NJA 2011 s. 396
Ett grovt rättegångsfel har förekommit i tingsrätten, vars dom överklagades. Det har ansetts att hovrätten inom ramen för tillståndsprövningen inte ska vidta åtgärder för att avhjälpa felet. NJA 2010 s. 342 II.
Blekinge tingsrätt
Allmän åklagare väckte åtal vid Blekinge tingsrätt mot A.L. för hastighetsöverträdelse med följande gärningsbeskrivning.
A.L. har den 24 april 2009 uppsåtligen eller av oaktsamhet fört personbilen WJK 163 med en hastighet av 85 km/tim på väg E22:05 i Hulta vid ADR-fickan, Ronneby kommun, utom tättbebyggt område trots att högsta tillåtna hastigheten där varit 70 km/tim.
Lagrum: 3 kap. 17 § 3 st. och 14 kap. 3 § 1. b) trafikförordningen (1998:1276).
A.L. förnekade gärningen.
Tingsrätten (tingsnotarien Malin Svensson), som avgjorde målet på handlingarna, anförde följande i dom den 8 december 2009.
Domskäl
Åklagaren har som bevisning åberopat rapport, hastighetsöverträdelse m.m. samt platsprotokoll. Av utredningen i målet framgår att A.L. den 24 april 2009 framfört personbil med registreringsnummer WJK 163 i en hastighet av 85 km/tim utom tättbebyggt område på väg E22:05 i Hulta vid ADR-fickan, Ronneby kommun, där högsta tillåtna hastighet var 70 km/tim.
Genom utredningen i målet finner tingsrätten bevisat att A.L., av i vart fall oaktsamhet, framfört fordonet i en hastighet av 85 km/tim på sträcka där högsta tillåtna hastighet var 70 km/tim. Åtalet är därmed styrkt. Gärningen är att bedöma på sätt som åklagaren gjort gällande. Påföljden ska bestämmas till böter.
Domslut
Domslut
Tingsrätten dömde A.L. för hastighetsöverträdelse enligt 3 kap. 17 § tredje stycket och 14 kap. 3 § 1. b) trafikförordningen (1998:1276) till penningböter 2 000 kr.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
A.L. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och anförde bl.a. att han inte hade fått möjlighet att yttra sig i tingsrätten.
Hovrätten (hovrättsråden Lars Clevesköld, referent, och Helen Andersson samt hovrättsassessorn Marie Göransson) beslöt den 8 april 2010 att inte meddela prövningstillstånd. Tingsrättens dom stod därför fast.
Högsta domstolen
A.L. överklagade och yrkade, som han fick förstås, att HD skulle meddela prövningstillstånd i hovrätten.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Susanne Österlund, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Domskäl
Skäl
A.L. dömdes vid tingsrätten för hastighetsöverträdelse till penningböter. Tingsrätten avgjorde målet på handlingarna. A.L. överklagade till hovrätten och uppgav bl.a. att han inte fått yttra sig i ärendet. Hovrätten meddelade inte prövningstillstånd.
Av handlingarna i målet framgår att tingsrätten inte skickat den av åklagaren åberopade skriftliga bevisningen i form av rapport, hastighetsöverträdelse samt platsprotokoll till A.L. Dessa handlingar har inte utgjort förundersökningsprotokoll, varför det inte har ålegat åklagaren att översända handlingarna, alternativt informera om deras innehåll (jfr 23 kap. 18 § RB samt 12 a § förundersökningskungörelsen). Tingsrättens underlåtenhet att översända handlingarna till A.L. har inneburit att ett grovt rättegångsfel förekommit då domen kommit att grundas på bevisning som A.L. inte fått del av.
Frågan i HD är om hovrätten borde ha meddelat prövningstillstånd på grund av att det fanns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens) enligt 49 kap. 14 § p. 4 RB.
För att ett rättegångsfel ska medföra att ett avgörande undanröjs enligt 51 kap. 28 § RB krävs att rättegångsfelet kan antas ha inverkat på utgången i målet och att det inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten. När det, som i förevarande fall, är fråga om ett fel som innebär att en från rättssäkerhetssynpunkt väsentlig regel åsidosatts presumeras att felet inverkat på målets utgång. För att presumtionen ska brytas måste det föreligga positivt stöd för antagandet att utgången skulle ha blivit densamma även om rättegångsfelet inte förekommit (se NJA 2001 s. 731 och NJA 2004 s. 561). Frågan om hovrätten ska bevilja prövningstillstånd på grund av rättegångsfel bör i första hand utgå från en bedömning av om felet kan antas ha inverkat på målets utgång. Om felet kan antas ha haft sådan inverkan ska prövningstillstånd meddelas för att tingsrättens avgörande ska kunna undanröjas eller felet avhjälpas i hovrätten. Därav följer att en första bedömning av felets inverkan måste göras inom ramen för själva tillståndsprövningen (se NJA 2010 s. 342).
I förevarande fall har hovrätten inför bedömningen av om prövningstillstånd ska meddelas skickat en skrivelse till A.L. i vilken man upplyst honom om att tingsrätten inte skickat bevisningen till honom, samt berett honom tillfälle att yttra sig över denna. Hovrätten måste således ha ansett att rättegångsfelet haft betydelse för utgången och genom att förfara på detta sätt ämnat avhjälpa felet. Ett sådant avhjälpande kan inte ske inom ramen för tillståndsprövningen. Hovrätten borde därför ha meddelat prövningstillstånd enligt 49 kap.14 § p. 4 RB.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.
Domskäl
HD (justitieråden Severin Blomstrand, Stefan Lindskog, Göran Lambertz, referent, Agneta Bäcklund och Ingemar Persson) meddelade den 17 juni 2011 följande beslut.
Skäl
A.L. dömdes vid tingsrätten för hastighetsöverträdelse till penningböter. Tingsrätten avgjorde målet på handlingarna.
A.L. har överklagat till hovrätten och uppgett bl.a. att han inte fått yttra sig i ärendet. Hovrätten har inte meddelat prövningstillstånd.
Av handlingarna i målet framgår att tingsrätten inte skickade den av åklagaren åberopade skriftliga bevisningen till A.L. Tingsrättens underlåtenhet har inneburit att ett grovt rättegångsfel förekommit.
Frågan i HD är om hovrätten borde ha meddelat prövningstillstånd på grund av att det fanns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens) enligt 49 kap. 14 § 4 RB.
För att ett rättegångsfel ska medföra att ett avgörande undanröjs enligt 51 kap. 28 § RB krävs att felet kan antas ha inverkat på utgången i målet och att det inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten. När det, som i förevarande fall, är fråga om ett fel som innebär att en från rättssäkerhetssynpunkt väsentlig regel åsidosatts presumeras att felet inverkat på målets utgång. För att presumtionen ska brytas måste det föreligga positivt stöd för antagandet att utgången skulle ha blivit densamma även om rättegångsfelet inte förekommit (se NJA 2001 s. 731 och NJA 2004 s. 561).
En prövning av om det finns skäl för prövningstillstånd på grund av rättegångsfel förutsätter ett preliminärt ställningstagande till den frågan. En första bedömning av om något fel förekommit och om i så fall detta kan antas ha inverkat på målets utgång ska således göras inom ramen för och såsom en del av själva tillståndsprövningen (se NJA 2010 s. 342).
Den bedömning som vid tillståndsprövningen ska göras rörande frågan om felet kan antas ha inverkat på utgången vid tingsrätten bör i utredningshänseende vara begränsad till vad som förekommit vid tingsrätten och under den skriftväxling i hovrätten som kan ha förekommit mellan parterna inför prövningen av tillståndsfrågan. Däremot ska hovrätten inte på detta stadium av handläggningen vidta åtgärder för att avhjälpa felet (jfr NJA 2010 s. 342 II).
När A.L. överklagade tingsrättens dom stod det klart att det hade förekommit ett grovt rättegångsfel i tingsrätten av sådant slag att det fanns en presumtion för att felet hade inverkat på utgången. Det förelåg ingen omständighet som kunde bryta den presumtionen. När hovrätten skickade den av åklagaren åberopade skriftliga bevisningen till A.L. skedde det uppenbarligen för att avhjälpa det fel som hade förevarit i tingsrätten. Som följer av det föregående borde hovrätten inte ha gjort så. I stället borde hovrätten ha meddelat prövningstillstånd enligt 49 kap. 14 § 4 RB.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.
HD:s beslut meddelat: den 17 juni 2011.
Mål nr: Ö 1892-10.
Lagrum: 49 kap. 14 § 4 och 51 kap. 28 § RB.
Rättsfall: NJA 2010 s. 342.