NJA 2010 s. 405

Domskäl

Tingsrätten (chefsrådmannen Göran Nilsson, f.d. rådmannen Björn Svanberg och tingsfiskalen Martin Rhodin) anförde följande i dom den 13 februari 2009.

Bakgrund

G.D.S. Bil i Stockholm AB (GDS) verksamhet bestod av handel med nya och begagnade bilar samt bilreparationer. Fram till 2001 var GDS återförsäljare för bilmärket Daewoo. Samma år gick Daewoo i konkurs. Från 2003 tecknade GDS istället återförsäljaravtal med bl.a. KIA Motors Sweden AB (KIA) och International Motors för försäljning av bilmärkena KIA respektive Subaru. GDS verksamhet bedrevs på en fastighet med beteckning Bro Skällsta 1:49 på adress Skällstavägen i Bro. Den 18 februari 2005 sålde GDS fastigheten för en köpeskilling om 5 000 000 kr. Den 22 februari samma år sade GDS upp återförsäljaravtalet med KIA. Den 23-24 februari 2005 betalade GDS 1 743 000 kr till KIA. Beloppet motsvarade i dess helhet KIA:s utestående fordringar på GDS. Den 14 mars 2005 reglerade GDS ett lån om 2 388 056 kr som bolaget hade på fastigheten. Vid bolagsstämma i GDS den 23 augusti 2005 beslutades att GDS skulle träda i likvidation. Den 2 februari 2006 försattes bolaget på egen begäran i konkurs. Verkställande direktör för GDS var J.W.

Yrkanden och grunder

G.D.S. Bil i Stockholm AB i likvidations konkursbo (konkursboet) väckte den 19 januari 2007 talan i detta mål och har yrkat att KIA ska förpliktas att till konkursboet betala 1 743 278 kr jämte ränta på beloppet enligt 5 § räntelagen från den 24 februari 2005 till dagen för dom och för tiden därefter enligt 6 § räntelagen till dess betalning sker.

Som grund för sin talan har konkursboet anfört följande: GDS var vid tiden för betalningen om 1 743 278 kr till KIA på obestånd. KIA kände till eller borde ha känt till att GDS var på obestånd, och KIA har genom betalningen på ett otillbörligt sätt gynnats framför andra borgenärer. Betalningen ska därför gå åter till konkursboet jämlikt 4 kap. 5 § konkurslagen.

KIA har bestritt konkursboets talan. Yrkad ränta har vitsordats som skälig i och för sig.

Som grund för sitt bestridande har KIA anfört följande: Det bestrids att GDS vid tiden för betalningen var på obestånd. Det bestrids i vart fall att KIA känt till eller bort känna till GDS obestånd. Det bestrids vidare att KIA genom betalningen gynnats framför andra borgenärer på ett otillbörligt sätt. Det finns således inte förutsättningar att tillämpa 4 kap. 5 § konkurslagen på den till KIA gjorda betalningen.

Utvecklande av talan

Till utvecklande av talan har parterna i huvudsak anfört följande.

Konkursboet

Obestånd

Av GDS bokföringsmaterial för år 2004 framgår att bolaget i stort sett betalade sina löpande skulder fram till november samma år. Från den månaden saknade emellertid GDS förmåga att betala sina skulder allteftersom de förföll. Av redovisningsmaterialet framgår att bolagets totala leverantörsskulder under tiden januari 2004 till och med december 2004 växte från 2 275 904 kr till 5 433 825 kr. I september 2004 uppgick leverantörsskulderna till 3 300 198 kr. Den 20 juni 2005 fastställde Skatteverket genom ett omprövningsbeslut att GDS hade en obetald mervärdesskatteskuld för redovisningsåret 2003 om 1 189 822 kr. Av GDS årsredovisning för räkenskapsåret 2004 framgår att bolaget det året gjorde en förlust om 1 973 167 kr. Uppgifterna om bolagets bristande förmåga att löpande betala uppkomna leverantörsskulder sammantagna med tillkommande obetalda skatteskulder ger vid handen att GDS i vart fall från fjärde kvartalet 2004 och framåt var på obestånd.

Beträffande bolagets ekonomiska situation vid tiden för betalningen till KIA kan vidare noteras att bolaget vid denna tid hade sålt den fastighet där bolaget bedrev sin verksamhet och sagt upp samtliga anställda i bolaget. Bolaget hade vidare sagt upp samtliga sina återförsäljaravtal. Avtalet med International Motors för återförsäljning av Subaru sade GDS upp den 22 december 2004. Från och med slutet av februari 2005 bedrev bolaget sålunda ingen verksamhet och hade därmed inte heller någon framtida intjäningsförmåga.

Otillbörligheten och ond tro

I fråga om betalningen varit till nackdel för övriga borgenärer så framgår av konkursbouppteckningen att det finns en brist i boet om 2 835 076 kr. Det finns en prioriterad skuld enligt 11 § förmånsrättslagen till Östgöta Enskilda Bank för en kvarstående fordran på checkräkningskontot om 381 496 kr. Vidare finns det obetalda leverantörsskulder om 415 924 kr, och en skuld till Skatteverket om 723 332 kr avseende skönsmässigt fastställd skatt för första kvartalet 2004. Det finns en skuld till Kronofogden uppgående till 1 533 359 kr, vilken i allt väsentligt avser mervärdesskatteskulden för redovisningsåret 2003.

GDS betalning till KIA är att betrakta som otillbörlig eftersom den skett med ett betydande belopp i anslutning till att GDS avvecklade sin verksamhet. Vidare hade KIA ett försteg framför andra borgenärer eftersom bolaget kände till att fastigheten skulle säljas. KIA utnyttjade denna kunskap för att få betalt för sina fordringar.

I årsredovisningen för räkenskapsåret 2003 har i förvaltningsberättelsen antecknats att GDS hade drabbats av flera ekonomiska bakslag och att bolaget från 2003 beräknade att det skulle dröja tre år innan försäljningen av de nya bilmärkena skulle generera vinster. Av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen framgår vidare att det under räkenskapsåret 2003 funnits väsentliga brister i redovisningen och den interna ekonomiska kontrollen. Bl.a. angav revisorn att mervärdesskatt vid ett flertal tillfällen under året inte deklarerats och inbetalts med rätt belopp. Årsredovisningen gavs in till Bolagsverket den 4 oktober 2004. Konkursboet gör gällande att KIA har tagit del av årsredovisningen. De ovanstående uppgifterna måste hos KIA ha gett anledning till oro för GDS ekonomiska situation.

Den 4 oktober 2004 skickade KIA ett brev till GDS innehållande en uppmaning till GDS att snarast betala förfallna fakturor. KIA hade då förfallna fordringar om 520 000 kr gentemot GDS. Brevet indikerar att KIA vid denna tid förstod att GDS inte hade förmåga att betala sina löpande skulder. Med början under hösten 2004 gjorde också regionchefen för Stockholm på KIA, S.R., täta besök hos GDS. Han kontrollerade därvid GDS bokföring och orderböcker. Han kontrollerade också GDS fordonslager. Att KIA hade insyn i GDS ekonomiska förhållanden visas vidare av det faktiska förhållandet att KIA samma dag som GDS sålde fastigheten tog fram en s.k. kundreskontra över KIA:s utställda fakturor mot GDS. Den 21 februari 2005 faxade sedan R.S. vid KIA kundreskontran till GDS med uppmaning att betala den sammanlagda fordran om 1 743 278 kr till KIA. Den 24 februari 2005 betalade GDS hela sin fordran till KIA. Det kan noteras att detta skedde före det att GDS reglerade det lån som var förenat med panträtt i fastigheten.

KIA

Obestånd

Konkursboets påstående om att GDS var på obestånd senast i september 2004 bestrids. Av årsredovisningen avseende räkenskapsåret 2003 framgår tvärtom att GDS i väsentlig mån ökat såväl sin omsättning som sin vinst jämfört med föregående räkenskapsår. Att det i revisionsberättelsen har antecknats att det funnits brister i den löpande bokföringen och brister i mervärdesskatteredovisningen har sin förklaring, på sätt som framgår av årsredovisningens förvaltarberättelse, i att GDS under räkenskapsåret bytte revisionsbyrå vilket orsakade eftersläpning i den löpande redovisningen. Först den 4 september 2004 registrerades den revisor som slutligen avgav revisionsberättelsen hos Bolagsverket. Av betydelse för frågan om GDS var på obestånd i september 2004 är vidare att GDS skuld i form av checkräkningskredit hos Nordea minskat med 49 222 kr under tiden januari till september 2004, och att GDS inte hade några registrerade ärenden hos Kronofogden under 2004. Några slutsatser om GDS ekonomiska situation kan inte heller dras av årsredovisningen för räkenskapsåret 2004 bl.a. då det är okänt när den upprättades, då den inte granskats av någon revisor och då den innehåller uppenbara felaktigheter. Det kan vidare anmärkas att GDS den 1 november 2004 bytte bank från Nordea till Östgöta Enskilda Bank. Den sistnämnda banken har därvid inte funnit att GDS brustit i kreditvärdighet eller varit på obestånd utan har i stället utökat checkräkningskrediten från 750 000 kr till 1 000 000 kr. Sammantaget finns det inget som tyder på att GDS var på obestånd i september 2004 eller vid årsskiftet 2004/2005.

Det bestrids vidare att GDS var på obestånd vid tiden för betalningen till KIA. I stället förhöll det sig på det sättet att GDS leverantörsskulder under tiden från september 2004 till och med februari 2005 minskat med 1 598 933 kr. Vidare var det först i juni 2005 som Skatteverket i ett omprövningsbeslut fastställde GDS mervärdesskatteskuld för 2003. Skulden förföll till betalning först den 27 juli 2005. Mot att GDS var på obestånd vid tiden för betalningen talar även det förhållandet att likvidatorn begärde GDS i konkurs först ca fem månader efter att han förordnades som likvidator. Detta tyder på att likvidatorn inte bedömde att GDS var på obestånd i augusti 2005.

Otillbörligheten och ond tro

Någon gång efter årsskiftet 2004/2005 kontaktade J.W. KIA och berättade att han blivit sjuk i giftstruma. KIA kände till detta förhållande sedan tidigare, och det var också anledningen till att GDS hade fått anstånd med sina betalningar av sina skulder till KIA. J.W. berättade vidare att han på grund av sin sjukdom ville lägga ned verksamheten och avsluta återförsäljaravtalet med KIA. Han uppgav dessutom att GDS ville ”göra rätt för sig” gentemot KIA, och att GDS avsåg att sälja sin fastighet. Det fanns alltså en naturlig förklaring till att GDS och KIA kom att avsluta sina mellanhavanden på så sätt som skedde, och även till att KIA också kom att få betalt för fordringar som ännu inte förfallit till betalning. Såvitt KIA känner till fick samtliga borgenärer betalt av GDS. Det kan därvid noteras att det inte av konkursbouppteckningen framgår huruvida de oprioriterade borgenärernas fordringar uppkom före eller efter det att GDS betalade sin skuld till KIA.

Det vitsordas att KIA den 4 oktober 2004 skickade ett kravbrev till GDS med uppmaning att betala den då utestående skulden om 520 000 kr. Det bestrids emellertid att KIA före det att kravbrevet upprättades, eller då KIA i februari 2005 fick betalt av GDS, hade tagit del av GDS redovisning för räkenskapsåret 2003. Och även om så skulle vara fallet så kan man inte på grundval av de uppgifter som finns i årsredovisningen dra några slutsatser om GDS eventuella obestånd. Det bestrids vidare att KIA i februari 2005 ägde kännedom om att GDS hade en skatteskuld. Några sådana slutsatser kan inte dras av nämnda årsredovisning, där skulden tagits upp under posten ”övriga kortfristiga skulder” och inte under posten ”skatteskulder”. Vidare är det så att Skatteverket fattat sitt omprövningsbeslut angående mervärdesskatten i juni 2005, dvs. långt efter att GDS reglerade sin skuld till KIA. Det bestrids också att KIA fått löpande information om GDS ekonomiska utveckling eller tagit del av GDS bokföring. Det ska också här anmärkas att GDS varken under 2004 eller vid tiden för betalningen hade några registrerade betalningsanmärkningar.

Domskäl

Utredningen

Vittnesförhör har på båda parters begäran ägt rum med J.W. På konkursboets begäran har vittnesförhör ägt rum med S.R. och på KIA:s begäran med R.S., S.F., R.T., E.L. och E.S.

Parterna har åberopat skriftlig bevisning.

Tingsrättens bedömning

Enligt 4 kap. 5 § konkurslagen ska en rättshandling varigenom på ett otillbörligt sätt en viss borgenär gynnats framför andra eller gäldenärens egendom har undandragits borgenärerna eller hans skulder ökat, gå åter, om gäldenären var eller genom förfarandet, ensamt eller i förening med annan omständighet, blev insolvent samt den andre kände till eller borde ha känt till gäldenärens insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig.

Den första frågan i målet är om GDS vid tiden för betalningen till KIA, dvs. den 23-24 februari 2005, var på obestånd. Eftersom GDS den 18 februari 2005 hade sålt den fastighet där verksamheten bedrevs blir utgångspunkten för obeståndsbedömning att GDS vid betalningen, eller i vart fall en kort tid därefter, i stort sett hade upphört med sin verksamhet och därför i allt väsentligt saknade framtida intjäningsförmåga. I huvudsak blir således att bedöma huruvida GDS - med beaktande av den nettointäkt om ca 2 600 000 kr som fastighetsförsäljningen medförde - vid betalning till KIA hade tillgångar nog att framöver betala sina skulder eller inte.

Att i efterhand skaffa sig en klar och fullständig bild av ett bolags ekonomiska situation är naturligtvis vanskligt. Av det redovisningsmaterial som förvaltaren lagt fram, och även av auktoriserade revisorn E.S:s vittnesmål, framgår emellertid att GDS disponibla likviditet i slutet av februari 2005 inte på långt när förslog att betala leverantörsskulderna som då uppgick till ca 1 700 000 kr, detta även inbegripet ett utnyttjande av tillgänglig checkräkningskredit. Denna oförmåga bestod sedan fram till konkursutbrottet. Tingsrätten konstaterar vidare att konkursbouppteckningen visar en brist i boet på 2 835 076 kr. Även med hänsyn tagen till att konkursen inträffade drygt ett år efter det att betalningen ägde rum, talar också detta förhållande för att GDS vid betalningen till KIA inte hade förmåga att rätteligen betala sina skulder. Beträffande GDS skatteskulder så anses sådana skulder i konkursrättsliga sammanhang - och således också vid obeståndsbedömningen - uppkomma i och med beskattningsårets utgång. När det gäller mervärdesskatt anses skattefordran i princip ha uppkommit i och med den skattepliktiga omsättningen. GDS mervärdesskatteskuld på 1 189 822 kr för redovisningsåret 2003 förelåg således vid GDS betalning till KIA, fastän skatten till beloppet fastställdes först genom Skatteverkets omprövningsbeslut i juni 2005.

Sammantaget anser tingsrätten att utredningen inte tillåter någon annan slutsats än att GDS vid tiden för betalningen till KIA var på obestånd. Den omständigheten att likvidatorn från sitt tillträde i augusti 2005 kom att dröja ca fem och en halv månad innan han ansökte om bolagets försättande i konkurs, eller vad KIA i övrigt anfört i denna del, förändrar inte denna bedömning. Det står vidare klart att betalningen gynnade KIA framför övriga borgenärer, däribland staten.

Ifråga om KIA vid betalningstillfället kände till eller borde ha känt till att GDS var på obestånd, så instämmer tingsrätten i KIA:s uppfattning att GDS årsredovisning för räkenskapsåret 2003 inte ger underlag för bedömningen att bolaget var på obestånd vid tiden för den i målet aktuella betalningen. Av utredningen framgår emellertid att GDS under en lång tid före den nu angripna betalningen hade varit i dröjsmål med sina betalningar till KIA. Således hade GDS redan i oktober 2004 en skuld till KIA uppgående till 520 000 kr. GDS skuldbörda till KIA växte sedan fortlöpande under hösten 2004 och kulminerade vid tiden för den i målet aktuella betalningen då den hade växt till omstämda 1 743 278 kr. Genom de uppgifter som J.W. och S.R. lämnat har också framkommit att KIA genom S.R. med början under hösten 2004 genomförde täta besök hos GDS. J.W. har berättat att han under dessa besök redovisade GDS ekonomi på så sätt att han bl.a. fick redogöra för kommande försäljningar, när bolaget skulle tänkas få tillgång till likvida medel, och visa upp tillgängliga orderböcker. S.R. har för sin del inte kunnat bekräfta att han tittade i GDS orderböcker, men berättat att han kontrollerade GDS fordonslager och att hans uppgift var att ha täta kontakter med GDS för att ”se till att skulderna inte rusade iväg”. Av de hörda personernas uppgifter har också framkommit att KIA en viss tid före betalningen stoppade vidare leveranser av nya bilar till GDS.

Vid ovanstående förhållanden finner tingsrätten att KIA i vart fall borde ha känt till att GDS var på obestånd.

Såsom KIA framhållit innebär visserligen inte den omständigheten att en borgenär kräver in utestående fordringar i sig att en betalning är att betrakta som otillbörlig. Den angripna betalningen avser emellertid ett betydande belopp, och den genomfördes i omedelbar anslutning till att GDS avhänt sig den fastighet som var en förutsättning för verksamhetens fortsatta bedrivande. Dessa omständigheter var kända för KIA. Genom sin kunskap om den förestående fastighetsförsäljningen hade KIA också ett försteg framför andra borgenärer i fråga om att säkra betalning för sina fordringar. Vid sådana förhållanden är transaktionen att betrakta som otillbörlig i konkurslagens mening.

Av det anförda följer att den angripna betalningen ska gå åter enligt 4 kap. 5 § konkurslagen. Om yrkat belopp eller om yrkad ränta råder inte tvist. Käromålet ska således bifallas i dess helhet.

Domslut

Domslut

KIA Motors Sweden AB förpliktas att till G.D.S. Bil i Stockholm AB i likvidations konkursbo betala 1 743 278 kr jämte ränta på beloppet enligt 5 § räntelagen från den 24 februari 2005 till denna dag och för tiden därefter enligt 6 § räntelagen tills betalning sker.

Domskäl

HD (justitieråden Gertrud Lennander, Dag Victor, Gudmund Toijer, Lena Moore, referent, och Göran Lambertz) meddelade den 1 juli 2010 följande beslut.

Skäl

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.