NJA 2010 s. 342
Fråga om hovrätt bort meddela prövningstillstånd på grund av synnerliga skäl när rättegångsfel förekommit i tingsrätten. Felets inverkan på målets utgång (I = Ö 4919-08). Avhjälpande i hovrätten (II = Ö 1302-10).
I
Keyline Aktiebolag ansökte hos Kronofogdemyndigheten om verkställighet mot S.H.P. med hänvisning till ett utslag i mål om betalningsföreläggande. S.H.P. gjorde invändning mot ansökningen och påstod att fordringen var preskriberad. Kronofogdemyndigheten lämnade i beslut den 14 april 2008 invändningen utan avseende och beslöt om fortsatt verkställighet.
Halmstads tingsrätt
S.H.P. överklagade Kronofogdemyndighetens beslut i Halmstads tingsrätt.
Tingsrätten antecknade i protokoll följande:
S.H.P. har överklagat Kronofogdemyndighetens beslut och yrkat att verkställighet inte ska äga rum. Till grund för sitt yrkande har han sammanfattningsvis anfört dels att han inte är betalningsskyldig då han till Keyline AB returnerat de varor som fordran är hänförlig till, dels att fordran är för gammal.
Kronofogdemyndigheten har inkommit med yttrande, se bilaga 2 (ej återgivet här).
S.H.P. har beretts tillfälle att yttra sig över vad Kronofogdemyndigheten anfört, men han har inte avhörts.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Peter Franke) anförde i beslut den 10 oktober 2008:
Skäl
Tingsrätten finner på de skäl som Kronofogdemyndigheten har anfört att preskription inte kan anses ha inträtt. På grund härav, och då invändningar mot fordran i sak inte kan prövas i ett verkställighetsärende, ska överklagandet avslås.
Slut
Tingsrätten avslår överklagandet.
Hovrätten för Västra Sverige
S.H.P. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige.
Hovrätten (hovrättslagmannen Hans Frennered samt hovrättsråden Åke Thimfors och Björn Östman, referent) meddelade den 6 november 2008 följande beslut:
Hovrätten finner inte skäl att meddela prövningstillstånd. Tingsrättens beslut står därmed fast.
Högsta domstolen
S.H.P. överklagade och yrkade, som han fick förstås, att HD skulle meddela prövningstillstånd i hovrätten av det skälet att tingsrättens beslut skulle undanröjas på grund av rättegångsfel.
Keyline förklarade sig inte ha något att tillägga i målet.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Anna Nystedt, föreslog i betänkande följande beslut:
Domskäl
Skäl
Keyline Aktiebolag - - - i huvudsak överensstämmande med punkterna 1-3 i HD:s beslut - - - meddelat prövningstillstånd.
Av 39 § lagen (1996:242) om domstolsärenden i dess lydelse före den 1 november 2008 följer att hovrätten får meddela prövningstillstånd endast om överklagandet har prejudikatintresse eller om det finns anledning att ändra det slut tingsrätten kommit till eller annars synnerliga skäl för att pröva överklagandet. Synnerliga skäl kan föreligga bland annat om det förekommit ett sådant rättegångsfel vid tingsrätten att dess beslut bör undanröjas.
Enligt 22 § lagen om domstolsärenden får ett ärende som huvudregel inte avgöras utan att den som är part har fått kännedom om en uppgift som tillförts ärendet genom någon annan än parten och har fått tillfälle att yttra sig över uppgiften. Av 27 § samma lag framgår att domstolens beslut ska grundas på det som handlingarna innehåller och det som i övrigt har förekommit i ärendet.
S.H.P. har av tingsrätten beretts tillfälle att yttra sig över vad Kronofogdemyndigheten anfört. Av tingsrättens dagboksblad framgår dock att S.H.P:s - i rätt tid inkomna - yttrande felaktigt lagts i en annan akt. Detta har inte uppmärksammats förrän målet avgjorts och innehållet i yttrandet har således inte beaktats av tingsrätten vid prövningen av målet. Tingsrättens hantering utgör ett rättegångsfel.
Lagen om domstolsärenden innehåller inte några bestämmelser om när tingsrättens beslut kan undanröjas på grund av rättegångsfel. RB:s bestämmelser om undanröjande och återförvisning i tvistemål kan dock vara analogiskt tillämpliga (se prop. 1995/96:115 s. 122 och t.ex. NJA 2005 s. 697).
För att ett rättegångsfel enligt 50 kap. 28 § RB ska leda till undanröjande av det överklagade avgörandet krävs att felet kan antas ha inverkat på målets utgång. När det som i förevarande fall är fråga om ett fel som innebär att en från rättssäkerhetssynpunkt väsentlig regel åsidosatts är presumtionen att felet har haft sådan inverkan. För att denna presumtion ska kunna brytas fordras att det föreligger positivt stöd för antagandet att utgången i det konkreta fallet skulle ha blivit densamma även om rättegångsfelet inte hade förekommit. (Se t.ex. NJA 2001 s. 731 och 2004 s. 561.)
I detta fall framgår av handlingarna i målet att S.H.P:s yttrande i sak inte innehåller något nytt i jämförelse med hans överklagande till tingsrätten. Det finns således positivt stöd för antagandet att utgången i målet hade blivit densamma även om rättegångsfelet i tingsrätten inte hade förekommit. Mot denna bakgrund saknas förutsättningar att enligt grunderna för 50 kap. 28 § RB undanröja tingsrättens beslut. Det saknas även anledning att ändra hovrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd. Hovrättens beslut ska därför fastställas.
Domslut
HD:s avgörande
HD fastställer hovrättens beslut.
Domskäl
HD (justitieråden Gertrud Lennander, Kerstin Calissendorff, Gudmund Toijer, Lena Moore, referent, och Göran Lambertz) meddelade den 10 juni 2010 följande slutliga beslut:
Skäl
Keyline Aktiebolag ansökte hos Kronofogdemyndigheten om verkställighet av ett utslag enligt vilket S.H.P. förpliktats utge visst belopp. S.H.P. bestred ansökan och gjorde gällande att det förelåg hinder mot verkställighet. Kronofogdemyndigheten beslutade om verkställighet. Tingsrätten avslog S.H.P:s överklagande. I tingsrättens beslut angavs bland annat att han hade beretts tillfälle att yttra sig över Kronofogdemyndighetens yttrande i ärendet men att han inte hade avhörts.
S.H.P. överklagade till hovrätten och anförde bland annat att tingsrätten felaktigt skrivit att han inte inkommit med något yttrande.
Hovrätten har inte meddelat prövningstillstånd.
Av tingsrättens dagboksblad framgår att S.H.P:s yttrande felaktigt hade lagts i en annan akt. Detta uppmärksammades inte förrän målet redan hade avgjorts av tingsrätten och innehållet i yttrandet beaktades således inte vid prövningen av ärendet.
Frågan i HD är om hovrätten hade bort meddela prövningstillstånd på den grunden att det fanns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens) enligt 39 § tredje stycket 3 lagen (1996:242) om domstolsärenden i dess lydelse före den 1 november 2008.
Bestämmelsen om extraordinär dispens i ärendelagen är, såvitt nu är av intresse, likalydande med bestämmelsen om extraordinär dispens i 49 kap. 14 § 3 RB i dess lydelse före den 1 november 2008 (och 49 kap. 14 § 4 i dess nuvarande lydelse), vilken i sin tur utformats efter mönster av 54 kap. 10 § första stycket 2 RB om extraordinär dispens i HD (prop. 1986/87:89 s. 241). HD kan enligt den bestämmelsen bevilja dispens bl.a. vid domvilla. Ett sådant fall är att ett grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång förekommit (59 kap. 1 § 4 RB). De omständigheter som anges i 54 kap. 10 § första stycket 2 utgör exempel på synnerliga skäl för att meddela prövningstillstånd även i hovrätten. För en hovrätt är utrymmet för att meddela prövningstillstånd på grund av synnerliga skäl emellertid inte lika begränsat som i HD. (Se NJA 2007 s. 53.)
Ett ställningstagande till frågan om en hovrätt ska bevilja prövningstillstånd på grund av rättegångsfel av det slag som avses i 59 kap. 1 § första stycket 4 RB bör i första hand utgå från en bedömning av om felet kan antas ha inverkat på målets utgång. Om felet kan antas ha haft sådan inverkan ska prövningstillstånd meddelas för att tingsrättens avgörande ska kunna undanröjas eller felet avhjälpas i hovrätten (jfr 50 kap. 28 § RB och beträffande ärendelagenprop. 1995/96:115 s. 122). Därav följer att en (första) bedömning av felets inverkan måste göras redan inom ramen för själva tillståndsprövningen.
Att tingsrätten inte beaktade S.H.P:s yttrande utgör ett grovt rättegångsfel. Yttrandet innehåller emellertid inte något nytt jämfört med vad han hade anfört i sitt överklagande till tingsrätten. Det kan därför konstateras att felet inte kan antas ha inverkat på målets utgång. Vad S.H.P. anfört utgjorde inte synnerliga skäl att meddela prövningstillstånd i hovrätten.
Domslut
HD:s avgörande
HD fastställer hovrättens beslut.
II
Blekinge tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Blekinge tingsrätt åtal mot S.K. för hastighetsöverträdelse enligt följande gärningsbeskrivning: S.K. har den 25 september 2008 uppsåtligen eller av oaktsamhet fört personbilen KLJ 061 med en hastighet av 111 km/tim på riksväg 29 vid Ire, Karlshamns kommun, trots att högsta tillåtna hastigheten där varit 90 km/tim.
Domskäl
Tingsrätten (tingsnotarien Pontus Luthman) anförde i dom den 13 november 2009:
S.K. har förnekat brottslig gärning.
Målet har med stöd av 45 kap. 10 a § första stycket tredje punkten RB avgjorts utan huvudförhandling.
Domskäl
Åklagaren har åberopat den bevisning som framgår av bilaga 1. (Platsprotokoll och rapport, hastighetsöverträdelse. Red:s anm.)
S.K. har bland annat anfört att han uppskattade sin hastighet till omkring 100 km/tim.
Av åberopad rapport, hastighetsöverträdelse, framgår det att mätavståndet för laserinstrumentet var 316 meter, att det var dagsljus, uppehållsväder, att vägbanan var torr samt att det var en normal trafikintensitet där mätningen genomfördes. Vidare framgår det att S.K:s fordon, med registreringsnummer KLJ 061, var ensamt fordon inom mätområdet och instrumentets värden uppvisades för honom. Ansvarig mätkontrollant, polisinspektör B.B., har i rapporten intygat att mätningen är gjord enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter samt att förväxlingsrisk är utesluten. Av åberopat platsprotokoll framgår det att en daglig kontroll av instrumentet gjordes klockan 07.20, att en sikteskontroll gjordes klockan 13.15 samt att en manuell funktionskontroll gjordes före klockan 13.15 och efter klockan 14.15. Vidare framgår det att S.K. mättes klockan 13.47 samt att vägmärken på platsen var kontrollerade.
Enligt praxis godtas i regel polismäns anteckningar i samband med en rutinmässig hastighetskontroll utförd med godkända och kontrollerade mätinstrument som bevisning. Anteckningarna kan ofta utgöra tillräcklig bevisning för fällande dom om det av dem framgår att hastighetsövervakningen har utförts i enlighet med gällande föreskrifter samt om uppgifterna i anteckningarna är klara och entydiga. Det får dock härvid förutsättas att det inte föreligger omständigheter som ger grund för tvivel om riktigheten av antecknade uppgifter (se bl.a. RH 2003:17 och NJA 2007 s. 1032). I förevarande mål är rapporten och protokollet enligt tingsrättens mening klara och entydiga. Det framgår därav att rapportskrivande polisman har intygat att mätningen är gjord enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter samt att förväxlingsrisk är utesluten. Vidare framgår det att en daglig kontroll av instrumentet har gjorts. Det föreligger heller inte omständigheter som ger grund för tvivel om riktigheten av antecknade uppgifter. Rapporten och platsprotokollet ska därför läggas till grund för den fortsatta bedömningen.
Mot bakgrund av det anförda är det i målet således utrett att S.K. i aktuellt sammanhang fört lastbil med en hastighet av 111 km/h på aktuell väg trots att högsta tillåtna hastigheten där varit 90 km/h. Det förekommer vidare inte några omständigheter som skulle tyda på att S.K. saknat uppsåt eller oaktsamhet i förhållande till gärningen. Åtalet är således styrkt och gärningen är att bedöma på sätt åklagaren gjort gällande. För gärningen är föreskrivet penningböter.
Domslut
Domslut
Tingsrätten dömde S.K. enligt 3 kap. 17 § fjärde stycket och 14 kap. 3 § 1 btrafikförordningen (1998:1276) för hastighetsöverträdelse till penningböter 2 800 kr.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
S.K. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge.
Hovrätten (hovrättsråden Hanserik Romeling, referent, Jan E. Ohlsson och Margareta Hansson) meddelade den 18 februari 2010 följande beslut.
Hovrätten meddelar inte prövningstillstånd. Tingsrättens dom står därför fast.
Skäl för beslutet
Det överklagade avgörandet får prövas endast om hovrätten meddelat prövningstillstånd.
Prövningstillstånd ska enligt 49 kap. 14 § RB meddelas om
1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till,
2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till,
3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller
det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.
Vid hovrättens genomgång av handlingarna i målet har fråga uppkommit om det vid tingsrätten har förekommit sådant rättegångsfel att tingsrättens dom bör undanröjas enligt 51 kap. 28 § RB och målet visas åter för fortsatt behandling. För att så ska ske krävs att rättegångsfelet kan antas ha inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten.
Av tingsrättens akt framgår att när åtalet väcktes gav åklagaren även in handlingar upprättade av polisen; bl.a. ”Rapport, hastighetsöverträdelse m.m.” och ”Platsprotokoll hastighetsövervakning med laserhastighetsmätare”. Av stämningsansökan framgår att åklagaren åberopade handlingarna som bevisning. När tingsrätten utfärdade stämning till S.K. bifogades enbart åklagarens stämningsansökan. Tingsrätten avgjorde sedermera målet utan huvudförhandling. Av tingsrättens domskäl framgår att uppgifter i de åberopade handlingarna har legat till grund för tingsrättens avgörande.
Av den till tingsrätten ingivna bevisningen går inte att utläsa att S.K. genom polisens eller åklagarens försorg fått del av denna. Handlingarna utgör varken förundersökningsprotokoll eller sådana kortfattade anteckningar, som i mindre mål kan ersätta protokollet (se 23 kap. 21 § 3 st. RB). Det har därför inte heller åvilat polis eller åklagare att underrätta S.K. om handlingarna (jfr 23 kap. 18 § RB och 12 a § förundersökningskungörelsen).
Tingsrätten har således inte kunnat utgå från att S.K. redan fått den åberopade bevisningen utan skulle ha delgett denna med honom. När tingsrätten avgjorde målet utan huvudförhandling har domen därför kommit att grundas på utredning som S.K. inte fått del av. Detta innebär att en från rättssäkerhetssynpunkt väsentlig regel åsidosatts. Vid sådant rättegångsfel är presumtionen att felet kan antas ha inverkat på målets utgång. Någon anledning att frångå presumtionen i detta fall finns inte.
S.K. har i hovrätten fått del av de aktuella handlingarna och han har haft tillfälle att bemöta uppgifterna i dessa. Eftersom felet därigenom avhjälpts i hovrätten och då någon ytterligare bevisning inte åberopats saknas det skäl att undanröja tingsrättens dom.
Mot denna bakgrund finns det inte anledning att meddela prövningstillstånd på grund av det rättegångsfel som förekommit. Inte heller av annan anledning finns det skäl att meddela prövningstillstånd.
Högsta domstolen
S.K. överklagade och yrkade, som han fick förstås, att HD skulle meddela prövningstillstånd i hovrätten.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Domskäl
HD (samma ledamöter som under I) meddelade den 10 juni 2010 följande slutliga beslut:
Skäl
Tingsrätten dömde S.K. för hastighetsöverträdelse till penningböter. S.K. överklagade domen. Hovrätten har inte meddelat prövningstillstånd.
Hovrätten framhöll i en förhållandevis utförlig motivering till beslutet att tingsrättens dom kommit att grundas på utredning som S.K. inte fått del av. Enligt hovrätten innebar detta att en från rättssäkerhetssynpunkt väsentlig regel åsidosatts, och det ansågs inte finnas någon anledning att frångå presumtionen att felet kunde antas ha inverkat på målets utgång. Hovrätten konstaterade därefter att felet hade avhjälpts i hovrätten genom att S.K. fått del av den aktuella utredningen och haft tillfälle att bemöta uppgifterna i denna.
Frågan i HD är om hovrätten hade bort meddela prövningstillstånd på den grunden att det fanns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens) enligt 49 kap. 14 § 4 RB.
Bestämmelsen om extraordinär dispens i hovrätten har utformats efter mönster av 54 kap. 10 § första stycket 2 RB om extraordinär dispens i HD (prop. 1986/87:89 s. 241). HD kan enligt den bestämmelsen bevilja dispens bl.a. vid domvilla. Ett sådant fall är att ett grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång förekommit (59 kap. 1 § 4 RB). De omständigheter som anges i 54 kap. 10 § första stycket 2 utgör exempel på synnerliga skäl för att meddela prövningstillstånd även i hovrätten. För en hovrätt är utrymmet för att meddela prövningstillstånd på grund av synnerliga skäl emellertid inte lika begränsat som i HD. (Se NJA 2007 s. 53.)
Ett ställningstagande till frågan om en hovrätt ska bevilja prövningstillstånd på grund av rättegångsfel av det slag som avses i 59 kap. 1 § första stycket 4 RB bör i första hand utgå från en bedömning av om felet kan antas ha inverkat på målets utgång. Om felet kan antas ha haft sådan inverkan ska prövningstillstånd meddelas för att tingsrättens avgörande ska kunna undanröjas eller felet avhjälpas i hovrätten (jfr 51 kap. 28 § RB). Därav följer att en (första) bedömning av felets inverkan måste göras redan inom ramen för själva tillståndsprövningen.
I förevarande fall har hovrätten funnit att rättegångsfelet kan antas ha inverkat på målets utgång. Vid en sådan slutsats kan frågan om tingsrättens dom ska undanröjas eller felet avhjälpas inte avgöras inom ramen för tillståndsprövningen. Denna fråga ska prövas enligt 51 kap. 28 § RB, dvs. sedan prövningstillstånd meddelats. Därav följer också att ett rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång är möjligt att avhjälpa i hovrätten endast genom att hovrätten avgör målet i sak (jfr NJA 2008 s. 1066). Hovrätten hade därför bort meddela prövningstillstånd enligt 49 kap. 14 § 4 RB.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.
HD:s beslut meddelade: den 10 juni 2010.
Mål nr: Ö 4919-08 (I) och Ö 1302-10 (II).
Lagrum: 39 § lagen (1966:242) om domstolsärenden och 49 kap. 14 § RB.
Rättsfall: NJA 2007 s. 53 och NJA 2008 s. 1066.