NJA 2010 not 3

3. (Ö 5316-09) Överklagande av M.D. angående avvisande av stämningsansökan.

M.D. väckte i Svea hovrätt enskilt åtal mot rådmannen vid Falu tingsrätt L.V. och yrkade ansvar för högmålsbrott m.m. Vidare yrkade han att hovrätten skulle avskeda L.V. och framställde yrkanden – för egen samt för A.D:s och J.M:s räkning – om detaljplanläggning av vissa fastigheter i Sälen.

I beslut den 28 oktober 2009 anförde hovrätten. Skäl. M.D. har trots föreläggande därom inte preciserat vilken eller vilka gärningar som åtalet avser på ett sådant sätt som erfordras för gärningarnas kännetecknande. Därtill kommer att det saknas ett intyg från åklagaren enligt 47 kap. 2 § 4 st. RB där det framgår att åklagaren beslutat att inte åtala L.V. för påstådd brottslighet. Vid dessa förhållanden är M.D:s stämningsansökan så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i ansvarsfrågan.

På grund av det anförda och då övriga yrkanden inte kan prövas av hovrätten ska M.D:s stämningsansökan avvisas. Slut. Hovrätten avvisar M.D:s stämningsansökan.

M.D. överklagade beslutet. HD: Beslut. HD avslår överklagandet. Den 26:e. 4. (Ö 3270-09) Framställning om utlämning till Republiken Vitryss-

land av Y.K.

Riksåklagaren i Republiken Vitryssland begärde i en framställning i december 2008 att Y.K. skulle utlämnas till Vitryssland för lagföring. Till stöd för framställningen åberopades ett häktningsbeslut meddelat den 8 augusti 2006 av en biträdande åklagare. Av beslutet framgår att Y.K. är misstänkt för ”bedrägeri och missbruk av förtroende” i september 2000 och juli 2002 samt ”förskingring genom missbruk av tjänstebefogenheter” under perioden 2000 till 2003.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD.

Y.K. motsatte sig utlämning. HD, yttrande, på förslag av föredraganden :

Enligt häktningsbeslutet och de till utlämningsframställningen fogade handlingarna misstänks Y.K. för att vid två tillfällen – dels i september 2000, dels i juli 2002 – genom bedrägeri och missbruk av förtroende ha tillägnat sig reseförskott om 277 respektive 490 USD från sin arbetsgivare, företaget Belvnesjpromservis. Vidare misstänks han för att åren 2000–2003 tillsammans med två personer, varav den ena haft ställning som verkställande direktör på Belvnesjpromservis, ha planlagt och – medelst upprättande och brukande av falska handlingar – genom ett antal skenaffärer ha förskingrat mer än 500 000 USD från Belvnesjpromservis.

Y.K. har förnekat de påstådda gärningarna. Han har gjort gällande att det föreligger hinder mot utlämning enligt 5, 7, 9 och 10 §§utlämningslagen samt

enligt artiklarna 3 och 6 i Europakonventionen. Enligt Y.K. är gärningarna i september 2000 och i juli 2002 i alla händelser preskriberade. Han har beträffande övriga gärningar åren 2000–2003 anfört bl.a. följande. Han förnekar varje kännedom om de påstådda dokumenten och skenaffärerna. Hans chef blev dömd till 10 års fängelse efter en rättegång som han själv vittnade i. Själv delgavs han ingen misstanke om brott. Han arbetade vid Belvnesjpromservis under åren 1999–2006, huvudsakligen som teknisk expert; han besiktigade och gjorde kvalitetskontroller. Det ingick inte i hans arbetsuppgifter att upprätta dokument vid utrikesaffärer, inte heller att delta i förhandlingar angående köp eller beställningar. Företagets verksamhet bestod i import och export av militär utrustning och teknik. Anklagelserna mot honom är ett led i att tysta och misstänkliggöra personer som varit anställda vid Belvnesjpromservis på grund av deras kunskap om företagets egentliga verksamhet, bl.a. att man i strid med den amerikanska sanktionslagstiftningen sålde vapen och krigsmateriel till Iran.

Riksåklagaren har i sitt yttrande uttalat att hinder mot utlämning av Y.K. föreligger enligt 10 § 2 st. utlämningslagen avseende de påstådda gärningarna i september 2000 och i juli 2002 samt vidare att hinder enligt 9 § 2 st. utlämningslagen får anses föreligga såvitt avser övriga påstådda gärningar.

De gärningar som Y.K. begärs utlämnad för torde i svensk rätt närmast motsvaras av brotten förskingring (gärningen i september 2000), förskingring och urkundsförfalskning alternativt brukande av falsk urkund (gärningen i juli 2002) samt grov förskingring, grovt bedrägeri alternativt trolöshet mot huvudman, grovt brott, och urkundsförfalskning alternativt brukande av falsk urkund (övriga gärningar åren 2000–2003). För dessa brott är föreskrivet fängelse i ett år eller mer och det föreligger därför inte hinder mot utlämning för dessa gärningar på grund av 4 § 1 st. utlämningslagen.

Åtminstone för gärningarna i september 2000 och i juli 2002 gällande reseförskott skulle preskription ha inträtt enligt 35 kap. 1 § 1 st. 2 BrB. Därmed föreligger det hinder mot utlämning för dessa gärningar enligt 10 § 2 st. utlämningslagen.

Vitryssland har inte tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Någon annan sådan överenskommelse som avses i 9 § 3 st. utlämningslagen har inte träffats mellan Sverige och Vitryssland. En förutsättning för att utlämning ska kunna ske är därmed att det föreligger sannolika skäl att Y.K. har begått övriga påstådda gärningar (9 § 2 st. utlämningslagen).

Vid bedömningen av om det föreligger sannolika skäl att någon som begärs utlämnad har begått de brott för vilka utlämning begärs måste en värdering ske av häktningsbeslutet och det utredningsmaterial som åberopas som grund för framställningen. Vad som är känt om rättsväsendet i det land som begärt utlämning är av betydelse för hur en sådan värdering utfaller (se bl.a. HD:s yttrande i NJA 2008 N 21).

I fråga om rättssystemet i Vitryssland har HD i det nämnda yttrandet refererat till den kritik som framkommit i Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter i Vitryssland 2006. Den information som återfinns i motsvarande rapport för år 2007 ger vid handen att situationen inte har förändrats på något nämnvärt sätt.

I förevarande fall har häktningsbeslutet, såvitt kan utläsas, fattats av en biträdande riksåklagare utan prövning av domstol. Y.K. har inte varit närvarande vid prövningen och han har inte heller varit representerad av ombud.

Till stöd för utlämningsframställningen har, utöver häktningsbeslutet, åberopats ett beslut benämnt Tilldelande av status som misstänkt och en handling

benämnd Intyg (Uppgifter). Underlaget brister i konkretion av de påstådda gärningarna och på vilket sätt Y.K. skulle ha medverkat i dem. Den bevisning som åberopats består av en redogörelse för att ett antal personer hörts och för skriftlig bevisning som föreligger. Vittnesuppgifterna är endast summariskt sammanfattade. Av den redovisade bevisningen framgår inte i vad mån den ger stöd för

Y.K:s delaktighet i gärningarna.