtelsen är inte begränsad i tiden, varför avtalsförhållandet enligt 7 kap. 5 § första stycket JB sträcker sig över i vart fall femtio år. Då nyttjanderättsavtalet mellan dåvarande ägarna till fastigheten och Skultorps Åkeri & Grus Bröderna J. AB slöts den 21 januari 1986 innebär det en avtalstid i sig fram till den 21 januari 2036. Redan denna omständighet medför att nyttjanderätten inte är fritt överlåtbar. Nyttjanderättshavaren får vidare uppföra vägar och andra anordningar inom området samt nyttja till- och avfartsvägar. Innehavaren av nyttjanderätten har vidare rätt att ansluta till fastighetens el samt betala separat ersättning för elen baserad på förbrukad el. Även dessa långtgående rättigheter innebär att fastighetsägaren har mycket stort intresse av vem som är nyttjanderättshavare. Om nyttjanderätter av nu ifrågavarande slag skulle vara fritt överlåtbara, skulle nyttjanderättsavtal av denna typ överhuvudtaget inte kunna ingås. Än mer gäller detta mot bakgrund av att nyttjanderättens enda begränsning i tiden är den som gäller enligt JB:s regler. Nyttjanderättshavaren skall enligt avtalet den 21 januari 1986 vidare kvartalsvis redovisa mängden uttaget material som överstiger 75 000 kubikmeter fast mått till fastighetsägaren samt betala ersättning för detta. Avtalet bygger i denna del på förtroende mellan fastighetsägaren och den till vilken nyttjanderätten upplåts. Att denne fritt skulle kunna sätta någon i sitt ställe är orimligt. Fastighetsägaren blir återbetalningsskyldig om lera förekommer i täkten och nyttjanderättshavaren inte kan utvinna minst 75 000 kubikmeter grus fast mått. Nyttjanderättshavaren får efter det att täkten avslutats nyttja området samt till- och avfartsvägar i erforderlig omfattning. Då inte heller denna rättighet är tidsbegränsad, innebär det, om nyttjanderätten var fritt överlåtbar, att varje fastighetsägare fram till den 21 januari 2036 skulle vara tvungen att acceptera sådant nyttjande av vid avtalstillfället helt okända fysiska eller juridiska personer. Den ur bullersynpunkt störande påverkan på bostadshuset måste också ses som en negativ belastning för fastighetsägaren. Detta gäller i all synnerhet i kombination med den långa avtalstiden. Fastighetsägaren får vidare antas ha intresse av vem som är nyttjanderättshavare, oaktat att verksamhet av denna typ också regleras av tillämplig miljölagstiftning. Om nyttjanderättshavaren inte uppfyller kraven kan verksamheten inte bedrivas. Fastighetsägaren förlorar då intäkter som baseras på mängd uttaget material. Nyttjanderättsavtalet kan följaktligen inte jämföras med ett köpeavtal och kan således inte heller överlåtas fritt. Konkursförvaltaren har i konkursbouppteckningen upptagit nyttjanderätten till ett värde av 0 kr. Om nyttjanderättshavaren betalat 300 000 kr i förskott, men inte utvunnit mer än 2 500 kubikmeter, kvarstår 72 500 kubikmeter. Nyttjanderätten borde ha upptagits till ett högre värde om den hade varit fritt överlåtbar. I mål T 128/99 vid Skövde tingsrätt mellan J.E. och V.E., å ena, och Skultorps Åkeri & Grus AB, å andra sidan, uppskattades grusets värde till 10 kr per kubikmeter, varför resterande volym borde ha värderats till 700 000 kr. S.B. har inte verifierat något samtycke. Att det förekommit kontakt den 6 april 1994 vitsordas. Nyttjanderätten var då inte överlåten utan överläts först den 11 maj 1994. Att samtycke till överlåtelsen av nyttjanderätten till Skultorps Åkeri & Grus AB saknas kan utläsas av köpekontraktet mellan Hypoteksföreningen och J.E. och V.E. I kontraktet förbehålls nämligen nyttjanderätten för den ursprungliga innehavaren. Att samtycke saknas bekräftas vidare i svaromålet i mål T 128-99 vid Skövde tingsrätt där det vitsordas att det som kärandena anfört i stämningsansökan under rubriken ”sakomständigheter” stycke 1, 2 och 3 är riktigt. I stämningsansökan anförs nämligen att ”något medgivande från fastighetsägaren till överlåtelsen av nyttjanderätten införskaffades inte”. Nyttjanderätten, i enlighet med det avtal som upprättats år 1986, är till art och omfattning av sådan karaktär att samtycke krävs. Samtycke har inte förlegat. Således kan konstateras att nyttjanderätten fallit bort vid konkursboets överlåtelse till det nya bolaget. För att en inskrivning i fastighetsboken skall ha rättsverkan krävs att det är rätt innehavare som anges. Det är endast den som står inskriven som rättighetsinnehavare som kan åberopa bestämmelsen i 7 kap. 14 § 1 st. JB. Inskrivningen kan således inte åberopas till förmån för ett annat rättssubjekt. Frågan är om J.E. och V.E. trots inskrivningen ändå borde ha känt till överlåtelsen av nyttjanderätten. Staten anser inte det. Även om Skultorps Åkeri & Grus AB skulle lyckas styrka att samtycke förelegat, så har nyttjanderätten fallit bort i förhållande till ny fastighetsägare vid dennes förvärv. I fastighetsutdrag daterat den19 juli 2001 får man uppgift om att det finns en nyttjanderätt med inskrivningsdag den 12 februari 1986. Eftersom såväl köpekontraktet som inskrivningen endast uppger att nyttjanderätten gäller till förmån för Skultorps Åkeri & Grus Bröderna J. AB borde inte J.E. eller V.E. ha känt till överlåtelsen av nyttjanderätten till det nya bolaget. J.E. och V.E. har litat på de uppgifter som mäklaren har lämnat och som också bekräftats av inskrivningen, varför de bestritt att de haft någon undersökningsplikt. Undersökningsplikten har neutraliserats av uppgifterna i inskrivningsregistret och i förbehållet. - - -

Domskäl

K.J. har hörts under sanningsförsäkran. Vittnesförhör har på Skultorps Åkeri & Grus AB:s begäran hållits med advokaten J.L. och med tidigare verkställande direktören för Älvsborgs Läns Hypoteksförening, S.B. På begäran av staten har vittnesförhör hållits med J.E. och V.E.

- - -

Fastighetsdomstolen gör följande bedömning.

Det är ostridigt mellan parterna att G.B. och B.B. den 21 januari 1986 i egenskap av ägare till fastigheten Tibro Spetsbacke 1:1 upplät nyttjanderätt till grustäkt till förmån för Skultorps Åkeri & Grus Bröderna J. AB och att nyttjanderätten den 12 februari 1986 antecknades i fastighetsboken. Parterna är vidare ense om att fastigheten Tibro Spetsbacke 1:1 den 20 januari 1994 inropades på exekutiv auktion av Älvsborgs Läns Hypoteksförening och att nyttjanderätten då förbehölls. Det råder därutöver enighet mellan parterna om att Älvsborgs Läns Hypoteksförening genom ett den 9 juli 1994 dagtecknat köpekontrakt överlät fastigheten Tibro Spetsbacke 1:1 till J.E. och V.E. och att köparna i kontraktets 6 § upplystes om att nyttjanderätt beträffande grustäkt inskrivits till förmån för Skultorps Åkeri & Grus Bröderna J. AB. Parterna är slutligen ense om att Vägverket tog grustäkten i anspråk den 1 augusti 1998.

Av utredningen framgår att Skultorps Åkeri & Grus Bröderna J. AB den 5 april 1994 försattes i konkurs. Det är vidare utrett att konkursboet genom ett köpeavtal den 11 maj 1994 överlät bolagets rörelse inklusive samtliga nyttjanderätter till ett nybildat bolag, vilket sedermera kom att driva sin verksamhet under namnet Skultorps Åkeri & Grus AB.

Skultorps Åkeri & Grus AB har gjort gällande att nyttjanderätten har varit fritt överlåtbar och efter konkursboets överlåtelse till Skultorps Åkeri & Grus AB kommit att gälla mot Älvsborgs Läns Hypoteksförening och, efter föreningens överlåtelse av fastigheten till J.E. och V.E., också mot dem. Enligt bolagets mening har nyttjanderätten således vid Vägverkets ianspråktagande av grustäkten den 1 augusti 1998, den så kallade värdetidpunkten, gällt till förmån för bolaget. För det fall att fastighetsdomstolen finner att samtycke behövdes för att konkursboets överlåtelse av nyttjanderätten skulle bli gällande mot Älvsborgs Läns Hypoteksförening har bolaget hävdat att ett tyst samtycke lämnats därigenom att Älvsborgs Läns Hypoteksförening vid de kontakter som varit mellan företrädare för föreningen och konkursboet inte reagerat på överlåtelsen.

Av det ifrågavarande nyttjanderättsavtalet kan utläsas bland annat följande. Nyttjanderätten, vilken enligt avtalets ordalydelse skall gälla ”tills i täkten befintligt grus utvunnits”, har inte begränsats i tiden. Avtalet ger nyttjanderättshavaren rätt att inom området uppföra de vägar och andra anordningar som erfordras för grustäkten samt att utnyttja till- och avfartsvägar. Likvid för uttaget grus skall erläggas med a conto belopp i januari 1986 och januari 1987. Därefter skall nyttjanderättshavaren efter det att 75 000 kubikmeter uttagits kvartalsvis till markägaren redovisa och erlägga betalning för uttaget grus. Slutligen förbinder sig nyttjanderättshavaren att bedriva grustäkten enligt de föreskrifter som kan komma att uppställas av länsstyrelsen samt att utföra och bekosta återställningsåtgärder i enlighet med det täkttillstånd som erfordras för verksamheten.

Den nu ifrågavarande nyttjanderättens giltighet i tiden begränsas således endast genom föreskriften i JB 7 kap. 5 § första stycket om att nyttjanderätt inte är bindande längre än femtio år från det avtalet slöts. Genom avtalet tillförsäkras nyttjanderättshavaren långtgående rättigheter i fråga om nyttjandet av marken inom det upplåtna området. Gruset skall tas ut efter hand efter nyttjanderättshavarens eget bestämmande och mot redovisningsskyldighet. Den verksamhet som skall bedrivas på fastigheten kräver vidare tillstånd av myndighet samt är förbunden med skyldighet för nyttjanderättshavaren att återställa marken. På grund av dessa omständigheter måste det vara av avgörande betydelse för markägaren vem som är innehavare av nyttjanderätten. En överlåtelse av denna torde därför närmast vara att jämställa med ett byte på gäldenärssidan i ett skuldförhållande. Ett sådant byte är enligt de regler som allmänt gäller tillåtet enbart med borgenärens samtycke. Konkursboet har därför enligt fastighetsdomstolens mening inte kunnat överlåta sin rätt enligt nyttjanderättsavtalet utan samtycke av Älvsborgs Läns Hypoteksförening såsom fastighetsägare.

Det är ostridigt att något uttryckligt samtycke till konkursboets överlåtelse av nyttjanderätten till Skultorps Åkeri & Grus AB inte lämnats av Älvsborgs Läns Hypoteksförening. Skultorps Åkeri & Grus AB har emellertid gjort gällande att Älvsborgs Läns Hypoteksförening har lämnat ett tyst samtycke till konkursboets överlåtelse av nyttjanderätten till bolaget. Vid bedömningen i denna del gör fastighetsdomstolen följande överväganden. J.L. har vittnat om att han, då han i sin egenskap av konkursförvaltare överlät nyttjanderätten till Skultorps Åkeri & Grus, var av den uppfattningen att denna var fritt överlåtbar. Av utredningen framgår vidare att S.B. när han den 6 april 1994 i egenskap av företrädare för Älvsborgs Läns Hypoteksförening varit i kontakt med konkursboet och velat förvärva nyttjanderätten låtit sig nöja med beskedet att konkursboet avsåg att överlåta nyttjanderätten till ett nybildat bolag. Detta talar för att även S.B. hade uppfattningen att nyttjanderätten var fritt överlåtbar, vilket också bestyrkts av vittnesmålet med honom. Det kan mot denna bakgrund inte anses visat att Älvsborgs Läns Hypoteksförening lämnat ett tyst samtycke till konkursboets överlåtelse av nyttjanderätten till Skultorps Åkeri och Grus AB. Någon giltig överlåtelse har därför enligt fastighetsdomstolens bedömning inte kommit till stånd.

Av utredningen framgår att Älvsborgs Läns Hypoteksförening genom köpekontrakt den 9 juli 1994 till J.E. och V.E. överlåtit fastigheten Tibro Spetsbacke 1:1. Det förhållandet att det därvid i köpekontraktet § 6 antecknats att köparen varit upplyst och medveten om att det finns ett intecknat nyttjanderättsavtal beträffande grustäkt för Skultorps Åkeri & Grus Bröderna J. AB saknar, vid det förhållandet att överlåtelsen av nyttjanderättsavtalet mellan konkursboet och Skultorps Åkeri & Grus AB inte blivit gällande, betydelse.

Fastighetsdomstolen finner således inte att den av G.B. och B.B. den 21 januari 1986 till Skultorps Åkeri & Grus Bröderna J. AB upplåtna nyttjanderätten vid värdetidpunkten den 1 augusti 1998 gällde till förmån för Skultorps Åkeri & Grus AB. Talan skall därför ogillas.

- - -

Göta hovrätt

I hovrätten har framlagts samma skriftliga bevisning och upptagits samma muntliga bevisning som vid tingsrätten. De omständigheter hovrätten har att bedöma är desamma som tingsrätten redogjort för i den överklagade domen.

Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag har således i första hand gjort gällande att rätten att tillgodogöra sig gruset varit fritt överlåtbar medan Vägverket hävdat att samtycke från fastighetsägaren måste föreligga för att giltig överlåtelse kunnat ske.

Hovrätten gör följande bedömning.

Genom en särskild bestämmelse i 7 kap. 3 § JB har lagstiftaren jämställt rättigheter att avverka skog på en fastighet och att från en fastighet ta grus, sten, jord etc. med sedvanliga nyttjanderätter såsom främst arrende och hyra. Innehavaren av en rättighet att ta t.ex. grus från en fastighet kan dock i motsats till exempelvis en arrendator inte sägas bruka fastigheten. Han har heller inte ensam besittning till marken. Det väsentliga är att han får på något sätt tillgodogöra sig det grus som finns på fastigheten. I övrigt får ägaren förfoga över fastigheten. Ett avtal om upplåtande av en grustäkt påminner därigenom i mycket om ett köpeavtal. Skillnaden är närmast den att det är nyttjanderättshavaren och inte fastighetsägaren som skall skilja gruset från fastigheten. Vid upplåtelser av denna karaktär torde ofta nyttjanderättshavaren ha en väl så stark ställning som fastighetsägaren. Lagstiftaren har därför inte behövt lika noga som vid t.ex. arrende- och hyresförhållanden se till att nyttjanderättshavaren skyddas mot hårda affärsvillkor. Avtal av denna typ torde vidare ofta ha en utpräglat affärsmässig karaktär. Förutom de allmänna bestämmelserna om nyttjanderätt t.ex. maximitiden för upplåtelser har förhållandet mellan parterna lämnats i stort sett oreglerat i lag (jfr Bengtsson m.fl., Hyra och annan nyttjanderätt till fast egendom, 6:e uppl. s. 283 f.). I rättspraxis har t.ex. en förvärvad rätt att avverka och tillgodogöra sig skog som skulle uttas under en tid av tre år kunnat överlåtas av förvärvaren utan att samtycke från fastighetsägaren behövt inhämtas (se NJA 1979 s. 451).

I det nu aktuella avtalet har något förbud att överlåta rättigheten eller krav på godkännande från fastighetsägaren innan överlåtelse inte uppställts. Avtalet innehåller heller ingen direkt tidsbegränsning, men blir i praktiken tidsbegränsat genom kravet på täkttillstånd, som är tidsbegränsat. I kravet på täkttillstånd ligger också inbyggd en kontroll från främst länsstyrelsen av hur täkträttigheten utnyttjas med avseende på främst naturskydd och grundvattnet. Det ankommer vidare på innehavaren av tillståndet att ställa säkerhet för kostnader som är förenade med ett avslutande av täkten. Enligt avtalet har av den bedömda mängden uttagbart grus om 100 000 kubikmeter ersättning betalats i förskott för 75 000 kubikmeter, medan återstående mängd skall betalas efter uttaget, dock att om å andra sidan lera eller annat medför att mängden grus inte skulle uppgå till vad som beräknats återbetalning skall ske. Täktinnehavaren medges vidare enligt avtalet rätt att inom området uppföra vägar och andra anordningar för grustäktens nyttjande samt nyttja till- och avfartsvägar samt rätt att ansluta eldrivna maskiner och arbetsbodar etc. till fastighetsägarens elnät. Separat ersättning skall utgå härför. I avtalet angivna krav som ställs på fastighetsägaren och tillkommande prestationer som åligger nyttjanderättshavaren kan, enligt hovrättens bedömning, inte anses vara så långtgående att avtalet skall jämställas med ett hyres- eller arrendeavtal med åtföljande krav på inhämtande av godkännande från upplåtaren inför en överlåtelse av rättigheten. Förhållandena i fallet kan inte heller anses vara jämförbara med ett gäldenärsbyte i ett försträckningsavtal. Fastmer finner hovrätten att avtalets karaktär av köpeavtal är så markerad att grusrättigheten måste kunna fritt överlåtas.

Nyttjanderätten har varit inskriven i fastighetsregistret. Förbehåll har gjorts för denna vid den exekutiva auktion då Älvborgs Läns Hypoteksförening förvärvade fastigheten. J.E. och V.E. har i sitt köpekontrakt upplysts om det intecknade nyttjanderättsavtalet. Enligt 6 § i köpekontraktet fogades till köpekontraktet nyttjanderättsavtalet och det beslut genom vilket länsstyrelsen beviljat Skultorps Grus & Åkeri Aktiebolag täkttillstånd till och med den 31 oktober 1998. Även om inskrivningen var till förmån för Skultorps Åkeri & Grus Bröderna J. Aktiebolag har makarna E. genom de handlingar som bifogades köpekontraktet ägt eller i vart fall bort äga kännedom om att Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag var innehavare av nyttjanderätten. Erforderliga förbehåll för nyttjanderätten måste därigenom anses ha skett i följd varav nyttjanderätten även blivit gällande mot makarna E. Konkursboets överlåtelse av rätten till grus enligt det den 21 januari 1986 ingångna avtalet mellan makarna B. och Skultorps Åkeri & Grus Bröderna J. Aktiebolag till Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag är således gällande även mot makarna E.

Vid denna bedömning skall bolagets talan i huvudsaken bifallas.

Hovrättens domslut

Med ändring av tingsrättens dom i huvudsaken förklarar hovrätten att Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag enligt villkor i nyttjanderättsavtal den 21 januari 1986 mellan G.B. och B.B. å ena sidan och Skultorps Åkeri & Grus Bröderna J. Aktiebolag å andra sidan är ersättningsberättigat jämlikt 55 § väglagen på grund av Vägverkets ianspråktagande av grustäkt på fastigheten Tibro Spetsbacke 1:1 den 1 augusti 1998.

Högsta domstolen

HD:s dom meddelad: den 30 september 2009.

Mål nr: T 177-05.

Lagrum: 7 kap. 3 § första stycket JB.

Rättsfall: NJA 1922 s. 102 och NJA 1979 s. 451.