NJA 2009 s. 590

Domskäl

Skäl

R.Ä.L. åtalades vid tingsrätten för skadegörelse, varvid åklagaren påstod bl.a. att R.Ä.L. i en områdeslokal på Bågevägen i Sundsvall genom att slå en knuten hand i en gipsvägg åstadkommit skada i denna.

R.Ä.L. medgav de faktiska omständigheterna men bestred ansvar med hänvisning till att han inte hade avsikt att skada väggen, då slaget utdelades i ilska och det lika gärna kunde ha varit en betongvägg.

Av utredningen framgick att några ungdomar vid det aktuella festtillfället i lokalen hade blivit av med egendom från sina ytterkläder och att R.Ä.L. engagerade sig i saken. Han berättade under förhöret vid tingsrätten bl.a. att det var i ilskan för att ingen lyssnade på honom som han slog näven i väggen, att någon strax innan han slog hade sagt något i ett aggressivt tonläge till honom samt att han skulle ha slagit knytnäven i väggen oavsett om den var i betong eller annat material.

Tingsrätten fann att det genom R.Ä.L:s egna uppgifter var klarlagt att han hade riktat ett avsiktligt slag mot väggen. Vad han hade berättat innebar också att han i den situation han befann sig skulle ha slagit i väggen oavsett vilka konsekvenserna - skador på hans hand eller skador på väggen - blev. Enligt tingsrätten hade han därmed uppsåtligen, i vart fall genom s.k. likgiltighetsuppsåt, förorsakat de skador som uppkom på väggen och som närmare beskrivits av ett i målet hört vittne; vittnet hade berättat att det uppstått en buckla i gipsväggen med kanske 3 cm djup och 5-6 cm bredd.

Hovrätten har inte meddelat prövningstillstånd.

Den 1 november 2008 ändrades bestämmelsen i 49 kap. 14 § RB om förutsättningarna för beviljande av prövningstillstånd i hovrätt. Bestämmelsen har härigenom fått en obligatorisk utformning, vilket innebär att prövningstillstånd ska ges så snart någon av dispensgrunderna är uppfylld (se prop. 2004/05:131 s. 184). Ändringarna innebär vidare att de tidigare grunderna för prövningstillstånd - ändringsfall, som samtidigt fått en ny lydelse, prejudikatfall och extraordinära fall - har kompletterats med en ny tillståndsgrund. Prövningstillstånd ska enligt denna meddelas om det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till. Tillståndsgrunden för sådana granskningsfall har tillkommit mot bakgrund av att det ibland kan vara svårt att på grundval av innehållet i en tingsrättsdom bedöma om det finns skäl att ändra tingsrättens avgörande. Prövningstillstånd bör kunna meddelas inte bara där det finns en konkret anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens avgörande utan också i vissa andra fall där tingsrättens avgörande framstår som svårbedömt. (Se a. prop. s. 186.) Så kan vara fallet inte bara i omfattande eller komplicerade mål utan även om de egentliga domskälen är ofullständiga, kortfattade eller på annat sätt oklara med avseende på de rättsliga resonemangen eller bevisvärderingen (se a. prop. s. 186 och 260 f., SOU 1995:124 s. 168 och Heuman, Kravet på prövningstillstånd för att hovrätten skall bedöma ett tvistemål, JT 2007-08 s. 604; jfr rättsfallen NJA 2002 s. 35 och 2002 s. 133).

För att någon ska kunna dömas för att med uppsåt ha begått en viss gärning måste uppsåt föreligga i förhållande till alla gärningsmoment, i förekommande fall även effekten. Bedömningen av om någon handlat med det av tingsrätten tillämpade likgiltighetsuppsåtet ska göras i två steg. För att sådant uppsåt ska anses föreligga i förhållande till en viss effekt krävs sålunda dels att gärningsmannen vid gärningstillfället insåg att det förelåg en risk för att gärningen skulle medföra en sådan effekt, dels att gärningsmannen var likgiltig i förhållande till att effekten skulle förverkligas. Att gärningsmannen borde ha insett att det förelåg en risk för effekten är inte tillräckligt. Det måste vara fråga om ett medvetet risktagande. (Se t.ex. rättsfallen NJA 2002 s. 449, 2004 s. 176 och 2009 s. 149.) Om det första ledet inte är uppfyllt saknas det anledning att pröva det andra (se rättsfallet NJA 2005 s. 732).

Av tingsrättens domskäl framgår inte att tingsrätten har prövat frågan om R.Ä.L. insåg att det förelåg en risk för att den aktuella väggen skulle skadas när han i och för sig avsiktligen riktade ett slag mot den. Tingsrätten har således inte redovisat sin bedömning av båda de led som måste vara uppfyllda för att R.Ä.L. ska kunna anses ha handlat med likgiltighetsuppsåt i förhållande till effekten av sitt agerande. Under sådana omständigheter går det inte att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, och grund föreligger alltså att meddela granskningsdispens.

Vid denna bedömning - och då ingen dispensgrund är överordnad någon annan - har HD inte anledning att gå in på frågan om det finns anledning att meddela ändringsdispens.

Tillstånd till målets prövning i hovrätten ska därför meddelas.

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.

Domskäl

HD (justitieråden Leif Thorsson, Severin Blomstrand, referent, Torgny Håstad, Anna Skarhed och Lena Moore) meddelade den 6 oktober 2009 slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelat: den 6 oktober 2009.

Mål nr: Ö 2449-09.

Lagrum: 49 kap. 14 § RB.

Rättsfall: NJA 2002 s. 35, NJA 2002 s. 133, NJA 2002 s. 449, NJA 2004 s. 176, NJA 2005 s. 732 och NJA 2009 s. 149.